Amanda Alwall |Hej,Tack för att du vänder dig till oss på Lawline! Dessa frågor regleras i avtalslagen (AvtL), som du hittar HÄR. Jag tänkte berätta lite allmänt om avtal och vad som gäller för att man ska kunna ogiltigförklara ett avtal. Frågan om när och hur bundenhet uppstår har alltid varit ett juridiskt problem. Det brukar sägas att bundenheten grundas på tre moment:- Den rättshandlandes vilja.- Själva viljeförklaringen, sättet viljan kommuniceras till motparten.- Motpartens tillit, hur motparten uppfattar viljeförklaringen.Utgångspunkten är att en part blir förpliktad därför att parten vill bli förpliktad. Detta genom ett anbud (själva förfrågningen, avtalet) och sen en accept (säger ja till att ingå avtalet). Det brukar därför pratas om att viljan har en "rättsskapande kraft". Dock måste viljan att bli bunden och till vad en part vill binda sig på något sätt komma till uttryck. Det är viljeförklaringen som medför att parten blir förpliktad. Men viljeförklaringen är dock inte tillräcklig för att förpliktelsen ska uppkomma. Förklaringen måste även uppfattas av motparten.För att ett avtal ska bli ogiltigt måste någon av ogiltighetsgrunderna i avtalslagen vara uppfyllda. Dessa frågor är alltid mycket svåra att bevisa. Men den grund jag möjligtvis tror skulle kunna vara aktuell i det här fallet är antingen 29 § AvtL (tvång) eller 30 § AvtL (svek). 29 § AvtL handlar egentligen om att någon har "tvingat" dig att ingå ett avtal som du egentligen inte velat, och har gjort detta genom tvång. Om den som hotat sedan visar upp avtalet mot tredje man (utomstående) och tredje man är i god tro om att avtalet uppkommit genom tvång så kan den hotade i vissa fall ändå bli bunden. Det är därför viktigt att den hotade snabbt försöker stoppa eventuella effekter som avtalet kan få så att inga andra avtal hinner ingås efter det att avtalet upprättats. 30 § AvtL handlar om ett svek. Om A svikligt förleder B att ingå ett avtal, kan det medföra att B inte blir bunden av avtalet. Det handlar ofta om att A svikligen undanhåller vissa relevanta omständigheter som gör att B väljer att ingå avtalet. Det finns dock egentligen inga säkra svar på vad som är svek eller inte, utan bedömningen måste göras från fall till fall i domstol.En sista utväg skulle kunna vara att åberopa 36 § AvtL (generalklausulen) som är om ett avtal, eller ett avtalsvillkor är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden eller omständigheterna i övrigt. Då kan avtalet jämkas eller lämnas helt utan avseende. Det vill säga, det här är en generell klausul som går att åberopa om det egentligen inte finns någon annan utväg. Dock brukar det vara mycket svårt i och med att den är såpass generell. Som sagt brukar dessa frågor leda till bevissvårigheter, och det är därför bra att ta professionell hjälp för att få ordentlig hjälp att angripa problemet. Hoppas du fått svar på din fråga! Med vänlig hälsning,

Alexander Ekegård Ballin |Hej,Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Ett avtal om att en make inte får skilja sig är inte giltigt eftersom en make enligt tvingande lagstiftning alltid har rätt till äktenskapsskillnad efter viss betänketid (5 kap. 2 § Äktenskapsbalken). Tvingande lagstiftning innebär att lagregeln gäller oavsett vad som avtalats. Syftet med tvingande lagar är just att inskränka avtalsfriheten eftersom lagstiftaren ansett att vissa rättigheter är för viktiga för att kunna avtalas bort. Ibland är lagregler dispositiva vilket innebär att man kan avtala om annat, detta framgår oftast i slutet av lagregeln. Vidare kan avtalsfriheten inskränkas i efterhand genom 36 § avtalslagen. Paragrafen tillämpas när en domstol anser att en del eller hela avtalet är oskäligt. Hoppas att du fick svar på din fråga och om du har ett annat avtal som du undrar ifall det är giltigt eller inte får du gärna ställa en ny fråga!Vänligen,

Marcus Karlsson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! I de flesta fall reglerar jordabalken regler kring köp av fast egendom. Det scenario du beskriver regleras dock inte där utan då får man istället söka hjälp i andra avtalsrättsliga lagar/principer. Det du beskriver kan liknas vid ocker vilket stadgas i 31 § avtalslagen. Ocker kan innebära att man begagnat sig av annans oförstånd för att taga eller betinga sig förmåner, dvs. att man utnyttjar en dement person för att själv köpa något till underpris. Prestationerna (vad de båda parterna ska göra) måste dock stå i uppenbart missförhållande. Det räcker alltså inte att man köper en fastighet med ett marknadsvärde på 3 mkr för 2,5 mkr. Uppenbart missförhållande är ett högt krav och det krävs i princip att priset är väldigt orimligt för att ocker ska göra avtalet ogiltigt. Dessutom krävs att motparten inte förstått att det är ett kraftigt underpris. Det kan även finnas en möjlighet att höja priset enligt 36 § avtalslagen om exempelvis priset är oskäligt. Det kan även vara svårt att använda denna bestämmelse men det kan vara en sista utväg om man vill gå vidare med detta rättsligt. Nu vet jag inte exakt vilket underpris som fastigheten sålts för och om det är fråga om ocker men det är den möjlighet som finns att ogiltigförklara avtalet utifrån den information du gett. Att ändra priset kan vara möjligt men också svårt. Väljer du att gå vidare med detta finns möjligheter att använda sig av båda bestämmelserna som nämnts men det kan vara svårt att få vinna i en domstol så länge det inte är uppenbart att priset är väldigt lågt och släktingen tydligt utnyttjat det faktum att säljaren är dement. Hoppas du fick svar på din fråga! Med vänliga hälsningar,

Oliver Friberg |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!GåvobrevetOm det är så att det kan styrkas att din mormor var dement under påskrivandet av gåvobrevet bör det här omfattas av lagen (1924:323) om verkan av avtal, som slutits under påverkan av en psykisk störning vilket leder till att gåvobrevet ska ogiltigförklaras och de som gynnats av avtalet ska då lämna tillbaka det de fått. Det står i lagen att "ett avtal som någon ingått under påverkan av en psykisk störning är ogiltig". Begreppet under påverkan av psykisk störning tolkas väldigt brett och demens bör falla in här, det spelar inte heller någon roll hur länge hon var dement.Det är också du som menar att gåvobrevet är ogiltigt som ska bevisa detta.Är det så att din mormor inte själv kom på att hon skulle skriva gåvobrevet utan övertalades av någon i sin närhet kan gåvobrevet också ogiltigförklaras enligt ocker-bestämmelsen i 31 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område. Viktigt att tänka på är att ocker i princip aldrig aktualiseras men hade kunnat vara tillämplig i ditt fall.Hoppas du fick svar på din fråga!Med vänlig hälsning,

Amanda Strömblad Larsson |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Ett avtal kan ogiltighetsförklaras om en person befunnit sig i oförstånd och inte haft förmåga att förstå en rättshandlings innebörd, 31 § Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, AvtL. Det är emellertid ni som måste bevisa att din exman i förevarande fall inte haft förmåga att förstå vad det innefattade att ingå ett avtal, vilket kan styrkas genom exempelvis läkarintyg. Det verkar som om telefonbolaget har gått med på att återbetala abonnemanget från det datum läkarintyg finns, men inte dessförinnan. Jag uppfattar därför att din fråga är om du har möjlighet att få tillbaka pengar även för abonemangskostnaderna innan läkarintyget bekräftar hans sjukdom. Det finns möjlighet att åberopa att han ingått avtalet under oförstånd och att han därför har rätt att ogiltighetsförklara avtalet redan från dess ingående. Det är emellertid en domstol som måste ta ställning till om ett sådant förhållande föreligger, varför ni isåfall måste lämna in en stämningsansökan i domstolen.Hoppas att du fick svar på din fråga och lycka till!

Caroline Hallén Lindqvist |Hej och tack för din fråga!Ett avtal om uppstallning regleras enligt "vanliga" avtalsrättsliga regler, också i det fall ägaren skulle vara ett företag (juridisk person). Detta eftersom konsumenttjänstlagen inte är direkt tillämplig på förvaring av levande djur enligt 1 § 3 p. konsumenttjänstlagen (1985:716) (här kallad KtjL), även om det i motiven till lagen sägs att den skulle kunna vara sk. analogt tillämplig på skötsel och behandling av levande djur.Vad som återstår att tillämpa på ert avtal är då sk. avtalsrättsliga principer och de utfyllande bestämmelserna som återfinns i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (här benämnd avtalslagen eller AvtL). Muntliga avtal är som huvudregel lika bindande som skriftliga avtal, även om det blir svårt för den part som påstår att ett avtalsvillkor föreligger att bevisa avtalets innehåll, om det bara yttrats muntligen (det är den påstående parten som har bevisbördan). Ni verkar inte ha kommit överens om de villkor som följer enligt det avtal han ville att du skulle skriva på, vilket gör att du inte heller bör bli bunden av dessa. Detta till trots tolkar jag det som att ni ändå har haft hästen uppstallad hos ägaren under en period, vilket det från er sida bör utgå ersättning för. Om han vill att du ska betala ett orimligt högt pris för att ha haft hästen uppstallad hos honom kan detta ses som oskäligt, vilket skulle kunna jämkas eller lämnas utan avseende med stöd av 36 § AvtL.Återkom gärna om du har fler funderingar!Med vänlig hälsning,

Carl Jansson |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag tolkar din fråga som att någon fått en person som är dement att köpa fastighet till underpris och om detta avtal då är giltigt. Detta skulle kunna röra sig om ocker. Ocker innebär att säljaren vinner oproportionerligt mycket på att avtala med någon som är i trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroendeställning. Det är svårt att säga om en person med demens kan klassas in i någon av dessa begreppen, det beror på graden av demens skulle jag säga. Har den här personen demens som innebär att omdömesförmågan är nedsatt eller att personen kanske är i beroendeställning till den som vill sälja på hen fastigheten, då skulle det kunna röra sig om ocker. Ett avtal som är skapat under ocker är ogiltigt (31 § Avtalslagen).Hoppas du fick svar på din fråga!

Malcolm Hamilton |Hej,Tack för att du hör av dig till oss på Lawline med din fråga. När du talar om en person som saknar rättslig handlingsförmåga så utgår jag från att det är fråga om en underårig person. Av 9 kap 1 § föräldrabalken framgår att en person under 18 saknar rättslig handlingsförmåga och kan därmed inte ingå avtal. Det innebär emellertid att ett avtal som ingås med en underårig inte är giltigt. Avtalet i nuvarande fall är därmed ogiltigt eftersom personen som ingick abonnemang saknade rättslig handlingsförmåga. Att sluta avtal med en underårig är i sig inte brottsligt. Är det dock så att avtalet har slutits till följd av säljarens lögner och vilseledande beteende skulle detta handlande kunna vara brottsligt i form av bedrägeri, se 9 kap 1 § brottsbalken. Bedrägeri kan vara svårt att bevisa och det är brottsoffret som ska bevisa att säljaren har handlat vilseledande samt att brottsoffret inte hade ingått avtalet om det inte vore för detta vilseledande beteende. Det ställs alltså krav på att de lögner som gavs var betydande att avtal skulle slutas. Hoppas du fick svar på din fråga!