Jennie Andersson |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Målsägande:En målsägande är den, mot vilken brott är begånget eller som därav blivit förnärmad eller lidit skada (se 20 kap. 8 § Rättegångsbalken).Allmänt åtal:Allmänt åtal är den vanligaste formen av åtal och innebär att det är åklagaren som väcker åtalet. (se 20 kap 2-3 § rättegångsbalken). När en åklagare eller en polis har fått reda på att ett brott har skett är de skyldiga att utreda brottet. Detta gäller även om brottsoffret, och där med målsäganden, vill att brottet ska utredas. Misshandel är ett brott som går under allmänt åtal och eftersom din son ringde och anmälde och anmälde sig själv måste de därför utreda brottet, även om du inte är villig att medverka som målsägande.Vittnesplikt som målsägande:Som målsägande får du inte vittna (se 36 kap. 1 § Rättegångsbalken). Det går alltså inte att kallas som vittne om man själv är målsägande. Däremot kan en målsägande, som inte för talan, kallas till att uttala sig i rättegången genom att förhör hålls med denna (se 37 kap. 1 § rättegångsbalken).Vittnesplikt som vittne:Utgångspunkten är att det föreligger en absolut vittnesplikt. Till detta finns undantag, vilket kan vara om du är närstående till någon part. I och med att det är din son anses ni vara närstående (se 36 kap. 3 § rättegångsbalken) och du skulle därför inte behöva vittna.Slippa rättegången:Om du har fått en vittneskallelse så måste du inställa dig vid rättegången. Skulle du inte komma kan du bli skyldig att betala vite eller riskerar att hämtas av polisen (se 36 kap. 7 § Rättegångsbalken). Väl där tas frågan upp om du är närstående och då kommer du att kunna frångå plikten att vittna.Det är svårt för mig att helt svara på din fråga då jag inte är säker på om du har kallats som målsägande eller vittne. Jag förmodar att du är kallad som målsägande som inte för talan, varpå ett förhör kan komma att hållas med dig. Du kommer då inte behöva avlägga någon ed (som vittnen gör), vilket innebär att du inte har samma skyldighet att berätta om vad du vet. Har du fått en kallelse bör du inställa dig till rättegången för att undvika sanktioner. Om du vill ha mer rådgivning så kan du ringa vår kostnadsfria telefonrådgivning på 08- 533 300 04.Vänligen,

Magnus Gustafsson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Din fråga aktualiserar huvudsakligen rättegångsbalken (RB).I Sverige råder vittnesplikt. Detta innebär att den som kallas till rätten för att vittna är skyldig att göra det. Infinner sig inte den som kallats kan denne åläggas att betala vite enligt 36 kap. 7 § RB.Det finns undantag från vittnesplikten, exempelvis i 36 kap. 4 § RB för barn under 15 år och psykiskt störda. Rätten kan under sådana omständigheter besluta att vittnet inte ska kallas. Detta omfattar, som du förstår, inte din dotter.Det finns en möjlighet som skulle kunna hjälpa din dotter i 36 kap. 18 § RB. I bestämmelsen fastslås att rätten kan besluta att hålla ett vittnesförhör utan att den tilltalade (den som enligt utsaga begått brottet) är närvarande i rummet om det finns skäl att tro att den tilltalades närvaro kan skrämma vittnet till att inte fritt berätta sanningen. Vill din dotter utnyttja denna möjlighet föreslår jag att ni meddelar domstolen detta innan huvudförhandlingen.Jag hoppas att mitt svar var till hjälp!

Ida Ljungberg |Hej, stort tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Reglerna om vittnen hittar du i 36 kap. Rättegångsbalken (RB). Utgångspunkten i svensk rätt är att det finns en allmän vittnesplikt så att man måste vittna om man blir kallad. Vittnesplikten brukar ses som en sorts samhällsplikt som finns för att hjälpa domstolen att döma rätt. Från denna utgångspunkt finns dock vissa undantag. För din dotters del finns det flera saker som talar emot att hon behöver vittna. För det första måste närstående till part i rättegången inte vittna, utan detta sker endast om vittnet själv är villigt att vittna (36:3). För det andra är din dotter enbart 14 år gammal och för barn under 15 år gör rätten en särskild prövning, med hänsyn till omständigheterna, om barnet får höras som vittne (36:4). I det här fallet talar mycket för att din dotter skulle kunna skadas av att vittna med tanke på det sexuella utnyttjandet, så även om din dotter skulle vara villig att vittna med hänsyn till att hon är närstående så talar det mesta för att rätten ändå inte skulle tillåta det. Det kan också tillägas att även om din dotter skulle vittna så får hon inte avlägga vittneseden, både med hänsyn till att hon är närstående och att hon är under 15 år (36:13). Ett eventuellt vittnesmål skulle därför inte tillmätas så högt bevisvärde så i proportionalitet till omständigheterna i fallet talar det allra mesta för att din dotter inte behöver vittna. Var bara noga med att informera rätten (den domstol det gäller) om att din dotter inte vill vittna så snart som möjligt. Hoppas att det här var till hjälp! Återkom gärna om du skulle ha fler frågor. Med vänlig hälsning,

Pontus Schenkel |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Enligt svensk rätt föreligger det, som huvudregel, vittnesplikt. För att upprätthålla vittnesplikten, regleras den i 36 kap. rättegångsbalken (RB). Lagtexten medför möjlighet att genom tvång få fram bevisning med vittnesmål. Vittnesplikten är dock förenad med undantag. Målsägande och tilltalad (i brottmål) är obehöriga att vittna. Barn och psykiskt störda personer är obehöriga att vittna. Dock gör rätten en bedömning av omständigheterna i varje enskilt fall om det är skäligt att personen hörs som vittne (36 kap. 4 § RB). Vidare är även vissa personer som är underkastade tystnadsplikt obehöriga att vittna (36 kap. 5 § RB). För de personer som är vittnespliktiga finns det även speciella inskränkningar beroende på omständigheterna. I 36 kap. 3 § st 2 och 13 § st 2 RB, stadgas att den som på något sätt är släkt med den tilltalade (i brottmål) inte är skyldig att avlägga vittnesmål, men om personen skulle vilja det ska det ske utan att ed avläggs. I detta hänseende skiljer sig brottmålen från tvistemålen. I tvistemål är vittnen som är besläktade med någon part inte skyldiga att vittna enligt det förstnämnda lagrummet, men skulle de ändå låta sig förhöras behandlas de som vanliga vittnen och måste avlägga vittneseden.Är personen i detta fall inte besläktad med dig, eller är denne inte barn eller psykiskt störd, ska denne sålunda vittna. Vittnar inte personen kan denne straffas.Har du några fler frågor är du varmt välkommen att återkomma!

Sara Hill |Hej!Tack för din fråga. En person som inte dömts för brott kallas "misstänkt" eftersom personen tills domen fallit anses oskyldig. Den misstänkte behöver inte uppge något för någon, vilket följer av två rättsregler: I Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna, förkortad EKMR, dels Regeringsformen, förkortad RF och dels Rättegångsbalken, förkortad RB. 1. Rätten till tystnadEn person som är misstänkt för brott har en rätt till tystnad (Artikel 6 EKMR lagstadgad enligt 2 kap. 19 § RF). Rätten att vara tyst följer av en oskyldighetspresumtion, som innebär att den som är misstänkt för brott inte själv behöver göra något för att bevisa sin oskuld.Med det följer att det är åklagaren som ska bevisa att den misstänkte kan hållas ansvarig för brott, och den misstänkte kan därför helt enkelt låta bli att säga något alls. Detta gäller så fort personen anses vara misstänkt, i alla stadier och även innan eventuell rättegång. 2. Vittnesplikt och vittnesed Ett vittne har som utgångspunkt inte en rätt till tystnad. Det är en allmän medborgerlig skyldighet att vittna inför domstol. I Sverige har vi en vittnesplikt och vittnet ska då som utgångspunkt avlägga vittnesed (36:1 st 1 RB) och 36 kap. 21 § RB). Det gäller dock bara personer som inte är part i målet (36 kap. 1 § st 1 RB). Det innebär, att den som är misstänkt för brott inte behöver vittna under rättegången alls om personen anses vara part i den rättegången vittnesmålet avser. Om den misstänkte är åtalad för medverkan till den gärning som rättegången avser, ska personen inte heller vittna (36:1 st 2 RB). Den som är misstänkt för brottslig gärning har alltså en rätt till tystnad, och ska inte vittna om den misstänkte är part eller åtalats för medverkan till den gärning som vittnesmålet avser. Den misstänkte behöver sammanfattningsvis inte ange sina medbrottslingar eller medhjälpare under några omständigheter. Hoppas du fick svar på din fråga!

Lovisa Nilsson |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Angående möjlighet till att neka förhör:Då du i din fråga förklarar att personen inte är misstänkt för brott antar jag att det är fråga om att polisen önskar hålla ett vittnesförhör. Personen ses som ett vittne då personen varit på plats när det eventuella brottet begåtts.Av 23 kap. 6 § rättegångsbalken får polisen hålla förhör med alla de personer som antas kunna lämna uppgifter som för utredningen är av vikt. Då personen i detta fall varit med vid det aktuella brottstillfället finns det anledning att tro att denna person kan besitta viktiga uppgifter som kan underlätta utredning för polisen. På grund av denna omständighet har polisen rätt att förhöra.I Sverige finns något som kallas för vittnesplikt. Vittnesplikt innebär att man är skyldig att berätta det man sett och hört vid ett brott. Detta framgår av 36 kap. 1 § rättegångsbalken. Denna plikten kommer dock med vissa undantag. Ett undantag är att man inte behöver vittna om den misstänkte är en närstående. Se 36 kap. 3 § rättegångsbalken. I detta fall är de misstänkta i förhållande till personen som önskas vittna barn samt sambo till barn, de är alltså att anse som närstående. Personen får alltså själv avgöra huruvida han vill vittna eller inte. Vad man behöver säga i ett vittnesförhör med polis:Som vittne i ett förhör av polis måste du inte säga någonting. Du behöver alltså inte svara på frågar som du inte vill svara på. Dock måste du, om du svarar på frågor, alltid tala sanning. Det är med andra ord inte okej att ljuga men okej att vara tyst. Dock ska tilläggas att polis då kan begära att förhör ska göras inför rätten var man är skyldig att berätta det man vet, se 23 kap. 13 § rättegångsbalken. Sammanfattningsvis:Personen måste inte gå på det förhör som polisen önskar hålla då de misstänkta till honom är närstående. Han får vittna om han vill och får då välja vad han vill svara på och vad han inte vill svara på. Han får dock inte under förhör ljuga. Hoppas att detta svar var till din hjälp. Om du har fler funderingar är du välkommen att ställa en ny fråga här på Lawline.Med vänliga hälsningar,

Lisette Andersson Olsson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga! Regler om vittnesmål och vittnesed finns i Rättegångsbalken (RB) Det finns en generell vittnesplikt enligt svensk lag (36 kap. 1 § RB) Vittnesplikten har dock sina undantag. Eftersom du har varit gift med personen som är en av parterna i målet, så finns det inget krav för dig att vittna. Det finns heller inget som förbjuder dig från att vittna. Att lämna vittnesmål är i ditt fall frivilligt. (36 kap. 3 § RB) När det kommer till att vittna under ed, så följer det av vittnesplikten att den som är skyldig att vittna även ska avlägga vittnesed. (36 kap. 11 § RB) Om du väljer att vittna och det gäller ett brottmål, så får du inte avlägga vittnesed eftersom du räknas som närstående person. (36 kap. 13 § andra stycket RB) Det gör att ditt vittnesmål ofta får ett lägre värde när domstolen värderar bevisningen. Om det däremot handlar om ett tvistemål kommer du att behöva avlägga vittnesed om du vittnar. Summeringsvis får du alltså inte vittna under ed i målet mot din tidigare man om det är ett brottmål, men om det rör sig som ett tvistemål kommer du behöva vittna under ed. Hoppas du har fått svar på din fråga!Vänliga hälsningar,

Christian Sörqvist |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Regler som gäller rättegång i brottmål hittar du i Rättegångsbalk(RB). Regler om att vittna i en sådan rättegång finns i lagens 36:e kapitel. Om åtal väcks mot din man så blir han tilltalad och därmed part i rättegången. Personer som är närstående till den tilltalade på vissa i lagen uppräknade sätt är undantagna från vittnesplikten och kan därmed avstå från att vittna. Eftersom du och din man är gifta så har du inte någon skyldighet att vittna i en rättegång där han är tilltalad. RB 36 kap.3 §. Du har alltså rätt att avstå från att lämna vittnesmål i rättegången. Om du ändå skulle vilja vittna så får du inte avlägga ditt vittnesmål under ed. Detta gör att ditt vittnesmål riskerar att få ett lägre värde när rätten ska värdera bevisningen. Det gör också att du inte kan bli dömd för brottet mened med anledning av dom uppgifter du lämnar i ditt vittnesmål. RB 36 kap. 13 § andra stycket. Jag hoppas att du har fått svar på din fråga. Du är välkommen att höra av dig igen om du har några ytterligare frågor eller om du vill ha något i svaret förtydligat. Vänligen,