Sara Bengtsson |Hejsan och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Enligt 6 kap. 3 § Föräldrabalken (FB) https://lagen.nu/1949:381#K6P3S1 står barnet från födseln under vårdnad av båda föräldrarna, om föräldrarna är gifta. Om det döms till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna står barnet därefter fortfarande under båda föräldrarnas vårdnad, om inte den gemensamma vårdnaden upplöses genom rättens beslut. I 6 kap. 6 § 1 st. FB https://lagen.nu/1949:381#K6P6S1 stadgas att föräldrarna kan avtala om vårdnaden av ett barn, dvs. om vårdnaden ska vara gemensam eller om en av föräldrarna ska ha ensam vårdnad. Ett sådant avtal ska gälla om det är skriftligt och socialnämnden godkänner det. Dessutom kan föräldrar enligt 6 kap. 14 a § 2 st. FB https://lagen.nu/1949:381#K6P14aS1 avtala om barnets boende och enligt 6 kap. 15 a § 3 st. FB https://lagen.nu/1949:381#K6P15aS1 avtala om umgänge med barnet. Även här gäller krav på skriftlighet samt att socialnämndens godkännande av avtalet. Ni som föräldrar till era två barn kan således välja att skriftligt avtala kring vårdnad, boende och umgänge, förutsatt att det godkänns av socialnämnden. Ni skulle således genom avtal kunna komma överens om en lösning som är det bästa för barnen och som passar er. Som svar på frågan om man som förälder kan avsäga sig sitt föräldraansvar så är svaret i princip ja, om båda föräldrarna är överens, avtalar om detta samt att socialnämnden godkänner detta. Jag ställer mig dock tveksam till att detta skulle godkännas av socialnämnden eftersom det inte är förenligt med barnets bästa att barnet förlorar kontakten med ena föräldern, trots att goda förutsättningar finns för en bra relation mellan dem. Barnets bästa ska nämligen vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge, se 6 kap. 2 a § FB https://lagen.nu/1949:381#K6P2aS1 . Därför skulle jag vilja påstå att det är svårt att avsäga sig sitt föräldraansvar, såtillvida det inte är oförenligt med barnets bästa. Med det sagt kan även konstateras att pappan till barnen inte ensam kan bestämma att barnen ska bo endast hos dig. Detta eftersom ni båda föräldrar måste vara överens om detta. Slutligen kommer jag till din fråga om rätten kan besluta att du ska ha ensam vårdnad, trots att du vill ha gemensam vårdnad. I 6 kap. 5 § 1 st. FB https://lagen.nu/1949:381#K6P5S1 står det att rätten, på talan av någon av föräldrarna, kan besluta om ensam eller gemensam vårdnad av ett barn. Vid denna bedömning ska barnets bästa vara avgörande för beslutet enligt 6 kap. 2 a § FB https://lagen.nu/1949:381#K6P2aS1 . Något som anses vara barnets bästa, och som väger tungt, är barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. I ditt fall skulle det alltså kunna gå så långt att rätten mot din vilja får lov att besluta om ni ska ha gemensam vårdnad eller inte. Högst troligt är dock att rätten beslutar om en fortsatt gemensam vårdnad mellan er föräldrar eftersom det inte verkar finns starka skäl nog till att upplösa den gemensamma vårdnaden. Skäl för att upplösa en gemensam vårdnad kan t.ex. vara att barnet far illa genom övergrepp eller att föräldrarna har svåra samarbetssvårigheter gällande barnet. Jag hoppas att du fick svar på dina funderingar. Lycka till!Med vänlig hälsning

JR Umeå |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Vi förstår dig som att din dotter och barnets pappa i nuläget har gemensam vårdnad om barnet och att du undrar om barnets pappa kan få ensam vårdnad enbart på grund av att din dotter har varit intagen på psykiatrisk avdelning till följd av en stresspsykos.Reglerna beträffande vårdnad om barn finns i 6 kap. föräldrabalken (FB) (se https://lagen.nu/1949:381#K6). Där framkommer det i 6 kap. 2 a § FB (se https://lagen.nu/1949:381#K6P2aS1) att barnets bästa ska vara avgörande för alla vårdnadsbeslut. När det ska avgöras vad som är bäst för barnet ska det tas särskild hänsyn till risken för övergrepp, olovligt bortförande eller kvarhållande eller att barnet på annat sätt far illa. Stor vikt läggs också vid barnets behov av en nära kontakt med båda föräldrarna vilket gör att det ofta är svårt för en förälder att få ensam vårdnad. Beroende på barnets ålder och mognad ska också hänsyn tas till barnets egen vilja. För att en förälder ska få ensam vårdnad krävs att denne väcker talan vid tingsrätt. När rätten ska avgöra om vårdnaden ska vara gemensam eller anförtros åt en av föräldrarna ska särskild vikt fästas vid föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet. Domstolen kan fatta ett beslut om gemensam vårdnad mot den ena förälderns vilja, men får inte fatta ett beslut om gemensam vårdnad om båda föräldrarna motsätter sig detta (6 kap. 5 § FB, se https://lagen.nu/1949:381#K6P5S1). Ensam vårdnad ska anses vara det bästa för barnet om en av föräldrarna i sin vårdnad om barnet gör sig skyldig till missbruk eller försummelse, eller på annat sätt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling (6 kap. 7 § FB, se https://lagen.nu/1949:381#K6P7S1). För att en förälder ska anses olämplig enligt denna paragraf krävs att det finns en konkret och bestående fara för barnets hälsa eller utveckling, hypotetiska eller tillfälliga risker är inte tillräckliga. Risksituationen för barnet ska vara så pass allvarlig att ett tvångsingripande enligt 1 § 2 st. lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) kan aktualiseras (https://lagen.nu/1990:52#P1S2). Enligt 2 § LVU ska ett sådant ingripande beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas (se https://lagen.nu/1990:52#P2S1). “Brister i omsorgen” kan avse många olika situationer då barnet utsätts för vanvård. Exempel kan vara misskötsel i fråga om basala behov som hygien, kläder och mat samt underlåtenhet att ge barnet den sjukvård som hen behöver. Det kan även handla om att barnets behov av känslomässig trygghet inte uppfylls på grund av missbruk eller psykiska störningar hos föräldrarna eller på grund av djupgående konflikter dem emellan. Sammanfattningsvis kan sägas att det i de allra flesta fall anses vara barnets bästa att föräldrarna har gemensam vårdnad. Det är väldigt svårt att säga om din dotter kan anses “brista i omsorgen” på ett sådant sätt att ensam vårdnad kan bli aktuellt. Brister i omsorgen kan bestå i att barnets behov av känslomässig trygghet allvarligt eftersätts på grund av psykiska störningar. Det krävs dock att det finns en bestående risk för barnets hälsa och utveckling, vilket innebär att om din dotters stresspsykos var av tillfällig karaktär bör hon inte kunna fråntas vårdnaden på grund av detta. Vi hoppas att du fått svar på din fråga och att allt löser sig till det bästa.Det här svaret är framtaget i samarbete med Lawline och Juriststudenternas rådgivning (JR). JR är en ideell grupp juriststudenter verksamma under Juridiska föreningen vid Umeå Universitet.

Emil Danielsson Nykänen |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Det spelar ingen roll om ni fortfarande är gifta utan vad som spelar roll är om ni har gemensam vårdnad om barnet. Jag antar att ni har gemensam vårdnad eftersom allt pekar på det, så det är det jag kommer att utgå från i mitt svar.Bestämmelserna rörande barn finns i föräldrabalken (hädanefter förkortat FB), se länk till FB https://lagen.nu/1949:381.Vad som blir relevant här är 13 kap. i FB. I 13 kap. 1 § står att föräldrarna ska bestämma över barnens tillgångar gemensamt, se https://lagen.nu/1949:381#K13P1S1. Det är alltså inte okej att göra som din make gjort. Det framgår även av 10:2 FB att föräldrar med gemensam vårdnad är båda förmyndare åt sina barn (se https://lagen.nu/1949:381#K10P2S1).Men hur ska du då lösa uppgiften rent praktiskt? Att kunna juridiken är en sak men att få den tillämpad kan ofta vara svårt. Att han har gjort fel kanske inte gör att han vill lämna tillbaka pengarna utan vidare. Ett sätt att göra det är att höra av sig till överförmyndaren i kommunen du bor på. Överförmyndare är något kommuner ska tillhandahålla och jobbar främst med att se till att förmyndare (vilket föräldrar som sköter barns ekonomi är) sköter pengarna som tillhör någon annan ordentligt. Du skulle kunna ringa eller besöka deras kontor i den kommun ni bor i och fråga hur detta ska lösas. Ett annat sätt som skulle kunna fungera är att försöka prata med mannen ytterligare och sedan om han inte vill samarbeta se till att väcka talan mot honom i domstol. Detta kanske mest kan användas som ett hot, men det skulle gå att se till att pappan till barnet förlorar sitt förmyndarskap av barnet och att du ensamt blir ansvarig för barnets ekonomi. Detta står i 10 kap. 10 § FB (se https://lagen.nu/1949:381#K10P10S1). I den paragrafen står att en förmyndare som missbrukar sitt förmyndarskap ska inte vara förmyndare. I verkligheten ligger detta långt bort, men hot om att gå till domstol med detta som utgångspunkt kan vara väldigt effektivt. Men som sagt, hör av dig till överförmyndarnämnden för att praktiskt få information om hur du kan gå till väga för att lösa den här situationen.Jag hoppas du fått svar på din fråga, kvarstår några funderingar så lämna en kommentar här på lawlines hemsida så hör jag av mig så fort jag kan.Vänligen,

Emil Danielsson Nykänen |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Lagarna om adoption finns i 4 kap. föräldrabalken (som jag hädanefter kommer att förkorta till FB) och är relativt lättlästa. Jag kommer gå igenom dem för dig men bifogar ändå en länk till 4 kap. FB, det hittar du https://lagen.nu/1949:381#K4P1S1. Jag vill börja med att skriva att det spelar ingen roll att du är 42 år gammal. Det enda krav på ålder är att i ditt fall ska du vara äldre än 25 år för att få adoptera enligt 4 kap. 1 § FB (se https://lagen.nu/1949:381#K4P1S1.Att ett barns biologiska far är okänt kan öka sannolikheten för att adoption får ske. Det är domstolen som ska inhämta upplysningar om barnet när och sökanden (alltså dig) i ärenden om adoption, detta står i 4 kap. 10§ FB (se https://lagen.nu/1949:381#K4P10S1). På domstolens hemsida som jag länkar till nedan står att domstolen kommer hämta in uppgifter från socialnämnden och om barnet är från ett utomnordiskt land hämtas information från migrationsverket. Eftersom då barnets far är okänt så behövs inte någon utredning om det är bättre för barnet att ”behålla” sin nuvarande far, eftersom att det inte finns någon. Att flickan och dess mamma inte är svenska föräldrar kan däremot ha en påverkan, främst om det skulle föreligga någon osäkerhet om barnets mamma skulle få stanna. Men eftersom du skriver att barnets mamma och barnet kommer att få permanent uppehållstillstånd så kommer det med största sannolikhet inte att tala mot att du ska få adoptera barnet. Vad ska du då göra för att adoptera? Du måste ansöka om det. Ansökan om adoption ska skickas in till tingsrätten där du (adoptanten) bor enligt 4 kap. 9 § FB (se https://lagen.nu/1949:381#K4P9S1). Denna ansökan kan se ut lite hur som helst. Jag länkar till en statlig blankett nedan som du skulle kunna utgå från. I blanketten står vad som ska fyllas i och var. Underskriften längst ner på sidan är adoptantens (alltså din) underskrift. Det finns plats för två underskrifter utifall ett par vill adoptera ett barn, men du kan låta den ena raden stå tom.Värt att nämna om denna mall är i ansökningsgrund kan du skriva lite vad som helst, varför du vill adoptera barnet, hur barnets situation ser ut. Information som kan vara bra att ha, gärna med bifogat bevis, egentligen allt som du tror kan göra att rätten vill att du ska adoptera barnet.Därefter måste du skicka in blanketten till tingsrätten där du bor samt betala ansökningsavgift. Vad som händer senare kan jag tyvärr inte svara på. Du kan behöva fara in till tingsrätten. Jag hoppas du fått svar på dina frågor, har du någon ytterligare fundering så lämna en kommentar här på Lawlines sida så svarar jag så fort jag kan.Länk till adoptionsblankett: http://www.mfof.se/Documents/Blanketter/tillsan.pdfLänk till domstolen: http://www.domstol.se/Familj/Adoptera/Vänligen,

Måns Axnér |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Barnets bästa som utgångspunktBarns rätt till umgänge regleras i föräldrabalken (FB) 6 kap., se här. I FB 6:2 a (här) klargörs att vid frågor som bl.a. har med barns umgänge att göra, är det alltid barnets bästa som ska vara avgörande. Här får andra intressen således stå tillbaka - det är barnets bästa som ska vara i fokus. Med barnets bästa menas att man vid en bedömning ska ta hänsyn till risken för att barnet på något sätt far illa, till exempel genom våld, och att man ska ta hänsyn till barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.Vem bestämmer om umgänge?Du som ensam vårdnadshavare har en rätt (och skyldighet) att bestämma bl.a. om vem barnet ska umgås med. Barnets synpunkter och önskemål ska spela in på dina beslut i takt med barnets stigande ålder. Enligt FB 6:15 har barnet rätt till umgänge med den förälder som barnet inte bor tillsammans med. Umgänget är helt och hållet till för barnet - det finns ingen plikt för barnet att umgås med föräldern och inte heller någon rätt för föräldern att umgås med barnet. Allt som finns är en rätt för barnet att umgås med föräldern. Ansvaret åligger er båda som föräldrar att umgänge sker på ett fullgott sätt. Nekar du barnet umgänge med pappan kan det hända att pappan eller socialnämnden väcker talan om rätt till umgänge enligt FB 6:15a, om pappan vill umgås med barnet. Barnets bästa kommer i ett sådant fall vara avgörande för vad rätten beslutar kring umgänget.Din situationDet som skrivits ovan är en generell redogörelse för vad som gäller kring barnets rätt till umgänge med förälder. Jag vet inte hur din situation ser ut och vad anledningen är att du vill neka umgänge med pappan. Jag rekommenderar dig att å ena sidan tänka på barnets bästa och fatta beslut som tillgodoser de behoven, å andra sidan bör du tänka på att barnet som grund har rätt till umgänge med båda föräldrarna.Med vänlig hälsning,

Beatrice Walldov |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Ett barn som inte bor tillsammans med en av sin föräldrar har rätt att umgås med den förälder som barnet inte bor med enligt 6 kap. 15 § Föräldrabalken (1949:381) (FB). Enligt bestämmelsens andra stycke har föräldrarna ett gemensamt ansvar för att barnets behov av att umgås med den förälder som det inte bor hos så långt som möjligt tillgodoses. Om barnet endast bor med en förälder ska enligt 6 kap. 15 b § FB den föräldern som barnet bor hos ta del i kostnaderna för de resor som föranleds av barnets behov av umgänge med den andra föräldern. Enligt lagen ska det ske i den utsträckning det är skäligt med hänsyn till föräldrarnas ekonomiska förmåga och övriga omständigheter. Sammanfattningsvis ska alltså båda föräldrarna ta del av resekostnaderna i den utsträckning det anses skäligt med beaktande av föräldrarnas ekonomi. Jag hoppas att du är nöjd med ditt svar, om inte, eller om du har närmre funderingar är du varmt välkommen att återkomma till oss på Lawline!

|Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag förstår det så, att frågan i målet handlar om att du vill få rätt till umgänge med ditt barn, inte att du vill försöka få vårdnaden om barnet.Utgångspunkten är att barn mår bäst av att ha en god kontakt med båda föräldrarna. Enda skälet för domstolen att neka dig umgänge vore om du är olämplig på något sätt. Det ska dock poängteras att det endast är barnet som har rätt att träffa dig, du har ingen egentlig rätt att träffa ditt barn om den andra föräldern har ensam vårdnad. Fokus kommer därför som alltid under hela domstolsförhandlingen att ligga på vad som är barnets bästa.Det saknas därmed anledning att fokusera på den andra förälderns beteende annat än om den andra föräldern motverkar att barnet träffar dig. Du bör trycka på att ditt barn mår bäst av att få ha en god kontakt med båda sina föräldrar samt förklara varför du är lämplig att ha umgänge med barnet, om det skulle uppkomma några tveksamheter kring det.Lycka till! Med vänlig hälsning,

Anonym Anonym |Hej!Tack för din fråga och för att du använder dig av Lawline!Huvudregeln enligt föräldrabalkens bestämmelser är att det är den förälder barnen reser till (dvs. pappan i ditt fall) som primärt ska stå för resekostnaderna, du kan läsa mer här. Detta är dock helt beroende av omständigheterna kring er umgängesrätt, eran ekonomiska situation samt övriga omständigheter. Det blir alltså en sorts bedömning av vad som är skäligt att han betalar, på samma sätt som en skälighetsbedömning görs när barnens underhåll bestäms. Om barnens far exempelvis är arbetslös, är det oskäligt att han står för alla resekostnader, eftersom han helt enkelt inte kan, men fortfarande har umgängesrätt till sina barn. Vill du läsa mer om detta, har Svea Hovrätt avgjort ett liknande ärende, du kan läsa det här. Om du flyttat till ett arbete är det mer skäligt att han betalar, än om du flyttat bara för "flyttandets" skull. Huvudregeln är alltså att han har huvudansvaret, men utan att veta mer om era personliga förhållanden kan jag tyvärr inte ge ett mer detaljerat svar. Om du vill ha en personlig rekommendation är du välkommen att kontakta våra jurister för att få hjälp att reglera detta, du når dem enkelt på http://lawline.se/boka.Med vänlig hälsning,