Om bundenhet och avtals giltighet vid påskrift och vidarebefordring av kopia via mail.

2011-01-29 i Avtal
FRÅGA |Hej Är ett påskrivit avtal skickat elektroniskt (inskannat och mailat) lika giltigt som om det skickats i fysisk form?
Anna Eriksson |Hej, Inledningsvis vill jag peka på skillnaden mellan ett ogiltighet och ett bindande avtal. Giltigheten hänför sig till en rad olika ogiltighetsgrunder där ett avtal som i och för sig har ingåtts mellan parterna inte kan göras gällande till det innehåll med de rättsverkningar som typiskt sett följer av avtalet. Ett bindande avtal uppstår när det föreligger en gemensam partsvilja genom överensstämmande anbud och accept, en annan sak är att man sedan kan underkänna avtalet på någon av ogiltighetsgrunderna, vilka finns i 3 kapitlet Avtalslagen, https://lagen.nu/1915:218#P28S1. Som exempel kan nämnas avtal som ingåtts under tvång eller ocker. Ett avtal kan också bli ogiltigt på grund av bristande avtalsrekvisit till exempel att parterna inte har följt formföreskrifterna eller att ena parten saknar rättshandlingsförmåga. Frågan om bundenhet rör mer när en part blir bunden av sitt anbud respektive accept och ett avtal anses ha kommit till stånd. Som jag förstår din fråga undrar du över om du blivit bunden av avtalet genom att underteckna det och ställa en kopia via mail till motparten. Som huvudregel blir ett avtal bindande så fort man har acceptera anbudet och accepten kommit mottagaren till handa. Ett muntligt avtal är lika bindande och giltigt som ett skriftligt (ur bevishänseende är det givetvis mycket lättare att peka på ett skriftligt avtal än att försöka bevisa innehållet i det muntliga). Så genom att skriva på avtalet och sedan maila en kopia av det påskrivna avtalet till motparten så har ett avtal uppstått i och med att accepten har kommit anbudsgivaren till handa. Se 1 - 3§§ Avtalslagen, https://lagen.nu/1915:218#P1S1. Det finns dock vissa avtalstyper där det ställs upp särskilda formkrav, bland annat att avtalet ska vara skriftligt. Typexemplet på sådant avtal är köp av fast egendom, vilket måste göras skriftligen enligt 4 kapitlet Jordabalken, https://lagen.nu/1970:994#K4P1S1. För att bli bunden av ett sådant avtal måste man signera köpekontraktet. Som jag förstår det av din fråga har du skrivit på avtalet som är upprättat skriftligen och sedan gjort en kopia på det och sänt till motparten via mail, vilket innebär att oavsett om det rör ett avtal med krav på skriftlighet eller inte så är avtalet bindande eftersom du har skrivit på papperskopian. En annan sak är ju att om det är ett avtal med krav på skriftlighet så måste motparten underteckna samma avtal, men det framgår inte riktigt huruvida motparten redan skrivit på avtalet eller inte. Min bedömning är att avtalet troligtvis är bindande i och med att det accepterats (genom underskriften) och varit tillgängligt för mottagaren (genom mailet) och för den händelsen av att det rör sig om ett formalavtal genom underskriften av papperskopian. Enligt 1§ Avtalslagen, https://lagen.nu/1915:218#P1S1, är både anbud och accept bindande om de inte återkallas innan meddelandet når mottagaren. Vad gäller avtalets giltighet tycks det, mot bakgrund av den information som framkommer i frågan, inte heller vara några bekymmer där. Jag förutsätter här att parterna är behöriga att ingå det berörda avtalet. Utan att veta vad det rör sig om för typ av avtal är det dock svårt att ge ett exakt svar. Jag hoppas att du har fått svar på din fråga! Med vänliga hälsningar

Skriftlig fullmakt - Överskridande av befogenhet

2011-01-24 i Avtal
FRÅGA |Jag bad min son (17,5år) att införskaffa en begagnad TV som han skulle köpa via blocket. Vi skrev en fullmakt där jag gav han tillåtelse att införskaffa en för min räkning. Jag berättade muntligt för han därefter att den max fick kosta 7000kr. Dock gav min son försäljaren 9000kr då säljaren ej ville gå lägre och min son tyckte att det ändå var ok. Givetvis kommer jag ej att kräva han på pengarna men vem har rätt i ett sådant här ärende, vem är skyldig vem ersättning och har vi rätt att backa avtalet med säljaren?
Martina Blomberg |För fullmakter gäller olika bestämmelser beroende på om fullmakten är skriftlig eller muntlig. I ditt fall är fullmakten skriftlig avseende fullmäktigens (din sons) behörighet, att införskaffa en begangnad TV på blocket. Enligt 2 kap 10 § AvtL är du bunden gentemot tredjeman av din sons rättshandling då han agerat inom fullmaktens gränser, han har köpt en begagnad TV på blocket, se https://lagen.nu/1915:218#P10S1. Dock gällde mellan dig och fullmäktigen en muntlig överenskommelse om en begränsning av fullmäktigens befogenhet. Detta är vanligt förekommande då man annars avslöjar för tredjeman vad man är benägen att betala eller sälja för. Om fullmäktigen överskrider sin befogenhet så som din son har gjort är du inte bunden av den rättshandling han har företagit i strid med er överenskommelse under förutsättning att tredje man insåg eller borde insett att din son överskred sin befogenhet enligt 2 kap 11 § AvtL, se https://lagen.nu/1915:218#P11S1. För att du inte skall bli bunden gentemot tredje man krävs alltså att tredjeman förstod att din son köpte TVn för mer än vad du och din son kommit överens om. Det är enligt min mening tveksamt om säljaren borde insett att din son hade befogenhet att köpa TVn för 7000 och inte 9000. Detta beror på omständigheter som inte har redogjorts för i frågan så som huruvida 9000 var ett rimligt pris för TVn i fråga. Detta är alltså något som kan diskuteras beroende på omständigheterna. Kommer man fram till att säljaren förstod eller borde förstått att din son överskred sin befogenhet är du inte bunden av avtalet med säljaren och du har då rätt att få pengarna tillbaka. Säljaren har då rätt att kräva gottgörelse för sin skada av fullmäktigen alltså din son enligt 2 kap 25 § AvtL, se https://lagen.nu/1915:218#P25S1. Om säljaren inte hade anledning att tro att din son överskred sin befogenhet så är du bunden av avtalet med säljaren och kan därmed inte kräva säljaren på några pengar.

Fullmakt

2011-01-19 i Avtal
FRÅGA |Får jag ge en 16 årig kille fullmakt att ta hand om försäljningen av mina möbler medans jag är utomlands, allt är skriftligt och priset är utsatt så att inga misstag skall ske?
Andreas Vinqvist |Hej, Det finns inget hinder mot att ge en 16-åring en fullmakt i syfte att sälja dina möbler. Vänligen,

Tolkning och utfyllnad inom avtalsrätten vs. inom testamentsrätten

2010-12-14 i Avtal
FRÅGA |Hej jag undrar hur tolkning och utfyllnad inom avtalsrätten skiljer sig från tolkning och utfyllnad inom testamentsrätten?
Sofie Bjärtun |Hej, Särskilt tolkning och utfyllnad inom avtalsrätten, men även på testamenträttens område, är tämligen komplicerade frågor som upptar stort utrymme i såväl doktrin som praxis. Följaktligen är det omöjligt att göra någon rättvisande utläggning här. Följande riktlinjer kan emellertid ges. Vad gäller avtalstolkning så skiljer sig denna beroende på vilket sorts avtal frågan rör sig om (det kan vara muntligt eller skriftligt avtal, standardavtal eller individuellt avtal, anställningsavtal, uppdragsavtal, kontrakt mellan två företag, konsumentavtal mm.). Metoderna som används vid tolkningen är dock desamma och så även det övergripande målet med avtalstolkningen, nämligen att försöka hitta den gemensamma partsviljan. Man bör fråga sig, när oklarhet uppkommer om avtalets innehåll, vad parterna gemensamt strävade efter/ville när de ingick avtalet. Vid skriftliga avtal försöker man först och främst nå detta mål genom att titta på den skriftliga texten. Denna skall ange och avgöra vad parterna avtalat. Men om parterna egentligen kommit överens om något annat, dvs. något som går emot det som skrivits ned, så skall detta anses utgöra avtalets innehåll istället för det som uttryckligen står i avtalet. Här uppkommer ofta bevissvårigheter. Den part som påstår att något annat avtalats (exempelvis muntligen vid avtalsslutandet, uttryckligen efteråt eller genom passivt accepterande efterhand) har att bevisa detta. Man brukar säga att det skrivna har presumtionsverkan. Vid tolkningen av muntliga avtal är det fortfarande den gemensamma partsviljan man försöker hitta. Eftersom att det här är svårare att bevisa vad som är avtalat mellan parterna (jämför resonemanget ovan) handlar tolkningen mycket om att just finna vad parterna egentligen hade för intentioner och förväntningar vid avtalsslutandet. När det gäller muntliga avtal så är det också vanligt med utfyllnad av avtalet, något som sker när avtalet som finns inte täcker alla frågor som behöver avgöras. Vilka regler som används som utfyllnad beror på vad avtalet innehåller. Såsom antytts ovan kan man dela in avtalstyperna ytterligare, exempelvis efter om det är avtal mellan två jämnstarka större företag eller avtal mellan ett stort företag och en liten konsument. Av förklarliga skäl skiljer sig tolkningslinjerna åt för dessa olika typer, bl.a. genom att det vid vissa sorters avtal råder i stort sätt total avtalsfrihet (jfr två jämnstarka företag) medan det för andra till stor del finns begränsande tvingande regler som sätter stop för avtalsfriheten (jfr framförallt konsumentavtal). Det är emellertid omöjligt att gå djupare in på detta här. Vad sedan gäller tolkning av testamenten skiljer sig denna från avtalstolkning såtillvida att det här är fråga om en ensidig rättshandling. Det finns alltså ingen gemensam partsvilja att tala om eftersom testatorn inte har någon motpart. Det som emellertid förenar avtalstolkning och testamentstolkning är att även testamentstolkningen är subjektiv. Huvudregeln är att man skall försöka ta reda på testatorns vilja. Det finns regler i Ärvdabalkens 11 kapitel om olika presumtioner och tolkningsregler som skall användas om det inte genom testamentet går att fastställa testatorns vilja men dessa regler bygger i sig själva på antaganden om hur testatorer i allmänhet skulle vilja få ett testamente verkställt. Dessutom skall alltid så långt som möjligt, innan dessa särskilda regler används, försöka tolka/tolka in/utfylla testamentet så att testatorns vilja får genomslag. En begränsning som bör nämnas vad gäller testamentstolkning är det formkrav som ställs på testamenten enligt Ärvdabalken. Tolkningen får nämligen inte gå så långt att testamentet ges ett innehåll som inte kan anknytas till själva förordnandet. Såsom inledningsvis nämndes är det omöjligt för mig att klargöra hur tolkningen ser ut på de två olika områdena men jag hoppas att det ovan sagda ger viss vägledning. Sammanfattningsvis kan alltså sägas att en jämförelse ger vid handen att både avtal och testamenten tolkas subjektivt, dvs. utifrån vad viljan och syftet bakom rättshandlingarna var men att avtalstolkning syftar till att hitta den gemensamma partsviljan medan avsikten med testamentstolkningen är att komma fram till vad testatorn ensam ville. Med vänlig hälsning

Ställningsfullmakt

2011-01-26 i Avtal
FRÅGA |Om jag skulle sälja en sak till en annan privatperson som inte tillhör mig utan min arbetsgivare, är min arbetsgivare ( butik ) bunden till avtalet då? Tex, om jag skulle sälja något som tillhör butiken ex: hyllor eller frysdiskar?
Lina Radovic |Om du säljer saker som normalt inte ingår i dina arbetsuppgifter eller som inte framgår i ditt anställningsavtal är arbetsgivaren inte bunden av avtalet. Det framgår av praxis från Högsta domstolen att det är upp till kunden att ta reda på om du har befogenhet att sälja dessa varor. Är det varor som tillhör butikens inredning torde du normalt sett inte ha ställningsfullmakt att sälja dessa varor och därmed är arbetsgivaren troligtvis inte bunden.

Avtalsfrihet

2011-01-19 i Avtal
FRÅGA |Hej! Under en diskussion i samband med ett skolarbete dök frågan upp om en zoobutik eller en djuruppfödare får neka en kund att köpa ett djur med anledning av att säljaren uppfattar köparen som okunnig eller olämplig? Är det lagligt att ha en åldersgräns för köp? Spelar det någon roll om säljaren bedriver verksamhet (många uppfödare har ju enskild firma) eller är "privatperson"? Tack på förhand!
Andreas Vinqvist | Hej, Som huvudregel har vi i Sverige avtalsfrihet. Avtalsfriheten innebär att man själv ska kunna bestämma om man överhuvudtaget vill avtala, med vem avtalet ska ingås med och om avtalsinnehållet. Det finns dock vissa situationer då man är tvungen att avtala trots att man kanske inte vill det, vilket kallas kontraheringstvång. Detta gäller främst om säljaren har monopol på produkten eller tjänsten, eller om säljaren har tillstånd av myndighet att sälja varan eller tjänsten. Även förbudet mot diskriminering av personer på grund av ras, hudfärg, ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning inskränker friheten att välja avtalspart. Man får således t.ex. inte vägra att sälja en vara eller tillhandahålla en tjänst på grund av att personen är mörkhyad. Vad avser ditt exempel, har zoobutiken och djuruppfödaren avtalsfrihet och kan neka kunden att köpa ett djur med hänvisning till att de inte anser personen lämplig.

Pågföljder vid fel i vara

2010-12-30 i Avtal
FRÅGA |Hej! Min kompis ville köpa ett våffeljärn i en speciell färg för att den ska matcha andra saker i köket. I butiken sa dem att varan inte fanns, men att man speciellt för min vän kunde beställa den till honom och att den sedan skulle levereras hem till honom. Min vän betalade direkt för våffeljärnet och fick sedan hemskickad varan fast inte i den färg han ville. Vad gäller här enligt köplagen och konsumentköplagen? Vem har rätt om min vän vill häva köpet och butiken säger att avtalet redan är gjort?
Anna Eriksson |Hej, Eftersom din vän köpt varan av en näringsidkare så gäller konsumentköplagens bestämmelser, se 1§ KKöpL, https://lagen.nu/1990:932#P1S1. Enligt 16§ KKöpL, https://lagen.nu/1990:932#P16S1, så är varan behäftad med fel om den inte överensstämmer med vad som står i avtalet. Att våffeljärnet är i fel färg innebär att det avviker från avtalet och därmed är att se som felaktig. De påföljder som KKöpL tillhandahåller vid fel i varan är omleverans, prisavdrag, avhjälpande eller hävning. I din väns fall vore omleverans det lättaste sättet att avhjälpa felet. Omleverans regleras i 26 - 27§§ KKöpL, https://lagen.nu/1990:932#P26S1. Säljaren har enligt de bestämmelserna rätt att göra en omleverans av varan trots att köparen kräver en annan påföljd om säljaren erbjuder sig att göra det direkt efter att han har mottagit reklamationen och en omleverans kan ske inom skälig tid. Detta under förutsättning att en omleverans kan ske utan kostnad eller väsentlig olägenhet för köparen. Vad gäller hävningspåföljden så regleras den i 29§ KKöpL, https://lagen.nu/1990:932#P29S1, och kan användas om felet är av väsentlig betydelse för köparen. Väsentlighetsrekvisitet ska bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Att egenskapen är väsentlig för köparen behöver i och för sig inte vara synligt för säljaren och prövningen ska ta sin utgångspunkt i köparens individuella förutsättningar med köpet. Att färgen är fel tycks i det här fallet kunna vara av sådan dignitet för köparen att en hävningspåföljd skulle kunna bli aktuell men det förutsätter ju som nämnt ovan att säljaren inte erbjuder en omleverans direkt vid reklamationen. Vidare krävs också att köparen kan återställa varan i väsentligt oförändrat skick, se 45§ KKöpL, https://lagen.nu/1990:932#P45S1. Enligt min mening vore en omleverans av varan i rätt färg den smidigaste lösningen på problemet, både för säljaren och köparen. Viktigt att tänka på är att felet ska reklameras inom skälig tid från att köparen har upptäckt felet vilket framgår av 23§ KKöpL, https://lagen.nu/1990:932#P23S1. Har varan reklamerats inom två månader är detta alltid att betrakta som inom skälig tid. Förslagsvis lämnar man en skriftlig reklamation där man tydligt anger vad felet består i, detta för att underlätta bevisningen vid en eventuell tvist. Vad som är klart i ditt fall är dock att avtalet i och för sig är gjort, men det föreligger ett tydligt fel i varan som ska åtgärdas och butiksägaren har fel om han påstår att han inte har några skyldigheter till följd av varans avvikelse från avtalet. Jag hoppas att du har fått svar på dina frågor! Med vänliga hälsningar

Automatisk förlängning av avtal

2010-12-12 i Avtal
FRÅGA |Hej! Har ett hyresavtal på en mobiltelefon och tiden har gått ut! Men i avtalet står det att hyresavalet förlängs i 12 månader om man inte har sagt upp det 3 månader tidigare! Får bolaget göra så? Är det lagligt?
Mari-Helen Schöllin |Hejsan! I denna fråga utgår jag ifrån att det är du, som privatperson som har ingått avtalet, eftersom inget annat sägs. (Är det ett företag som ingått avtalet, kan det ha betydelse för utfallet, då privatpersoner ofta har ett vidare skydd än företag.) Grundregeln är att avtal ska hållas, vilket innebär att om bolaget har gett dig tillgång till avtalsvillkoren och du har godkänt dem så gäller avtalet i enlighet med villkoren. Men det finns en möjlighet att jämka eller helt ogiltigförklara avtalsvillkor, om de är oskäliga, med stöd av 36 § avtalslagen, se https://lagen.nu/1915:218#P36S1. Jag har inte lyckats hitta något fall som liknar ditt, som avgjorts av Högsta Domstolen. Men Hovrätten har, i ett avgörande (Göta hovrätt dom 2009-10-05), kommit fram till att abonnemang som har löpt på viss tid (alltså en bestämd tid) som automatiskt förlängs om det inte sägs upp kan var oskäligt gentemot konsumenten, om det inte ligger i konsumentens intresse (vilket det kan göra vid till exempel försäkringsavtal). Huvudregeln borde dock, enligt Hovrätten, vara att automatisk förlängning inte anses ligga i konsumentens intresse. Hovrätten hänvisar bland annat till Rådets direktiv 93/13/EEG om oskäliga avtalsvillkor i konsumentavtal, som tar upp frågan. Samt till ett utkast som gjorts hösten 2008, till ett nytt direktiv (från EU) om konsumenträttigheter, där det presumeras att ett avtalsvillkor är oskäligt om villkoret innebär att avtalet automatiskt förlängs om inte konsumenten agerar, och där konsumenten lång tid i förväg måste meddela att avtalet ska sägas upp. I fallet som Hovrätten avgjorde var förlängningen på 12 månader och uppsägningen skulle ha inkommit två månader innan tiden för avtalet skulle ha gått ut, Hovrätten menade att det handlade om en ganska lång förlängning och ansåg att tvåmånadersgränsen framstod som omotiverad och att en automatisk förlängning i detta fall inte var särskilt angeläget för konsumenten. I ditt fall är uppsägningstiden, minst tre månader i förväg och det är samma förlängning av bildningstiden som i Hovrättsfallet, vilket skulle kunna anses omotiverad. Men frågan är om en automatisk förlängning av ett hyresavtal på en mobiltelefon skulle kunna anses vara särkilt angeläget för dig, som konsument. Automatisk förlängning av försäkringsavtal anses ofta vara särskilt angeläget för konsumenten, men jag har svårt att se att ett hyresavtal gällande en mobiltelefon kan vara av lika stor vikt för en konsument. Villkoret på automatisk förlängning, om inte du agerar mot det, skulle därför kunna anses vara oskäligt. Men jag vill inte garantera att så är fallet. Jag skulle vilja råda dig att prova att prata med företaget och hänvisa till 36 § Avtalslagen och Hovrättens dom och om de inte ger med sig, så skulle du kunna kontakta en jurist på området, så kanske du kan få lite mer att gå på. Hoppas att jag har gett dig lite mer kött på benen i alla fall. Med vänliga hälsningar