Vårdnadshavare och förmyndare för barn vid föräldarnas bortgång

2010-12-27 i Barnrätt
FRÅGA |I min och min mans testamente kommer vi att uttrycka önskemål om vem vi vill ska bli vårdnadshavare om både jag och min man dör. Vi kommer förordna mina föräldrar som förmyndare till våra två minderåriga barn och i första hand önskar vi att de även blir vårdnadshavare. I andra hand önskar vi att familjen H blir vårdnadshavare. Kan vårdnadshavaren vara ngn annan än förmyndaren? och kan vi ange alternativa önskemål (rangordning) i testamentet ang vilka vi önskar vara vårdnadshavare resp förmyndare? Med tanke på att man aldrig vet när man kommer dö vill vi helst kunna ange två alternativ då mina föräldrar kanske inte orkar ha vårdnaden om barnen den dagen jag och min man dör. Tack på förhand!
Caroline Nilsson |Hej och tack för din fråga! Regler om vårdnad om barn återfinns i Föräldrabalken (FB) kapitel 6, se https://lagen.nu/1949:381#K6. 6:9 FB stadgar att om båda föräldrarna är vårdnadshavare för barnet och den ena föräldern dör blir den andra föräldern ensam vårdnadshavare. Om båda föräldrarna dör ska rätten anförtro vårdnaden om barnet till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. 10a § anger att till vårdnadshavare ska utses en person som är lämpad att ge barnet omvårdnad, trygghet och en god fostran. Enligt 6:10 a § 4 st ska avlidna föräldrars önskemål tas till vara när särskild vårdnadshavare förordnas, om det inte är olämpligt. Enligt förarbetena anses det vara olämpligt om barnet har nått en viss mognad och motsätter sig att den av föräldrarna önskade personen utses till vårdnadshavare för honom/henne. Ett annat typfall är om förhållandena har ändrats på ett sådant sätt sedan föräldrarna uttryckte sitt önskemål att det därför skulle vara olämpligt följa föräldrarnas önskemål. Som vid alla frågor som rör vårdnad om barn är det enligt FB 6:2a barnets bästa som ska vara avgörande för beslutet. Förmyndare regleras i FB kapitel 10, se https://lagen.nu/1949:381#K10. Enligt 10:2 FB är det föräldrarna som är förmyndare för barnet, eller bara den ena, om denna har ensam vårdnad. Om barnet har en särskilt förordnad vårdnadshavare är huvudregeln enligt 10:3 FB att det är samma person/personer som är dess förmyndare. Om särskilda skäl föreligger, kan dock någon annan än den särskilt förordnade vårdnadshavaren vara förmyndare för barnet. Sådana särskilda skäl kan t.ex. föreligga om barnets ekonomiska förhållanden är komplicerade och vårdnadshavaren saknar erfarenhet av att förvalta en sådan förmögenhet. 10:7 FB stadgar att ”Skall efter föräldrarnas död förmyndare förordnas för en underårig och har föräldrarna eller en av dem gett till känna vem de önskar till förmyndare, skall denna person förordnas om det inte är olämpligt.” 7§ stadgar vidare att till förmyndare ska en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man eller kvinna utses. Vidare ska för underåriga syskon utses samma person till förmyndare, om inte särskilda skäl talar emot det. Sammanfattningsvis är alltså huvudregeln att samma person/personer är både särskilt förordnad vårdnadshavare och förmyndare för ett underårigt barn. Det finns, som ovan nämnts, dock möjlighet att under vissa förutsättningar göra undantag från denna regel. Både när det gäller vårdnads- respektive förmyndarfrågan tas hänsyn till de önskemål som barnens föräldrar har uttryckt före sin död. Det finns inte något formkrav för hur detta önskemål ska uttryckas, så länge det går att bevisa i efterhand. Att ta in ett sådant önskemål skriftligt i testamente är därför en god idé. Det finns heller inte något hinder mot att rangordna alternativa vårdnadshavare/förmyndare. Då testamente är en viktig handling är det viktigt att denna upprättas på ett korrekt sätt så att formkraven i Ärvdabalken kapitel 10 uppfylls, se https://lagen.nu/1958:637#K10. Det är också önskvärt att oklarheter som kan medföra tolkningsproblem i framtiden undviks. Jag råder dig därför att kontakta advokat för hjälp med upprättande av testamentet. Hoppas svaret varit till hjälp! Med vänlig hälsning

Umgängesfrågor i samband med flytt

2010-11-29 i Barnrätt
FRÅGA |Hej! Jag skriver för att fråga vad som gäller ang flytt och gemensam vårdnad. Vi bor i en stad i norra Sverige. Vi har nyss separerat och nu vill min man flytta söderut ca 50mil!! Jag vill att han ska ha våra 2 barn varannan vecka men han verkar inte vara lika intresserad. Vad händer nu? Har barnen någon rätt till sin pappa då vi har delad vårdnad? Har han ngt ansvar?? Får han bara flytta och att jag helt plötsligt ska "få" ensam vårdnad?? JAg vil inte detta? Vad ska jag göra? Måste jag flytta med honom för att barnen ska ha en fortsatt kontakt med honom? Snälla hjälp mig!
Jens Lidén |Hej! Regler om vårdnad, boende och umgänge finns i 6 kap. föräldrabalken (FB). När det gäller barns rätt till umgänge med sina föräldrar stadgas det i 6 kap. 15 § FB att ett barn ska ha rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med. Enligt andra stycket i denna bestämmelse har barnets föräldrar ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge så långt som möjligt tillgodoses. Av 6 kap. 15 § FB framgår vidare att det är barnet som har rätt till umgänge med föräldern, inte tvärtom. Barnets behov av umgänge får bestämmas efter en individuell prövning, med utgångspunkt i vad som är bäst för barnet (se 6 kap. 2 a § FB). Om barnets föräldrar bor långt ifrån varandra är det kanske inte praktiskt möjligt att barnet och föräldern träffar varandra i tillräcklig omfattning. Enligt 6 kap. 15 § 1 st kan umgänget i dessa fall ske genom att barnet och föräldern har annan kontakt, exempelvis genom telefon eller brev. Givetvis kan sådant umgänge kompletteras med att barnet och föräldern träffar varandra under längre perioder vid skollov osv. Det finns inga regler, varken i FB eller i annan lagstiftning, som stadgar förbud för föräldrar att flytta på grund av vårdnadsfrågor. Om föräldrarna har gemensam vårdnad kan alltså inte den förälder som barnet bor med tvinga den andra föräldern att bo kvar. Föräldrar kan själva avtala om umgänget. Avtalet måste vara skriftligt och godkännas av socialnämnden, se 6 kap. 15 a § 3 st FB. Mitt råd till dig är därför att försöka komma överens med barnets far och försöka hitta en lösning som passar barnet bäst. Du kan, som nämnts ovan, inte tvinga fadern att bo kvar trots att flytten försvårar umgänget. En lämplig lösning skulle kunna vara att umgänget läggs upp på det sätt att barnet bor hos fadern under längre perioder vid skollov osv., samtidigt som umgänget sker via telefon, brev och liknande vid andra tillfällen. FB hittar du här: https://lagen.nu/1949:381 Vänligen,

Ändring i barns boende

2010-11-23 i Barnrätt
FRÅGA |Hej, min man har sedan tidigare ett barn som idag är 8 år. Hon har bott växelvis sedan separationen 2006, alltså 4 år nu. Sommaren 2008 fick vi en dotter och de har vuxit upp som syskon. Min man blev nu stämd av sitt ex som vill att deras gemensamma dotter endast ska bo hos henne. Är det möjligt att det blir så att man separerar syskon, trots att de vuxit upp tillsammans? Måste de vid vårdnadstvisten även ta hänsyn till lillasyster när de ser till barns bästa?
Caroline Nilsson |Hej och tack för din fråga! Regler om vårdnad, boende och umgänge återfinns i Föräldrabalken (FB) kapitel 6, se https://lagen.nu/1949:381#K6. Enligt 6 kap 2a§ är utgångspunkten för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge barnets bästa. Barnets vilja ska beaktas, med hänsyn till dess ålder och mognad. Vad som är barnets bästa avgörs utifrån en mängd olika omständigheter från fall till fall. 6 kap 14§ stadgar att om barnet står under vårdnad av båda föräldrarna, får rätten på talan av en av dem, eller båda, besluta vem av föräldrarna som barnet ska bo tillsammans med. Ett beslut av rätten i denna fråga blir aktuellt just i fall då föräldrar inte kan enas om med vem barnet ska bo. Om det bedöms vara det bästa för barnet, får rätten besluta om att boendet ska vara växelvis, under förutsättning att föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet. För det fall att barnets moder även önskar enskild vårdnad gäller följande. Enligt 5§ ska rätten besluta om vårdnaden ska vara gemensam eller enskild och i så fall vem av föräldrarna som ska anförtros vårdnaden. Utgångspunkten är att vårdnaden ska vara gemensam och att barnet ska ha en god kontakt med båda sina föräldrar. Rätten får dock inte döma till gemensam vårdnad om båda föräldrarna motsätter sig det (se 6 kap 5§). Det som är särskilt viktigt för gemensam vårdnad är att föräldrarna har en förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet. Om en av föräldrarna tidigare har saboterat barnets umgänge med den andra föräldern, talar detta således till nackdel för denne i vårdnadsfrågan. Ytterligare en viktig princip som rätten beaktar är den s.k. kontinuitetsprincipen, som innebär att ett barn inte bör ryckas upp från en välkänd miljö. Man beaktar alltså var barnet hittills har bott och vilken omställning det skulle innebära för barnet att ryckas upp från detta och vänja sig vid en ny miljö. Sammanfattningsvis är det en mängd omständigheter att ta hänsyn till då rätten beslutar om vårdnad och boende. Det görs en individuell prövning i varje fall med utgångspunkt i barnets bästa. Kontinuitetsprincipen är viktig, likaså strävan efter att barnet ska ha en god och nära relation till båda sina föräldrar. I regel önskar man ej skilja på helsyskon och att barnet har ett halvsyskon får naturligtvis också betydelse för bedömningen. För en närmare bedömning av er situation råder jag er att kontakta en familjerättsjurist. Hoppas svaret varit till hjälp! Med vänlig hälsning

Underhållsskyldighet för barn

2010-09-29 i Barnrätt
FRÅGA |Jag är sambo med min kvinna, och vi har inga barn gemensamt, men hon har två som har egna lägenheter, sedan tidigare, dom är i åldern 19-22. Är hon försörjningsskyldig till dem (den yngre går i skola, och har socialbidrag) vilket också min sambo (mamman) har?
Jens Lidén |Hej! Frågor om föräldrars underhållsskyldighet för sina barn regleras i 7 kap. föräldrabalken (FB). Jag tolkar din fråga som att din sambos två barn är 19 respektive 22 år. Av 7 kap. 1 § 1 st FB framgår att en förälder ska svara för underhåll åt barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och förälderns samlade ekonomiska förmåga. Enligt 7 kap. 1 § 2 st FB varar en förälders underhållsskyldighet i princip till dess att barnet fyllt 18 år. Om barnet går i skolan efter det att han eller hon har fyllt 18 år är föräldern underhållsskyldig under den tid som skolgången pågår, dock längst till dess att barnet fyller 21 år. Märk väl att begreppet skolgång i detta fall avser studier i grundskolan eller gymnasieskolan och annan jämförlig utbildning. Universitets- eller högskolestudier omfattas ej. Din sambo är med andra ord i princip underhållsskyldig för det barn som är 19 år och som inte har avslutat sin skolgång, under förutsättning att barnet genomför en grund- eller gymnasieutbildning eller liknande. Underhållsskyldigheten ska enligt 7 kap. 1 § 1 st FB motsvara barnets behov och din sambos samlade ekonomiska förmåga. Underhållskyldighetens omfattning är alltså beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Det är svårt för mig att dra några slutsatser om underhållsskyldighetens omfattning med ledning av informationen i din fråga. Underhållsskyldigheten för det barn som är 22 år har upphört enligt 7 kap. 1 § 2 st FB. FB hittar du här: https://lagen.nu/1949:381 Vänligen,

Sälja barns egendom?

2010-12-08 i Barnrätt
FRÅGA |Min dotter fick en häst av sin far för 2 år sedan när hon fyllde år, nu vill han sälja hästen! Kan han göra det när han gett henne den? Min dotter är 12 år.
Martin Fridh |Hej, Din dotter är fortfarande omyndig. Hon får alltså enligt huvudregeln i 9 kap. 1 § Föräldrabalken (FB) inte själv råda över sin egendom. Rätten att förvalta egendomen tillkommer istället förmyndarna, det vill säga dig och fadern om ni har gemensam vårdnad, se 10 kap 2 § FB (https://lagen.nu/1949:381#K10P2S1) Du har alltså i så fall också rätt att tycka till kring förvaltningen av din dotters egendom, skulle du och fadern inte kunna komma överens i ärendet skall en utomstående lösa tvisten. Det framkommer av 12 kap 12 § 2 st. att den åtgärd som överförmyndaren (myndighetsperson som finns i varje kommun) stödjer skall gälla, se https://lagen.nu/1949:381#K12P12S2 Fadern är alltså om han har vårdnad om dottern hennes förmyndare, därav följer rätten att förvalta dotterns egendom eftersom hon är omyndig. Detta gäller trots att hästen ursprungligen var en gåva. I och med att du också är barnets förmyndare har även du något att säga till om i ärendet, kan ni inte komma överrens bör ni kontakta er lokala överförmyndare. Med vänliga hälsningar

Kan förälder motsätta sig barnens flytt vid gemensam vårdnad?

2010-11-23 i Barnrätt
FRÅGA |Hej, jag har 2 barn som är 12 o 15år,jag har gemensam vårdnad om barnen, men barnens pappa har aldrig haft barnen o barnen har bott hos mej 365dgr per år i 10 år, nu ska jag flytta till en grannkommun o bli sambo och detta innebär att barnen får byta skola, deras pappa som aldrig brytt sej börjar nu...en månad innan flytt säga att han inte kommer tillåta detta!! kan han motsätta sej att barnen flyttar med mej, till saken hör också att barnen inte vill bo med sin pappa utan vill bo med mej, dotter kommer dessutom att söka sej till gymnasieskola nära kommunen jag/vi ska flytta till, kommunen vi bor i nu har inte dom linjerna hon söker men det har kommunen vi flyttar till.
Caroline Nilsson |Hej och tack för din fråga! Tillämplig lagstiftning i denna situation är Föräldrabalken 6 kapitel, se https://lagen.nu/1949:381#K6. Gemensam vårdnad innebär att föräldrarna gemensamt ska fatta viktiga beslut som rör barnen. Byte av skola och bostadsort är en sådan viktig fråga som vårdnadshavarna måste enas om (se FB 6 kap 13§). Du har således inte rätt att flytta med barnen utan godkännande från deras fader. Det du kan göra i denna situation, om ni inte kan enas, är för det första att låta tingsrätten enligt FB 6 kap 14 a§ avgöra frågan om barnens boende. För detta beslut är det enligt FB 6 kap 2a§ barnets bästa som är avgörande. Lagrummet stadgar vidare att hänsyn ska tas till barnets vilja med hänsyn till dess ålder och mognad. Då dina barn är så pass stora som de är, kommer deras önskemål troligen att tillmätas stor betydelse. Det som domstolen fattar beslut om enligt detta lagrum är vem som barnen ska bo tillsammans med, inte var. I sista hand återstår för dig att ansöka om enskild vårdnad i enlighet med 6 kap 5§. Utgångspunkten för alla vårdnadsfrågor är att barnen ska ha en god kontakt med båda sina föräldrar då detta generellt anses vara för barnens bästa. Det krävs således en del för att en förälder ska få enskild vårdnad. Om föräldrarna däremot har stora samarbetssvårigheter gällande barnen är det svårt att få en gemensam vårdnad att fungera och det kan komma att anses som bäst för barnen att den ena föräldern ensamt tilldöms vårdnaden. Vid denna bedömning beaktar domstolen bl.a. den s.k. kontinuitetsprincipen, som innebär att barn inte bör ryckas upp från den miljö som han eller hon är van vid. Denna princip är dock inte ensamt avgörande, det är en mängd olika omständigheter i det enskilda fallet som domstolen väger emot varandra. Man beaktar även vem av föräldrarna som har haft den faktiska vårdnaden om barnen, deras relation till respektive förälder o.s.v. Sammanfattningsvis kan du alltså vända dig till tingsrätten för att få ett beslut angående frågan om barnens boende, alternativt tillerkänna dig enskild vårdnad. Det bästa är naturligtvis om du och barnens fader lyckas enas om en lösning utanför domstolen. Det är även möjligt att kontakta familjerättsnämnden vid socialförvaltningen i er kommun, som kan erbjuda bl.a. rådgivande samtal. Hoppas svaret varit till hjälp! Med vänlig hälsning

Underhållsskyldighet

2010-11-15 i Barnrätt
FRÅGA |Om en ungdom (18 år) flyttar hemifrån (etta med normalhyra) trots att den går på gymnasium, har föräldrar försörjningsplikt?
Sanna Söder |Hej, tack för din fråga. Utgångspunkten är att föräldrars underhållsskyldighet upphör när barnet fyller 18 år. Efter att barnet har fyllt 18 år är föräldrar underhållsskyldiga bara om barnet fortfarande går i skolan. Till skolgång räknas studier i grundskolan eller gymnasieskolan eller annan jämförlig grundutbildning. Underhållsskyldigheten kvarstår så länge studierna pågår men dock inte längre än tills barnet fyller 21 år. Vad sedan gäller underhållets storlek så kan allmänt sägas att barn har rätt till underhåll som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga (en bedömning ska således göras i det enskilda fallet). Barnet har i första hand behov av att få sin grundförsörjning tillgodosedd. Barnet kan ha rätt till en högre standard, om föräldrarnas ekonomiska ställning motiverar det. När föräldrarnas underhållsskyldighet bestäms skall hänsyn bland annat tas till barnets egna inkomster och tillgångar. Vad gäller barnets egna tillgångar bör i allmänhet hänsyn tas endast till avkastningen. Det kan i undantagsfall finnas skäl att beakta också värdet av en mer betydande kapitaltillgång. En jämförelse ska göras mellan de underhållskyldiga och barnets samlade ekonomiska situation. Såvida det inte råder en påtaglig obalans mellan föräldrarnas och barnets ekonomiska förhållanden så ska barnets kapitaltillgångar inte påverka underhållets storlek (om inte dessa uppgår till ett betydande belopp). Med vänlig hälsning, Sanna Söder

Samtycke till flytt vid delad vårdnad

2010-09-28 i Barnrätt
FRÅGA |Har två döttrar på 14 och 15 år som bor heltid hos mig. Väldigt få helger hos sin far som bor 30 mil bort. De vill inte åka till honom p g a mycket bråk. Nu vill jag och döttrarna flytta utomlands (2-3 år är tanken). Jag och fadern har gemensam vårdnad. Om tjejerna vill - får de flytta med mig fast pappan inte tillåter? Eller måste jag ansöka om ensam vårdnad för att få ta dem med?
Cajsa Hansen |Hej! Delad vårdnad förutsätter ett långtgående samarbete mellan föräldrarna då i princip alla beslut skall tas gemensamt. Detta följer av 6:13 Föräldrabalken (1949:381, FB), se https://lagen.nu/1949:381#K6P13S1. Ett beslut om flytt räknas som ett beslut av ingripande betydelse för barnets framtid. För att ett dylikt beslut skall kunna tas utan medgivande från den andre vårdnadshavaren krävs att barnets bästa uppenbarligen kräver detta enligt 6:13 2 st FB, se https://lagen.nu/1949:381#K6P13S2. Av de förhållanden du anfört i frågan framgår ej att barnens bästa kräver att beslutet om flytten tas på detta sätt. Då domstol ej kan avgöra frågor som rör själva vårdnadens utövande (frånsett frågor om boende/umgänge) är utvägen att ansöka om ensam vårdnad av barnen. Det skall dock framhållas att det krävs mycket för att en domstol skall döma ut ensam vårdnad. Domstolen torde endast upplösa den delade vårdnaden om starka skäl talar för det.