Erik Yderstedt Karlsson |En testator har rätt att under sin livstid, återkalla, ändra, eller annars uttrycka sin vilja att testamentet inte längre ska vara giltigt. Testatorn har även rätt att göra det genom att författa ett nytt testamente. Din svärmor har alltså inte gjort något otillåtet. Regler kring detta finns att hitta i Ärvdabalkens 9-10 kapitel (https://lagen.nu/1958:637).

Azra Skorupan |Hej och tack för din fråga! Huvudprincipen är att laglotten tillkommer arvlåtarens barn och, om ett barn är dött, arvlåtarens barnbarn. Svaret på din fråga är således att det är dina två söner som ska dela laglotten lika. Barnbarnen ärver först efter att föräldern har avlidit. Det nämnda följer av 2 kap. 1 § Ärvdabalken (ÄB), som du kan ta del av genom att klicka på följande länk: https://lagen.nu/1958:637 Med vänliga hälsningar,

Angelica Hage |Hej och tack för din fråga. Främst är det bestämelserna i 6 kap Ärvdabalken (https://lagen.nu/1958:637#K6) som avses. Enligt 1 § ses en eventuell gåva som föräldrar ger en bröstarvinge som ett förskott på arv, vilket ska avräknas i framtiden när arvet efter föräldrarna ska skiftas. Detta gäller så länge föräldrarna inte uttryckligen meddelar att gåvan inte ska ses som ett förskott på arv. Vidare framgår av 3 § att det är värdet vid gåvotidpunkten som är avgörande. Detta kan man ha i åtanke om det skulle vara så att delen av fastigheten som arvinge 1 får ökar i värde. Oavsett ökningen räknas alltså arvingens förskott på arvet till det värde som var aktullet vid gåvotillfället. Är det så att arvinge 1 köpt huset långt under marknadsvärde kan troligen den resterande delen, upp till marknadsvärdet, anses vara en gåva från modern. Huruvida en gåva anses vara förskott på arv beror sedan på om föräldern i fråga har meddelat att gåvan inte ska anses vara gåva eller ej. Eftersom det föreligger en presumtion om att det är fråga om förskott på arv; 6:1 ärvdabalken då en bröstarvinge (barn) får en gåva från en förälder, bryts den endast om föräldrarna angivit att det inte ska vara förskott på arv. Det finns inget formkrav på denna föreskrift. En skiftesman kan således vid en undersökning av husets marknadsvärde vid tillfället för husköpet jämfört med priset som arvinge 1 betalat, eventuellt hävda att gåva och förskott på arv skett om skiftesmannen finner att huset sålts långt under marknadsvärde till ett mycket förmånligt pris till arvinge 1. Vänligen

Märta Ahlén |Hej och tack för din fråga! Som utgångspunkt för besvarandet av din undran tas lämpligen Ärvdabalken, ÄB, 18 kap. 2 §. I detta lagrum utpekas vem det åvilar efter en anhörigs död att kontakta de potentiella dödsbodelägarna om dödsfallet: nämligen den delägare som sammanbodde med den avlidne eller annars i nuläget kan ta hand om egendomen efter denne. Dödsbodelägare är, enligt 18 kap. 1 § ÄB, efterlevande make eller sambo, arvingar och universella testamentstagare; du är alltså dödsbodelägare i egenskap av arvinge efter din far – och om dennes död skulle du rätteligen ha underrättas. När så ska ske framgår emellertid ej, ledning kan dock utfås från begravningslagen, 5 kap. 10 § BegrL vilken föreskriver att stoftet efter den avlidne företrädesvis skall kremeras och/eller gravsättas senast en månad efter det att döden fastställts. För att du härvidlag ska kunna framföra eventuella önskemål enligt BegrL om huruvida kremering ska företas eller var gravsättning skall ske av stoftet efter din pappa, bör du ju rimligtvis kontaktas i ett tidigt skede – i god tid före utgången av den tidsfrist inom vilken den dödes stoft eller aska senast skall vara jordfäst. Betydelsen av den underrättelse till dödsbodelägarna som ska tillkomma enligt ÄB:s regler visar sig alltså om vi ser till de bestämmelser i BegrL vilka medger en anhörig att framföra egna önskemål om den avlidnes kremering eller gravsättning (kanhända hade du velat se att din far begravdes på en kyrkogård i din närhet eller som din släkt eljest har koppling till?); framförandet av dessa vilar ju på förutsättningen att den därtill berättigade i ett tidigt skede överhuvudtaget får veta att dödsfall inträffat. Viktigt att notera i sammanhanget är dock att lagstiftaren i stor utsträckning velat beakta den dödes önskan om var s.a.s. den ”sista vilan” skall företas (5 kap. 1 §: ”När någon har avlidit, bör hans önskan om kremering och om gravsättningen såvitt möjligt följas av den som i egenskap av anhörig eller närstående eller annars ordnar med gravsättningen”), med andra ord gäller ingen ovillkorlig rätt att bestömma över stoftet och/eller askan efter den döde. Huruvida din far uttryckligt framställt någon sådan begäran går dock ej att utläsa ur frågan, men tänkbart kan alltså det förhållandet att din fars aska utförts ur Sverige till Thailand vara ett utslag av att din pappas förmortala krav därom beaktats. Om vi däremot utesluter det alternativet, och istället antar att det gjorde din far detsamma hur stoftet efter honom skulle komma att hanteras, kunde tänkbart BegrL ha trätt i tillämpning om ”tvist”, i 5 kap. 3 § bemärkelse, om ämnet förelåg mellan dig och andra efterlevande. 5 kap. 3 § lyder: ”Om de efterlevande inte kan enas om kremering skall ske eller om gravsättningen, skall huvudmannen för begravningsverksamheten på den ort där den avlidne senast var folkbokförd på begäran medla mellan parterna. [...] Om enighet inte kan uppnås, skall huvudmannen i stället med eget yttrande hänskjuta tvisten till länsstyrelsen”. I överensstämmelse med 5 kap. 4 § ”skall länsstyrelsen härvid pröva vem som skall bestämma om kremering eller om gravsättningen. Länsstyrelsen skall därvid särskilt beakta önskemål som den avlidne kan ha haft. Hänsyn skall också tas till parternas personliga förhållande till den avlidne, främst sammanlevnad, släktskap eller annan nära anknytning. ” Jag demonstrerar här i själva verket bara vad som potentiellt hade kunnat komma till stånd om du nåtts av underrättelsen om din fars frånfälle före kremeringen. ”Tvisten” kunde ju emellertid även relatera till var askan efter din far, när denne väl kremerats, skulle gravsättas – i Sverige eller utomlands – och i fall av en sådan konflikt hade askan, i linje med 5 kap. 14 § (Efter kremering får askan lämnas ut till någon enskild bara om denne skall föra över askan till en begravningsplats som inte är belägen vid krematoriet, gravsätta askan på någon annan plats än en begravningsplats, eller föra ut askan ur Sverige) jämförd med 5 kap. 16 § (Om det för den huvudman för begravningsverksamheten eller den innehavare av krematorium som förvarar askan är känt att det råder tvist om platsen för gravsättningen, får askan inte lämnas ut eller på annat sätt föras bort förrän tvisten är slutligt löst) ej bort ha utlämnats alls. Slutsaten av det anförda är alltså att för det fall du bara underrättats om dödsfallet tidigare än som skett hade dina möjligheter varit mer vidlyftiga. Det konkreta svaret på din fråga om man får förfara såsom skett utan att kontakta dig blir alltså principiellt ja: hinder mot 1) kremering respektive 2) utförsel av aska möter ju bara för de fall ”tvist” råder mellan de efterlevande om dessa frågor (alltså inte under sådana omständigheter varom här är fråga, att ”närmsta anhörig inte kontaktats”) . Eftersom du inget vetat och inte kunnat ge tillkänna någon motstridig åsikt har följaktligen inte ”tvist” förelegat – och visst måste i den bemärkelsen de företagna åtgärderna varit sådana som ”fått” vidtas utan hinder av BegrL 5 kap. 3-4 och 14-15 §§. Vänligen

Amanda Wiggh |Hej, tack för din fråga. Innan bouppteckningen är klar kan bankfacket bara öppnas i närvaro av bankens personal. En inventering av bankfackets innehåll kan göras tillsammans med personalen. Bankfacket kan bara öppnas när samtliga dödsbodelägare är närvarande eller har gett fullmakt till den eller de som har möjlighet att närvara (däremot har en förordnad boutredningsman behörighet att ensam öppna facket). Vänligen,

Marina Rönnquist |Hejsan! Din moster räknas enligt lagens mening som ett särkullbarn, och har vid sin förälders död rätt att få ut sin arvslott trots att den efterlevande maken i övrigt ärver hela kvarlåtenskapen, se 3 kap. 1 § Ärvdabalken (ÄB) (https://lagen.nu/1958:637#K3P1S1) Arvslotten är hela det arv som man som arvinge har rätt till, och bröstarvingar får enligt huvudregeln lika stora delar efter sin förälder. Laglotten är hälften av vad bröstarvingen skulle ha utfått som arvslott, och laglotten kan man aldrig bli ifråntagen. Ett testamente som fråntar en bröstarvinge all arvsrätt är inte giltigt i den meningen, se 7 kap ÄB, främst 1 och 3 §§ (https://lagen.nu/1958:637#K7P1S1). Ifall din mormor testamenterat att din moster endast ska ärva sin laglott, och det är dokumenterat att hon utfått denna kommer hon inte att ärva något mer. Din mamma, som inte var något särkullbarn, hade inte rätt att få ut sin laglott vid din mormors död. Bröstarvingar inom ett äktenskap får vänta på sitt arv tills den efterlevande makens arv ska fördelas, så med den information jag fått skulle jag tro att hon inte utfått någon del i arvet efter din mormor. Du och dina systrar räknas som bröstarvingar efter er morfar, eftersom ni ärver i er mammas ställe. Det är mycket riktigt att gåvor till bröstarvingar under livstiden kan anses vara förskott på arv, se 6 kap 1 § ÄB (https://lagen.nu/1958:637#K6P1S1). Om inte din morfar skrivit att gåvan inte ska ses som ett förskott och det inte heller på grund av några andra omständigheter är troligt att det var hans avsikt, ska värdet av gåvan avräknas från dina systrars arvslott. Man räknar då med värdet på fastigheten vid tillfället han gav dem den, se 6 kap 3 § ÄB (https://lagen.nu/1958:637#K6P3S1). Hoppas du är nöjd med svaret!

Alexander Engström |Hej! Det vanliga när en utländsk medborgare bosatt i Sverige dör är att lagen i det land där denne är medborgare blir tillämplig på arvsfrågan (1 kap. 1 § lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo, IDL). Då det i detta fall rör sig om en finsk medborgare blir dock en annan lag tillämplig, nämligen lagen (1935:44) om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m.m, NDL I. Enligt dess 1 § ska i stället svensk lag gälla. Enligt 2 kap. 2 § ärvdabalken är arvlåtarens syskonbarn berättigade till arv, om denne inte har några egna barn samt föräldrar och syskon är döda, vilket ju är fallet här. Arvet fördelas så att varje gren ärver lika mycket. Angående frågan om det faktum att din pappa blev adopterad har någon betydelse är svaret ja. Enligt 4 kap. 8 § föräldrabalken ska adoptivbarnet i dessa sammanhang ses som adoptantens barn och inte som barn till sina biologiska föräldrar. Således betraktas din pappa inte som barn till din farbrors föräldrar, och du anses därför inte ha något släktskap med din farbror rent juridiskt. Sammanfattningsvis kommer alltså arvet efter din farbror att fördelas mellan hans syskonbarn i Finland, såvida inget testamente finns som anger något annat. Du kan hitta de olika lagarna här: IDL: https://lagen.nu/1937:81#K1P1S1 NDL I: https://lagen.nu/1935:44#P1S1 Ärvdabalk: https://lagen.nu/1958:637 Föräldrabalk: https://lagen.nu/1949:381 Jag hoppas att detta gav svar på dina frågor. Med vänliga hälsningar,

|Hej, Tack för att du kontaktar Lawline! Frågor beträffande testamentes giltighet regleras i Ärvdabalken (1958:637). Av 10 kap. 1, 2 §§ följer att testamente skriftligen skall upprättas med två vittnen närvarande. Vittnena i fråga skall bekräfta handlingen genom att underteckna denna. Av 13 kap. 1 § framgår att ett testamente skall anses ogiltigt om de inte är upprättat i laga form. Tanken med testamentsvittnen är att de skall kunna styrka att testator frivilligt upprättat testamentet, och att det är denne som undertecknat testamentet. Om det inte går att utläsa vilka vittnena är förloras syftet med bevittnandet. Detta behöver emellertid inte leda till att testamentet inte är giltigt. Vid klander av testamentet är det testamentstagaren som har bevisbördan för att testamentet är upprättat i rätt ordning. Om det ej går att utläsa vilka vittnena är och de således inte kan intyga att testamentet i laga ordning kan testamentstagaren eventuellt få svårt att vinna stöd för sin talan. Mvh