Frågor & Svar

Det gäller vårdnad o boende.

Den andra föräldern( boendeförälden) vägrar samarbeta. Vägrar gå på samarbetssamtal,svarar inte på sms och samtal( som alltid handlar om barnet)

Han kan inte vara boendeförälder då han änvänder det som ett maktspel.Har jag rätt?

Finns en gammal dom ( 4 år) om vårdnad o boende. Den borde ändras ,hur kan jag göra?!

Vill ju bara min sons bästa.

Hej

det blir svårt att försöka fatta mig kort, detta "helvete" har pågått länge.

Är mormor till 2 tjejer 10 och 7 år, har dokument på att barnen bor hos mamman, men vissa dar/nätter hos pappan som har en ny kvinna.

Pappan kräver bl.a, halvtid med barnen, de har vid många tillfällen formligen slitits från mamman när i första hand den 7 åriga skrikigt; bett, gråtit och varit väldigt uppriven då hon hållits fast så mamman kunnat springa till bilen, där kommer mammans gråt.

Det här är en så smutsig och hemsk historia, men min fråga är, har pappan all rätt (som det har verkat hela tiden) att tvinga dessa barn speciellt den yngre att vistas hos honom. fast detta upprepas hela tiden, värst vid övernattningarna.

Mamman får detta svar av Familjerätt, advokat och socialen att så är det, de måste vara hos honom.

Är detta verkligen rimligt 2018 och man misshandlar barn på detta sätt, har fått till följd att flickorna är fruktansvärt osäkra mm. mamman har kontakt med psykolog för att orka.

Hej,jag har delad vårdnad av min son,han bor med sin mamma 1 timme härifrån och är hos mig ibland.när han var runt 5 gjorde jag en stämning mot mamman då hon vägrade låta mig träffa sonen på 6 månader.Jag "vann" rättegången och det har fungerat hyffsat sen dess.Men jag minns inte vilken rätt jag hade från då ifall mamman börjar bråka med mig igen,de va tal om böter bla om hon misskötte avtalet. så nu har hon hittat andra kryphål o jävlas, nu håller mamman på att sätta sonen emellan när vi bråkar,och hon lyfter inte ett finger om det inte är en skyldighet från hennes sida.exempelvis ignorera hon mig för jag bad henne kolla upp tågtiderna när min son ska komma hit till helgen då det är hon som endån bestämmer tiderna.Hon blev arg o tyckte de va mitt ansvar,o menade på att jag ska kolla upp det och sen ringa o fråga vilken som passar. Hon gick in till vår son och sa "jag orkar inte mer du får fixa detta". Tycker detta e sjukt dåligt beteende från hennes sida och det är bara ett exempel av många. hon har alltid fått som hon vill.misstänker även att hon andvänder sin pojkvän till att skriva på papper gällande min son (när det funkar) vet dock inte om vad. Vad kan jag göra? känner sig helt maktlös när hon ska försvåra allting för en alltid utan anledning.Kan jag ringa nån gällande rättegången och fråga? jag hittar inga papper från då.mvh

Hej, Håller på med en bodelning och jag har en fråga angående bodelnigsavtal. Om man kommer överens om ett avtal och sedan att allt ska betalas till ena parten inom 30 dagar och om den personen inte gör det och vägrar det. vad händer då? Bryts avtalet och man får börja om? Börjar bli orolig för att jag inte ska få några pengar då det börjar närma sig 30 dagar och får ingen respons från andra parten.

Jag bodde i en egen hyresrätt. Efter jag blev gravid, far till barnet flyttade in hos mig och vi blev sambos. Efter ett par år födes andra barnet. Under tiden fick sambo rätt att vistas lagligt i Sverige. Sen tog han hit sin syster, lgh blev för liten och vi lyckades få större lgh hos samma hyresvärd, kontrakt var igen endast på mitt namn. Efter ytterligare tid tog han hit sin far också. Även de saknade uppehållstillstånd från början. Så nu vår relation blivit så dåligt, att jag vill inte bo längre med de. De visas nu även utan min vetskap att de fått tillstånd bo i Sverige, blivit folkbokförda på "mitt" lgh. Hur kan jag bli av med de? För 2år och 3mån sen sa han att de ska flytta för att det finns ingen kärlek längre, men samtidigt vägrar han flytta och säger att jag måste kasta ut honom. Barnen blir påverkade under bråk , jag har jätte dålig livskvalitet .

Hej!

Jag och min sambo separerade efter årsskiftet och har en gemensam hund. Han är 4 år, född 2014 och köptes under tiden jag och exsambon var tillsammans (vi blev tillsammans 2012). Jag har alltid velat äga en hund och under 2013 kom jag över en terapihundsutbildning som jag skulle vilja studera, och ville därför köpa hund. Min sambo var skeptisk och ville vänta, men jag sa att jag ville gå utbildningen nu för det var det jag ville arbeta med. Min sambo gick sedan med på det. Jag köpte hunden för mina egna pengar och hunden står registrerad på mig.

Vi har sedan vi köpte hunden delat mer eller mindre lika på kostnaderna för hunden (ibland jag mer, ibland han mer beroende på den enskildes ekonomi), men jag har alltid sagt att det är min hund ifall vi skulle separera då jag utbildar honom. Jag gick senare utbildningen och har med kursmaterial och andra inköpte grejer lagt cirka 60-70 tusen kr på hunden.

När vi nu separerade så har det varit mycket bråk. Jag har haft hunden mer eller mindre alla dagar detta år, och exsambon har haft hunden exempelvis under påskledigheten eller någon helg. Jag vill gärna ha egen vårdnad och största ansvaret, men sedan låta hunden träffa exsambon då och då. Jag arbetar med hunden då och då på ett äldreboendet.

Jag vill veta vad jag har för rättigheter med att "ansöka" om egen vårdnad på hunden? Hur ska jag gå tillväga?

Håller på med bodelning vid skilsmässa. Vi har varit gifta i 18 år. Maken hävdar Äktenskapsbalken 12:1, och menar att eftersom jag "bidragit" med "mindre" när vi har betalat räkningar efter betalkraft så menar han att han ska ha större del av giftorättsgodset. Nu hävdar han att exempelvis bilen och båten INTE ska ingå i giftorättsgodset? Straffar lagen kvinnor (främst) för att de jobbar deltid och tar hand om barn och hem?

Hej.

Jag har gemensam vårdnad av våran 6-åring. Barnets pappa har sagt upp kontakten med hela sin familj. Och han vill inte att jag ska träffa dem heller, och inte vårat barn heller när hen är hos mig. Har han rätten att bestämma detta?

Han försöker påverka barnet så hen tycker illa om sina kusiner etc. så hen ställer sig väldigt tveksam till träffa sina farföräldrar och släktingar.

Tycker det är fruktansvärt att han försöker påverka barnet så negativt om sina släktingar, och vill bestämma över mig.

Hej! Jag har nyligen fyllt 18 år och min mamma vägrar säga vem min biologiska pappa. Mamma och min 'nuvarande' pappa var gifta och hade en son på 2 år när de tog en paus och det var under den tiden som jag blev till. Under de första månaderna av graviditeten var min biologiska pappa med min mamma men när mamma insåg att förhållandet inte skulle hålla i längden, valde hon att gå tillbaka till pappa då de också kom överens om att inte säga något till mig. Pappa blev per automatik min fade. När jag var 8 år skiljdes mamma och pappa och bestämde att de skulle ha delad vårdnad av mig och min äldre bror. 2014 drabbades jag av ständiga panikångest attacker och en svår depression utifrån trauman som tidigare har varit och även nya. Min relation med mamma har blivit extremt destruktiv efter all verbal misshandel jag har fått som bara nekats från min mammas sida i efterhand. Jag mådde bara skit av att träffa mamma under denna period och mamma gjorde väll desamma. Nu för tiden ses vi inte alls och mamma använder alla medel hon kan för att påverka mig och den familj jag har med min pappa negativt och det var så detta kom fram och det är därför hon sitter på informationen om min biologiska pappa. Kan jag på något sätt få informationen från någon annanstans med tanke på att de förmodligen inte finns på papper och hur ska jag göra för att få det? Kan jag även stämma eller anmäla mamma för att hon inte berättar?

om ett barn har fyllt 18 år och går å gymnasiet, men väljer att flytta hemifrån, har föräldrarna ändå försörjningsskylldighet?