Frågor & Svar
Kan vi byta min sons efternamn trots avsaknad av mammans samtycke?
Min son som jag har ensam vårdnad om, född 2005, har sedan 2014 varit boende hos mig. Han fyller i år 14 år och vill av egen vilja byta efternamn till mitt. Han bär idag sin moders efternamn. Vi har varit skilda sedan 2013.
Min son är alltså stadigvarande boende med mig, min fru och våra 3 barn, hans bröder och alla heter vi x, men inte han då. Han känner att han är mogen nog att få bestämma sitt efternamn och han vill vara en del av vår familj, som han uttrycker det, och heta samma som oss andra. Hans mor träffar han, i bästa fall, vid något/ett enstaka tillfälle per år och knappt det. Men hon vägrar gå med på hans namnbyte, för att hon anser att han ska ha samma namn som hon och bröder som bor hos henne, men de bröderna träffar han lika sällan som modern. Det hör till saken att mamman tog hans 3 bröder och flyttade 100 mil bort från honom.
Jag har tidigare varit i kontakt med skatteverket och då fick jag information om att lagen för namnbyte skulle förenklas och att om nu modern, nu för andra gången, vägrat skriva under, hon går emot sonens önskan om namnändring, tar heller inte hänsyn till hans känsla och mående iom detta, kunde vända oss till tingsrätten för att få hjälp.
Vad ska jag/Vi göra?? Sonen är arg och besviken på sin mamma pga att han anser att hon inte tar hänsyn till hans mognad och hans förmåga att ta egna beslut och att hon inte tillgodoser hans önskan och för honom en känsla av att kunna få ha samma efternamn som hans övriga familj.
Vem bestämmer hur bytet (hämtningen/lämningen) skall vara mellan oss föräldrar gällande vårt gemensamma barn?
Hej,
Jag har separerat och har delad vårdnad om barnen, sedan sex månader.
Vi har en del som vi inte är överens om, främst gällande barnens schema och hur och när vi skall göra bytet.
Min grabb har ADD och därför är det extra jobbigt för honom att byta mellan oss. Enligt mamman är det bara när han skall byta från mig som han är ledsen och därför är det inte hennes problem.
Nu byter vi på måndagsmorgon i samband med att barnen går till skolan och det gör det extra jobbigt för barnen eftersom det både blir byte mellan oss och slut på helgen samtidigt, det gör att han blir väldigt ledsen varje gång det skall vara byte. De gånger vi bytt mellan oss direkt på lov och ledigheter har det varit mycket lättare för honom. Han kan vara lite ledsen men inte alls lika mycket som på måndagsmorgnar.
När jag pratar med honom säger han att han hellre vill bli lämnad direkt hos mamman på söndagar för att det inte känns lika jobbigt som att göra bytet på måndagar.
Saken är att hon arbetar natt och då anser hon att det är svårare att hantera bytet på andra dagar än måndagar.
Nu till min fråga, vem bestämmer hur bytet skall vara mellan oss? Jag hävdar att det skall ske på söndagar för barnens bästa men hon hävdar att hon har rätt att behålla sitt schema och att det inte är ett problem för henne eftersom barnen bara är ledsna när jag skall lämna.
Stöd i skolan och rätt till habilitering när samtycke saknas från den ena vårdnadshavaren
Hejsan. Jag har tre barn med min exman. Barnet som fyller 7 år har en utvecklingsförsening och går på habiliteringen. Dom pointerar ofta att båda föräldrarna måste vara enade om beslut. Nu letar dom efter olika syndrom på pojken och misstänker epilepsi. Den andre föräldern är inte direkt enig i att hans son ens har en utvecklingsförsening och är inte enig om hjälpen han behöver i skolan. Sonen känner av detta och vill bo hos mig men får inte för pappan. Kan jag på någotsätt få rätten att fatta beslut på sonen vad gäller hans välmående skola och hans hjälp från ha illiteringen då hans pappa bara tycker det är trams. Hur går jag tillväga utan vårdnadstvist och fortsatt gemensam vårdnad?
Vårdnadsavtal
Hej! Jag överväger att skaffa barn med en privat donator, alltså någon som jag inte har en relation med med som liksom jag vill skaffa barn och dela vårdnaden. Finns det någon möjlighet att för säkerhets skull skriva ett avtal om saker som man har enats om i förväg. Med det avser jag t.ex. att den andra föräldern inte ska flytta utomlands eller till en annan stad och försöka ta med sig barnet. Finns det någon typ av frågor man kan avtala om?
Mvh
Mona
Vem får vårdnaden av barnet om förälder med ensam vårdnad avlider?
Hej,
Jag är född 1951 och har ensam vårdnad till min son som är född 2004 och som bor heltid hos mig och min sambo.
Sonens mamma är född 1965 och bor ensam.
Jag tilldelade ensam vårdnad till min son av Tingsrätten i november 2009.
Vad händer om jag skulle avlida innan min son fyller 18 år och blir myndig?
Går då vårdnaden automatiskt över till sonens mamma eller gör myndigheterna en prövning om hon är lämplig som vårdnadshavare eller ej?
Min son vill inte bo hos sin mamma utan vill hellre bo kvar i vår hyresrätt tillsammans med min sambo.
Kan min sambo få vårdnaden om jag skulle avlida?
Jag har i mitt testamente en paragraf "Särskilt om förvaltare och vårdnad" som innebär att jag har utsett min dotter som är född 1974 såsom "särskild förvaltare" och det är min vilja och önskan att min dotter ska erhålla vårdnaden om min son, dock med beaktande av hans vilja vid det tillfället.
Adoption av barn
Hej!
Jag har ett barn på snart 14 år. Pappan har aldrig haft vårdnad och vi separerade när sonen var ca 2år. Pappa har endast haft ungänge med sonen under en kort period och då med kontaktperson. Senaste 10 åren har de inte träffats eller haft någon kontakt. Pappan har dömts till rättspsykiatrisk vård med särskilde utskrivningsprövning pga allvarlig psykisk störning. Han har levt som uteliggare och inte haft ett arbete de senaste åren. Jag är idag gift och har fler barn med min man. Min man har tagit papparollen från dag 1, han och sonen har en fin och nära relation. Min man tar även samma ekonomiska ansvar som jag för sonen och delaktig i allt kring honom. Han gör ingen skillnad på barnen. Sonen har en stor önskan att min man adopterar honom.
Jag undrar hur stor chans vi har att få igenom en adoption? Hur går man tillväga?
När vi ska ses görs min son oanträffbar, vad kan jag göra?
Separerad sedan 4 år. Har gemensam vårdnad om en son , 13 år. Sedan två år tillbaka har pojken, enligt mamman vägrat vara hos mig. Han har vid några tillfällen skrivit till mig att han saknar mig och är ledsen. Han har hälsat på en gång då gick träffen jättebra. Enligt mamman så har han sagt att vi bråkade mycket och därför vill han inte ha med mig att göra. Jag är förtvivlad och har sagt att jag vill prata med honom om detta. Varje gång han och jag närmar oss varandra så blir han sen oanträffbar, svarar inte i telefon eller på datorn. Vet inte vad som är rätt att göra. Jag får så olika budskap. Jag vet att han har sagt tidigare när han bodde var annan vecka hos oss att tex hans mormor och morfar pratar skit om mig så att han hör. Vad skall jag göra?
Kan en vårdnadshavare hindra barnet från att åka utomlands?
Hej har en fråga gällande gemensam vårdnad.
Min sambo och jag tänkte åka en vecka till Turkiet i höst på semester och hon har en dotter med sitt ex som är 13 år och fyller 14 i år som bor med oss på heltid och vi tänkte ta med henne för hon vill så gärna följa med för hon har aldrig varit utomlands men nu är det så att pappan har sagt till henne att hon inte får följa med oss. Nu till min fråga kan han neka henne det mot hennes vilja och ett annat problem är att hon ej har pass så det måste vi skaffa henne men då måste väl pappan skriva på, kan han neka detta.