När tillämpas 33 § respektive 36 § avtalslagen och vad är skillnaden?
Hej! Jag undrar om det finns några skillnader mellan de två jämkningsparagraferna 33 och 36 i avtalslagen. Stämmer det att motparten måste vara i ond tro när det gäller paragraf 33, men att i paragraf 36 spelar det ingen roll om han är ond eller god tro? "Omständigheterna vid dess tillkomst", som står i paragraf 33, innebär alltså endast då avtalet slöts, medan paragraf 36 berör fler rekvisit? Räcker det med ett av paragraf 36 rekvist för att lagen ska bli tillämplig, till exempel "senare inträffande förhållanden" eller måste samtliga rekvisit vara uppfyllda? vad menas med "senare inträffande förhållanden"? finns det några exempel på när paragraf 33 blir tillämplig och när 36 blir tillämplig, så att man kan se om där är några skillnader, eller kanske likheter mellan dem. Vad menas med "lämnas utan avseende"? Tackar så mycket för svar
Lawline svarar
Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
33 § avtalslagen (lilla generalklausulen) och 36 § avtalslagen (generalklausulen) är två regler som ger parten en möjlighet att ogiltigförklara/jämka avtal eller rättshandlingar som med hänsyn till omständigheterna är oskäligt/orimligt. Båda paragraferna används restriktivt i praktiken och det är svårt att vinna framgång när man åberopar paragraferna.
33 § AvtL kan tillämpas för att ogiltigförklara ett avtal om omständigheterna var sådana vid avtalets tillkomst att det skulle anses strida mot tro och heder att åberopa avtalets giltighet med insikt om omständigheterna, alltså krävs det att motparten är i ond tro om omständigheterna i fallet.
Exempel på situation då 33 § är tillämplig:
Då en avtalspart utnyttjat den andra partens ovetskap om förhållande som hänför sig till avtalet, ex: angående kunskap om egendomens faktiska ekonomiska värde.36 § AvtL är mer omfattande och har ett större tillämpningsområde. Paragrafen kan åberopas för att jämka (justera) eller lämna avtal utan avseende (att utelämna de oskäliga villkoren helt ur avtalet eller bortse helt från avtalet) om det skulle anses vara skäligt. Oskälighet av avtalsvillkor är alltså det enda rekvisitet som 36 § ställer upp för att lagregeln ska kunna bli tillämplig. Ordet har inte någon konkret betydelse utan skulle kunna fyllas med innehåll av varierande slag, däremot måste villkoret även vara oskäliga antingen vid avtalets tillkomst eller vid senare tillfälle under avtalstiden.
Vid skälighetsbedömningen får hänsyn tas till samtliga omständigheter oavsett när de inträffat och övriga förhållanden, alltså om avtalsvillkor var oskäliga vid avtalets ingående, om avtalsvillkor är oskäligt i sig, samt om ändrade förhållanden under avtalstiden medfört att avtalsvillkor blivit oskäligt. Särskild hänsyn ska tas till eventuellt behov av skydd för den som intar en underlägsen ställning i avtalsförhållandet. I och med att även senare inträffade händelser kan tas med i en skälighetsbedömning kan ett avtal som pga. senare inträffade omständigheter får en oskälig effekt jämkas eller ogiltigförklaras långt efter att avtalet ingåtts. Till skillnad från 33 § krävs det alltså ingen ond tro hos motparten för att kunna tillämpa 36 §.
Exempel på situationer då 36 § är tillämplig:
Ena avtalsparten förbehåller sig ensam beslutanderätten i viss fråga.Missförhållanden mellan parternas förmåner.Ingen rimlig proportion mellan kontraktsbrott och påföljd.Hoppas att du fick svar på din fråga!
Med vänliga hälsningar,
