Återköp av hundvalp

2010-02-23 i Avtal
FRÅGA |Jag köpte en valp från en tjej som påstod sig vara uppfödare. Tog hem valpen och efter 11 dagar ringde hon och krävde att få tillbaka valpen eftersom någon ringt och sagt att min son misshandlade den (han är 9 år) han skulle lyft valpen i nacken och slitit i kopplet på nått vis. Jag sa att hon gärna får komma och hälsa på valpen om hon var orolig. Hon kom och tröck ett papper i min hand som hon ville jag skulle skriva på i chock skrev jag på utan att läsa närmare vad som stod. Kom ihåg mitt namn hundens namn och hennes namn. Sen gav hon mig pengarna tillbaka tog hunden och gick. ca 2 timmar senare hade hon satt ut valpen på annons igen och dessutom höjt priset med 1500 kr. Kan en som inte har ett paragraf 16 tillstånd kalla sig för uppfödare och får de ringa till en och sen bara hämta tillbaka en valp?
Natalie Lindgren |Hej, Ett § 16 tillstånd krävs för att få bedriva uppfödning av hundar i viss omfattning, tillståndet krävs i fall av: Hållande av 10 eller fler hundar äldre än 12 månader Uppfödning av 3 eller fler kullar per år Upplåtande av 3 eller fler hundar per år Försäljning av hundar från 3 eller fler kullar per år av egen uppfödning Försäljning av 3 eller fler hundar per år från annans uppfödning Förvaring eller utfodring av 4 eller fler hundar Har den här tjejen uppfödning av hundar som är av mindre omfattning än detta är verksamheten i alla fall inte tillståndspliktig. Oavsett om den här tjejen bedriver en uppfödning eller inte, förstår jag det som att du har skrivit på ett typ av kontrakt som går ut på att valpen ska köpas tillbaka till säljaren. Eftersom du har skrivit på avtalet är det bindande för dig och du kan förmodligen inte göra anspråk på att få tillbaka valpen. Med vänlig hälsning

Återkallande av skriftlig fullmakt

2010-02-18 i Avtal
FRÅGA |Har haft ett ombud,vilken har bytat jobb mitt under pågående ärende, och har överlämnat ärendet till ett nytt ombud ! Det första ombudet har haft fullmakt,vad gäller,ska man kräva in (F)
Bo Olsson |Hej! Regler kring fullmakter stadgas i 2 kap avtalslagen. Se https://lagen.nu/1915:218#P10S1 . Det låter som att du lämnat en skriftlig fullmakt till ditt ombud. Så länge denna gäller kan han/hon företa rättshandlingar med bindande verkar inom fullmaktens område. Om du inte vill att denna ska gälla längre så är huvudregeln att du ska ta tillbaka fullmakten eller förstör den. Detta stadgas i 16 §. I 17 § finns en regel som gör att man kan återkalla skriftliga fullmakter som exempelvis kommit bort genom en kraftlöshetsförklaring. En ansökan om en sådan görs hos tingsrätten i den ort där du bor. Vänligen

Friskrivningsklausul och ersättningskrav vid bilköp

2010-02-13 i Avtal
FRÅGA |Hej Jag har en fråga som gäller Köplagen mellan 2 privatpersoner (varav en är bosatt i Finland och finsk medborgare) Gäller då köplagen om köpet har gjorts i Sverige? Här kommer problemet Jag har sålt en bil med ett avtal som klart och tydligt talar om att köparen frånsäger sig sina framtida rättigheter att kräva säljaren på ersättning för eventuella fel. Nu har det visat sig i efterhand att bilen har en del fel. En del av dessa fel kan bara upptäckas av fackman och en del påstådda fel skulle ha upptäckts då köparen undersökte bilen. Jag tar 2 exempel. 1. Xeon ljusen skall enligt lag ha en nivåreglering, vilken inte fungerar och det kan man bara testa på verkstad. 2 Enligt köparen är sommardäcken helt slutkörda. Där kan jag påvisa när dom köptes hur länge jag har haft på dom (och därigenom beräkna antal mil) Jag har nu fått ett brev från ett ombud till köparen. Hur tycker ni att jag skall gå vidare med detta. Tack på för hand
Carl-Henrik Brännberg |Hej! Inledningsvis beträffande din första fråga om vilket lands lag som ska tillämpas, har precis som du säger köpet skett i Sverige, och svensk lag är då tillämplig, oavsett om köparen är från Finland eller inte. Att poängtera är dock, att eftersom det rör sig om ett köp mellan två privatpersoner så råder i stort sett avtalsfrihet er emellan. Avtalet är alltså utgångspunkten för vad som gäller, och först om inget har avtalats ser man till vad köplagen säger (Köplagen är som det kallas dispositiv, vilket betyder att den kan avtalas bort, enligt 3 § Köplagen, se https://lagen.nu/1990:931#P3S1). Ni skulle i denna situation till exempel ha kunnat avtala att Finländsk lag skulle gälla istället för den svenska köplagen, men då jag utgår från att ni inte gjort det, är det alltså svenska regler som gäller. För att sedan komma till ditt problem: Eftersom avtalsfrihet råder är det i princip tillåtet att, som det kallas, friskriva sig från fel i den vara man säljer, eller som i ditt fall, friskriva sig från framtida påföljder på grund därav, exempelvis att köparen inte får kräva ersättning för eventuella fel. Eftersom det handlar om ett för köparen ofta ofördelaktigt villkor, ställs det dock vissa krav för att en friskrivningsklausul ska kunna göras gällande, framför allt ifråga om tydlighet. Köparen bör vid en normal tolkning av klausulen kunna inse vad det handlar om, till exempel att han faktiskt inte kan rikta några anspråk mot säljaren på grund av fel. I ditt fall får troligen tillräcklig klarhet anses föreligga eftersom det klart står att inga ersättningskrav kan göras gällande på grund av eventuella fel i bilen. Hade det däremot endast stått att den sålts i ”befintligt skick” eller liknande hade kravet på tydlighet inte varit uppfyllt (enligt 19 § Köplagen, se https://lagen.nu/1990:931#P19S1) Tilläggas bör dock att det finns vissa fall när en friskrivningsklausul som verkar godtagbar vid första anblicken, ändå blir ogiltig till följd av vissa omständigheter. Så är för det första fallet om en säljare i samband med köpet till exempel falskeligen utfäst att varan i fråga har en viss egenskap eller är i ett visst skick, eller om han i övrigt inte har uppfyllt sin plikt att upplysa köparen om väsentliga fel i varan som han känner till vid köpet. Mot ett sådant fel (som annars troligen hade fått köparen att avstå från köpet) kan säljaren inte åberopa en generell friskrivningsklausul. För det andra kan en friskrivningsklausul förklaras ogiltig om den anses oskälig efter en bedömning av framför allt omständigheterna när ni ingick avtalet och klausulens ordalydelse i förhållande till felets karaktär och omfattning (36 § AvtL, se https://lagen.nu/1915:218#P36S1). Om det är ett väsentligt fel som säljaren borde ha känt till, talar det för att en friskrivningsklausul är ogiltig. När det kommer till de aktuella fel som du nämner gäller för det första enligt 20 § Köplagen (se https://lagen.nu/1990:931#P20S1), att köparen inte får åberopa sådana fel som han borde ha upptäckt vid en normal undersökning av varan före köpet. Beträffande de nedslitna sommardäcken är det definitivt något som borde ha upptäckts (har han inte undersökt dem, får han skylla sig själv) och köparen kan därigenom inte åberopa det som fel och kräva ersättning av dig. Beträffande ljusen blir det som sagt en avvägning hur väsentligt felet är, dina eventuella misstankar osv. Hade köparen indikerat att ljusen var ett av skälen till att han överhuvudtaget köpte bilen eller att de åtminstone hade stor betydelse för honom, och du samtidigt misstänkte att någonting inte stod rätt till med dem, skulle friskrivningsklausulen kunna anses vara oskälig (enligt ovanstående resonemang). Jag tycker dock att det mesta talar för att köparens utökade skyldighet att undersöka bilen (i och med att friskrivningen var formulerad som den var och åtminstone borde fått köparen att anta att allt nog inte står rätt till) gör att köparen inte kan hävda fel i bilen och kräva ersättning av dig. Utan att veta den exakta lydelsen av ert avtal och vilka eventuella ytterligare fel som föreligger är det dock svårt att ge ett säkrare svar än så här. Jag hoppas ändå att du har fått någorlunda koll på vad som gäller i din situation. Vänliga Hälsningar

Tvesala (lös egendom)

2010-02-01 i Avtal
FRÅGA |Hej, Vad händer om A säljer sin båt till två stycken ( B och C ) i följande situationer? B har köpt båten först 1. A har sålt båten till B och C - Ingen har den i sin besittning men nu gör båda anspråk hos A 2. A sålde båten först till B och sedan till C. Nu har C hämtat ut båten. Vilka lagar och paragrafer används i ett sådant problem?
Linus Jonson |Hej Angående problematiken med s.k. *tvesala*, finns ett ålderdomligt stadgande i HB 1:5 som lyder: "_Säljer man tvem ett; gälde skadan åter, [och böte tio daler,] och den behålle godset, som först köpte_." Detta innebär för det +första fallet+, att den av B och C som *först köpte* båten, d.v.s. slöt ett köpeavtal med A, har bäst rätt till båten så länge den finns kvar hos A. Att uppsåtligen lämna ut båten till fel person torde medföra straffrättsligt ansvar för A (olovligt förfogande, se BrB 10:4). Den av B och C som inte får rätt till båten, d.v.s. som sist slöt köpeavtal med A, har *rätt till skadestånd* enligt reglerna om säljarens s.k. hemulsansvar (även kallat *rättsligt fel*, se 41 § KöpL). I den +andra situationen+ gäller följande: Har båten traderats till C, d.v.s. kommit i C:s besittning, har denne sakrättsligt skydd mot B, under förutsättning att C var i *god tro* vid såväl avtalstecknandet som vid besittningsövergången (2 § lagen om godtrosförvärv av lösöre). C har alltså bäst rätt till båten, trots att det var B som i obligationsrättslig mening köpte båten först. C anses vara i god tro _"endast om det är sannolikt att egendomens beskaffenhet, de förhållanden under vilka den utbjöds och omständigheterna i övrigt var sådana att han inte borde ha misstänkt att överlåtaren saknade rätt att förfoga över egendomen"_ (2 § 2 st lag om godtrosförvärv av lösöre). Om det kan konstateras att C gjort ett godtrosförvärv (d.v.s. besittning + god tro) har emellertid B *rätt att lösa båten* av C (5-7 §§ lag om godtrosförvärv av lösöre). B torde även kunna rikta ett *skadeståndskrav* mot A, eftersom A inte kan leverera någon båt och således inte uppfylla sin del av avtalet (jfr 27 § KöpL om skadestånd p.g.a. säljarens dröjsmål). Om A redan från början varit inställd på att "lura" B genom att lämna ut båten till C, torde ett skadeståndsanspråk även kunna grundas på regeln om *ogiltighet* p.g.a. svek (30 § AvtL). A ansvarar då även i straffrättsligt hänseende för bedrägeri (BrB 9:1). _*Länkar*_ Handelsbalken (HB): https://lagen.nu/1736:0123_2 Lag om godtrosförvärv av lösöre: https://lagen.nu/1986:796 Köplag (KöpL): https://lagen.nu/1990:931 Avtalslag (AvtL): https://lagen.nu/1915:218 Brottsbalken (BrB): https://lagen.nu/1962:700 Med vänliga hälsningar

Bevittning av gåvohandling

2010-02-22 i Avtal
FRÅGA |Hej Jag och min fru har fått en fråga om att bevittna en namnteckning på ett gåvobrev från min frus syster och man. Vi skulle bevittna en namnteckning från hans mamma som är gammal och senil på att han skulle få ta över mammans pengar. Vi skulle bevittna in blanco! Han påstår också att det är banken som gjort fel så dom sa att det var "ok" att göra på detta viset. Detta kan väl inte vara möjligt???? Det måste väl vara straffbart?? Till saken hör också att vi blev erbjudna 10 000:- om vi skrev på!!! Om banken nu har gjort "FEL" så fixar väl dom det? Denne man kan inte ha alla paddlarna i vattnet! Tacksam för ett svar.
Mikael Söderman |Hej, för att kunna besvara denna fråga behöver vi ha lite mer information. Jag skulle behöva mer information om vad sonen verkligen sagt. Varför ska detta göras menar du? Jag undrar vad banken har sagt eller vad banken ska fixa. Skriv gärna om din fråga så ska vi försöka svara på den bättre med hjälp av denna extrainformation. Rent generellt kan följande påpekas. Som jag förstår frågan ska sonen ta över hans mammas samtliga tillgångar och det är vissa skillnader rörande kraven på gåvohandlingen om det är en fastighet som ska ges bort. Att banken begär bevittning är för att ni vid ett senare ska intyga att det som står i gåvohandlingen stämmer överens med mammans vilja. Av den anledningen får er bevittning ingen effekt om ni inte får se vad som står i gåvohandlingen. Det är viktigt att fundera över varför detta ska göras. Med vänligt hälsning Mikael Söderman

Konsumenttjänstlagen - reklamation vid fel

2010-02-14 i Avtal
FRÅGA |Badrumsrenovering utförd av fackman hur lång garantitid eller ansvar kan man hävda gentemot fackmannen, vid t ex uppkomst av mögel vid felkonstuktion?!?
Bo Olsson |Hej! Vid sådan här renovering och andra arbeten utförda av fackmän gentemot konsumenter gäller konsumenttjänstlagen (https://lagen.nu/1985:716 ). Vid fel på tjänsten måste reklamation ske inom skälig tid efter det att man upptäckt felet. Inom två månader från det att felet upptäcktes räknas dock alltid som rätt tid. Reklamation får dock inte ske senare än tre år. Är det dock fråga om arbete på mark eller på byggnader eller på andra fasta saker gäller det tio år efter det att uppdraget avslutades. Har näringsidkaren handlat grovt vårdslöst eller i strid mot tro och heder, får reklamation alltid ske inom tio år efter det att uppdraget avslutades. Tio år är dock den yttersta fristen. Denna tid kan inte inskränkas genom avtal, dock kan den vara längre om någonting annat följer av en garanti eller någon annan liknande utfästelse. Om reklamation inte skett inom de bestämda tidsfristerna så förlorar du möjligheten att åberopa felet. Vänligen

Samboende mellan kompisar - att tänka på

2010-02-08 i Avtal
FRÅGA |Jag har en fråga ang att vara kombo ("sambo" med en kompis). Vad jag förstår gäller inte sambolagen, men jag undrar om det är något mer man ska tänka på än det jag redan har gjort: Lägenheten (hyres) kommer att stå i bådas namn. Båda kommer att skriva upp det viktigaste som de har med sig in i boet. Gemensamma inköp kommer att göras med bådas namn på kvittona. Bilen står bara på den enas pappa - då den inte på något sätt ska ingå i kombo-skapet. Men kommer delvis att användas av båda. Hur garagekostnaden fördelas har vi inte pratat om än - men någon delning måste det bli. Gemensamma kostnader delas lika: hyra, el, telefon, hemförsäkring, gemensam mat, renovering etc. Är det något mer jag ska tänka på?
Bo Olsson |Hej! Precis som du säger gäller endast sambolagen för ”äktenskapsliknande förhållanden”. Detta betyder i princip att det ska vara en sexuell relation. Ni verkar ha tänkt på de viktigaste sakerna. Precis som du sagt att ni ska göra kan det vara viktigt att ni noterar vem som äger vad när ni flyttar ihop. Det kan bli problem ifall någon av er skulle hamna på obestånd och bli utmätt. I 4:18 utsökningsbalken (se https://lagen.nu/1981:774#K4P18S1 ) finns en regel som stadgar att egendom som finns hos den utmätte antas vara dennes om det inte framgår att den tillhör någon annan. Om din kompis som du bor ihop med skulle bli utmätt så ska alltså du visa att sakerna som finns i ert gemensamma hem till hör dig. Då kan ett dokument där ni skrivit upp vad var och en tagit med sig när ni flyttade ihop vara ett bra bevismedel. Någonting som kan vara bra att avtala om kan vara vad som händer ifall någon vill att samboendet ska upphöra. Exempelvis någonting om uppsägningstid. Vänligen

Rättslig handlingsförmåga och dess koppling till förskott på arv

2010-01-26 i Avtal
FRÅGA |Jag och min syster har en mamma som är dement och bor på servicehus sedan två år tillbaka. Nu ska vi sälja mammas lägenhet och min fråga är kan jag och min syster få ta en del av pengarna som kommer vid försäljning som förskott på arv. Mamma samtycker men är så pass förvirrad att det är svårt att veta om hon förstår innebörden. Mammas ekonomi är för övrigt mycket god och vi har även en god man.
Daniel Jessen-Winbo |Hej! Din fråga aktualiserar två rättsfrågor. Den första är vad som krävs för att ingå rättsliga förbindelser och den andra är vilken betydelse den rättsliga handlingsförmågan får för rätten till förskott på arv. Om vi först börjar med den rättsliga handlingsförmågan så säger du här att din mor är dement och att det är för henne är förordnat en god man (regleras i 11 kap föräldrabalken, se https://lagen.nu/1949:381#K11) Att ha förordnat en god man för sig innebär att din mor fortfarande behåller sin rättsliga handlingsförmåga och ska i den mån hon kan samtycka till det den gode mannen företar inom sitt förordnande (11kap 5 § FB). Den gode mannen fungerar således som ett biträde. Dock gäller att den gode mannen utanför sitt förordnande inte kan agera med bindande verkan för i det här fallet din mor. Jag vet inte här hur själva förordnandet ser ut och kan därför inte svara konkret på frågan om den gode mannen har rätt att ingå avtalet om försäljning för din mors skull. Om förordnandet inte ”täcker” situationen blir frågan ifall din mor trots sitt ”lättsinne” har rätt att ingå rättshandlingen. Utgångspunkten i svensk rätt är att varje person (med viss begränsning för omyndiga, psykiskt störda och personer satta under förvaltare) har rätt att foga över sin egendom. Man kan här kanske tycka att om din mor har så pass nedsatt omdömesförmåga kanske godmanskapet bör utökas eller alternativt ett förvaltarskap förordnas för henne. I annat fall föreligger inget hinder för henne att med bindande verkan ingå avtal. Vad sedan gäller frågan om några speciella krav ställs för just ingående av avtal om förskott på arv är svaret på den frågan nej, det blir här fråga om en gåva och för en sådan krävs inga speciella handlingar. Vad sedan gäller behandlingen av förskottet på arvet vid en senare arvsfördelning så regleras det i 6 kap ärvdabalken (se https://lagen.nu/1958:637). Hoppas allt löser sig väl för er! Med vänlig hälsning