Får företag kräva vaccinationsstatus för Covid-19?

2021-02-28 i KÖPRÄTT
FRÅGA |iFråga: Skulle ett hypotetiskt företag, en butik eller något dylikt etablissemang kunna neka någon tillträde eller service med hänvisning till vaccinationsstatus för Covid-19? Det vill säga, har företag rätt att kräva uppvisande av giltigt vaccinationsintyg?
Pontus Almquist |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline. Som huvudregel får privata aktörer helt och hållet själva bestämma vilka de vill ingå kontrakt och köpeavtal med, samt på vilka villkor detta får ske. Det finns dock undantag. Diskrimineringslagen 2 kap.12 § anger att diskriminering är förbjuden för den som utanför privat- och familjelivet tillhandahåller varor, tjänster eller bostäder till allmänheten. Det som rent teoretiskt skulle kunna komma ifråga är i så fall indirekt diskriminering på grund av ålder. Om en butik om låt säga ett par månader, när alla över 70 år erbjudits vaccin, skulle säga att de kräver vaccination för tillträde skulle det kunna vara diskriminering eftersom det på ett oproportionerligt sätt slår mot folk som är under 70 år och därför inte har erbjudits vaccin. Förbudet har dock ett undantag: 2 kap. 12 § b anger att förbudet inte hindrar särbehandling på grund av ålder om särbehandlingen har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet. Svaret om det faktiskt skulle utgöra sådan indirekt diskriminering beror med andra ord sannolikt på butikens eller affärsverksamhetens art. Finns det godtagbara skäl - såsom att det riskerar att förekomma omfattande smittspridning utan vaccinationskrav - skulle det sannolikt inte vara diskriminering. Skulle det vara fråga om ett web-baserat företag som sköter kundkontakt utan fysiska möten vore det betydligt svårare att argumentera för att ett vaccinationskrav inte skulle konstituera diskriminering. Hoppas du fick svar på din fråga!

Vad gör man om man blivit lurad av ett utländsk e-handel företag?

2021-02-16 i KÖPRÄTT
FRÅGA |Hej!En fråga gällande e-handel. Vad gör man om man blivit lurad på en dyrare vara av ett utländskt företag? Kan man anmäla någonstans, och finns det någon möjlighet att få tillbaka pengarna? Tack på förhand.
Madeleine Runesson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Mitt första råd till dig är att kontakta det utländska företaget för att försöka lösa problemet och kräva tillbaka dina pengar. Konsumentverkets hemsida Hallå Konsument har mallar på hur du kan formulera ett sådant krav.Om det utländska företaget är ett EU-land, Island, Norge eller Storbritannien kan du vända dig till Hallå Konsument. Om du redan försökt kontakta företaget alternativt inte fått något svar på ditt krav, erbjuder ECC Sverige via Hallå Konsument kostnadsfri rådgivning angående ditt ärende. De förutsätter dock att du först klagat skriftligen till företaget. Under förutsättning att det utländska företaget är ett EU-land kan du även anmäla tvisten till EU-kommissionens ODR-plattform.Om ovan alternativ inte hjälper dig kan du skicka in en stämningsansökan till tingsrätten. En sådan ansökan kostar 900 kr för en tvist som gäller krav under 23 250 kronor, varav krav över denna summa kostar 2 800 kronor. Vill du ha vidare hjälp om hur du gör en stämningsansökan rekommenderar jag dig att boka tid med en jurist.Om du funderar på att anlita juridisk hjälp och har en hemförsäkring kan det vara smart att kontakta ditt försäkringsbolag först. I många hemförsäkringar finns det nämligen rättsskydd, vilket innebär att försäkringen kan täcka vissa kostnader i samband med juridiska processer.Om du har några fler frågor kan du alltid höra av dig till oss på Lawline igen. Annars hoppas jag du fått svar på din fråga och att det löser sig för dig.Vänligen,

Skäligt arvode för advokattjänst

2021-02-08 i KÖPRÄTT
FRÅGA |Hej LawlineKan en advokat framsända en räkning som ser ut hur som helst?Kan en advokat neka att upplysa hur många timmar han har lagt ner på ett mål, har flere gånger ställt frågan men bara fått svävande svar?Kan en advokat strunta i att förklara posterne på en räkning ?Mvh och stort Tack för ett svar
Fredrik Anstrin |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline! En advokat är skyldig att beakta de vägledande reglerna om god advokatsed. Det innebär bland annat att det arvode som en advokat debiterar ska vara skäligt. Vid bedömningen av vad som är skäligt för ett uppdrag får man beakta vad som avtalats med klienten, uppdragets omfattning, dess art, svårighetsgrad och betydelse, liksom advokatens skicklighet, arbetets resultat och andra sådana omständigheter. Det kan inte sägas något mer konkret än att komplicerade och långdragna mål med en erfaren och skicklig advokat kommer att generera högre skäliga arvoden än andra. En bedömning får ske från fall till fall. Mer konkret är däremot klientens rätt att få veta hur advokaten har räknat ut arvodet: advokaten är skyldig att på begäran lämna klienten skriftlig redogörelse för det utförda arbetet. Denna redogörelse ska vara så utförlig och tydlig att ersättningsanspråkets skälighet kan bedömas. Sammanfattningsvis är din advokat skyldig att ge dig en skriftlig redogörelse för det utförda arbetet. Om ni inte lyckas komma överens råder jag dig att kontakta advokatsamfundets konsumenttvistnämnd för hjälp med ärendet: https://www.advokatsamfundet.se/konsumenttvistnamnden/. Hoppas att du fick svar på din fråga!

Ångerrätt vid distansavtal med enskilda näringsidkare

2021-01-29 i KÖPRÄTT
FRÅGA |Vi har ett nystartat företag som håller på med telefonförsäljning mot företagskunder.Så min fråga lyder såhär: Till exempel om en enskild firma köper en tjänst av oss via telefon och vi gör ett muntligt avtal via telefonen. Har denna enskilda firma då ångerrätt? Och om den har det, när börjar ångerrätten att gälla? Är det från och med då vi skickar orderbekräftelse eller fakturan, eller är det från och med då det muntliga avtalet gjordes oavsett om vi skickar orderbekräftelse eller inte? Och hur länge gäller ångerrätten isåfall?
Fredrik Holmström |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Det korta svaret är som följer: Det finns en lag som reglerar ångerrätt för konsumenter, nämligen distansavtalslagen. Motsvarande lag finns inte för avtal som ingås företagare emellan. Däremot hävdar Telekområdgivarna att enskilda näringsidkare ska omfattas av ångerrätt vid distansavtal, och konsumentverket hävdar att många enskilda näringsidkare som ingår distansavtal via telefonförsäljning egentligen kan klassas som konsumenter. Nedan följer en utveckling av detta svar. Som sagt så gäller distansavtalslagen bara när en näringsidkare ingår ett avtal med en konsument. Jag antar i ditt fall att ert företag säljer fysiska varor (lös egendom) och därför regleras det i ert fall av 2 kap 1 § distansavtalslagen. Eftersom en enskild företagare är en näringsidkare så faller principiellt alltså utanför lagens tillämpningsområde. Däremot finns alltså dessa uttalanden från konsumentverket och telekområdgivarna. Beträffande konsumentverket verkat deras inställning vara att enskilda företagare ibland kan ses som konsumenter. Vad jag antar att åsyftas är i vilken egenskap en person ingår ett avtal; som företagare eller som konsument. Detta beror såklart på hur omfattande verksamheten är och vad det rör sig om för vara eller tjänst, och därför är det svårt för mig att säga var gränsen går. Beträffande telekområdgivarna så gäller detta undantag för enskilda firmor enligt deras uppföranderegler (länk här). Det måste dock poängteras att ni inte är bundna av dessa regler om ni inte är medlemmar i telekområdgivarna. Däremot kan det på grund av sådana här regler ibland uppkomma branschpraxis, och detta kan i sig leda till att en ångerrätt anses implicit avtalad när vissa avtal ingås. Detta förutsätter såklart att det finns en branschpraxis, vilket måste bevisas. Eftersom jag inte vet vilken vara ni säljer så kan jag tyvärr inte heller svara på detta, men troligen är så inte fallet. När det gäller ångerrättens längd så regleras detta i 2 kap. 12 § distansavtalslagen. Enligt denna börjar ångerfristen löpa från den dag då konsumenten får sin vara i besittning (alltså dagen då konsumenten fysiskt tar emot varan). Om det gäller en tjänst så är det 14 dagar från att avtalet ingås (alltså att konsumenten skrivit på avtalet, vilket är ett krav). Enligt 2 kap. 10 § distansavtalslagen är ångerfristen 14 dagar. Här är det också viktigt att poängtera att om det är så att en enskild näringsidkare ses som en konsument, så tillkommer flera bestämmelser om krav på telefonförsäljning. Bland annat finns det en mängd information som ska delges (här) och näringsidkaren måste skicka ett skriftlig anbud som konsumenten skriftligen ska acceptera (2 kap. 3 a § distansavtalslagen). Bördan på er blir alltså mycket större om en näringsidkaren anses vara konsument. Vidare måste poängteras att distansavtalslagen inte kan avtalas bort till konsumentens nackdel (1 kap. 4 § distansavtalslagen), så ni kan inte heller "säkra upp" genom att avtala bort ångerrätten. Mitt svar blir alltså inte entydigt, eftersom det finns ett tolkningsutrymme om vilka som klassas som konsumenter. Är företaget en juridisk person (som ett aktiebolag) ska det dock inte råda någon tvekan om att distansavtalslagen inte är tillämplig. Vidare torde så inte heller vara fallet om den enskilda näringsidkaren bedriver verksamheten i stor omfattning och som heltidssyssla (detta är dock min egen spekulation). Om det är så att ni säljer något som är väldigt branschspecifikt och som därför sällan används av konsumenter, utan just används inom näringsverksamhet, så tror jag inte heller att distansavtalslagen kommer gälla. I dessa fall råder avtalsfrihet, och således finns ingen ångerrätt om ni inte avtalar om det. Troligast fall där detta kan vara en risk är alltså om ni säljer något som konsumenter i gemen använder eller har användning av, och ni säljer det till små egenföretagare där gränsen mellan deras konsumentegenskaper och företagaregenskaper är svag. Mitt främsta råd är att kontakta konsumentverket och höra med dem om denna fråga. Hoppas detta gav vägledning!MVH,

Förlorat brev i posten - vem ansvarar?

2021-02-28 i KÖPRÄTT
FRÅGA |HejOm jag beställer ett bankkort från banken. Vem ansvarar för postgången, om kortet skulle komma bort?Förutsatt att bankkortet inte skickas rekommenderat.
Nicolina Abaas |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Jag tolkar det som att du undrar vem som ansvarar för om post skulle komma bort då det ej gäller rekommenderat brev.Generellt gäller att om något är skickat som brev så är det avsändarens ansvar. I detta fall då det rör ett bankkort innebär det alltså att banken är ansvarig för att spärra och skicka ett nytt kort.Hoppas att du fått svar på din fråga!Med vänliga hälsningar,

Vem äger bilen?

2021-02-14 i KÖPRÄTT
FRÅGA |Hej! Jag och min sambo ska gå skilda vägar. Jag tog ett lån på vår bil tillsammans med min mamma. Han står som ägare på bilen. Lånet är betalat under tiden vi var tillsammans. Vems är bilen? Sen har vi en bil till där han står på lånet och han äger bilen. Vi har haft gemenas ekonminså jag har även betalat lånet på den. Den bilen bråkar jag inte om utan den ska han ju ha. Men kan han även behålla den bilen som jag stod på lånet tillsammans med min mamma. Med vänlig hälsning, X.
Martin Carleheden |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Då ni går skilda vägar som sambor kommer sambolagen att vara tillämplig vad gäller eventuell bodelning.8 § SamboL stadgar att bodelning skall genomföras, om någon av samborna begär det. Bodelningen kommer att fördela endast er samboegendom.Förutsatt att egendomen förvärvats för gemensam användning, och egendomen inte tillkommit genom gåva eller testamente med villkoret att det ska vara ena sambons enskilda, eller att ni avtalat om att egendom inte ska ingå i bodelningen, kommer samboegendomen bestå endast av er gemensamma bostad och ert gemensamma bohag, se 3 § SamboL.Gemensamt bohag är endast möbler, hushållsmaskiner och annat inre lösöre avsett för det gemensamma hemmet, se 6 § SamboL.Bilarna kommer inte under några omständigheter ingå i samboegendomen och kommer inte bli föremål för eventuell bodelning om du begär det. Din sambo står som ägare på bilen ni ordar om. Att han står som ägare på bilen ger honom inte uteslutande äganderätt, det avgörs av hur och av vem betalningen avkunnats. Din sambo har betalat för bilen, men du har bidragit med lån vilket gör att ni rättsligt kan äga bilen tillsammans. Bilen förutsätts vara din sambos, men kan du bevisa att du bidragit med betalning i övrigt kan du hävda att ni äger bilen tillsammans.Med vänliga hälsningar!

Har en köpare rätt till ersättning för avlivandet av en katt utan att först ha kontaktat säljaren?

2021-01-31 i KÖPRÄTT
FRÅGA |Om man säljer en billig katt som visar sej ha ett dolt fel o får avlivas. Är säljaren skyldig att betala dyra veterinärkostnad även om köparen inte hört av sej till säljaren. Katten såldes utan besiktning för det ville dom själva fixa
Erika Redelius |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Om säljaren är en privatperson så är köplagen (KöpL) tillämplig. Om säljaren istället är en näringsidkare (företag) är konsumentköplagen (KKL) tillämplig.Vem bär ansvaret enligt köplagen?En katt anses som lös egendom enligt lagtexten. Om katten borde kunnat antas vara frisk vid köpet så räknas den som felaktig om den behövde avlivas på grund av sjukdom eller skada (17-19 §§ KöpL). Du skriver själv att felet med katten var dolt, vilket innebär att det inte skulle gått att upptäcka även om köparen uppfyllde sin undersökningsplikt (20 § KöpL). Undersökningsplikten vid köp av en katt kan inte anses vara särskilt långtgående, så om felet inte var väldigt uppenbart har du troligtvis rätt i att det räknas som dolt. Ansvaret för felet ligger i så fall på säljaren.Vem bär ansvaret enligt konsumentköplagen?Om katten är köpt av en näringsidkare finns ingen undersökningsplikt. Felet ska i varje fall anses vara dolt och ansvaret ligga på säljaren om det fanns redan innan köpet (17-20 §§ KKL).har köparen uppfyllt sitt ansvar för rätt till påföljder?För att en säljare ska kunna åtgärda ett fel krävs att köparen reklamerar inom skälig tid (32 § KöpL). Vid konsumentköp räknas reklamation som sker inom 3 månader efter köpet alltid vara inom skälig tid (23 § KKL).I din situation är ansvaret för felet troligtvis något som vilar på säljaren. Vad det innebär är att köparen har rätt att kräva påföljder. I första hand ska säljaren få en chans att företa avhjälpande (att fixa felet om möjligt) eller omleverans (34 § KöpL & 27 § KKL). Om katten var så pass sjuk att den behövde avlivas är avhjälpande förmodligen inte relevant, och omleverans är omöjligt eftersom katten är en unik vara.I andra hand blir prisavdrag eller hävning påföljden som vidtas. Prisavdrag bör inte heller fungera i fallet, så hävning av köpet blir aktuellt (39 § KöpL & 29 § KKL). Köparen i fallet hade alltså rätt att häva köpet, lämna tillbaka katten och få pengarna tillbaka. Eftersom katten inte kan lämnas tillbaka och detta är på grund av köparens egna handlingar (att de inte kontaktat säljaren innan katten avlivades) har de förverkat sin rätt att häva köpet. Om katten inte alls hade behövt avlivas är det också köparens eget ansvar att de valde att göra detta.I vissa fall har köparen rätt till skadeståndEftersom ingen annan påföljd är möjlig så är det skadestånd som skulle kunna vara aktuellt för att kräva säljaren på pengar (40 § KöpL & 30 § KKL). Här spelar det större roll om säljaren är en näringsidkare eller en privatperson: en näringsidkare har alltid ett mycket större ansvar för sina varor. Om säljaren är näringsidkare och ni är överens om att det var fel i varan så har de vanligtvis rätt till någon form av ekonomisk ersättning. Detta betyder dock inte att säljaren är skyldig att betala samtliga veterinärkostnader. Köparen måste till exempel varit så sparsam som möjligt när hen "åtgärdade" felet - något som är svårt att påstå då katten avlivats utan att först reda ut situationen med säljaren och undersöka möjligheterna till hävning. Om säljaren är en privatperson är ansvaret mindre.Har köparen rätt till några pengar?Om säljaren är en näringsidkare har köparen troligtvis rätt till skadestånd i någon utsträckning. Skadeståndet bör i min mening dock inte omfatta alla veterinärkostnader, utan bör kunna sättas ner markant. Eftersom jag inte vet exakt vad som var fel med katten, om avlivande var nödvändigt eller ej och om veterinärkostnaderna var skäliga kan jag inte göra en exakt bedömning av hur stort skadeståndet bör vara.Om säljaren istället är en privatperson blir det mer av en bevisfråga. Om denne kan bevisa att felet beror på säljaren (vilket jämförelsevis inte behöver göras inom skälig reklamationstid för konsumentköp) och att kostnaderna var nödvändiga kan de ha rätt till skadestånd. Det är tveksamt om köparen kan anses ha reklamerat inom skälig tid här, eftersom de redan tagit beslutet att avliva katten. Även här är det dock svårt att göra en exakt bedömning utan mer information.Hoppas att du fick svar på din fråga!Vänligen,

Deposition vid avbokning av tatuering

2021-01-26 i KÖPRÄTT
FRÅGA |Hej. Jag har eget företag och jobbar som tatuerare. För en tid sedan fick jag en bokning som jag antog av en förälder som tidigare bokat tid åt sitt vuxna barn. För att kunna tatuera det som kunden önskade sig behövde jag utföra en ritning i förtid vilket jag gjorde. Jag tar alltid en deposition vid bokning just för att jag ofta behöver rita en ny och unik design, vilket innebär att jag lägger ner tid och arbete. När bokningsdagen sedan anlände kände jag mig sjuk, och under rådande omständigheter avbokade jag tiden för att undvika eventuell smittspridning ifall det skulle visa sig att jag hade covid-19. Eftersom jag mådde väldigt dåligt vid det tillfället skrev jag lite kort att jag var sjuk och sedan återkom jag när jag hade tillfrisknat för att hitta en ny tid. Då visar det sig att denna förälder inte ville boka ny tid då det tydligen var barnets födelsedag och föräldern ansåg att det var väsentligt att tatueringen skulle utföras just på dagen. De hade beslutat sig för att till en annan tatuerare samma dag. Nu vill föräldern ha tillbaka summan för depositionen. Jag har förklarat att kostnaden avser det förarbete jag måste göra och att skulle de vilja boka ny tid så kommer betalningen som har skett "finnas kvar" och ingå i totalkostnaden av tatueringen. Vill de ha ett annat motiv kräver jag inte en till deposition. Detta accepteras inte av föräldern och jag är osäker på vad som gäller. Tacksam för svar!
Sanaria Saad |Hej, Tack för att du väljer att vända dig till Lawline med din fråga! Det finns ingen uttrycklig lag som reglerar tatueringstjänster, däremot kan man använda sig av Konsumenttjänstlagen (KtjL) för att finna vägledning. I första hand gäller dock vad ni avtalat om. Avtal om deposition Du skriver att du alltid tar en deposition vid bokning, som är avsedd till att täcka upp för tiden du ritar ett motiv för kunden. En deposition är just en säkerhet för dig, vid en eventuell avbokning. Det framgår inte av din fråga om depositionen är reglerad i ett avtal mellan dig och kunden, kanske genom bokningssystemet? Där kan du ju själv bestämma när en avbokning senast måste ske för att depositionen ska gå att återbetala, exempelvis ''avbokning måste ske senast 2 veckor innan bokad tid''. I sådant fall gäller avtalet er emellan och vad som är stadgat där gällande återbetalning av deposition. Om det inte är reglerat i avtal Skulle det vara så att det inte finns reglerat, kan vi som sagt finna vägledning i KtjL och då främst genom dess 42 § KtjL. Av paragrafen framgår det att om en konsument avbeställer en tjänst innan den har slutförts så har näringsidkaren rätt till ersättning för den del som har utförts. I ditt fall skulle detta alltså innebära att du med hänvisning till denna paragraf eventuellt skulle kunna ha rätt till ersättning för den tid som du lagt ner på att arbeta fram ett motiv. Sammanfattningsvis har du möjligtvis rätt till att behålla depositionen genom ert avtal (eller inte, beroende på vad som är stadgat). Därutöver kan du eventuellt ha rätt till att behålla denna med hänvisning till Konsumenttjänstlagen. Jag hoppas du fått svar på din fråga! Vänliga hälsningar,