Nelly Corneteg |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline!Ett ingånget avtal är bindande för avtalsparterna. Vad jag kan utläsa av din fråga låter det som att avtalet dessutom är korrekt upprättat. Det blir därför svårt för din dotter att annullera ett redan fullbordat avtal.Det hon kan göra är att kontakta sin hyresvärd och förklara situationen, men det finns egentligen inget som tyder på att de kommer annullera det.Studentbostäder har vanligtvis dessutom krav på att den som bor i bostaden aktivt studerar. Så även om hyresvärden skulle gå med på att annullera avtalet behöver det inte nödvändigtvis innebära att din dotter får bo kvar om hon studerat klart.Med vänlig hälsning

Jennifer Vestin |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Avtal som ingås med, eller av, en person med psykisk störning är ogiltiga om det finns ett orsakssamband mellan det psykiska tillståndet och avtalets slutande (lag om verkan av avtal som slutits under påverkan av psykisk störning). Den som påstår att en psykisk störning har förelegat vid punkten för avtalets ingående har bevisbördan för det. Det kan vara en god idé att i första hand anlita ett ombud som kan hjälpa dig att se över fullmakten och utreda hur chanserna kan se ut i domstol. Hoppas du har fått svar på din fråga!Med vänlig hälsning,

Aksinja Rönnlund |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Som jag tolkar din fråga så undrar du om det finns något stöd i lagen för att häva ett köp på grund av att du som säljare ångrat dig. Det ska inledningsvis nämnas att avtalslagen är tillämplig lag, det är således denna lag jag kommer att utgå ifrån då jag svarar på din fråga. Finns det en avtalsklausul som reglerar ångerrätt i avtalet?Svensk avtalsrätt grundar sig på löftesprincipen, vilket innebär att anbud och accept är två bindande rättshandlingar (1 § Avtalslagen). Huvudregeln inom avtalsrätten är "pacta sunt servanda", vilket innebär att avtal ska hållas. Allt beror således på vad ni har avtalat om vid köpet. Finns det en avtalsklausul som reglerar ångerrätt från köpare och säljare, är det givetvis denna klausul som ska tillämpas.Annat sätt att häva avtal?Om någon sådan avtalsklausul inte finns krävs det att den nya ägaren går med på att du får köpa tillbaka hunden, alternativt att den nya ägaren gör sig skyldig till avtalsbrott. Om den nya ägaren exempelvis inte betalar för hunden gör hon sig skyldig till avtalsbrott där du har rätt att häva köpet och få tillbaka hunden.En annan möjlighet är om avtalet mellan dig och den nya ägaren kan ogiltigförklaras. För att detta ska kunna ske krävs det att någon av ogiltighetsgrunderna i avtalslagen föreligger. Grunderna utgörs av är särskilda situationer som måste förelegat vid köpet. Ogiltighetsgrunderna är: Att du blivit hotad att skriva under avtalet (så kallat råntvång, 28 § AvtL).Att du har blivit tvingad på olagligt sätt att skriva under avtalet (så kallat utpressningstvång, 29 § AvtL).Att den nya ägaren vilselett dig vid avtalsskrivandet genom att exempelvis uppge fel information (så kallat svek, 30 § AvtL)Att du exempelvis sålt priset till underpris för att du inte förstod vad hunden var värd (så kallat ocker, 31 § AvtL)Som du förstår är det relativt extrema situationer som måste ha förelegat vid köpet. Du som säljare har bevisbördan för att det föreligger en ogiltighetsgrund. Det räcker inte bara att påstå att en grund föreligger, det ska kunna bevisas. Min slutsats:Om den nya ägaren inte gör sig skyldig till avtalsbrott och ingen av ogiltighetsgrunderna föreligger finns det tyvärr inte mycket att göra. Juridisk sett har ett avtal ingåtts och detta avtal som ska hållas. Mitt råd är att prata med den nya ägaren, förklara situationen och försöka komma fram till en lösning på så sätt. Hoppas att det löser sig! Med vänliga hälsningar,

Natasha Fathifard |Hej och välkommen med din fråga till Lawline!Oerhört tråkigt att mostern betett sig ansvarslöst.I mitt svar kommer jag att utgå från den informationen jag fått från i fråga. Enligt 21 § Avtalslagen fortsätter en fullmakt att gälla om fullmaktsgivaren ( din mormor i det här fallet) har avlidit. Dock finns det undantag. Enligt lagkommentaren till 21 § Avtalsalgen står att fullmakten ska fortsätta gälla om den är till förmån för dödsboet t.ex. om din mormors räkningar behöver betalas. Men att din moster använder bankkortet för sina egna utgifter är inte alls lämpligt och ligger inte i linje med den lojalitetsplikt som en fullmäktig kan sägas ha, vilket i sin tur kommer att påverka arvsfördelningen! Dessutom är din moster en arvtagerska, d.v.s. att hon använt din mormors pengar till sina utgifter kan ses som att hon tagit ut förskott på sitt arv. Om det finns övriga arvtagare kan de räkna av det mostern tagit från arvet, om det finns nått kvar vill säga.När en person avlider ska dennes bankmedel bli låsta direkt! Det är ganska uppenbart att det är din moster som använt pengarna på mormors konto, vilket självklart ska återlämnas till dödsboet! Detta är ett bevis på att det inte är mormorn själv som använt sitt bankkonto, utan någon annan. Det bör vara möjligt att kräva tillbaka det som din moster använt för sina egna utgifter. Du har en chans att vinna i tingsrätten med bevisning som tyder på att det är din moster som har använt pengarna och inte din mormor. Denna bevisning verkar du ha t.ex. genom ett utskrift på bankkontots händelser under perioden som mormorn varit avliden. 10 kap 5 § i Brottsbalken kan troligen tillämpas med tanke på att din moster missbrukat en förtroendeställning och orsakat skada för huvudmannen. Mitt råd är att du polisanmäler din moster. Din moster har trots allt begått ett brott och alla arvtagare har rätt till en rättvis arvsfördelning.Jag hoppas mitt svar hjälpt dig!Återkom gärna om du har fler frågor!Med vänlig hälsning

Matilda Hetlesaether |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!En konkurrensklausul är en klausul som arbetsgivaren tar med i avtalet med den anställde för att säkerställa att den anställde inte startar en konkurrerande verksamhet eller blir anställd i ett annat konkurrerande företag efter att anställningen upphört hos arbetsgivaren. Detta är främst för att arbetsgivaren ska kunna känna sig säker på att du som tidigare anställd inte sprider vidare arbetsgivarens "know how", d.v.s sådant speciellt kunnande hos arbetsgivaren som är av ekonomiskt värde men som inte direkt skyddas av immaterialrättslig lagstiftning. Exempel på detta kan vara marknadshemligheter och tillverkningshemligheter. Som anställd har du en lojalitetsplikt gentemot arbetsgivaren som inte direkt upphör efter anställningens upphörande när en sådan konkurrensklausul är medtagen i avtalet.Är konkurrensklausuler tillåtna?Som huvudregel är konkurrensklausuler tillåtna såvida de inte är oskäliga [38 § avtalslagen]. När en talar om oskäliga konkurrensklausuler brukar en särskilt kolla på tiden som klausulen ska gälla. Upp till två år är skäligt, men mer än detta ses oftast som oskäligt. En brukar också kolla på den ersättningen som den f.d anställda ska få för att hen inte bedriver eller är anställd i en konkurrerande verksamhet. Precis som du nämner brukar en också kolla på vilken ställning en hade hos arbetsgivaren, där en mer högt uppsatt position föranleder att en konkurrensklausul kan vara skälig. Slutligen kollar en också på konkurrensklausulens geografiska tillämpningsområde och när konkurrensklausulen började gälla. Som du kanske förstår är klausulen mer oskälig ju större geografisk yta den omfattar och den är också mer oskälig om den ingicks när anställningen höll på att upphöra. Av samtliga dessa faktorer görs en helhetsbedömning. Konkurrensklausulen i ditt fallOm jag ska applicera detta på ditt fall skulle jag säga att klausulen anses som rimlig i avseendet när den började gälla eftersom jag förstår det som att den redan fanns i ditt avtal sedan innan. Däremot när det gäller klausulens tidsomfattning skulle jag vilja säga att den inte ses som skälig om den gäller i mer än två år. Eftersom du inte nämner hur länge klausulen gäller i ditt fall kan jag tyvärr inte svara på just det. Vidare har det betydelse att du inte verkar innehaft en särskilt betydande ställning på företaget samt burit på några företagshemligheter. Det talar ytterligare för att klausulen kan ses som oskälig. Slutligen skulle jag även vilja påpeka att det är viktigt att konkurrensklausulen är specificerad. Det räcker inte att det står att du inte får bedriva konkurrerande verksamhet, för vad innebär det egentligen? Det måste stå tydligt vad det är för verksamhet du inte får bedriva.Det du kan göra är att hävda att klausulen är oskälig om din f.d arbetsgivare nu tar detta till rätten. Det är då upp till rätten att göra en helhetsbedömning av de faktorer som jag nämnde här ovan om klausulens varaktighet, din ställning, innehåll om ersättning mm. Om rätten finner att klausulen är oskälig kan de ogiltigförklara denna vilket innebär att den inte gäller helt enkelt. För att vara på den säkra sidan kan du själv gå till rätten och ogiltigförklara klausulen så att du med säkerhet vet att den inte gäller och kan agera efter det. Det kan vara bättre att själv gå till rätten och få klausulen ogiltigförklarad än att vänta på att din arbetsgivare ska göra det eftersom det alltid finns en risk att rätten finner att klausulen är giltig och då har du kanske redan agerat i tron om att klausulen är ogiltig.Innan du går till rätten skulle jag dock ändå vilja uppmana dig till att prata med din arbetsgivare och se om det går att lösa situationen utan att gå till domstol eftersom det kan bli kostsamt att påbörja en process i domstol.Hoppas du fick svar på din fråga. Tveka inte att höra av dig om du undrar något mer.Med vänliga hälsningar,

Magnus Gustafsson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Din fråga aktualiserar huvudsakligen lagen om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (AvtL) och brottsbalken (BrB).Angående frågan om huruvida man kan sluta avtal om vad som helst kan vi snabbt konstatera att detta inte är sant. Ett exempel på detta är den inom juridiken välkända 36 § AvtL som gör gällande att ett avtal kan jämkas (få sin omfattning begränsad) eller helt lämnas utan avseende om det är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Som du säkert märker är denna bestämmelse väldigt bred och kan avse i princip vad som helst som gör att ett avtal bedöms som oskäligt. Exempelvis har denna paragraf använts för att skydda konsumenter som med näringsidkare ingått avtal med villkor som bedömts oskäliga just på grund av omständigheten att det gällt ett konsumentförhållande. Ett annat betydelsefullt exempel på begränsningar i avtalsfriheten är fenomenet pactum turpe (ungefär "omoralisk överenskommelse"). Denna princip förekommer inte i lagtext men förekommer ändå i domstolarnas rättstillämpning som en generell princip. Den praktiska innebörden av pactum turpe är domstolarna inte befattar sig med avtal som innehåller villkor som av domstolen bedöms vara omoraliska eller annars i strid med lag eller goda seder. Exempel på detta kan vara direkt olagliga avtal (exempelvis ett anställningsavtal som stadgar att någon som yrkesutövning ska begå mord mot ersättning), men även avtal som står i strid med vedertagna moralnormer och goda seder på ett sätt som gör att det också får anses ogiltigt och inte skall åtnjuta rättsordningens skydd (exempelvis avtal om avbrytande av havandeskap mot ersättning). Vid sidan av dessa undantag finns ett stort antal andra undantag.Med detta sagt kan vi analysera ditt exempel. Enligt min uppfattning är det inte möjligt att för dig som privatperson att, trots ett eventuellt avtal, efter en invdivids död hävda att du har rätt att få den dödes kranium utlämnat. Detta baserar jag inte minst på att 3 § lagen om transplantation m.m. enligt min uppfattning ger uttryck för en princip om att biologiskt material från döda endast får omhändertas endast för medicinska ändamål. Detta omfattar utöver organtransplantation forskningsändamål enligt 1 § samma lag. I begravningslagen betonas även vikten av att utan dröjsmål hantera administrativa frågor kring en begravning och av 5 kap. 13-16 §§ framgår att inte ens aska efter kremering får hanteras av enskilda utan diverse villkor. Enligt min uppfattning är hantering av kropps- och skelettdelar för annat än medicinska ändamål otillåten utöver vad som krävs för begravning eller kremering. Enligt min uppfattning är två brott är tänkbara för den som obehörigen omhändertar ett kranium: brott mot griftefriden (16 kap. 10 § BrB) och brott enligt 14 § lagen om transplantation m.m. Detta innebär enligt min uppfattning att ett avtal om hantering av döda på ett obehörigt vis betraktas som sådana olagliga avtal som inte åtnjuter rättsordningens skydd. Jag hoppas att mitt svar var till hjälp!Med vänlig hälsning

Mikaela Berglind Mäkinen |Hej, och stort tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! För att få svar på den så får vi gå in i Avtalslagen (AvtL), samt Lagen om verkan av avtal, som slutits under påverkan av en psykisk störning, och kika. Den rättsliga handlingen kan mycket väl vara ogiltigEn handling liksom den du beskriver kan mycket väl vara ogiltig. Det finns främst två olika bestämmelser kring detta, och jag ska redogöra för dessa två nu.1. Till att börja med finns det en lag som reglerar de tillfällen då avtal sluts av en person, som är under påverkan av en psykisk störning. En demenssjukdom räknas enligt lagen som en psykisk störning. Detta innebär att den rättsliga handlingen ska förklaras ogiltig, om det kan visas att sjukdomen har inverkat på beslutet att underteckna den rättsliga handlingen (Lag om verkan av avtal, som slutits under påverkan av en psykisk störning).2. Även Avtalslagen kan gälla för en situation liksom denna. Det du beskriver kan handla om ocker, vilket är en ogiltighetsgrund enligt lagen. Det är alltså en omständighet som kan göra ett avtal ogiltigt. För att den ska kunna användas så måste någon ha använt sig av någons "trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroendeställning" för att ge sig själv fördelar. Det ska då handla om ett "uppenbart missförhållande" mellan de olika parterna. Detta innebär att om någon har utnyttjat en person som t.ex. är dement och lurat denne till att underteckna en rättslig handling, så kan handlingen vara ogiltig. Personen i fråga ska inte ha kunnat inte förstå den rättsliga handlingens innebörd, vilket det är uppenbart att personen i fråga inte. Detta eftersom att en kännedom kring avtalets innehåll överhuvudtaget inte verkar finnas. Att tänka på är dock att regeln används restriktivt (AvtL 31§). Sammanfattning Det finns alltså främst två bestämmelser som talar för att den rättsliga handlingen kan vara ogiltig:- Man kan vända sig till Lagen om verkan av avtal, som slutits under påverkan av en psykiskt störning. Detta eftersom att demenssjukdomar klassas som psykiska störningar enligt lagen. Handlingen kan då i efterhand bli förklarad som ogiltig.- Det är även möjligt att Avtalslagen kan användas på situationen. Detta om man kan bevisa att det handlar om ocker, och att man därigenom kan få den rättsliga handlingen ogiltigförklarad. Jag rekommenderar dig starkt att ta kontakt med våra duktiga jurister på info@lawline.se för mer ingående rådgivning, om någon du känner har försatts i en situation liksom denna. Det går givetvis jättebra att ställa en ny fråga likaså. Tills vidare hoppas jag att du har fått svar på din fråga! Med vänliga hälsningar,

Ajla Velic |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Regler om fullmakt hittar du i 2:a kapitlet i Avtalslagen, hädanefter förkortad till AvtL. I din fråga framgår det inte om det handlar om en skriftlig eller muntlig fullmakt. Om det handlar om en muntlig fullmakt så innebär det att befogenheten och behörigheten sammanfaller. Att fullmaktstagaren handlar utanför befogenheten innebär därför att huvudmannen inte blir bunden till avtalet, även om tredje man skulle vara i god tro (2 kap 18 § AvtL). Jag ska nedan visa vad som gäller vid en skriftlig fullmakt. Vad händer vid ett befogenhetsöverskridande?När det gäller fullmakter är det viktigt att definiera och hålla isär begreppen behörighet och befogenhet. Behörighet beskrivs som de yttre ramarna, och befogenheter är de inre ramarna. Behörigheten är synlig för tredje man, exempelvis om X ger en fullmakt till Y där det anges att Y ska sälja X:s bil till Z. X kan dock ge särskilda instruktioner till Y och säga att Y inte får sälja bilen för mindre än 40 000 kr, detta är då Y:s befogenhet. Ett befogenhetsöverskridande som du frågar efter kommer att binda huvudmannen under förutsättning att tredje man är i god tro (2 kap 11 § AvtL). Huvudmannen är bunden till avtalet om tredje man var i god tro gällande att fullmaktstagaren agerade utanför befogenheten.Vad kan huvudmannen göra istället? Huvudmannen får i sådant fall rikta skadeståndsanspråk mot fullmäktigen (jämför 18 kap 3-4 §§ HB). Här krävs emellertid att fullmaktstagaren handlat försumligt. Det finns inga hinder mot att skadeståndsanspråk riktas mot en omyndig, men ett skadeståndsansvar mot en omyndig jämkas ofta på grund av ålder och mognad. Jag hoppas att du har fått svar på din fråga, annars är du varmt välkommen att ställa en ny, eller om du har fler funderingar kring skadeståndsansvaret! Med vänlig hälsning,