Umgängessabotage

2013-02-28 i Barnrätt
FRÅGA |Hej. Om man har gemensam vårdnad med ett umgängesavtal från tingsrätten, har då boendeföräldern rätt att undanhålla barnen från umgänget med deras pappa? Mamman vägrar släppa iväg barnen till pappan varannanhelg m ursäkter om kalas o dyl. Om inte vad kan vi göra för att få träffa barnen? Mvh Karin
Maria Granat-Hamnerg |Hej och tack för din fråga!Regler om umgänge mellan förälder och barn regleras i Föräldrabalken (FB) kapitel 6. Enligt FB kapitel 6 § 15 ska barnet ha rätt till umgänge med föräldern som det inte bor med. Att barnets behov av umgänge med en förälder tillgodoses är föräldrarna gemensamt ansvariga för. När det kommer till frågan om umgänge är det "barnets bästa" som är avgörande, FB kapitel 6 § 2. Skulle en förälder vägra att lämna ifrån sig barnet vid ett beslutat umgänge kan bestämmelserna i FB kap. 21 bli aktuella. Där finns bestämmelser om verkställighet med hjälp av myndigheter av vad som blivit bestämt om boende, vårdnad och umgänge.Även vid frågor om verkställighet är det barnets bästa som ska komma i första hand. Hänsyns ska även tas till barnets mognad, ålder och vilja enligt FB kap. 21 § 1 st. 1. Med det menas att verkställighet mot barnets vilja inte får ske om barnet nått tillräcklig mognad och ålder.Ytterst kan verkställighet drivas fram genom vitesföreläggande och beslut om hämtning av barnet med hjälp av polismyndigheten, FB kap. 21 § 3 st. 1.Vid verkställighet är det av vikt att barnet inte far illa, FB kap. 21 § 3 st. 2 och 3. Verkställighet kan exempelvis vägras om det anses vara uppenbart oförenligt med barnets bästa, FB kap. 21 § 6.Värt att nämna är också att det är socialnämndens ansvar att se till att umgänget ska fungera enligt avtalet (FB 6 kapitel § 17a).

Beslutanderätt vid gemensam vårdnad - Förskola

2013-02-25 i Barnrätt
FRÅGA |Hej. Kan den ena av föräldrarna vid gemensam vårdnad byta barnets förskoleplats utan den andres förälderns tillåtelse? Behövs särskilda skäl för att styrka varför man ej vill att barnet skall byta?
Mats Carlasjö |Hej och tack för din fråga! Barnets vårdnadshavare har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Om barnet har två vårdnadshavare ska de enligt 6 kap. 13 § föräldrabalken utöva beslutanderätten gemensamt. Det krävs alltså som regel att vårdnadshavarna är eniga när gäller beslut i frågor som rör vårdnaden. Bestämmelsen ska emellertid inte tolkas på detsättet att båda föräldrarna ska delta i alla vardagliga förehavanden. Den förälder som har barnet hos sig har rätt att ensam fatta beslut i de flesta frågor som rör den dagliga omsorgen. I förarbetena till föräldrabalken uttalas att till den dagliga omsorgen hör frågor om bl.a. barnets mat, kläder, sovtider och hur barnet skall tillbringa sin fritid. Vad gäller beslut av mer ingripande betydelse för barnets framtid gäller dock att vårdnadshavarna endast kan utöva beslutanderätten gemensamt.  Beslut om barnets skolgång anses vara en fråga som är så central att den inte kan hänföras till den dagliga omsorgen. Följden av detta blir att en förälder inte ensam kan fatta beslut i frågor som rör barnets skolgång om föräldrarna har gemensam vårdnad. Med tanke på att barn ofta fortsätter till samma grundskola som den där barnet gått i förskoleklass krävs enighet mellan vårdnadshavarna även vad gäller val av vid vilken skolenhet barnet skall gå i förskoleklass.  Vad gäller  förskola är läget mer oklart. JO har i ett beslut uttalat att val av förskola i regel får anses fall under den dagliga omsorgen. Som huvudregel har alltså den förälder som barnet bor hos rätt att ensam besluta om var barnet skall gå i förskola. Denna huvudregel har dock en del undantag. Vid val av barnomsorg med någon särskild inriktning, såsom exempelvis religiös eller pedagogisk inriktning, är det tveksamt om beslutet ryms inom ramen för den dagliga omsorgen. Det samma gäller om det är ett mycket stort avstånd mellan boendeorten och den plats där barnomsorgen kommer att utövas. I dessa fall torde det krävas enighet vårdnadshavarna emellan. Föräldrabalken finner du https://lagen.nu/1949:381Vänligen,

Umgängesrätt för förälder

2013-02-06 i Barnrätt
FRÅGA |Hej, har jag som boförälder på något större ansvar/ plikt/ skyldighet i att se till att vår 10 månader gamla dotter har kontinuerligt umgänge med sin pappa? Vi bor 14 mil ifrån varandra, har gemensam vårdnad och han har skrivit under alla papper i samband med flytt.
Olle Andersson |Hej,Barnet har rätt till umgänge med den förälder som det inte bor tillsammans med, genom att de träffar varandra och har god kontakt (6 kap. 15§ 1st. FB). Värt att poängtera är att umgänget är till för barnet och det är barnets intresse och behov av en nära kontakt med båda föräldrarna som är centralt (jfr 6 kap. 2a§ FB). Föräldrarna har ett gemensamt ansvar för barnets umgänge med den föräldern det inte bor tillsammans med och de ska efter bl.a. ekonomiska förhållanden dela resekostnaderna mellan sig (6 kap. 15-15b § FB). Att en av föräldrarna utan någon godtagbar anledning flyttar från den andra föräldern kan innebära att denna får bära en större del av resekostnaderna vid barnets umgänge med den andra föräldern.Detta gemensamma ansvar för barnets umgänge, med föräldern det inte bor tillsammans med, är inte sanktionerat. Om den ena föräldern skulle sabotera barnets umgänge med den andra föräldern, är dock detta en omständighet som beaktas om talan om ändring av barnets vårdnad eller boende skulle väckas av någon av föräldrarna (se 6 kap. 2a§, 5§ samt 14a§ FB).Tilläggas kan även att den förälder som bor tillsammans med barnet har en informationsplikt gentemot den andra föräldern om saker som rör barnet; t.ex om skolgången samt hälso- och sjukdomstillstånd (6 kap. 15§ 3st. FB). Föräldrabaken (FB) hittar du https://lagen.nu/1949:381#K6.  Vänligen,

Förmyndare och förmånstagarförordnande

2013-01-26 i Barnrätt
FRÅGA |Mina två barn är förmånstagare i min kapitalförsäkring. Om jag väljer att beloppet skall vara deras enskilda egendom, betyder det att, efter min bortgång, min fru (barnens mor) ej kan förfoga över beloppet tills dom är myndiga? Vilket spelrum har barnens mor i detta fall? Tack
Victoria Nilsson |Hej!Att försäkringsersättningen är enskild egendom får ingen effekt gentemot barnets mor. Betydelsen av att något är enskild egendom är endast att det inte kommer ingå i en bodelning mellan dem och en make eller sambo.Som huvudregel är barnets vårdnadshavare dess förmyndare, 10:2 Föräldrabalken (FB) . Det är förmyndaren som förvaltar barnets tillgångar, 12:1 och 13:1 FB. Det innebär att din fru, om hon är barnens förmyndare, kommer kunna förfoga över försäkringsersättningen. Det står dock inte förmyndaren fritt att förfoga över den omyndiges tillgångar helt efter eget tycke. I 12 kap FB finns vissa förhållningsregler vilka i korthet kan sägas innebära att förmyndaren ska förfoga över den omyndiges tillgångar på det sätt som bäst gagnar den enskilde (se särskilt 2-4§§). Om förmyndaren uppsåtligen eller av vårdslöshet orsakar den omyndiga skada så uppkommer en skadeståndsskyldighet, 14§.Om du inte vill att din fru ska kunna förfoga över försäkringsersättningen så är det möjligt att i förmånstagarförordnandet utse en särskild förvaltare, 12:1 st 2 FB. Det är också möjligt att förmånstagarförordnandet ange att försäkringsersättningen ska stå under överförmyndarens kontroll, 13:2 FB, vilket innebär att din fru är förmyndare men behöver samtycke från överförmyndaren för vissa typer av förfoganden.Föräldrabalken hittar du https://lagen.nu/1949:381.Vänliga hälsningar,

Underårigs rätt att disponera över egenförvärvad egendom

2013-02-26 i Barnrätt
FRÅGA |Kan ett formalavtal vara muntligt? Eller gäller det bara skriftligt? Om jag är 16 år och har tjänat ihop mina egna pengar under sommarlovet, såsom min lillebror har gjort och han köpte en rakapparat för ungefär 700 kr. Våra föräldrar tyckte det var för mycket pengar för en rakapparat, och vill därmed att han ska lämna tillbaka den men eftersom han är 16 år och tjänade ihop pengarna själv har han väl rätt och bestämma själv?
Oscar Campos |Hej och tack för din fråga! För ett formalavtals giltighet krävs att vissa formkrav uppfylls. Ett exempel på detta finns i Jordabalken 4 kap. 1 § som bl.a. fordrar en skriftlig överlåtelsehandling vid köp av fastighet. Om ett avtal av detta slag ingås muntligt, betraktas det som en nullitet, dvs det blir inte giltigt. Enligt Föräldrabalken 9 kap. 1 § är den som är under arton år omyndig och får inte själv råda över sin egendom. Emellertid görs ett undantag från huvudregeln i Föräldrabalken 9 kap. 3 § som stadgar att "underårig äge själv råda över vad han genom eget arbete förvärvat efter det han fyllt sexton år". Eftersom att din bror har fyllt 16 år och tjänat ihop sina pengar på egen hand, kan han själv bestämma över hur han ska använda dem.  Med Vänlig Hälsning

Boende och umgänge

2013-02-14 i Barnrätt
FRÅGA |Innan skillsmässan tog min xmake och jag beslutet att våra tre barn skulle bo hos mig, då jag köpte ut honom från huset. De skulle komma till honom varannan helg. Nu vill han helt plötsligt ha 2 av barnen varannan vecka. Han vill inte ha mellersta barnet. I och med detta inte heller betala underhåll vilket gör att jag inte kan behålla huset. Yngsta barnet vill inte bo varannan vecka hos sin far och är ibehov av fasta rutiner då han gärna "stänger ute omvärlden". Får barnen bestämma något? Kan man åberopa att barnen mår bäst av ett fast hem och besök hos andra föräldern?
Sofia Lilja | Hej och tack för din fråga! På din beskrivning låter det som att ni båda har gemensam vårdnad, som vårdnadshavare har man rätt och skyldighet att besluta i frågor som rör barnets personliga angelägenhet, när man gör detta ska man alltid beakta barnets ålder, utveckling samt vad barnet faktiskt vill, detta framgår av 6 kap 11§ Föräldrabalken, (FB). Vidare när det kommer till frågor som barnets boende och umgänge ska barnets bästa alltid vara avgörande för dessa beslut, 6 kap 2a§ FB. Utgångspunkten är att ni som föräldrar ska komma överens om boendet, umgänge och andra frågor som rör barnet. Om ni har svårt att komma överens i frågor som rör barnen har ni rätt att få hjälp av socialtjänsten i er kommun genom samarbetssamtal, 5 kap 3§ Socialtjänstlagen. Om ni kommer överens så kan ni skriva ett skriftligt avtal om barnens boende som socialtjänsten sedan godkänner, fördelen här är att om ni blir oeniga i framtiden så kan du hänvisa till avtalet, 6 kap 14a§ FB. Om inte detta skulle fungera så har du rätt att vända dig till domstolen och yrka på att du vill att barnen bor hos dig, de utreder då omständigheterna och tar ett beslut om boende, 6 kap 14a§ FB. Vidare när det gäller mellanbarnet som fadern ej vill träffa så ska barnet ha rätt att ha umgänge med den förälder som den inte bor tillsammans med, umgänge innebär att man träffas eller har kontakt på annat sätt, 6 kap 15§ FB. Föräldrarna är skyldig att försörja barnet efter vad som är skäligt för barnets behov och föräldrarnas ekonomiska situation fram till dess att barnet är arton år, eller ända tills barnet är tjugoett om barnet t.ex. studerar vid en gymnasieutbildning, 7 kap 1§ FB. Eftersom att ni har gemensam vårdnad och barnen bor hos dig ska fadern fullgöra sin försörjningsplikt genom underhållsbidrag till dig. Underhållsbidraget fastställs genom dom eller avtal och som vårdnadshavare får du företräda ditt barn i sådana frågor, 7 kap 2§ FB. Vägrar fadern att betala kan du vända dig till domstolen för att få underhållsbidraget fastställt och vägrar han fortfarande att betala efter detta så kan du vända dig till kronofogdmyndigheten och med beslutet som underlag ansöka om ett betalningsföreläggande. Föräldrabalken hittar du här: https://lagen.nu/1949:381 Socialtjänstlagen hittar du här: https://lagen.nu/2001:453   Hoppas du fått svar på dina frågor! Vänligen 

Förmyndares förvaltning över omyndigs egendom

2013-01-31 i Barnrätt
FRÅGA |Hej, Är ett barns pengar alltid barnets? Om barnet får ersättning från en försäkring för sveda och värk efter en olycka, om barnet få en lott av sin farmor och vinner pengar eller om barnet genom någon form av arbete eller liknande ansträngning får pengar. Kan föräldrarna i något av dessa fall ta pengarna och exempelvis köpa en resa till familjen, dela upp pengarna mellan syskon eller något annat?
Maria Granat-Hamnerg |Ett barn som är under 18 år är omyndigt och får således enligt huvudregeln i 9 kap. 1 § Föräldrabalken (FB) inte själv råda över sin egendom. Rätten att förvalta dennes egendomen tillkommer istället förmyndarna, dvs. barnets vårdnadshavare, se 10 kap 2 § FB. Att tänka på är att förmyndarens förvaltning inte omfattar tillgångar som barnet får råda över själv (enligt lag) . Det kan exempelvis vara sådan egendom som barnet förvärvat genom eget arbete efter det att denne fyllt 16 år, se 9 kap. 3 § FB. Förmyndares förvaltning omfattar inte heller sådan egendom som förvärvats genom gåva eller testamente under villkor om s.k. särskild förvaltning, dvs. att någon annan än förmyndaren ska förvalta egendomen, se 12 kap. 1 § st. 2 FB.Förmyndaren ska även i sin förvaltning av barnets egendom vara omsorgsfull och alltid handla på det sätt som är bäst för denne, se 12 kap. 3 §.Vissa åtgärder får en en förmyndare dessutom inte företa utan en överförmyndares samtycke. T. ex. får föräldrarna inte för barnets räkning köpa fast egendom, se 13 kap. 10 § FB. Inte heller får föräldrarna ge bort barnets egendom om det inte är fråga om personliga presenter, se 13 kap 11 § FB.En omyndig person kan således inte förvalta över sin egendom, däremot tillhör egendomen fortfarande denne.

Barnets bästa vid mål om vårdnad

2013-01-25 i Barnrätt
FRÅGA |Fråga angående vårdnad och boende utifrån barnets perspektiv? Föräldrarna har gemensam vårdnad. Barnet bor på heltid hos mamman men börjar utifrån mammans önskemål att umgås med pappan då barnet är 3 år. Umgänget pågår under ett års tid, till att börja med 3 timmar varannan helg för att så småningom utökas något. Första gången barnet övernattar hos pappan utsätts barnet för sexuella övergrepp, vilket styrks av läkare. Pappan anklagas -och frias, då rätten inte kan bevisa att just han förgripit sig på barnet. Pappan har vid flera tidigare tillfällen stått misstänkt för övergrepp på andra barn men friats från brott då hans ord stått mot barnens. Efter övergreppet på barnet vägrar mamman att lämna barnet till pappan trots att de har gemensam vårdnad. Barnet är idag 7 år gammal och har inte träffat sin pappa sedan övergreppet skedde. Båda parter har nu ansökt om enskild vårdnad och familjerätten rekommenderar att pappan får enskild vårdnad på grund av mammans umgängessabotage., trots att de slår fast att barnet idag har det bra, att hans mamma är en stor del av hans grundtrygghet och att barnet inte tycks sakna sin pappa. Hur kan detta vara att utgå från barnets bästa? Hur motiveras detta av lagen?
Veronica Eriksson |Hej, och tack för din fråga. Bestämmelsen om ”barnets bästa” har införts i ett antal svenska lagar som ett led i implementeringen av FN:s barnkonvention. Din fråga kan hänföras till lagrummet 6 kap 2a § Föräldrabalk (FB). I förarbeten har föreslagits att begreppet ”barnets bästa” ska tolkas med utgångspunkt i dels ett objektivt perspektiv (det man vet om barn genom erfarenhet och forskning), dels ett subjektivt perspektiv (barnets berättelser och synpunkter inkluderas i bedömningen.) Barnperspektivets utgångspunkt är respekt för barnets fulla människovärde och integritet. Aspekter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av vad som är bäst för barnet är: risken för att barnet far illa, föräldrarnas lämplighet, föräldrarnas överenskommelser, barnets vilja samt barnets umgänge och kontakt med den föräldern som barnet inte bor hos. (6 kap 2a§ FB) Även barnets behov av stabilitet är av stor vikt. (6 kap 1§ FB) När domstolen ska beakta ”barnets bästa” betyder det att en helhetsbedömning av barnets situation ska göras utifrån samtliga omständigheter som rör det individuella barnets väl och ve. Den bästa möjliga lösningen för barnet ska eftersträvas i varje enskilt fall. ”Barnets bästa” används dock inte alltid som ett öppet koncept i rättspraxis. Många domstolar arbetar i praktiken med presumtioner om vad som är bra för ett barn på ett generellt plan. Huvudpresumtionen vid tolkning av vad som är bäst för barnet i samband med vårdnad är gemensam vårdnad och att barnets behov av en nära relation med båda sina föräldrar främjas. Detta kan i praktiken innebära att den förälder som bäst kan tillgodose barnets behov av kontakt med den andre föräldern ska prioriteras vid vårdnadstvist. (Om risk inte föreligger). Den förälder som exempelvis saboterat barnets umgänge med den andra föräldern har i flera fall förlorat vårdnaden om barnet t.ex. NJA 1989 s. 335, RH 1999:74 och RH 1999:100. Om uppgifter om våld förs fram i ett mål om vårdnad måste uppgifterna alltid prövas. I samband med att lagen ändrades 2006 betonas att en riskbedömning alltid ska göras, där särskilt avseende läggs vid risken för att barnet far illa. Omständigheter som kan ha betydelse vid en sådan bedömning är bl.a. tidigare övergrepp, allmän attityd till våld, missbruksproblematik och psykisk sjukdom. Om övergrepp skett systematiskt, varit allvarliga, gränsöverskridande eller riktats mot flera personer, finns det ofta skäl att utgå från att barnet skulle fara illa med den föräldern som vårdnadshavare. Ensam vårdnad hos den andra föräldern är naturligtvis bättre för barnet i sådana situationer. Frågor om våld och andra övergrepp inom familjen kan vara svår utredda eftersom det inte är ovanligt att föräldrarna har olika minnesbilder olika situationer. Barnets egen berättelse kan ofta gå isär och inte verka lika trovärdig som en vuxens. Det är alltså inte klargjort vilken utredning som krävs för att belägga att övergrepp eller risk för övergrepp föreligger om den andra parten bestrider att så är fallet. Beviskraven i ett vårdnadsmål är dock lägre än i brottmål (där det måste vara ställt ”utom rimligt tvivel” att något skett). Uppgifter om övergrepp ska beaktas i ett vårdnadsmål även om t.ex. en förundersökning hos polisen lagts ner. Det finns alltså inget krav på en tidigare fällande brottsmålsdom för att risken för våld ska anses föreligga. Angående det processuella förfarandet i domstolen kan nämnas att mål om vårdnad är så kallade indispositiva. Detta medför bland annat att det är domstolens uppgift att se till att målet blir ordentligt utrett (6 kap 19§ st. 1 FB). Innan rätten avgör ett mål om vårdnad ska socialnämnden ges tillfälle att lämna upplysningar. Om socialnämnden skulle ha information som kan vara av betydelse för frågans utredning är nämnden skyldig att lämna informationen till rätten (6 kap 19§ st.2 FB). Om rätten ser det behövligt kan den låta socialnämnden (e.dyl.) göra en vårdnadsutredning. Denna utredning ska klargöra barnets inställning och redovisas för domstolen med förslag på beslut. Särskilt ska redovisas: barnets känslomässiga anknytning och relation till respektive förälder, barnets möjligheter att få sina rättigheter och behov tillgodosedda, om barnet riskerar att fara illa, om någon förälder gjort sig skyldig till våld eller övergrepp mot barnet eller den andra föräldern, föräldrarnas förmåga att hålla barnet utanför sina konflikter, föräldrarnas förmåga att skilja på egna behov och barnets behov samt att prioritera barnets behov framför sina egna.    En annan viktig aspekt när ”barnets bästa” utreds vid vårdnadstvist är ”barnets vilja” med beaktande av barnets ålder och mognad (6 kap 2a§ st. 3 FB). Att detta hänsynstagande framgår direkt av lagtexten markerar att barnets vilja är en särskilt betydelsefull omständighet i målet. Även små barns vilja ska ges betydelse vid en vårdnadstvist. Barnets vilja är dock en svårtolkad grund för bedömningen då barn inte alltid själva vet vad som är bäst för dem. Barnet kan också anses ha blivit påverkad av någon förälder genom påtryckningar. Hur en vårdnadstvist kommer sluta är alltid svårt att säga på förhand då domstolen ska göra en helhetsbedömning av barnets situation där ingen omständighet egentligen kan sägas viktigare än någon annan. Sammanfattningsvis kan sägas att presumtionen att barnets bästa är förenligt med kontakt med båda föräldrarna är stark. Detta kan medföra att en förälder som exempelvis vägrar låta barnet träffa den andre föräldern kan anses olämplig som ensam vårdnadshavare. Presumtionen att barnet ska ha god kontakt med båda föräldrarna bryts om det föreligger risk för att barnet skulle fara illa hos den ena. För att utreda detta görs en riskbedömning. Att barn far illa är aldrig acceptabelt.Om du själv vill se lagrummen som nämnts titta (https://lagen.nu/1949:381)Hoppas jag kunde bringa klarhet angående hur en domstol kan resonera vid bedömning i vad som är ”barnets bästa.”MVH/ Veronica Eriksson