Alexandra Madsen |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Det är endast bilens förare som kan straffas för en fortkörning. Om polisen inte på egen hand kan identifiera föraren skickar de en förfrågan till bilens ägare om vem som har kört fordonet. I Sverige finns det dock ingen angivelseplikt, det vill säga krav på att bilens ägare måste upplysa om vem det var som körde bilen vid fortkörningstillfället. Detta innebär att när polisen skickar ut ett brev med begäran om vem som framfört fordonet vid den aktuella tidpunkten, har du ingen skyldighet att uppge vem som framfört fordonet. Det är förhållandevis vanligt att folk vägrar att uppge förare eller att vederbörande "inte vet/minns". Huruvida det är moraliskt att göra så kan diskuteras men är upp till var och en. Om du vägrar att uppge vem som framfört fordonet blir det således svårt för polisen att utreda ärendet och lagföra föraren. Polisen har förvisso rätt att hålla förhör med den som kan antas lämna uppgifter som är till förmån för utredningen. I teorin skulle de därför kunna förhöra dig. Däremot finns det inte heller någon skyldighet för dig att uttala dig i ett sådant eventuellt förhör. Sammanfattningsvis har du ingen angivelseplikt, vilket innebär att det inte är brottsligt att vägra uppge vem som framfört fordonet. Du kan inte heller dömas i egenskap av ägare till bilen eftersom det enligt svensk rätt endast föreligger ett föraransvar.Hoppas att du fick svar på din fråga!Med vänliga hälsningar,

Liv Stålhammar |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Som huvudregel krävs alltid ett visst uppsåt för att någon ska kunna dömas till straffansvar för ett brott som återfinns i brottsbalken. I vissa fall räcker det dock med att gärningsmannen har agerat oaktsamt, alt. att personen ifråga har haft en s.k garantställning, dvs en skyldighet att agera/se till så att ingen skada uppkommer. Nedan kommer jag förklara dessa krav och vad dem innebär. UppsåtTermen innebär att det finns ett medvetande från gärningsmannen. Det finns tre olika former av uppsåt; Avsiktsuppsåt, Insiktsuppsåt och Likgiltighetsuppsåt. När jag talar om "effekt" nedan så avser det brottet som begås. Om en person har avsiktsuppsåt innebär detta att gärningsmannen vet att hans handlande orsakat en viss effekt. Syftet med handlandet är att orsaka effekten. Om en person har insiktsuppsåt vet gärningsmannen med säkerhet att hans handlande medför viss effekt. Gärningsmannen betraktar effekten som en säker följd av sin handling och därför kan man anta hans inställning till effekten. Om en person har likgiltighetsuppsåt inser gärningsmannen att effekten kan inträffa som ett resultat av gärningen men risken för att effekten ska inträffa utgör inte ett relevant skäl till att avstå från gärningen. OaktsamhetDet finns två olika typer av oaktsamhet. S.k medveten culpa och omedveten culpa. Oaktsamhet innebär att man gjort ett otillåtet risktagande. I det fall gärningsmannen inser risken av att effekten kan inträffa som ett resultat av hans gärning, men gärningsmannen tar risken ändå i förhoppning att effekten inte inträder har vi ett fall av medveten culpa. I det fall att gärningsmannen inte förstår att hans handlande har en viss effekt, men borde ha vetat om detta föreligger omedveten culpa. GarantställningDetta är den enda möjligheten som finns för att döma en person till straffansvar för att personen underlåtit att handla. I svensk straffrätt kan man annars ALDRIG döma någon för att dem t.ex inte stoppat ett mord som de bevittnar eller liknande. Denna möjlighet uppstår när en person genom lag, anställning eller avtal har en skyldighet att agera i vissa situationer. Garantställning uppstår också om man själv startat ett brottsligt handlande. I dessa fall kan underlåtenhet att göra något vara brottsligt. Ett exempel på garantställning kan exemplifieras med det nyligen uppmärksammade fallet där en pappa döms för vållande till annans död när hans 1-åriga son drunknar i en damm. Pappan ville inte att sonen skulle dö; han hade därmed inget uppsåt. Men enligt föräldrabalken har han en skyldighet att ta hand om sin son och hjälpa vid behov. Att pappan därför kollade på sin telefon och lämnade barnet oövervakat vid dammen innebär att han har underlåtit att förhindra detta tragiska dödsfall (vill du läsa mer om fallet kan du göra det → här ← ). Hur vet man om det krävs uppsåt eller om det räcker med oaktsamhet?Man kan alltid läsa i lagtexten till varje enskilt brott om uppsåt krävs eller om det räcker med oaktsamhet. Eftersom uppsåt är huvudregeln för straffansvar kommer lagtexten alltid säga när det räcker med oaktsamhet för att dömas för brottet; så om lagtexten inte säger att oaktsamhet är nog, kan du anta att brottet kräver uppsåtligt handlande. Exempel på brott som kräver oaktsamhet:"Den som av oaktsamhet orsakar någon annans död, döms för vållande till annans död" (3 kap. 7 § brottsbalken). Andra exempel på brott som endast kräver oaktsamhet är vållande till kroppsskada (3 kap. 8 § brottsbalken), framkallande av fara för annan (3 kap. 9 § brottsbalken) och oaktsamt sexuell övergrepp (6 kap. 3 § brottsbalken). Hur ser det ut för brotten som du omnämnde?Genom att läsa lagtexten kan man se att ingen av paragraferna om förtal, förolämpning, ofredande eller olaga hot skriver att det räcker med oaktsamhet (5 kap. 1-3 § och 4 kap. 5 § och 7 § brottsbalken). Uppsåt krävs för att man ska dömas för dessa brott. Inte heller hets mot folkgrupp föreskriver att oaktsamhet räcker (16 kap. 8 § brottsbalken). Slutsaten blir helt enkelt att uppsåt krävs för att straffansvar ska kunna åläggas gärningsmannen. Om gärningsmannen var helt uppriktigt omedveten om att offret skulle lida av hans agerande innebär detta att kravet på uppsåt inte är uppfyllt och att personen inte kan dömas, eftersom gärningsmannen ifråga endast uppfyller kravet på omedveten culpa. Om gärningsmannen inte visste att hans handlande var brottsligt?Det kan verka som hårklyveri att skilja på uppsåt och på gärningsmannens okunskap om att hans handlande var olagligt, men i vissa fall kan det förekomma situationer då en person begår ett brott utan att veta att det han gjorde var brottsligt. Detta kallas för straffrättsvillfarelse och har inte att göra med uppsåt eller oaktsamhet, istället är det en s.k ansvarsfrihetsgrund (24 kap. 9 § brottsbalken). För att gärningsmannen ska kunna undkomma straffansvar krävs det att villfarelsen är uppenbart ursäktlig. Det finns 4 situationer som kan göra en villfarelse uppenbart ursäktlig: 1. Fel vid kungörandet (dvs publicering).2. Felaktigt besked från myndighet.3. När staffbestämmelsen är synnerligen otydlig. 4. När gärningsmannen i praktiken saknat möjlighet att få kännedom om innehållet i en straffbestämmelse. I de fall du beskriver skulle gärningsmannen alltså kunna ha uppsåt till att vara elak och förolämpa någon, men var helt omedveten om att detta är brottsligt och därför undslippa ansvar. Det bör nämnas att en domstol kommer undersöka gärningsmannens möjlighet till att lära sig om brottet. Det räcker alltså inte med att säga "jag har inte läst lagboken så jag visste inte att det jag gjorde var olagligt" och då komma undan pga. villfarelse. Sammanfattande svarInget av de brott som du uppräknade kan straffas om det inte föreligger uppsåt. Däremot finns det en möjlighet att undkomma straffansvar om det verkligen är så att gärningsmannen inte tror att det han gjort är brottsligt och inte heller haft möjlighet att undersöka att det är brottsligt. Hoppas du fick svar på din fråga. Med vänlig hälsning,

Joakim Strömbladh |Hej,Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Jag uppfattar din fråga som att du vill veta om det kan vara brottsligt att förolämpa någon annan. Regler som rör ärekränkning finns i brottsbalken. Jag kommer därför att utgå från denna i mitt svar.FörolämpningDen som riktar beskyllning, nedsättande uttalande eller förödmjukande beteende mot någon annan kan göra sig skyldig till brottet förolämpning (5 kap. 3 § brottsbalken). Detta förutsätter att gärningen är avsedd att kränka den andres självkänsla eller värdighet. Straffansvar förutsätter att det rör sig om muntliga eller skriftliga yttranden som är avsedda att kränka den andres självkänsla eller värdighet. I klartext innebär detta att det är yttranden som avser att såra den andres känslor. Det kan således röra sig om skällsord, öknamn och liknande. Vid bedömningen av huruvida yttrandet är att anse som en kränkning av den andres självkänsla eller värdighet är det viktiga inte bara om den andre har känt sig kränkt utan även om yttrandet är ett sådant som typiskt sett kan uppfattas som kränkande utifrån rådande sociala normer. I förarbetena till lagen poängteras dessutom att yttrandet måste träffa den andre på ett personligt plan. Bedömningen ska göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet vilket innebär att hänsyn tas till om det rört sig om ett opåkallat angrepp, om parterna känner varandra och, i så fall, hur de normalt brukar prata med varandra. Det skulle således mycket väl kunna utgöra förolämpning att kalla en kort person för "efterbliven dvärgflicka". Vidare förutsätter straffansvar att gärningen har riktats direkt till den berörda personen och att denne uppfattat detta. Det rör sig alltså inte om förolämpning om man säger något om någon annan till en tredje person. I ett sådant fall skulle det dock kunna röra sig om förtal (5 kap. 1 § brottsbalken).SammanfattningDet är svårt att ge något exakt svar på huruvida det ovannämnda uttalandet hade bedömts utgöra förolämpning eller inte. Hänsyn måste tas till omständigheterna i det enskilda fallet. Exempelvis måste hänsyn tas till om om det rör sig om ett opåkallat påhopp på en okänd person eller om det rör sig om vanlig jargong mellan bekanta. Givet tidigare rättsfall rörande förolämpning verkar det dock finnas en överhängande risk för att det skulle kunna bedömas som brottsligt.Jag hoppas att du har fått svar på din fråga. Om du har ytterligare funderingar så får du gärna återkomma.Vänligen,

Nicolina Abaas |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Jag tolkar din fråga som att du har fått en prick i registret iår, på grund av urkundsförfalskning, och undrar när den försvinner och ifall den påverkar att resa till och studera i USA.Generellt brukar man säga att en anmärkning i belastningsregistret står kvar i fem eller tio år beroende på brottets art och karaktär samt det straff man fått. I ditt fall bör det förstnämnda vara det som gäller. Att finnas med i belastningsregistret kan vara ett hinder för att få resa in till länder såsom USA, men det gäller i första hand om man blivit dömd för vissa typer av grövre brott. Som svensk behöver man inte ansöka om visum för att få resa in i USA, utan istället krävs om att man ansöker om ett inresetillstånd genom en ESTA-ansökan.I denna ansökan ska man svara på om man blivit tidigare dömd för något brott som innefattar ''moralisk skändlighet''. Vad som omfattas med uttrycket är inte helt klart. Det finns även vissa undantag som trots om man blivit tidigare dömd medger att man ändå kan få inresetillstånd. Jag rekommenderar därför att ta kontakt med den amerikanska ambassaden i Sverige för att se om du bör ansöka om ESTA eller ett sedvanligt turistvisum, för bästa möjliga utfall. Huruvida du kan få ett visum är upp till varje lands ambassad/visummyndighet att avgöra. Hoppas att du fått svar på din fråga!Med vänliga hälsningar,

Karin Pihl |Hej! Tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Inledningsvis vill jag beklaga din situation, jag förstår att det kan kännas jobbigt och jag hoppas att mitt svar kan hjälpa något.För att besvara din fråga kommer jag använda mig av brottsbalken (förkortas BrB). Inledningsvis vill jag säga att jag inte kan ge dig ett konkret svar på om hur ditt eventuella straff kommer se ut – det är nämligen helt domstolens sak att avgöra. Det jag dock kan göra är att redogöra generellt för läget och via det förhoppningsvis ge dig ökad förståelse för din situation.Vid brottet falsk tillvitelse riskerar man precis som du säger fängelse. Det fängelsestraff som kan komma på fråga är fängelse lägst fjorton dagar upp till två år, alternativt böter eller fängelse upp till sex månader om brottet är att anse som ringa (15 kap. 7 § BrB).Presumtion mot fängelseI Sverige dock en presumtion för fängelsestraff. Denna presumtion innebär att vi i Sverige helst döma till annat före fängelse för att på så sätt undvika fängelsestraff förutom där det verkligen behövs. Det ses dessutom ofta som olämpligt att döma fängelse som påföljd om det finns andra alternativ istället (30 kap. 4 § BrB).Om det i ditt fall, då under förutsättning att du överhuvudtaget döms, inte anses nödvändigt med fängelse kan du istället dömas till villkorlig dom eller skyddstillsyn. För att dömas till fängelse kan i regel sägas att det ska finnas starka skäl för just fängelse.Villkorlig dom kan dömas ut om brottet kräver strängare straff än böter, vilket är fallet för dig förutsatt att det inte rör sig om ringa brott. En villkorlig dom ses som en mildare påföljd än fängelse (27 kap. 1 § BrB). Ibland kan villkorlig dom även dömas ut om det saknas särskild anledning att tro att du kommer göra dig skyldig till fortsatt brottslighet (30 kap. 7 § BrB). Här beaktas t.ex. att man lever ett ordnat liv med jobb och bostad, vilket du verkar göra. Därutöver beaktas hur man mår efter gärningen, ångrar man sig är det ett tecken på att risken för fortsatt brottslighet är låg.En villkorlig dom kan förenas med t.ex. böter eller samhällstjänst. Här gäller också en prövotid på två år (27 kap. 2 § och 3 § BrB). Missköts den villkorliga domen kan det leda till t.ex. en varning, ändring av ett eventuellt skadestånd eller fängelse (27 kap. 6 § BrB).Skyddstillsyn kan istället dömas ut om man tror det kan hjälpa med att bidra till att du avstår från att begå nya brott i framtiden (30 kap. 9 § BrB).Annan som drabbas oskäligt hårt av straffet ska också beaktas i domstolens bedömning. Här spelar det faktum att du har två barn roll och kan komma att påverka domstolens bedömning. Domstolen ska m.a.o. se till om det finns någon annan som kan drabbas oskäligt hårt av straffet. En ensamstående med minderåriga barn bör särskilt beaktas. Detta framgår inte av lag utan istället av ett prejudikat från HD (NJA 1991 s. 471).Vad som händer med dina barn om du hamnar i fängelseOm du skulle hamna i fängelse kommer de sociala myndigheterna att undersöka den bästa tänkbara placeringen för dina barn. De försöker i första hand att placera barnen hos någon närstående, t.ex. morförälder, syskon eller nära vän till dig.SammanfattningFör det aktuella brottet riskerar du fängelse. Däremot finns en presumtion mot fängelse i Sverige och enligt denna ska domstolen i första hand välja en annan påföljd än fängelse, endast där det inte är lämpligt med en annan påföljd bör fängelse väljas. Här kan det istället bli aktuellt med villkorlig dom eller skyddstillsyn. Faktorer domstolen tar hänsyn till i sin bedömning är t.ex. ett ordnat liv (jobb och bostad), risk för fortsatt brottslighet och barn. Hamnar du i fängelse kommer dina barn placeras av de sociala myndigheterna där det är mest lämpligt.Hoppas du fått svar på din fråga!Med vänliga hälsningar,

Isabelle Engström |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Detta handlar som du säger om ett sexuellt övergrepp då det rör sig om en sexuell handling som inte regleras i paragrafen om våldtäkt. Våldtäkt reglerar endast samlag som är genomfört utan samtycke, eller en jämförlig sexuell handling. Med en sådan handling är utgångspunkten att det är en varaktig beröring av den andres könsorgan eller den andres kropp med det egna könsorganet (6 kap. 1 § brottsbalken). Men i ditt fall är det däremot fråga om ett sexuellt övergrepp då det avser en annan sexuell handling än vad som nyss beskrivits, och som genomförts med en person som inte deltar frivilligt. (6 kap. 2 § brottsbalken). Vid bedömningen om det var frivilligt eller inte kollar man om frivilligheten hr kommit till uttryck genom ord eller handling eller på annat sätt. Däremot kan en person aldrig anses delta frivilligt om;1. deltagandet är en följd av misshandel, annat våld eller hot om brottslig gärning, hot om att åtala eller ange någon annan för brott eller hot om att lämna ett menligt meddelande om någon annan, eller2. gärningsmannen otillbörligt utnyttjar att personen på grund av medvetslöshet, sömn, allvarlig rädsla, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada, psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i en särskilt utsatt situation, eller 3. gärningsmannen förmår personen att delta genom att allvarligt missbruka att personen står i beroendeställning till gärningsmannen. (6 kap. 1 § brottsbalken).Det rådet således inte någon som helst tvekan om att denna sexuella handling utfördes utan samtycke i och med att du sov när handlingen utfördes. Alltså har denna person, med dig som inte deltagit frivilligt, genomfört en sexuell handling som inte är okej (6 kap. 2 § brottsbalken). Sammanfattningsvis är det aldrig okej att utföra en sexuell handling mot någon som inte deltar frivilligt. För att bedöma om en person deltar frivilligt kollar man på om personen uttryckt detta genom ord eller handling eller på annat sätt. Det kan dock aldrig anses frivilligt om personen i fråga sov när den sexuella handlingen utfördes. Det är därmed fråga om ett sexuellt övergrepp. Jag hoppas du fick svar på din fråga!

Nicolina Abaas |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Jag tolkar din fråga som att du bland annat har en anmärkning i belastningsregistret och undrar om detta påverkar dina möjligheter att utbilda/arbeta som jurist och advokat.Vad gäller juristutbildningen görs ingen kontroll av brottsregistret vid ansökan. Att utbilda sig till jurist trots att man har en prick i registret är alltså inga problem. Att arbeta som jurist är även det möjligt då yrket inte innebär en skyddad titel. Dock kan en evenutell anställning kräva att utdrag ur belastningsregistret görs beroende på arbetsplats och arbetsgivare. På så sätt kan det därmed vara ett problem, men det är då upp till arbetsgivaren man sökt sig till att göra en individuell prövning av den sökandes lämplighet för anställningen.Gällande advokatyrket är bedömningsgrunderna lite strängare. Advokat är en skyddad titel, vilket innebbär att endast ledamöter av Advokatsamfundet får titulera sig advokat. Vill man bli advokat krävs efter att man avklarat juristutbildningen att man tar en advokatexamen, en utbbildning som avslutas med muntlig eximination. Förutom de formella kraven måste personen även ha ordnad ekonomi, vara redbar och i övrigt lämplig. Häri nämns inte något om brottsregister, men en individuell lämplighetsbedömning kommer att göras varvid en eventuell brottslig bakgrund kan spela roll.Hoppas att du fått svar på din fråga!Med vänliga hälsningar,

Isabelle Engström |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!I 24 kap. 1 § brottsbalken anges det att en gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarligt. Rätt till nödvärn föreligger mot 1. ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom, 2. den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar gärning, 3. den som olovligen trängt in i eller försöker tränga in i rum, hus, gård eller fartyg, eller4. den som vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse. Första stycket i paragrafen utgör en rätt att försvara sig utan att detta ska utgöra ett brott. Nödvärn kan anses som en brottslig gärning om det är uppenbart oförsvarligt. Gärningen ska alltså stå i proportion till det brottsliga angreppet. I NJA 2005 s. 237 kom Högsta domstolen fram till att det inte förelåg nödvärn när personen i fråga tillgrep dödligt våld som försvar. Domstolen fann att det förelåg alternativa handlingssätt än det dödliga våldet som personen utförde. Gärningen var således uppenbart oförsvarlig. Huvudregeln är att våld kan bemötas med lika våld. Att använda dödligt våld när andra vägar finns är därmed inte okej. Psykiskt angrepp omfattas inte av nödvärnsrätt. Det är till exempel inte okej att slå någon som verbalt retas. Jag hoppas du fick svar på din fråga!