Felicia Fredin |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Jag tolkar din fråga som att du och din fru bor i Sverige.Vad gäller vid arv från annat land? Vid gränsöverskridande arv inom EU tillämpas EU:s arvsförordning. Hänvisningar nedan är till denna förordning. Det land där den avlidne har sin hemvist, är det land vars lagar ska tillämpas vid arv (art. 21). Om arvslåtaren är bosatt och har sin hemvist i till exempel Sverige, är det således Sveriges lagstiftning som tillämpas. Finns det undantag? Det finns dock en möjlighet till att välja lag. Arvslåtaren kan då välja att lag i det land som denne är medborgare i, ska vara den tillämpliga lagen (art. 22). Det innebär att om en person är medborgare i både Danmark och Sverige, finns det möjlighet att välja mellan dessa länders lagstiftning. Lagvalet ska uttryckligen anges i en förklaring i form av ett förordnande om kvarlåtenskap eller framgå av villkoren i förordnandet. Den valda lagens regler ska sedan tillämpas i fråga om giltigheten för den handling där lagvalet har skett (art. 22 3). Det innebär att om lagvalet faller på Sverige och lagvalet sker genom testamente, måste testamentet vara giltig enligt svensk lagstiftning. Sammanfattningsvis Sammanfattningsvis tillämpas lagarna i det landet där den avlidne har sin hemvist, om inte denne har gjort ett lagval om annan lands lag, genom att till exempel skriva det i ett testamente. Kort sagt behöver er dotter därför inte betala arvsskatt i Danmark, om ni har er hemvist i Sverige och inte anger annat lagval genom testamente. Hoppas att du fick svar på din fråga! Vänligen

Jonna Johansson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!För din fråga är den EU-rättsliga förordningen successionsförordningen (även kallad arvsförordningen) tillämplig lag. Vilket lands lag gäller för min kvarlåtenskap?Om den avlidne inte har gjort något aktivt lagval fördelas arvet enligt lagen i det land hen hade sin hemvist vid sin död. Om den avlidne uppenbart har närmre anknytning till ett annat land ska dock lagen i det landet tillämpas istället (artikel 21). Istället för att arvet ska styras efter den avlidnes hemvist kan man välja att göra ett aktivt lagval och välja vilket lands lag som ska tillämpas. Man får endast göra ett lagval till ett land där man själv är medborgare. Ett lagval ska uttryckligen anges i ett förordnande om kvarlåtenskap. Förordnandet ska göras enligt lagen i det land som lagvalet anger (artikel 22). Vad gäller för mig?Om du avlider utan att ha gjort ett aktivt lagval kommer din kvarlåtenskap som utgångspunkt att fördelas utifrån lagen i det land där du hade hemvist vid din död. Om du själv vill bestämma vilket lands lag som ska tillämpas kan du föreskriva detta i ett förordnande om kvarlåtenskap, exempelvis genom ett testamente. Om du väljer att nederländsk lag ska tillämpas på din kvarlåtenskap ska de nederländska kraven för testamente uppfyllas för att testamentet ska vara giltigt. Jag hoppas du fick svar på din fråga!Med vänliga hälsningar

Minna Grahn |Hej!Vad roligt att du vänt dig till oss på Lawline med din fråga.Svensk eller thailändsk arvsrätt?För att besvara din fråga måste vi först klargöra om det är svensk eller thailändsk lag som ska tillämpas på ditt arv. Reglerna om arv med anknytning till utlandet finns att hitta i EU:s arvsförordning. Enligt artikel 21 ska en avliden persons arv regleras enligt lagen i det land där den avlidna haft sin hemvist vid dödsfallet. Ditt arv kommer med andra ord delas upp enligt reglerna i det land där du bedöms ha haft din hemvist. Detta gäller oberoende av i vilket land egendomen finns. Bedömningen av var en person ska anses ha sin hemvist är en helhetsbedömning av omständigheterna kring den avlidnes liv under de år som föregick dödsfallet och vid tidpunkten för dödsfallet. En särskilt viktig omständighet är hur varaktig och regelbunden den avlidnes vistelse i den berörda staten varit, förhållandena vid vistelsen samt skälen till denna. Personen bör ha en nära och stabil koppling till den berörda staten för att denna ska ses som hemviststat. Nu vet inte jag tillräckligt mycket om din situation för att kunna säga vilken hemviststat du bör anses ha, men eftersom du bott i Thailand i sexton år låter det som att detta kan vara din hemvistsstat. Om du bedöms ha din hemvist i Thailand kommer alltså thailändsk arvsrätt att tillämpas på ditt arv. Eftersom vi på Lawline hjälper till med frågor om svensk rätt rekommenderar jag att du vänder till dig en jurist i Thailand som kan svara på frågor om hur arvet kommer fördelas enligt thailändsk lag.LagvalsförordnandeEnligt artikel 22 i arvsförordningen har du dock en möjlighet att välja vilket lands lag som ska tillämpas på arvet efter dig. Du kan genom ett särskilt lagvalsförordnande i ett testamente ange att lagen i det land där du är medborgare vid tidpunkten för ditt val eller vid din död ska tillämpas på arvet. Om du är svensk medborgare kan du alltså skriva ett testamente där du väljer att svensk lag ska tillämpas istället för thailändsk.Arv enligt svensk rättEnligt makars arvsrätt (3 kap. 1 § ärvdabalken) har den efterlevande maken rätt att ärva all egendom. Finns gemensamma barn ärvs kvarlåtenskapen med fri förfoganderätt och barnen får en så kallad efterarvsrätt. Den innebär att barnen kommer kunna få ut sin arvslott först när den efterlevande maken avlider. Ett undantag gäller dock för barn som är arvlåtarens egna, vilka har rätt att få ut sin arvslott direkt vid sin förälders bortgång. Om du inte har egna barn kommer din fru med andra ord automatiskt att ärva hela din kvarlåtenskap vid ditt frånfälle, såvida du inte har ett testamente som säger att någon annan ska ärva egendomen.Arv av pensionDin allmänna pension kommer dock inte att ingå i din kvarlåtenskap utan den fördelas bland andra pensionssparare i pensionssystemet. Det finns möjlighet att teckna ett efterlevandeskydd på den del av din allmänna pension som du själv kan placera i fonder - premiepension. Du kan läsa mer om din pension och efterlevandeskydd här.Med vänlig hälsning,

Patrik Olsson |Hej!Tack för din fråga.I svensk rätt så går det att avtala om det mesta och det går att skriva testamenten som uppfyller dina krav. Ju fler okända variabler för framtiden gör det dock svårare, ni vet tex inte vilket syskon som dör först osv...Eftersom ni äger vars en tredjedel redan och att ni vill att era barn ska dela på era ägandedelar som de är anser jag att det skulle vara enklast att formulera ett testamente som ger de andra syskonen rätt till att endast förfoga över den avlidnes andel men samtidigt inte ger syskonen äganderätt till andelen. Då skulle äganderätterna fortfarande tillfalla arvingarna efter att alla syskonen avlidit.Därför rekommenderar jag verkligen att ni uppsöker en familjejurist för att formulera ett korrekt testamente för samtliga syskon.Hoppas du har fått svar på din fråga!MVH

Ida Hellsten |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! För att besvara din fråga kommer jag att hänvisa till Ärvdabalken (ÄB) och dess regler om avsägelse av rätt till arv. Jag kommer även att hänvisa till Lag (1915:218) om om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (AvtL). Jag vill förtydliga att jag tolkar det som att det rör sig om en avsägelse från arv och inte ett avstående från arv. Jag har den utgångspunkten när jag formulerar mitt svar nedan. Bröstarvinge avsägelse av rätt till arvEn fråga som du ställt är om det överhuvudtaget är möjligt att ett barn frånsäger sig arv från sin mamma. Huvudregeln enligt 2 kap. 1 § ÄB är att bröstarvingar, d.v.s arvlåtarens barn, ärver arvlåtaren. Det är enligt 17 kap. 2 § ÄB dock fullt möjligt för en bröstarvinge att avsäga sig sin rätt till arv. Det kan ske antingen genom att bröstarvingen godkänner ett testamente som arvlåtaren har upprättat eller genom att på något annat sätt skriftligen klargör att man avstår sin rätt till arv. En underårig får dock inte avsäga sig sin rätt till arv. Inte heller den som har en förvaltare, om inte förvaltaren samtyckt till detta. Dessa begränsningar framkommer av 17 kap. 2 § 2 st. ÄB. Trots en avsägelse har bröstarvinge rätt till sin laglott (se 7 kap. 1 § ÄB) om hen inte i samband med avsägelsen erhållit skälig ersättning för laglotten eller om egendom motsvarande laglotten tillfaller arvingens make eller bröstarvingar. Detta kan utläsas ur 17 kap. 2 § 1 st. 2 meningen ÄB. Kan en arvinge återkalla arvsavsägelse?I lagkommentaren till bestämmelsen i 17 kap. 2 § ÄB framkommer följande. När en arvinge har avsagt sig arv är denne inte längre att betrakta som arvinge. Det är inte möjligt att återkalla en arvsavsägelse. Denna uppfattning delas också av doktrinen. Ogiltigt avtal p.g.a omständighet vid avtalets ingående? Ett avtal kan förklaras ogiltigt om det förelåg viss omständighet vid avtalets ingående. Om avtalet ingicks under råntvång är avtalet enligt 28 § AvtL ogiltigt. Förutsättningen för att avtalet har ingåtts under råntvång är då personen blivit tvungen att företa handlingen under våld å person eller genom hot som innebär trängande fara. Jag tolkar dock inte som att omständigheterna var sådana att det rör sig om ett råntvång. I 29 § AvtL framgår att mildare former av tvång - där våld eller hot om våld inte används - också kan göra ett avtal ogiltigt. Ett exempel på detta är en utpressningssituation. För att denna form av tvång krävs att motparten inte varit i god tro om tvånget. Om motparten var i god tro, d.v.s trodde att det inte var en tvångssituation, är avtalet inte ogiltigt. Jag har för lite information för att göra en bedömning huruvida avtalet ingick under tvång eller inte, varför jag kommer lämna det osagt om avtalet kan tänkas vara ogiltigt på den grunden. SammanfattningSammanfattningsvis är det fullt möjligt att en bröstarvinge avsäger sig sin rätt till arv. Trots en sådan arvsavsägelse har bröstarvingen rätt till sin laglott eller om egendom motsvarande laglotten tillfaller arvingens make eller bröstarvingar. Detta framkommer av 17 kap. 2 § ÄB. En sådan avsägelse är inte möjlig att återkalla eller ångra. Ett avtal kan förklaras ogiltigt om det har ingåtts under råntvång eller tvång, enligt 28-29 §§ AvtL. I 28 § ställs krav på våld eller hot om våld, medan det i 29 § inte uppställs något sådant krav. Det ska dock föreligga en tvångssituation.Jag hoppas att du fick svar på dina frågor! Med vänlig hälsning,

Josefine Bågholt |Hej! Tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga. Var och en har rätt att göra vad man vill med sin egendom. Du kommer därför alltid ha full rätt till att ge bort din egendom till vem du vill och när du känner för det. Det som du däremot måste tänka på är när du ger bort egendom till en bröstarvinge (alltså dina barn och barnbarn) är att det kan bli problematiskt sedan efter din bortgång. Problematiken som kan uppstå efter din bortgång: I fall du ger bort gåvor till bröstarvingar skall de som utgångspunkt räknas som förskott på arvet. Detta är någonting som nämns i ärvdabalken (6 kap. 1 § Ärvdabalken). Undantag från denna utgångspunkt är dock om: 1. Du talar om att gåvan inte är ett förskott på arvet, eller 2. det annars kan antas ha varit meningen att gåvan inte skulle inräknas i ett förskott på arv. Det som dock sker och där konflikten kan uppkomma är om dina gåvor inte skulle räknas in i dessa undantag. Just för om gåvorna räknas som förskott på arv måste bröstarvingar som har fått gåvorna avräkna gåvornas värde på deras del av arvet. Vilket är det moment som kan skapa många konflikter. Jag hoppas nu att jag har kunnat besvara din fråga och att allt löser sig för dig! Hör gärna av dig till oss på Lawline igenom om du har fler frågor! Vänliga hälsningar,

Jonna Johansson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Genom EU:s succesionsförordning är det möjligt att välja vilket lands lag som ska tillämpas på ens arv förutsatt att man är medborgare i det valda landet. En person som har medborgarskap i en stat kan välja att lagen i medborgarskapslandet ska tillämpas på arvet. Lagvalet måste tydligt stadgas i ett testamente eller arvsavtal (artikel 22). Om inget aktivt lagval görs baseras lagvalet på den avlidnas hemvist (artikel 21). Kan jag välja att brittisk lag ska tillämpas på min kvarlåtenskap?Du som brittisk medborgare kan på grund av ditt medborgarskap i Storbritannien välja att brittisk lag ska tillämpas på ditt arv som du efterlämnar. Detta måste du skriva i ett testamente eller arvsavtal. Kraven för giltigheten i testamentet eller arvsavtalet utgår från det valda landets lag, dvs brittisk rätt gäller för uppfyllandet av giltighetskraven. Jag hoppas du fick svar på din fråga!Med vänliga hälsningar

Jonna Johansson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!För din fråga är försäkringsavtalslagen (FAL) och ärvdabalken (ÄB) tillämpliga lagar.Vem ärver en livförsäkring?Om en särskild förmånstagare är insatt i livförsäkringen utfaller försäkringsbeloppet direkt till denna person. Om exempelvis en make står som förmånstagare tillfaller försäkringsbeloppet maken direkt och ingår inte i kvarlåtenskapen efter den avlidna. Om förmånstagarförordnandet skulle leda till ett oskäligt resultat kan det jämkas med fördel för make eller bröstarvinge (14 kap. 7 § FAL). Om en särskild förmånstagare inte finns inskriven i livförsäkringen ska försäkringsbeloppet ingå i dödsboet och den avlidnas kvarlåtenskap och fördelas enligt allmänna regler. Om den avlidna inte upprättat något testamente tillämpas den legala arvsordningen vid arvsfördelningen. Enligt den legala arvsordningen är det den avlidnas bröstarvingar som är närmaste arvingar och rätt att få ut arvet (2 kap. 1 § ÄB). Särkullbarn har rätt att få ut arvet direkt till skillnad från gemensamma barn. Kan mamman ärva livförsäkringen?Mamman kan ärva livförsäkringen om hon finns inskriven som särskild förmånstagare. Annars ingår försäkringsbeloppet i kvarlåtenskapen och fördelas enligt den legala arvsordningen alternativt enligt testamente. Både barn och make har rätt att ärva innan hennes mamma. Mamman ärver således inte livförsäkringen om hon inte är förmånstagare i livförsäkringen eller testamentstagare. Jag hoppas du fick svar på din fråga! Undrar du något mer kan du ställa en fråga till. Med vänliga hälsningar