Ansvar för fel vid köp av bostadsrätt

2006-12-03 i KÖPRÄTT
FRÅGA |Hej! Vi har köpt en bostadsrätts radhus 1 november 2006 och ´har nu efter vi flyttat in 25 november upptäckt att golvet i ena badrummet saknar lutning mot golvbrunnen, vilket gör att vattnet under badkaret inte rinner ner när man ska duscha. Säljaren har inte upplyst om detta problem utan har hela tiden pratat om att badrummet är fackmassamässigt gjort osv. Vi har pratat med vårt försäkringsbolag som säger att det måste åtgärdas, det är inte godkänt då en fuktskada kan uppstå. Vad har säljaren för ansvar i detta fall? Vi önskar att de ersätter kostnaden för att åtgärda detta som skulle gå på runt 20 000:-. Vi har inte anlitat någon besiktingsman när vi köpte bostadsrätten då vi inte ansåg att det fanns några synliga fel och säljaren eller mäklaren uppmanande inte oss att göra det heller. Vad som tillkommer är att säljaren ljugit om varför badkars fronten inte satt på plats, först sa hon att det var pga den inte fick plats efter omkakling, sen när vi konstaterade att det visst gjorde det så sa hon att de inte hade den pga trasiga fästen, men det visar sig nu att det var pga man måste stå och skrapa bort vatten under hela badkaret så fort man duschat, man kommer inte åt under badkaret om fronten är på. Vad kan vi göra? Mvh Carolina.
Ludvig Lagerkranz |Hej! I första hand gäller det köpeavtal som tecknats mellan köpare och säljare. Finns inte den uppkomna situationen eller frågan reglerad i avtalet blir i andra hand, då det rör sig om köp av bostadsrätt, köplagen (KöpL) http://lagen.nu/1990:931 tillämplig. Badrumsgolvet skulle kunna utgöra ett fel i varan. Definitionen av fel finns i 17 § KöpL där det bl.a. framgår att det är ett fel om varan inte stämmer överens med vad som avtalats. I 18 § KöpL sägs att som fel räknas även om varan avviker från uppgifter som säljaren lämnat om varans egenskaper före köpet och dessa uppgifter kan antas ha inverkat på köpet. Den situation du beskriver skulle alltså kunna utgöra ett fel enligt 18 § KöpL. För att ett fel ska anses föreligga krävs också att felet fanns vid köpet, 21 § KöpL, vilket alltså är rätt uppenbart i detta fall. Skulle man anse att golvet i badrummet utgör ett fel i varan har man som köpare rätt att kräva att säljaren avhjälper felet och om det inte sker kräva ersättning för kostnader för att själv avhjälpa felet, 34 § KöpL. För att göra gällande ett fel måste man som köpare reklamera felet till säljaren inom skälig tid från att felet upptäcktes eller borde ha upptäckts, 32 § KöpL. Vad som är skälig tid beror på felets art och vilken typ av vara det rör sig om, någon generell tid finns inte så ju tidigare desto bättre. Efter två år från köpet förlorar man helt rätten att reklamera fel om säljaren inte har lämnat någon form av garanti (då reklamation kan göras under hela garantitiden), handlat grovt vårdslöst eller i strid mot tro och heder. Har man som köpare undersökt varan före köpet får man som fel inte åberopa sådant man borde ha märkt vid undersökningen, 20 § KöpL. Det blir här alltså en bedömning av om ni som köpare vid undersökningen borde ha upptäckt att badrumsgolvet saknade fall mot golvbrunnen. Till er fördel skulle kunna tala att säljaren har uttryckt att badrummet är ”fackmannamässigt utfört” och de skiftande förklaringarna kring badkarsfronten. Till er nackdel talar dock att felet troligen hade varit relativt enkelt att upptäcka vid undersökningen. Vad gäller säljarens uttalanden krävs naturligtvis även att dessa på något sätt går att bevisa. Något definitivt svar går därför inte att ge utan det beror dels på vad som står i avtalet, dels om felet borde ha upptäckts vid undersökningen eller om säljarens felaktiga uppgifter om badrummet kan anses tillräckliga. Kan situationen inte lösas föreslår jag att ni tar kontakt med en sakkunnig för vidare rådgivning. Mvh

Uppgiftsskyldighet vid förvärv av TV-mottagare

2006-12-03 i KÖPRÄTT
FRÅGA |Hej igen. Angående TV avgiften som Karin Borg svarade på. Är jag skyldigt som konsument att lämna mina uppgifter när jag köper TV:n och gäller den här lagen även vid handel över Internet? Mvh Diana Carlsson
Jacob Öberg |TV-AVGIFT OCH UPPGIFTSSKYLDIGHET När du köper en TV så förvärvar du samtidigt en TV-mottagare. TV-mottagare är sådan teknisk utrustning som är avsedd att ta emot utsändning eller vidaresändning av TV-program även om utrustningen också kan användas för annat ändamål. För att klargöra avses huvudsakligen vanliga TV-mottagare (analoga och digitala eller en analog TV-mottagare kopplad till en digital-TV-box) eller annan utrustning som är avsedd för att ta emot och förmedla rörliga bilder och som har separat tuner, bildskärm och högtalare, ungefär på det sätt stationära ljudanläggningar ofta har, med vars hjälp TV-program kan återges. Enligt Lag (1989:41) om TV-avgiftså måste yrkesmässig överlåtelse eller uthyrning i detaljhandeln av TV-mottagare respektive uthyraren anmälas till Radiotänst i Kiruna. Anmälan skall innehålla de uppgifter som behövs för fastställandet av avgiftsskyldigheten för innehavet av TV-mottagaren. Alltså så måste den som du köper din TV-apparat av anmäla överlåtelsen till Radiotjänst. Men svaret på dn fråga är också föreskrivet i lag: ”Den som förvärvar eller hyr en TV-mottagare av någon enligt andra stycket eller av den som företräder honom eller henne är skyldig att på begäran lämna överlåtaren eller upplåtaren de uppgifter som överlåtaren eller upplåtaren behöver för att fullgöra sin anmälningsskyldighet”. Alltså måste du som konsument lämna dessa uppgifter då du köper TV-apparaten (8 §Lag om TV-avgift). Med hänsyn till att lagen ej föreskriver något undantag för köp över Internet så måste du likaså lämna dina uppgifter då du köper över Internet. Detta är också en logisk slutsats eftersom överlåtaren måste kuna fullgöra sin anmälningsskyldighet (se 8 §). Hoppas att detta är tillräckligt klart för din förståelse av skyldigheten att lämna uppgifter. Vänligen,

Kreditkort och preskriptionstid

2006-11-20 i KÖPRÄTT
FRÅGA |Vad gäller betr. preskription av skuld som avser kreditkort/kontokort; exv. VISA kort, bensinkort etc. ? Är detta att betrakta som relaterat till "konsument fordran" m a o 3 års preskription eller "löpande skuldebrev" m a o 10 års presekription? Även en praktisk kommentar hur det oftast ligger till med denna fordringstyp uppskattas..
Daniel Waerme |Hej! Såväl köp med kreditkort som betalkort anses vara kreditköp enligt konsumentkreditlagen. Med kreditkort avses när korthavaren enligt avtalet med kortutgivaren har ett visst kreditutrymme att utnyttja. Utnyttjat utrymme betalas sedan enligt avtalet. Betalkort kan användas vid inköp av olika slag. Dessa inköp faktureras sedan korthavaren, vanligen en gång per månad eller också belastar inköpet mer eller mindre direkt ett konto som korthavaren har hos exempelvis en bank. Även kombinationer av betal- och kreditkort förekommer. Således är även regeln om tre års konsumentpreskription tillämplig. (2 § 2 st Preskriptionslagen, se http://www.lagen.nu/1981:130) Situationen kan självfallet ändras om exempelvis ett företag utställt någon form av kredit- eller betalkort för att företa kreditköp för företagets räkning. Med vänlig hälsning

Felaktig areauppgift vid köp av bostadsrätt

2006-11-23 i KÖPRÄTT
FRÅGA |Hej! Jag hittade en fråga angående felaktig tomtarea[1]. Hur fungerar det med bostadsrätter, om det verkliga antalet kvadratmeter inte överensstämmer med det som uppgavs av säljaren, låt säga att det handlar om lägenhet som uppgavs vara 49 kvm men vid mätning visar sig vara endast 45 kvm. Låt säga att mätningen gjordes av köparen ungefär en månad efter att köpet var avklarat. Har man då någon rätt att "kräva" tillbaka en viss summa pengar? Jag ställer denna fråga dels på grund av att en kompis nyligen köpt en lägenhet som visade sig vara 4 kvm mindre, och dels för att jag nyligen köpt en lägenhet som jag tror är mindre än vad som uppgavs. Dock har jag ej "vågat" kontrollmäta ännu, kommer bli så besviken om det visar sig att den är mindre. [1] - http://www.lawline.se/besvaradfraga.php?id=1900
Henric Roth |Hej! Din fråga är inte tillräckligt utförligt preciserad för att jag ska kunna ge Dig en exakt vägledning. Istället besvarar jag Din fråga mer allmänt. För det första bör Du kontrollera att köpekontraktet inte har en klausul som säger något i stil med ”köparen har uppmanats att kontrollera bostadens areal” Om så är fallet sjunker drastiskt dina chanser till framgång då det är att anse som att Du aktivt tagit beslutet att inte kontrollera uppgifterna innan köpet. Om så inte är fallet och en mäklare varit med vid köpet beror det på hur denna storleksuppgift presenterats och hur stor avvikelsen är. En viktig faktor är även varifrån mäklaren/säljaren hämtat uppgiften om storlek. En mäklare skall företräda både köpare och säljare. Det finns exempel i praxis där mäklare tillföljd av att ha hanterat denna typ av faktauppgift vårdslöst fått betala skadestånd. Mäklare ska vara ansvarsförsäkrade. (Rättsfallet NJA 1991 sid 725) Du har trots allt en undersökningsplikt som köpare som är relativt långtgående. Har Du ifrågasatt storleken vid köpet? Om inte sänker även det dina chanser. Jag råder dig dock till att kontrollera Din lägenhet snarast och om det visar sig vara en större avvikelse på arealen skall Du agera omgående. Jag bifogar ett par länkar som kan ge Dig ytterligare information. Konsumentverkets råd vid köp av bostadsrätt http://www.konsumentverket.se/mallar/sv/artikel.asp?lngCategoryId=1347&lngArticleId=2897 Allmänna reklamationsnämndens utlåtande vid en dispyt kring boendeyta. http://www.arn.se/netacgi/brs.pl?d=REFE&l=20&p=1&u=/referat.htm&r=16&f=G&Sect8=PLSCRIPT&s1=bostad&s2=&s3=&s4=&s5=&s6= Hur mätning går till. http://www.sis.se/upload/632107901998187500.pdf Bostadsrättslagen (främst 6 kap) http://rixlex.riksdagen.se/htbin/thw?${HTML}=SFST_LST&${OOHTML}=SFST_DOK&${SNHTML}=SFST_ERR&${MAXPAGE}=26&${TRIPSHOW}=format=THW&${BASE}=SFST&${FREETEXT}=&RUB=&BET=1991%3A614&ORG= Fastighetsmäklarlag http://rixlex.riksdagen.se/htbin/thw/?${BASE}=SFST&${THWIDS}=2.19]11642413991072&${HTML}=SFST_DOK&${TRIPSHOW}=format=THW&${THWURLSAVE}=19]11642413991072 Med vänlig hälsning, Henric Roth

Skillnad mellan återförsäljare och handelsagenter

2006-11-28 i KÖPRÄTT
FRÅGA |Undrar vad det är för skillnad mellan återförsäljare och handelsagenter vad det gäller försäljning. Är det någon skillnad om man ser på det sakrättsligt respektive obligationsrättsligt? Vore tacksam för svar så snart som möjligt!
Filip Skoglund |En återförsäljare är någon som handlar i eget namn och för egen räkning. Han innehar äganderätten till de varor som han säljer och blir avtalspart i det köpeavtal som uppstår vid försäljning. För att uppnå sakrättsligt skydd när man köper varor av en återförsäljare ställs det olika krav beroende på om man är konsument eller ej. I de fall då en konsument köper en vara av en näringsidkare (t.ex. en återförsäljare) blir konsumentköplagen tillämplig. Enligt 49 §(Se http://www.lagen.nu/1990:932#p49 ) i denna lag blir ett köp giltigt mot säljarens borgenärer i och med avtalet. Detta förutsätter antingen att det rör en bestämd vara eller att säljaren har vidtagit någon åtgärd för att avskilja varan så att det framgår att den är avsedd för köparen. Att ha ”skydd mot säljarens borgenärer” innebär att den vara man köpt är skyddad mot eventuell utmätning eller konkurs som drabbar säljaren innan köparen fått varan i sin besittning. Om en näringsidkare köper en vara av en återförsäljare blir istället köplagen tillämplig. Köplagen innehåller inte någon regel om skydd mot säljarens borgenärer. För att sakrättsligt skydd skall uppnås gäller istället den s.k. traditionsprincipen. Det innebär att varan måste komma i köparens besittning för att han ska få skydd mot säljarens borgenärer. I vart fall måste säljarens rådighet till varan avskäras. Om inte detta sker kan varan utmätas eller säljas om säljaren kommer på obestånd eller drabbas av konkurs. Detta trots att köparen har erlagt betalning för varan. En handelsagent i lagens mening är någon som handlar för en huvudman i dennes namn och för dennes räkning. Normalt sker detta genom att agenten tar upp anbud och verkar för att avtal om köp eller försäljning skall träffas mellan huvudmannen och tredje man. Agenten förmedlar således köpet men har normalt inte rätt att ingå avtal för huvudmannens räkning (Se http://www.lagen.nu/1991:351#p17 ). Agenten har normalt ingen eget varulager utan varorna skickas till köparen direkt från huvudmannen. Ibland har dock agenten ett mindre lager för att kunna visa varor eller klara av snabba leveranser. Varor och eventuella pengar som agenten innehar för huvudmannens räkning måste han hålla åtskilda för att dessa ska vara skyddade om agenten går i konkurs eller drabbas av utmätning (Se http://www.lagen.nu/1991:351#p6 ). Obligationsrättsligt blir köpet giltigt i och med köpeavtalet, både vid agentur och vid återförsäljning. Avtalsparter blir köparen och huvudmannen respektive köparen och återförsäljaren. En köpare kan alltid vända sig till återförsäljaren för att åberopa fel i varan eller dröjsmål med avlämnandet. Om ett köp förmedlats av en agent kan en sådan reklamation göras via denne eller direkt till huvudmannen (Se http://www.lagen.nu/1991:351#p23 ). Vänligen

Befintligt skick

2006-11-30 i KÖPRÄTT
FRÅGA |Hej! Jag har sålt en begagnad bil av årsmodell 2000 för en tid sedan, begärt pris enligt annonsen var 55.000:-. En spekulant hörde av sig och var villig att betala 50.000:-, jag var villig att acceptera budet vi bokade därför tid för provkörning och undersökning. Köpare ville efter provkörningen fundera vidare ifall han skulle fullfölja köpet, han hörde av sig senare under kvällen och var villig att köpa bilen för 47.000:-, jag accepterade budet för jag behövde pengarna till en ny bil.Vi bestämmde att vi skulle avsluta affären kommande fredag eftermiddag. Jag skrev kontraktet i samband med att han betalade hela köpesumman vid hämtningen av bilen, i kontraktet skrev jag att köparen har beretts tillfälle att undersöka och provköra bilen och att köparen övertager densamma i befintligt skick. Innan köpet har jag upplyst köparen att servicebok saknas, både via telefon och i samband med provkörningen,samt de fel som jag har åtgärdat.Köparen hör av sig till mig nästkommande vecka efter köpet och talar om att bilen har gått ca 8000 mil mer än vad mätaren uppger,detta var en chock för mig, jag hade inte en aning att detta inte stämmde.Köparen vill därför häva köpet men jag vill inte gå med på detta eftersom jag inte kände till detta, och att köparen hade tre dagar på sig att kontrollera bilens historik innan själva köpet.Bilen i övrigt är i mycket gott skick, jag har sålt bilen i god tro.Måste jag gå med på en hävning?. Tacksam för svar MVH
Elzbieta Kaczorowska |Hej, Den lagen vi skall vända oss till för att försöka finna en lösning på ditt problem är köplagen (se http://www.lagen.nu/1990:931 ). Det är nämligen denna lag som är tillämplig på köp mellan två privatpersoner. Det första vi måste göra är att se ifall varan kan anses felaktig. Vad som räknas som fel i vara som sålts under förbehåll om befintligt skick regleras i lagens 19 §. Enligt detta stadgande är en vara felaktig om den är i väsentligt sämre skick än köparen med fog kunnat förutsätta. Vid bedömning av detta tittar man på varans pris och övriga omständigheter. I detta fall rör det sig om en bil som verkar ha gått ganska många mer mil än som kan utläsas på mätaren. För det fall detta kan anses påverka bilens värde väsentligt föreligger fel i vara. I rättsfallet NJA 1996 s 598 (se http://www.lagen.nu/dom/1996/6451 ) ansågs en mögelskadad husvagn som sålts för 110 000 under förbehåll om befintligt skick som felaktig då kostnaden för avhjälpandet av felet gick upp till ca 35 000. Enligt lagens 20 § 2 st får köparen så som fel inte åberopa sådant som han borde ha märkt vid en undersökningen av varan. Eftersom det kan vara vanskligt att undersöka i fall bilen gått mer än mätaren visar borde köparen inte vara förhindrad att åberopa detta fel. Vanligtvis om man konstaterat att varan var felaktig vid överlämnandet så är de primära påföljderna avhjälpande och omleverans. Eftersom ingen av dessa är tillämpliga i detta fall får vi i stället titta till de alternativa påföljderna i köplagens 37 §, d v s prisavdrag och hävning. Köparen får dock enligt 39 § häva köpet endast om avtalsbrottet (i detta fall felet) är av väsentlig betydelse för honom och säljaren insåg eller bort inse detta. Vid bedömning av ifall avtalsbrottet generellt kan sägas vara av väsentlig betydelse för köparen, tittar man på om det berövar honom den huvudsakliga nyttan av vad han hade anledning att vänta sig av avtalet. Förutom detta måste även säljaren inse att syftet med köpet förfelas för köparen i och med att felet föreligger. Att bestämma i fall detta fel är av sådan hävningsgrundande beskaffenhet kan i slutändan bara en domstol göra, men enligt min mening är felet inte av sådan väsentlig betydelse, såvida inte köparen ämnat använda bilen på ett visst sätt så att det var viktigt att den inte gått mer än ett visst antal mil, samt att säljaren visste om det. Detta betyder dock inte att köparen skall lämnas helt utan kompensation. Som jag nämnde tidigare kan nämligen köparen i detta fall ha rätt till prisavdrag och hur detta kan räknas ut hittar du i lagens 38 §. Hoppas mitt svar varit till hjälp. Med vänlig hälsning,

Felansvar vid fuktskada i bostadsrätt

2006-11-27 i KÖPRÄTT
FRÅGA |Hej! För snart 3 år sedan köpte jag en bostadsrätt med en diskmaskin i köket. För ett par dagar sedan upptäckte jag att den läkte vatten (det blev blött på golvet framför diskmaskinen). När vi tog fram diskmaskinen upptäckte jag att de förra ägarna inte lagt golvets plastmatta hela vägen in under diskmaskinen, utan bara vid kanten och sen en masonitskiva som nu är allseles blöt och fuktig och vattnet har krupit in under kanten på plastmattan. Vems ansvar att byta golvet och fixa det hela. De upplyste aldrig mig att det var så här när jag köpte lägenheten. Hade mattan varit riktigt lagd hade det nog inte blivit fukt ända ner till betongen.
Tim Boström |Hej! Svaret på din fråga tar sin utgångspunkt i jordabalkens (JB) definition av fast egendom. Utan att gå närmare in på detta begrepp, kan sägas att bostadsrätter inte omfattas och därför är att betrakta som lös egendom. Att denna klassificering är av stor vikt beror på att det är köplagen (KöpL) http://lagen.nu/1990:931 och inte JB som blir tillämplig. Om man ser till vad som är att betrakta som ett fel, kan detta sägas vara när objektet (i detta fall bostadsrätten) är av en lägre standard än vad du som köpare hade anledning att räkna med. Detta kan vara resultatet av att objektet t.ex. inte överensstämmer med vad säljaren har uppgett eller att objektet med hänsyn till bl.a. förslitning är i ett betydligt sämre skick än vad du hade anledning att räkna med. Då det rör sig om en bedömning är det emellertid inte helt enkelt att ge ett svar i ett enskilt fall eftersom det krävs mer information kring omständigheterna i övrigt. Om man skulle komma fram till att det faktiskt rör sig om ett fel är det emellertid inte säkert att detta går att angripa. Anledningen till detta är att KöpL (se dess 3 §) är dispositiv, vilket innebär att vad som eventuellt har avtalas mellan säljare och köpare i normala fall har företräde framför lagreglerna. Detta får till följd att lösningen först och främst bör sökas i köpeavtalet. Skulle det i avtalet finnas en friskrivningsklausul (t.ex. att bostadsrätten säljs i ”befintligt skick”) innebär detta att köparen enligt 19 § KöpL endast kan angripa friskrivningen i följande situationer: 1. varan inte överensstämmer med sådana uppgifter om dess egenskaper eller användning som säljaren har lämnat före köpet och som kan antas ha inverkat på köpet, 2. säljaren före köpet har underlåtit att upplysa köparen om ett sådant väsentligt förhållande rörande varans egenskaper eller användning som han måste antas ha känt till och som köparen med fog kunde räkna med att bli upplyst om, under förutsättning att underlåtenheten kan antas ha inverkat på köpet, eller 3. varan är i väsentligt sämre skick än köparen med hänsyn till varans pris och övriga omständigheter med fog har kunnat förutsätta. Om bostadsrätten inte säljs i befintligt skick (om någon friskrivningsklausul inte är intagen i avtalet) får emellertid köparen enligt 20 § KöpL inte åberopa sådana omständigheter som denne: 1. måste antas ha känt till vid köpet, eller 2. borde ha märkt vid en undersökning (detta under förutsättning att köparen före köpet undersökt objektet, eller utan godtagbar anledning underlåtit att följa säljarens uppmaning att undersöka det). Den typ av fel som det här rör sig om torde (under förutsättning att du faktiskt undersökt bostadsrätten eller blivit uppmanad att göra det) vara svåra att angripa oavsett om friskrivning har skett eller inte. Anledningen är att felet borde vara tämligen enkelt att upptäcka (det räckte som jag förstår det att flytta på diskmaskinen) samt att 19 § KöpL troligtvis inte är tillämplig. Som ovan sagts är det dock svårt att ge ett bra svar då varje fall måste bedömas för sig. Enligt 32 § KöpL följer vidare att köparen oavsett om det rör sig om ett fel eller inte, i normala fall måste reklamera felet inom två år fr.o.m. att densamme fick tillträde till lägenheten. Detta kompletteras enligt samma lagrum med att någon sådan tidsfrist inte gäller om säljaren antingen har lämnat garanti (tidsfristen sammanfaller då med garantin) eller om säljaren enligt 33 § KöpL handlat grovt vårdslöst eller i strid mot tro heder. Sammanfattningsvis blir svaret på frågan m.a.o. beroende både av vad som avtalats mellan dig och säljaren, samt huruvida du antingen har undersökt lägenheten eller (utan godtagbar anledning) underlåtit att undersöka densamma. Om du efter att ha läst igenom avtalet, fortfarande skulle vara osäker på vad som gäller, föreslår jag att du kontaktar en sakkunnig för närmare rådgivning. Mvh

Skälig tid för avhjälpande

2006-11-12 i KÖPRÄTT
FRÅGA |Jag lämnade min mobiltelefon på garantiservice hos säljaren den 5 oktober och har inte fått gehör på något av mina krav på låneapparat alt. omleverans eller återköp. Jag har även frågat säljaren vad de anser är den maximala väntetiden på garantiservice innan jag kan anses ha rätt att begära omleverans. Det har nu gått över en månad och jag har fortfarande inte fått tillbaka min telefon eller gehör för mina krav. Just nu känns det inte som om firman tänker återlämna min telefon. Skulle detta kunna prövas under allmänt åtal eller är det primärt ett fall för ARN?
David Andersson |Hej! I detta fallet är det inte aktuellt med allmänt åtal. Allmänt åtal är det bara i de fallen då ett lagbrott ägt rum och allmän åklagare utan medverkan från målsägande kan väcka åtala mot den misstänkte. Detta är istället ett civilrättsligt dilemma. Du vill ha din telefon och säljaren vill ha längre tid på sig. Frågan är vad som är rimlig tid för dig att gå utan telefon i väntan på omleverans/avhjälpande. Jag har inte kunnat hitta någon praxis kring detta utan tiden som gäller är "inom skälig tid". Eftersom detta ej prövats av domstol är det därför svårt att säga exakt vad som inbegrips i detta. Rimligen bör dock över en månad ej vara rimlig tid. För att få detta prövat vänder du dig enklast till ARN. Deras avgörade är dock bara en rekommendation till säljaren och är alltså inte bindande. De allra flesta näringsidkare följer dock rekommendationerna från ARN. Ett annat alternativ är att föra talan mot säljaren i tingsrätten. Dessa kommer då pröva vem som har rätt. Fördelen är att domen är bindande för näringsidkaren, nackdelen är att det är mer omständligt och dessutom kostar pengar.