Arv och begravning - Vad gäller?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,
UTREDNING
Den lagstiftning som främst behöver beaktas vid behandlingen av ditt ärende är ärvdabalken (ÄB). Frågorna ovan kommer att besvaras i tur och ordning och i den mån det går ska tilläggas.
Vem ansvarar för att informera dig och övriga om dödsfallet?
I 18 kap. 2 § 1 st. ÄB sägs att till dess att egendomen har tagits om hand av samtliga dödsbodelägare eller av den som i annat fall har att förvalta boet, ska egendomen, om den inte står under vård av förmyndare, syssloman eller annan, vårdas av delägare som sammanbodde med den avlidne eller annars kan ta hand om egendomen. Den som har tagit hand om egendomen ska genast underrätta övriga delägare om dödsfallet och, om det behövs god man för någon delägare, göra anmälan hos överförmyndaren. Vad som har sagts om delägare gäller också efterlevande make som inte är delägare. Men såvitt jag förstår finns ingen efterlevande make i det här fallet. Bestämmelsen kan uppfattas som något krångligt formulerad, men i klartext innebär ovanstående, som svar på din första fråga, att det ankommer på din syster som har bott med er mamma att underrätta dig och övriga syskon om hennes frånfälle.
Vilka är arvsberättigade?
I 3 kap. 1 § 1 st. ÄB anges att var arvlåtaren gift ska kvarlåtenskapen tillfalla den efterlevande maken. Det betyder att efterlevande make ärver före gemensamma barn. Men utifrån antagandet att det inte finns någon efterlevande make med gemensamma barn, dvs. er pappa, tillfaller er mammas tillgångar den s.k. första arvsklassen, vilken består att den avlidnes bröstarvingar (barn) eller barn till bröstarvingar (barnbarn) om någon bröstarvinge har gått bort före sin förälder enligt den s.k. istadarätten. Detta kommer till uttryck på ett något ålderdomligt sätt i 2 kap. 1 § 1 st. ÄB vari det uttalas att närmaste arvingar på grund av skyldskap äro arvlåtarens avkomlingar. Av bestämmelsens andra stycke framgår sedan, också genom ett något ålderdomligt språkbruk, att arvlåtarens barn taga lika lott och är barn dött, skola dess avkomlingar träda i dess ställe, och ska var gren taga lika lott, vilket alltså motsvarar den ovan nämnda istadarätten. Sammanfattningsvis och mot bakgrund av det hittills sagda gäller med andra ord att du och övriga syskon har lika rätt till arvet efter er mamma, dvs. att ni ska dela lika på hennes kvarlåtenskap. Skulle något syskon avlidit tidigare, alltså innan er mammas frånfälle, ska dennes bröstarvingar (er mammas barnbarn efter just det syskonet) dela på den andelen.
Bouppteckning och arvskifte - Vad gäller?
Enligt 20 kap. 1 § 1 st. ÄB ska en bouppteckning förrättas senast tre månader efter dödsfallet, om inte Skatteverket efter ansökan inom samma tid med hänsyn till boets beskaffenhet eller av annan särskild orsak förlänger tiden. Bouppteckningen utgör en inventering av den avlidnes tillgångar och skulder som de var vid tidpunkten för dödsfallet, 20 kap. 4 § 1 st. ÄB, och behöver endast skrivas under av bouppgivaren och förrättningsmännen, vilket ska ske samma dag som förrättningen äger rum, 20 kap. 6 § ÄB. Bouppgivare är den person som vårdar egendomen eller i övrigt bäst känner till dödsboet, vilket torde bli din syster som har bott med er mamma de senaste fyra åren. Det är också hon som ansvarar för att kalla övriga. Enligt 20 kap. 2 § 1 st. ÄB gäller nämligen att dödsbodelägare som har egendomen i sin vård, boutredningsman eller testamentsexekutor ska bestämma tid och ort för bouppteckning samt utse två kunniga och trovärdiga gode män att förrätta den. Samtliga delägare ska kallas i god tid till förrättningen. Och du och övriga syskon är i egenskap av bröstarvingar delägare i dödsboet efter er mamma.
När arvet ska fördelas mellan arvingarna upprättas en skifteshandling. Arvskiftet är ett avtal mellan dödsbodelägarna om hur arvet ska fördelas och här ska samtliga dödsbodelägare skriva under handlingen, 23 kap. 4 ÄB. Om en dödsbodelägare av någon anledning vägrar att skriva på skifteshandlingen, om dödsbodelägarna inte är eniga om hur arvet ska fördelas mellan dem eller om någon önskar att en utomstående person ska vara ansvarig för arvskiftet är det tillräckligt att en av dödsbodelägarna hos domstol (en tingsrätt som första instans) begär att en skiftesman ska utses, 23 kap. 5 § ÄB. Tingsrätten kommer då att utse en oberoende sådan, vilken ska arvoderas av dödsboet. Har en boutredningsman utsetts kommer denne även automatiskt att agera skiftesman. Det är emellertid fullt möjligt att entlediga boutredningsmannen till förmån för någon annan för det fall önskemål om en specifik skiftesman finns inom dödsboet. Genom det här tvångsmedlet kan dödsboet få till ett relativt snabbt avslut eftersom skiftesmannens huvudsakliga uppgift är att just värdera kvarlåtenskapen och fördela denna på dödsbodelägarna vid en uppkommen tvist.
Begravningen - Vad gäller?
Enligt 18 kap. 1 § 1 st. ÄB gäller att om inte särskild dödsboförvaltning anordnats enligt 19 kap. ska efterlevande make eller sambo, arvingar och universella testamentstagare, dvs dödsbodelägarna, gemensamt förvalta den dödes egendom under boets utredning. De företräder därvid dödsboet mot tredje man och har rätt att tala och svara i mål som rör boet. Åtgärder som inte tål uppskov får dock företas även om någon delägares samtycke inte kan inhämtas. Kort sammanfattat krävs helt enkelt konsensus avseende alla beslut som rör dödsboet, vilket i praktiken innebär att varje delägare i dödsboet kommer att åtnjuta en vetorätt. Men när det gäller begravning finns särskilda bestämmelser i begravningslagen (BegrL).
I första hand är det vad den avlidne själv har bestämt som blir styrande, vilket kan ha förmedlats till flera närstående, genom ett testamente och/eller i att arkiv hos någon begravningsbyrå. Saknas en konstaterbar vilja hos er mamma går bestämmanderätten över på de närmaste anhöriga, vilket blir du och dina syskon. Enligt 5 kap. 3 § 1 st. BegrL gäller att om de efterlevande inte kan enas om kremering ska ske eller om gravsättningen ska huvudmannen för begravningsverksamheten på den ort där den avlidne senast var folkbokförd på begäran medla mellan parterna. I den nyss nämnda bestämmelsens andra stycke sägs vidare att om parterna enas ska huvudmannen fastställa deras överenskommelse. Om enighet inte kan uppnås ska huvudmannen istället med eget yttrande hänskjuta tvisten till Länsstyrelsen. Länsstyrelsen prövar sedan vem som ska bestämma om kremering eller gravsättning. Länsstyrelsen ska därvid särskilt beakta önskemål som den avlidne kan ha haft. Hänsyn ska också tas till parternas personliga förhållande till den avlidne, främst sammanlevnad, släktskap eller annan nära anknytning, 5 kap. 4 § BegrL. Slutligen ska sägas att Länsstyrelsens beslut kan överklagas till domstol, men inte till en tingsrätt utan till en annan typ av domstol, en allmän förvaltningsdomstol och då till en förvaltningsrätt som första instans, vilket framgår av 11 kap. 7 § BegrL.
Avslutande ord och ytterligare rådgivning
Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Teams och andra liknande digitala plattformar.
Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.
Vänligen,
