Frågor & Svar

Frågor kring rätt till umgänge

Hej,

Jag och min sambo har beslutat att separera. Vi har gemensam vårdnad över vår dotter som är 8 månader gammal.

Min sambo har tagit dotter och bil och åkt hem till sina föräldrar ute på landet. Hon säger att jag får åka ut till hennes föräldrar för att hälsa på dottern. Problemet är att det tar mig 1,5h att ta mig dit och 1,5 att åka hem med buss. Jag slutar jobba mellan 16:30-17:00. Det innebär att jag kommer fram runt 18:00 och umgänget blir väldigt kort eftersom vår dotter ska sova runt 19:00. Jag får resa drygt 3h och träffa vår dotter ca 1h och hinner inte äta middag. Det är väldigt jobbigt.

Jag har föreslagit att jag har bilen för att kunna åka ut på landet men hon går inte med på det. (Bilen har vi köpt gemensamt)

Jag har bett henne ta bilen och åka till stan eller träffa mig på ett café på vägen. Det går hon inte med på.

För mig känns det inte som att hon samarbetar kring umgänge med vår dotter.

När jag åkt ut på helgerna har jag velat ta med mig min dotter på promenad, fika eller åka till en kompis som bor ca 45 min bort. Inget av detta går hon med på utan jag får endast umgås med min dotter i hennes föräldrars hem. Väldigt kall stämning där så vill komma ut. Har jag rätt till det?

Hur ofta har vår dotter rätt att ingås med mig. Har min sambo rätt att neka mig ungänge? Typ, "nej imorgon får du inte komma för jag vill inte träffa dig". Hon säger att jag får träffa vår dotter var 3e dag.

Många frågor i det här läget. Tacksam för svar

Avtal om att sommarstuga ska tillfalla ena maken vid eventuell separation

Jag och min man har fyra barn tillsammans och har varit gifta i 15 år. Vi har för avsikt att fortsätta vara ett par och en familj men jag är inte bekväm med att den arbetsfördelning vi gjort oss emellan leder till att min man kan förvänta sig en pension som är 10 ggr högre än min och jag kommer behöva klara mig på garantipensionen.

I fråga om våra tillgångar så skulle de vid tex en skilsmässa redan fördelas 50/50 vilket är rättvist då vi lagt in lika mycket pengar och allt vi därutöver äger har vi byggt upp med gemensamma krafter och har för avsikt att en dag ge våra barn (ingen av oss har särkullbarn). Jag skulle dock vilja att vår sommarstuga, som ligger invid min fars skogsfastighet och för mig har ett stort emotionellt värde (men inget stort ekonomiskt värde) tillskrivs mig ifall vi gick isär så att jag har någon stans att bo. Vårt gemensamma hus får i så fall min man ta då jag aldrig kommer ha råd lösa ut honom och jag är glad om han i så fall ger barnen möjlighet att ha kvar sitt hem.

Vi skulle vilja avtala oss emellan så att vår relation fortsätter bygga på just en bra relation och fri vilja utan att jag ska behöva vara helt ekonomiskt beroende av min man - mycket pga att jag tagit hand om våra gemensamma barn varav ett har en funktionsnedsättning sedan födseln och ett har drabbats av en grovt handikappande, ovanlig autoimmun sjukdom utan bot. Hur kan vi med hjälp av avtal säkra jämlika levnadsvillkor oavsett hur vi väljer att leva framöver?

Boka jurist

Behöver du hjälp? Våra duktiga jurister kan hjälpa dig.

0 / 1000