Roksana Jurenczyk |Hej och tack för att du vänder dig med din fråga till Lawline! Hundar anses vara lös egendom. Det innebär att det inte ställs några särskilda formkrav på köpeavtal samt att parterna har väldigt stor avtalsfrihet. I den typen av avtal får man urskilja om det handlar om villkorad köp eller om villkor om "användandet" av vara efter köpet. För villkorad köp gäller att köpet är inte genomfört förrän vissa villkor är uppfyllda, se exempelvis fodervärdsavtal. I Sverige är äganderätten starkt skyddad. Det innebär att man som ägare har rätt till att fritt förfoga över en individuellt bestämd sak i alla situationer som inte är undantagna genom lag, avtal eller sedvanerätt. I de fall köpet inte är villkorad utan äganderätten har övergått på dig är det din sak att förfoga över egendomen med allt vad det innebär, även sälja eller överlåta. I det här fallet har du inte godkänt avtalet men i och med att överlåtelse av hunden har skett har motparten accepterat dina villkor också. Hoppas du fick svar på din fråga! Vänligen

Matilda Hetlesaether |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Bestämmelserna om fullmakt hittar du i 2 kap. avtalslagen. För det första vill jag bara nämna att det är skillnad på om fullmäktigen handlar utanför sin behörighet eller sin befogenhet. Behörighet kan man se som den stora cirkeln och befogenheten som den lilla cirkeln. Om en arbetsgivare säger till dig att du får ingå avtal å företagets vägnar så är det din behörighet. Inom behörigheten finns det vissa specifika angivelser som arbetsgivaren sagt att du får göra inom din behörighet som exempelvis ingå avtal å företagets vägnar endast om det görs skriftligt och endast för summor under 100 000 kr. Man kan säga att behörigheten är din position och befogenheten är det du får göra inom din position. Anledningen till att jag tar upp skillnaden på behörighet och befogenhet är för att konsekvenserna kan bli annorlunda beroende på om du varit i god tro eller inte vid avtalsingåendet angående motpartens behörighet eller befogenhet.En fullmäktige som handlar utanför sin behörighet har inte ingått ett giltigt avtal och är skyldig att ersätta motparten i enlighet med det positiva kontraktsintresset [det motparten fått om avtalet fullgjorts, vilket inkluderar direkta förluster + den vinst som gjorts vid avtalsslutandet]. Det är alltså fullmäktigen och inte företaget som står som ansvarig. Om det dock är så att du som motpart varit i ond tro och förstod, eller rent objektivt sett borde förstått att fullmäktigen faktiskt inte var behörig att handla på det sättet hen gjorde så är du och din arbetsgivare, bundna av avtalet. Motsatsvis innebär det att ditt företag inte är bundet av det ingångna avtalet om ni inte visste om eller rent objektivt borde varit medvetna om att den andra fullmäktigen handlat utanför sin behörighet eller befogenhet [25 § avtalslagen]. Eftersom jag inte vet omständigheterna kring vad som sagts vid avtalsingåendet kan jag inte göra en bedömning i huruvida du varit i ond tro eller inte. Det är ofta väldigt svårt att veta om någon handlat utanför befogenheten eftersom det inte sägs uttryckligen mer än mellan fullmaktsgivaren och fullmäktigen. Behörighet kan vara enklare att märka om exempelvis den som ingår avtalet anger att den är receptionist men ingår avtal för företagets inköp. Då kan man undra om den personen verkligen har behörighet.Min slutgiltiga bedömning Sammanfattningsvis skulle jag därmed vilja säga att utefter den information du givit mig och utefter den information jag presenterat för dig gör jag bedömningen att ditt företag troligtvis inte ens är bundet av avtalet mellan dig och det andra företagets fullmäktige om hen handlat utanför sin behörighet eller befogenhet. En hävning av avtalet blir alltså inte aktuellt eftersom avtalet inte gäller. Detta förutsätter dock att du inte varit i ond tro vid avtalsingåendet. Om du varit i ond tro vid avtalsingåendet blir din fullmaktsgivare bunden till avtalet och det är upp till det andra företaget att avgöra om de fortfarande vill ha avtalet eller ej. Med största sannolikhet vill de inte att avtalet ska bestå där deras egna fullmäktige handlat utanför det som denne fått instruktioner om.Eventuellt skulle du kunna hävda att omständigheterna vid avtalsingåendet varit på sådant sätt att avtalet inte ska gälla [33 § avtalslagen]. Då menar jag den främst omständigheten att fullmäktigen inte varit behörig eller handlat utanför sin befogenhet.Hoppas du fick svar på din fråga. Tveka inte att höra av dig om du undrar något mer !Med vänlig hälsning,

Alexander Ekegård Ballin |Hej,Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Ingick bindningstiden i avtalet?När man ingår avtal behöver båda sidor acceptera avtalets innehåll. Detta behöver inte vara skriftligt, det går bra genom telefon eftersom Telenor spelar in deras samtal (1 § avtalslagen). Utgångspunkten för att bestämma vad som ingår i ett avtal är den gemensamma viljan. För dig betyder detta att både du och Telenor måste ha givit uttryck för att ni ville ha en bindningstid på 24 månader. Telenor måste kunna bevisa att de har berättat om bindningstiden för dig och att du accepterat detta. Om Telenor inte nämnt bindningstiden till dig är du inte bunden av den.Vad gäller ifall bindningstiden ingick i avtalet?Om Telenor däremot kan bevisa att de har berättat om bindningstiden och du har accepterat detta blir det svårare att få rätt. Huvudprincipen är att avtal ska hållas men det finns vissa undantag. I din nuvarande situation skulle 36 § avtalslagen möjligtvis vara tillämplig. Denna paragraf kan tillämpas om något i ett avtal är oskäligt. Om något med avtalet är oskäligt kan det ogiltigförklaras eller jämkas. Vidare betyder detta att ifall din bindningstid anses vara oskälig så kan man ta bort bindningstiden (jämka avtalet) eller ogiltigförklara hela avtalet. Är din bindningstid oskälig?Enligt 15 a § Lag om elektronisk kommunikation får bindningstider på elektroniska kommunikationstjänster inte vara längre än 24 månader. Eftersom din bindningstid är just 24 månader kan den inte anses vara oskälig på denna grund. I samma paragraf står det dock att du som konsument ska erbjudas en bindningstid på maximalt 12 månader. Ifall de inte erbjudit detta till dig under telefonsamtalet skulle din bindningstid på 24 månader kunna vara oskälig.Vad kan du göra nu?Jag rekommenderar att du kontaktar Telenor och frågar efter det samtal som de spelat in med dig när ni träffade avtalet. Därefter bör du lyssna noga på inspelningen ifall de faktiskt berättade om bindningstiden eller inte. Ifall de inte nämnde bindningstiden under inspelningen bör du kontakta dem igen och säga att bindningstiden inte ingår i avtalet och att du därför säger upp avtalet direkt. Ifall detta är fallet ska de dessutom betala tillbaka de pengar som de dragit från dig medan du sagt att du inte ville ha kvar bredbandet.Ifall du hör att de berättade om bindningstiden bör du kontrollera att Telenor erbjöd dig ett annat alternativ som innebar maximalt 12 månaders bindningstid. Ifall de endast erbjöd dig detta avtal med 24 månaders bindningstid och inget annat alternativ kan du försöka hävda att bindningstiden är oskälig. Som stöd för det har du 36 § avtalslagen i kombination med 15 a § Lag om elektronisk kommunikation.Ifall du anser dig ha rätt enligt det ovan sagda men Telenor vägrar att gå med på det du vill bör du ta hjälp av allmänna reklamationsnämnden. De kan kostnadsfritt reda ut tvisten mellan dig och Telenor. Klicka här för att göra en anmälan angående köp av tjänst. Till stöd för din anmälan till allmänna reklamationsnämnden kan du bland annat hänvisa till detta svar men också de inspelningar som Telenor kommer att skicka till dig.Hoppas att du fick svar på din fråga!Vänligen,

Jean Nabo |HejTack för att ni vänder er till Lawline med er fråga. I svensk rätt gäller som utgångspunkt en princip om att avtal ska hållas, ofta inom juridiken kallad "pacta sunt servanda". Principen innebär att det är väldigt svårt att ensidigt ändra ett ingånget avtal. En del av de möjligheter som finns kan man hitta i lagen om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, ofta kallad avtalslagen och förkortad AvtL. Denna återfinner ni härI det fall att det rör sig om en felskrivning, alltså att ni exempelvis menade ett annat årtal så kan ni göra avtalet ogiltigt i det fall att privatpersonen som ni lånade ut pengarna till insåg misstaget, AvtL 32 §. Om det inte rör sig om en felskrivning så finns möjlighet att få avtalet ogiltigförklarad på den grunden att det skulle strida mot tro och heder att göra det gällande, AvtL 33 §. Det finns även möjlighet att jämka, alltså ändra avtalsvillkoret om när lånet ska återbetalas, då det kan anses som oskäligt enligt AvtL 36 §.På grund av principen som pacta sunt servanda så brukar dessa lagbestämmelser som jag nu nämnt tillämpas restriktivt i domstolarna, vilket innebär att de tillämpas sällan och med stor försiktighet. Det är svårt att säga hur en domstol skulle resonera i ert fall. Jag personligen tror att såvida det inte rör sig om en felskrivning så blir det svårt att ändra avtalet. Detta eftersom utifrån det ni skriver så verkar ni ha vetat om när lånet skulle återbetalas samt att avtalet har ett värde. Avtalet ses ju som ett skuldebrev och ett sådant kan man sälja vidare. Att starta en rättsprocess om ni kan ändra eller ogiltigförklara avtalet skulle vara dyrt och troligtvis tidskrävande samtidigt som det inte är säkert att ni vinner. Mitt råd till er skulle därför i första hand vara att ni försöker komma överens med denna privatperson ni lånat ut pengar om att ändra lånetiden. Ni skulle exempelvis kunna erbjuda en lägre ränta för att få hen att betala snabbare. Jag hoppas att ni har fått lite klarhet genom detta svar. Ni får gärna lämna en kommentar eller ställa en ny fråga om något var oklart eller om ni vill lägga till fler omständigheter för att få ett ännu tydligare svar.

Natasha Fathifard |Hej och tack för att du ställer din fråga till Lawline!Detta är en typ av avtalsbrott och även fel i vara. Din situation handlar alltså om att du, som jag antar är en privatperson, har köpt ett gymkort enligt ett erbjudande som du sett på reklam. Men annonsen har sagt en sak, medan köpet gav något annat, vilket rubriceras i konsumentköplagen i 16 § som ''fel på vara''. Om gymmet inte kan ge dig det de annonserat kan du häva köpet och få pengarna tillbaka.Det finns en paragraf i avtalslagen i 32 § som säger att om den som skrivit villkoren i avtalet gör en felskrivning, så blir motparten inte bunden av avtalet om den insett eller borde insett denna felskrivning. D.v.s. om du vetat om eller borde vetat om att gymmet gjort ett skrivfel när du köpte gymkortet med erbjudandet blir erat avtal ogiltigt. Men om du inte alls varit medveten om felskrivningen, då är avtalet bindande och giltig enligt 1 § avtalslagen. Det du bör göra är att prata med gymmet och som du säger berätta att ni ingått ett avtal om att ditt gymkort ska gälla hela Sverige, med tanke på att det var en av anledningarna till att du köpte kortet. Antingen går gymmet med på det, eller så kan de lösa det på annat sätt genom at t.ex. minska ditt månadsbelopp. Avtalet kan med andra ord inte bli ogiltigförklarat av gymmet, utan endast av dig pga av det är gymmet som begått ett avtalsbrott och därför är skyldiga att se till att du blir nöjd! Men somsagt, om du inte skulle bli nöjd med vad gymmet erbjuder dig p.g.a avtalsbrottet kan du gå ifrån avtalet.Jag hoppas mitt svar varit givande!Lycka till!Med vänlig hälsning,

Natasha Fathifard |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!I detta fall är du en anställd som fått en fullmakt av din chef. En fullmakt innebär att en huvudman (din chef) ger en fullmäktig (dig) tillstånd att för huvudmannens räkning utföra vissa handlingar t.ex. som att ge rabatt. Fullmakter inom arbete kallas för ställningsfullmakt och i detta fall handlar det om att du för din chefs räkning säljer en vara med rabatt. Chefen har klargjort att du endast får ge 10 % rabatt, men du har gett 30 %. Enligt 11 § i Avtalslagen som handlar om just fullmakt anses din rabatt på 30 % ej gällande om kunden insett eller borde insett att du inte får ge så mycket rabatt. Det vill säga om kunden inte insett eller borde insett detta, är din rabatt bindande mot din kund. Dock blir du betalningsskyldig för de 20 %, som du inte fick ge i rabatt, till din chef.Skulle det vara så att fullmakten är muntlig mellan dig och din chef, blir kunden inte bunden av ditt erbjudande oavsett om hon borde vetat om eller inte om att du inte får ge ut så mycket rabatt enligt 18 § Avtalslagen. Det jag råder dig att göra i första hand är alltså att reda ut om du kommit överens med din chef om rabatten muntligt eller skriftligt. Hoppas du fått svar på din fråga!Återkom gärna om du har fler frågor!Med vänlig hälsning,

Victoria Najafi |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. UtgångspunktEtt avtal anses som bindande genom anbud och accept, 1 § avtalslagen. Sedan är utgångspunkten att avtalet ska hållas enligt principen pacta sunt servanda. Eftersom det har funnits ett pris som framgått av hemsidan samt att du fått en bekräftelse då köpet genomfördes, har du därmed ingått ett avtal och det skrivna priset bör vara gällande. Dock kan leverantören hävda att du var i ond tro vid köpet. Det innebär att du vid köpet insåg eller borde ha insett att det priset som angavs på hemsidan inte stämde, i detta fall att du som köpare borde ha insett att det angivna priset inte är rimligt för mobilen, enligt 32 § avtalslagen. I och med att jag inte vet vad du betalat för mobilen och vilken typ av mobil det är, blir det svårt för mig att göra en bedömning huruvida priset för den aktuella mobilen är rimligt eller inte. TillvägagångssättFör att kunna stå fast vid det priset som du betalat för mobilen behöver du argumentera för att du inte varit i ond tro om priset. Huruvida du skulle ha framgång för en sådan argumentation beror på vad den typen av mobilen kostar hos andra kedjor och hur stort det skiljer sig från vad du betalat. Samt vad de begär för pris för mobilen nu och hur stor skillnad det är. Skulle företaget ändå motsätta sig din argumentation, kan du vända dig till domstol ifall du tror att din argumentation skulle hålla. Min enkla gissning är att om priset skiljer sig avsevärt från vad mobilen kostar i vanliga fall, lär du ha svårt med framgång i en domstol. Självklart kan du prata med företaget och försöka komma överens med en kompromiss, utan att blanda in någon domstol i det hela. Jag hoppas att du fick svar på din fråga, återkom gärna ifall du har fler funderingar!Med vänlig hälsning,

|Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!När en person köper något på internet så ingår personen ett avtal med försäljaren. Om avtalet har ingåtts genom att den ena parten (i detta fall den minderåriga köparen) medvetet har fått den andra parten (försäljaren) att tro någonting som inte är sant och detta påverkat avtalet, kallas detta för svek och regleras som ett avtalsbrott (30 § lag om avtal och andra rättshandlingar). När ett avtal har ingåtts genom svek har parten som blivit förledd rätt att häva avtalet. Det innebär att försäljaren har rätt att kräva tillbaka sin vara. Beroende på omständigheterna kan försäljaren också i vissa fall vilja kräva skadestånd av köparen. Att köpa en vara som minderårig är dock ingenting som är brottsligt i den mening att böter eller något liknande skulle dömas ut (i vart fall inte om det rör sig om en vanlig vara som myndiga personer kan köpa, exempelvis vissa apoteksvaror). Det kan med andra ord vara olagligt, utan att det är straffbart.Hoppas detta var till hjälp!Vänligen,