Frida Lindberg |Hej, Tack för din fråga! Det är lite vanskligt att svara på denna fråga utan att ha sett kontraktet så mitt svar får ses som ett generellt svar som gäller om inte något speciellt är avtalat. För att en mäklare ska få ut provision krävs oftast att mäklaren ska ha förmedlat kontakten mellan säljaren och köparen och att köpet kommit till tack vare denna förmedling. Det kan dock ingå en ensamrätt till försäljning i avtalet som gör att mäklaren har rätt till provision även om denne inte förmedlat kontakten. Detta gäller enbart under den avtalade tid som ensamrätten gäller och den kan vara högst tre månader åt gången. I vissa fall har mäklaren även rätt till ersättning för utlägg, resor och dyl. som gjorts under tiden denne arbetat med försäljningen. Det regleras i avtalet i vilka fall denna ersättning ska betalas ut. Det är som sagt viktigt att komma ihåg att det råder avtalsfrihet och vilken rätt som mäklaren har till arvode ska vara reglerat i kontraktet. Vänligen,

Lars Bålman |Tack för din fråga. Detta är inte någon bolagsrättslig fråga, utan en avtalsrättslig sådan. Svaret återfinns således inte i aktiebolagslagen (2005:551). Inte heller någon annan författning reglerar detta.  Om något inte framgår uttryckligen av ert avtal och inte heller av lagen, får man titta på praxis som har utbildats mellan parterna eller på handelsbruk eller annan sedvänja som måste anses bindande för parterna. Även syftet med aktuell klausul och med avtalet i sin helhet är av relevans, samt de förhandlingar och skriftväxlingar som föregått avtalet. Jag föreslår därför att du går igenom de handlingar mellan säljaren och köparen som du har tillgång till och undersöker om det anges något om detta. Å ena sidan kan man argumentera för att en förutsättning för att tillämpa denna klausul är att köparen inte genast säljer bolaget och att detta är ett underförstått krav. Å andra sidan kan man tolka klausulen på så sätt, att köparen inte har möjlighet, och därmed inte någon skyldighet att tillämpa klausulen om denne redan har sålt aktierna vidare. Dock vill jag informera om att som huvudregel så kan inte något krav ställas på tredje man i ett avtal. Det innebär att om köparen säljer aktierna och detta skulle vara i strid med avtalet, kan en talan angående avtalsbrott inte med framgång riktas mot den nye ägaren av aktierna, utan av den gamle ägaren.  

Alexandra Leppälä | Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Innebörden av en 3 månaders uppsägningstid är att du har rätt att arbeta under denna tid och att din hyresvärd har rätt att få hyran för frisörstolen betald. Hyresvärden får alltså inte låsa ut dig under uppsägningstiden. Däremot finns det självklart möjlighet för er att komma överens om en annan lösning om det passar er bättre, men rent avtalsmässigt ligger det till på detta sätt. Hoppas svaret varit till din hjälp! Med vänlig hälsning, 

Anonym Anonym |Hej,Huvudregeln inom avtalsrätten är att det är fritt att upprätta avtal på det sätt man själv vill formulera det. Det beror på att Avtalslagen, https://lagen.nu/1915:218 , är dispositiv. Det innebär att det som står i erat avtal har företräde så länge som avtalet inte rör ett område som har speciella formkrav, t.ex. vid fastighetsköp.I det här området är det ett avtal mellan er som privatpersoner, vilket innebär att ni formulerar avtalet själva och det är giltigt så fort båda har godkänt avtalet.Således är det upp till er att bestämma huruvida ni vill att ränta skall utgå på beloppet och om amortering skall göras och isåfall hur stor denna skall vara. Det enda som skulle kunna vara lagstridigt i erat fall är om det skulle vara en oskäligt hög ränta eller amortering, vilket skulle kunna utgöra ett skäl för att förklara avtalet ogiltigt enligt 36 § Avtalslagen, https://lagen.nu/1915:218. 

Rikard Wahlström |Hej,Tack för din fråga.Några generella bestämmelser som reglerar den aktuella frågan finns inte. Svaret på frågan blir istället beroende av vad som har uppställts som villkor i det ifrågavarande prenumerationsavtalet. Rättshandlande parter disponerar helt och hållet över innehållet i civilrättsliga avtal och således kan, för avtalets giltighet och bestånd, uppställas ett villkor som anger att ID-handling måste uppvisas vid tidpunkten för avtalets ingående.Med anledning av det som ovan sagts kan jag inte uttala mig om det konkreta situationen. Med vänlig hälsning,

Linnea Hedman |Hej och tack för din fråga!Först och främst kan jag bara beklaga det som hänt. I Sverige har vi en stark princip om att avtal skall hållas - " pacta sunt servanda" som det heter på latin. Eftersom ni varit i kontakt med SKK antar jag att ni även använt er av deras standard avtal om fordervärd. I det avtalet finns det villkor som reglerar att uppfödaren förbinder sig att under avtalets giltighet låta tiken kvarvara hos fodervärden med undantag från när uppfödaren önskar nyttja tiken för parning, valpning och om avtalet även innefattar sådana rättigheter för utställning och eller tävlingar och prov. Dessutom har uppfödaren rätt att disponera tiken för den tid som krävs för att utföra erforderliga veterinärundersökningar.Uppfödaren har alltså begått ett avtalsbrott eftersom hon behållit tiken längre mot er vilja. Som polisen har sagt är detta en civilrättslig tvist som måste lösas genom ett tvistemål i domstol. Mitt råd till dig är att kontakt en verksam jurist. Du kan då få hjälp med att utforma en stämningsansökan på din uppfödare som ni skickar in till tingsrätten. Därefter måste din uppfödare utge ett svaromål på sin stämningsansökan. Därefter kan det bli aktuellt med rättegång vilket i ett tvistemål är uppdelade på förberedelse och huvudförhandling. När väl domstolen konstaterat att du har rätt till hunden lämnar uppfödaren förhoppningsvis tillbaka den och ni får möjlighet att häva avtalet. Nackdelen är att en sådan här process kan ta lång tid. Kanske inser uppfödaren allvaret i situationen om du lämnar in en stämningsansökan mot henne och då slipper ni genomgå processen och kanske kunna förlikas innan. För om uppfödaren förlorat tvisten måste denne generellt stå för den andra rättegångskostnader också vilket kan bli en kostsam historia.Lycka till!Vänligen

Linnea Hedman |Hej och tack för din fråga!Inom Svensk avtalsrätt tillämpar vi en grundläggande princip om att avtal skall hållas- Pacta sunt servanda. Principen är knyten till tanken om avtalsfrihet där man själva får bestämma innehållet i avtalet. Om någon part därefter bryter mot någon klausul har den andra parten rätt att vidta vissa åtgärder.När du sålde din valp har ni använt er av ett så kallat standardavtal från Svenska Kennelklubben vilket är ett köpteavtal med bibehållen avelsrätt. I ett sådant avtal övergår äganderätten till ägaren vid överlämnandet och inte efter att uppfödarens avelsrätt utnyttjats.Eftersom du sålde valpen under sommaren 2011 använde ni er av det standardavtal som Svenska kennelklubben tillhandahöll då. I det avtalet finns en klausul om möjlighet till köparen att köpa ut hunden från säljaren. Dessa standardavtal har dock genomgått en revidering och sedan den 21 juni 2012 har förändringar bland annat skett i den nya köpeavtalet med bibehållen avelsrätt. Där finns numera inga möjligheter för köparen att köpa ut hunden från säljaren, det vill säga lösa avelsrätten, såvida inte parterna är överens om detta. Det har också införts en skadeståndsklausul som ger säljaren rätt att kräva skadestånd av köparen om denna förhindrar säljaren att erhålla sina rättigheter enligt avtalet.Tyvärr sitter du i en svårt situation nu då du använd dig av det äldre avtalet som inte är lika förmånligt för uppfödaren. Nu har alltså valpköparen rätt att köpa ut tiken. Alla de tidigare ingångna avtal gäller, det är bara vid nytecknande som de nya standardavtalen skall användas. Situationen hade varit till din fördel om ni använt er av det avtal Svenska kennel klubben nu tillhandahåller om köpeavtal med bibehållen avelsrätt. Lycka till!Vänligen

|Hej!Ni kan visserligen skriva avtal inbördes att han/hon skall betala för lånet. Problemet är bara att banken berörs inte av detta. Slutar din sambo av någon anledning att betala (han/hon har inga pengar, ni gör slut etc.) finns det inget som hindrar att banken kräver dig på betalning och i förlängningen via Kronofogdemyndighetens försorg utmäter din egendom. Att du sen kan kräva din sambo på betalning som antagligen inte har några pengar (annars hade banken inte krävt dig på betalning) är en klen tröst. Jag skulle således inte rekommendera att göra som du föreslår. Är du det minsta osäker på om din sambo verkligen kommer att betala hela lånet skall du inte bli medlåntagare. Att du ställer din fråga här om att skriva denna typ av avtal tyder onekligen på att du inte är så säker på din sambos betalningsförmåga.Väljer du att bli medlåntagare skall du vara förberedd på att du kan komma att bli skyldig att betala hela eller delar av lånet och detta är en risk du är villig att ta och har pengar för detta om det inträffar.Med vänliga hälsningar,