Är det olagligt att låna pengar av någon som är omedveten om det?

2016-06-26 i Förskingring och annan trolöshet, 10 kap. BrB
FRÅGA |Hej!Är det olagligt att låna pengar av sin mamma när hon själv inte är medveten om det? Hon är 90 år och bor på äldreboende, har alzheimers med allt vad det innebär. Jag har fullmakt på banken. Hon kan ju inte skriva under nånting. Är ensamt barn. Jag vet att hon skulle gladeligen ha lånat ut om hon varit fullt frisk.Med vänlig hälsning Tina
Wilhelm Stenvall |Hej!Tack för att Du vänder dig till Lawline med din fråga. Denna fråga rör både förmögenhets- och straffrättsliga frågeställningar. Jag kommer följaktligen att dela upp svaret i dessa två olika frågor för att göra svaret så lättförståeligt som möjligt. Jag börjar med den förmögenhetsrättsliga delen. Först och främst bör det nämnas att din mamma saknar rättshandlingsförmåga enligt lag (1924:323) om verkan av avtal, som slutits under påverkan av en psykisk störning. Detta innebär att hon inte kan ingå avtal eller åta sig rättsliga förbindelser. För att avtal ska föreligga krävs anbud och accept om samstämmiga viljeförklaringar från båda parter. Att ''ingå låneavtal'' med din mamma när hon inte är medveten om det är således inte möjligt eftersom hon måste utge en viljeförklaring (i detta fall acceptera ditt anbud) om att låna dig pengar. I en sådan situation, där du tar pengar som tillhör din mamma med avsikt att senare ge tillbaka dem, finns alltså inget giltigt avtal. Med vanligt språkbruk kan man alltså säga att det rent avtalsrättsligt är ''olagligt'' att låna pengar av någon som inte är medveten om det eftersom det inte går att binda någon vid avtal på sådant sätt. Vidare borde din mamma ha en god man i enlighet med 11 kap. 1 § föräldrabalken eftersom hon inte kan sörja för sin egna person på egen hand på grund av sjukdomen. Har hon inte det rekommenderar jag att ansöka om sådan hos tingsrätten. Har hon en god man kan frågor om att låna pengar av henne diskuteras med denne. Gällande den straffrättsliga delen är ett aktuellt brott egenmäktigt förfarande enligt 8 kap. 8 § brottsbalken. Brottsrubriceringen blir inte stöld eftersom du tänkt låna pengarna, inte ta dem och sedan tillägna dig dem. Vidare är det osäkert om ett lån innebär ekonomisk skada, vilket är ett krav för att stöld ska föreligga. Lånade pengar kommer ju tillbaka till ägaren, oftast med ränta, och det är således osäkert om det föreligger någon direkt skada för ägaren. Du har dock angett att du har fullmakt på banken. Detta innebär att du har en förtroendeställning för din mammas ekonomiska angelägenheter och andra brottsrubriceringar aktualiseras således. Att låna pengar som du har i din besittning (i din omedelbara kontroll) och sedan åsidosätta denna ställning är straffbelagt enligt 10 kap. 1 § (förskingring) alternativt 10 kap. 5 § brottsbalken (trolöshet mot huvudman). Dessa rubriceringar kräver, precis som stöld, däremot att förfarandet innebär skada för den förfelade. Som tidigare angetts är jag osäker på att en domstol skulle bedöma ett lån innebära ekonomisk skada, varför rubriceringen istället kan bli olovligt förfogande i enlighet med 10 kap. 4 § brottsbalken. Även om det kan verka osäkert och förvirrande angående vilken rubriceringen brottet får står det alldeles klart att det inte är tillåtet och även brottsligt att förvärva pengar på det sätt du beskriver. Sammanfattningsvis kan det alltså konstateras att låna pengar av någon som inte är medveten om det inte är tillåtet varken förmögenhets- eller straffrättsligt och kan därför leda till ett fängelsestraff. Hoppas att Du har fått svar på din fråga!Vänliga hälsningar,

Vägrar lämna tillbaka min soffa

2016-06-12 i Förskingring och annan trolöshet, 10 kap. BrB
FRÅGA |Min syster vägrar att till mig lämna tillbaka en soffa som hon har lånat. Soffan lånades ut pga att jag hade platsbrist i min lgh pga skilsmässa.Hur ska jag göra för att få tillbaka den. Polisanmälan? I så fall hur rubriceras "brottet". Vad har jag för odds att få tillbaka den med hjälp av lagen?
Felicia Lundgren |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Då hon fått soffan i sin besittning lovligt är det troligtvis att se som olovligt förfogande enligt 10 kap 4§ Brottsbalken (1962:700) (BrB) då hon vägrar lämna tillbaka soffan och då du därigenom berövas din rätt. Det du kan göra är att vända dig till Kronofogdemyndigheten genom att ansöka om vanlig handräckning. Du kan även precis som du säger polisanmäla händelsen.Hoppas detta besvarade din fråga, om inte är du varmt välkommen att återkomma!Med Vänlig Hälsning

Mutbrott att ge bort en gåva?

2016-05-06 i Förskingring och annan trolöshet, 10 kap. BrB
FRÅGA |Om en patient,efter att en läkare skrivit ut ett väldigt bra intyg,överlämnar en liten gåva till sin doktor.Är det olaglig ,olämpligt,mutbrott eller..?
|Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.S.k. mutbrott regleras i brottsbalken (BrB) 10 kap. 5 a § (tagande av muta) och 10 kap. 5 b § (givande av muta), se här. Är det mutbrott att ge en liten gåva efter ett väldigt bra intyg?För att mutbrott enligt 5 a § ska föreligga krävs objektiv och subjektiv täckning (jag förtydligar begreppen nedan) av ett antal krav som finns i bestämmelsen. Jag prövar dessa nedan.(1) För det första gäller ansvaret inte vem som helst, utan arbetstagare eller uppdragstagare. Läkare omfattas av arbetstagarbegreppet, det spelar ingen roll om denne är anställd i offentlig eller privat regi.(2) Förmånen som ges ska kunna sättas i samband med tjänsteutövningen som arbetstagaren bedriver. Jag förstår det i situationen du anger som att patienten givit gåvan med anledning av ett intyg läkaren utfärdat åt denne. Sambandet med tjänsteutövningen är i det fallet starkt.(3) Slutligen ska förmånen vara otillbörlig. Det här är det viktigaste och mest svårbedömda rekvisitet. Hänsyn ska tas till alla omständigheter som kringgärdar förmånen. En förmån är vanligtvis otillbörlig om: 1) förmånen har förutsättningar att påverka arbetstagaren att ta ett beslut eller vidta en åtgärd, eller 2) om förmånen kan uppfattas som en belöning för hur uppgifter utförts. Situation 2) är den relevanta i ditt fall. Att ge en gåva med anledning av ett utfärdat intyg kan ses som en visad tacksamhet för det utfärdade intyget. Jag saknar information för att göra en fullständig bedömning, men det pekar i riktning mot att gåvan kan uppfattas som en belöning. Ovanstående innebär att mutbrott enligt 10 kap. 5 b § troligtvis, objektivt sett, föreligger. För straffansvar krävs vidare att patienten ska ha begått mutbrottet med vett och vilja: patienten var medveten om att gåvan gavs som en belöning för det utfärdade intyget.Små gåvor undantagnaDu anger att det är frågan om en "liten gåva". Det aktualiserar ett undantag till det jag skrivit ovan. En förmån av obetydligt värde påverkar ej arbetstagaren i sin tjänsteutövning. Detsamma gäller även om gåvan har mer än ett obetydligt värde, om förmånen faller inom ramen för vad som får anses som vanlig artighet människor emellan eller accepterat handlande inom den aktuella branschen. SlutsatsMin redogörelse är allmänt hållen. Det är tyvärr ofrånkomligt, då straffrättsliga bedömningar är särskilt känsliga för bedömningar i varje enskilt fall och jag saknar viss information i ditt fall som är viktig för bedömningen. Av det du angivit pekar dock en del omständigheter i riktning mot s.k. mutbrott. För att vara helt på den säkra sidan, bör patienten försäkra sig om att undantag föreligger (artighet eller obetydligt värde), alternativt återta gåvan. Vänligen,

Annan hindrar mig från min egendom

2016-04-17 i Förskingring och annan trolöshet, 10 kap. BrB
FRÅGA |Hej! Jag fick under mitt förhållande en klocka av min flickvän i julpresent. Sedan under vårt förhållande gick klockan sönder vilket ledde till att flickvännen tog klockan utan mitt godkännande och sa att hon skulle laga den. Tiden gick och varje gång jag frågade om den så svarade hon att den skulle vara klart snart. Ungefär 5 månader senare gör vi slut och klockan är fortfarande kvar hos flickvännen. Hon lovar dock fortfarande att jag skall få tillbaka den, fram tills nu efter ett gräl då jag tydligen inte förtjänar klockan längre. Är detta lagligt? Vi är båda under 18, har detta någon betydelse om det skulle vara olagligt? Må jag tillägga att klockan har stor betydelse för mig.
Martin Persson |Eftersom du har fått klockan som gåva är det också gängse att äganderätten också tillfaller dig som gåvotagare om inget annat finns avtalat.Med andra ord är således klockan din egendom vilket innebär att flickvännens agerande kan ses som ett olovligt förfogande och är därmed straffbart i enlighet med 10 kapitlet 4 § brottsbalken och kan föranleda böter eller fängelse upp till två år.Problematiken som uppstår är att du måste kunna styrka ditt påstående om att klockan är din, exempelvis genom att det kan framgå ur SMS eller dylikt då skriftliga bevis är att föredra ur bevisvärdessynpunkt.Att ni är under 18 år gamla har ingen betydelse, förfarandet är fortfarande lika olagligt.Hoppas det löser sig!Vänligen,

Fråga om brott och straff för att pantsatt men ej traderad egendom saknas – olovligt förfogande?

2016-06-25 i Förskingring och annan trolöshet, 10 kap. BrB
FRÅGA |Jag har lånat ut 1 miljon kronor till en privatperson.Som pant fick jag en förteckning över dennes antikviteter - dvs att jag äger dessa.Idag finns flertalet av dessa inte längre i låntagarens hem. Tror att en del utsätts av Kronofogden och att en del sålts.Dessutom har dom som ev finns kvar sjunkit i värde.Jag vill utveckla en ny säkerhet i form av pantbrev i fastigheten låntagaren äger.Vad är rubriceringen av att han inte har kvar min säkerhet och vad är en ev straffpåföljd?
|Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Generella anmärkningar om brott för ditt fallDet är generellt sett inte straffbart att underlåta att hindra kronofogdemyndigheten att beslagta egendom som har pantsatts till någon annan. Det rör sig t.ex. inte om förskingring enligt 10 kap. 1 § brottsbalken (1962:700) (förkortad BrB) eftersom din låntagare inte tog emot den pantsatta egendomen från dig. Olovligt förfogandeDet skulle dock i vissa fall kunna röra sig om olovligt förfogande enligt 10 kap. 4 § BrB. För att det brottet ska föreligga krävs, i ditt fall, att någon:1. Har egendom i sin besittning,2. Någon annan har en säkerhetsrätt i egendomen3. Den person som besitter egendomen berövar den andra personen hans eller hennes säkerhetsrätt, på något sätt.4. Vidare kan det inte röra sig om någon form av förskingring, för det brottet går före olovligt förfogande.Straffet för olovligt förfogande är böter eller fängelse i högst två år. Observera dock att de högre delarna av straffskalan i regel inte används för vanliga fall, utan sådana brukar hamna i de lägre delarna av straffskalan. Vilket straff någon får beror alltså av omständigheterna i varje enskilt fall.Ditt fallI ditt fall kan vi notera att din låntagare hade antikviteterna i sin besittning genom att ha dem hemma hos sig. Säkerhetsrätten tillkom dig genom pantsättningen, som jag förstår det. Värt att observera är att säkerhetsrätten tillkommer dig, i brottsstadgandets mening trots att du inte hade någon giltig panträtt. Antikviteterna överlämnades nämligen aldrig till dig, vilket krävs för att en giltig ”handpanträtt” ska uppkomma. Vid andra panträtter kan dock kraven vara annorlunda.Det som dock kan göra det svårt för dig att hävda att det finns ett brott är kravet på att din låntagare ska ha berövat dig din säkerhetsrätt. I lagtexten krävs det att gärningsmannen ska vidta en åtgärd som leder till berövandet. I den mån det är kronofogdemyndigheten som har sålt antikviteterna går det nog inte att hävda att din låntagare har gjort något brottsligt. Om däremot din låntagare själv t.ex. sålde antikviteterna kan du dock hävda att det rör sig om olovligt förfogande. Du skulle också möjligen kunna hävda att det rör sig om olovligt förfogande för det fall att du hade krävt att din låntagare skulle lämna över antikviteterna till dig men han eller hon vägrade.Observera dock att det finns fler faktorer som kan komplicera frågan om det faktiskt finns ett brott eller inte. Dessa faktorer inkluderar sådant som uppsåt (1 kap. 2 § första stycket BrB) och samtycke (24 kap. 7 § BrB). Vidare kan så klart bevisläget ställa till med problem. Någon närmare bedömning av det sagda kan jag dock inte göra mot bakgrund av uppgifterna i din fråga.Vill du läsa mer finns det tidigare svar på Lawline som också behandlar olovligt förfogande: "Vägrar lämna tillbaka min soffa", samt "Vem kan polisanmäla för olovligt förfogande och egenmäktigt förfarande?".Vad gäller ett eventuellt brott i ditt fall kan leda till för någon påföljd, mer exakt, kan jag inte svara på eftersom en sådan bedömning beror av omständigheterna i just ditt fall.SammanfattningMöjligen skulle det i ditt fall kunna röra sig om olovligt förfogande enligt 10 kap. 4 § BrB. Straffskalan är böter eller fängelse i högst två år.Jag hoppas att det var svar på din fråga!Behöver du vidare hjälp med straffrätt är du välkommen att kontakta oss på tfn 08-533 300 04 (måndag till onsdag 10:00–16:00) eller maila oss på info@lawline.se.Med vänliga hälsningar,

Vem kan polisanmäla för olovligt förfogande och egenmäktigt förfarande ?

2016-05-31 i Förskingring och annan trolöshet, 10 kap. BrB
FRÅGA |Hej. min kille blev dömd för misshandel av mig och avtjänar 14 månaders fängelse. Hans föräldrar vill nu hämta hans grejer som är kvar i min lägenhet men jag anser att det är en sak mellan mig och mitt ex, dom ska nu polisanmäla mig för "olovligt förfogande" samt "egenmäktigt förfarande" jag kommer inte att neka mitt ex hans privata ägodelar när han avtjänat sitt straff men anser att det är vår ensak och definitivt inte hans föräldrars angelägenhet. Kan föräldrarna komma någonvart med dessa anmälningar?Mvh Anette
Ophelia Wigström |Hej och tack för att du har ställt din fråga till Lawline! Först kommer här en kort genomgång av de båda brotten: Olovligt förfogande 10 kap 4 § Brottsbalk (1962:700), olovligt förfogande aktualiseras då du redan har egendomen i din besittning och den här egendomen tillhör någon annan (i det här fallet ditt ex.) och där du vidtar åtgärder som gör att ditt ex berövas sin rätt till sakerna. Att kasta, förstöra eller vägra lämna ifrån sig egendom är att beröva den rättmätiga ägaren sin rätt. Straffet för olovligt förfogande är böter eller fängelse i högst två år. Egenmäktigt förfarande 8 kap 8 § Brottsbalk (1962:700), egenmäktigt förfarande aktualiseras när du har tillgripit din ex:s saker (till skillnad från olovligt förfogande), det vill säga att du uppsåtligen har tagit dessa, oavsett om du har intentionen att behålla sakerna eller inte så är det egenmäktigt förfarande eftersom de inte tillhör dig.Straffet för egenmäktigt förfarande är böter eller högst 6 månaders fängelse, är brottet grovt kan du dömas upp till 4 ås fängelse. Är brottet utfört med våld och hot anses det vara grovt. Se brottsbalken här: https://lagen.nu/1962:700Som du ser så är egenmäktigt förfarande inte tillämpligt om det inte är så att du de facto har kört och hämtat hans saker någonstans, utan som det verkar utifrån din fråga är sakerna redan hemma hos dig/ er. Om ditt ex har utfärdat en fullmakt till sina föräldrar för att de ska komma till dig och hämta hans saker så har de rätt att göra det. Även om du personligen anser att de inte har något att göra med förhållandet mellan dig och ditt ex, så ändrar inte det hans rätt till sina saker och föräldrarnas rätt att komma och hämta dessa, under premissen att de har en fullmakt från sin son. Hoppas att du fått svar på din fråga! Med vänlig hälsning,

Skadeståndsansvar vid sambos förskingring?

2016-04-26 i Förskingring och annan trolöshet, 10 kap. BrB
FRÅGA |Min ex sambo förskingrade 97k från samfälligheten vi bodde i under mars förra året då han satt som kassör. I höstas tog förhållandet slut och han skrev över sin del av huset i ett gåvobrev för att sen dra till Thailand. Nu kräver samfälligheten mig på de pengarna han förskingrande från dem trots att jag inte ens vetat om det. Har de rätt att göra så?
Erik Claeson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Om förskingring enligt Brottsbalken (BrB) 10 kap. 1 § föreligger så har din ex sambo gjort sig skyldig till ett brott, för vilket det finns straffansvar. Straffet för förskingring kan bli fängelse upp till 2 år, men beroende på omständigheterna i fallet i fråga så kan villkorlig dom bli aktuell. Även skadestånd kan bli aktuellt, vilket till bakgrund mot skadeståndslagen 2 kap. 2 § skulle innebära att han i så fall ska betala tillbaka hela det förskingrade beloppet. Detta är dock inte din fråga. Din fråga rör huruvida du kan bli ansvarig för ditt ex handlande. Någon annan än personen som utför, förbereder, anstiftar eller på något sätt medverkar i brottets fullbordande kan inte dömas för någon annans gärning, vilket bland annat framkommer i BrB 23 kap. I och med att du inte vetat om att brottet skett så har du inte bidragit till brottet på något av de ovan listade sätten. Du kan därför inte stå till svars för din sambos åtaganden. Även avseende skadestånds talan så säger skadeståndslagen 2 kap. 2 § att det är personen som vållat en ren förmögenhetsskada genom brott som skall ersätta skadan. Det finns här vissa undantag där en annan person än den som gjort sig skyldig till skadan måste betala. De avser i främsta rummet personer som gått i borgen för andra personers skulder, eller innehavit pant som kan tas i anspråk för att betala skulden. Dessa förutsätter att den skadeståndsskyldiga parten inte kan betala tillbaka skadeståndet. Om så är fallet så kan den betalande parten dock kräva tillbaka pengarna från den skadegörande parten. Jag anser dock att det inte finns något i de förutsättningar som angivits som tyder på detta. Samfälligheten bör därför inte kunna kräva dig på pengar för ditt ex skuld, utan de får vända sig till ditt ex för att få tillbaka sina pengar istället. Jag hoppas detta besvarat din fråga.Med vänliga hälsningar

Registrera sig som ägare på annans hund?

2016-03-31 i Förskingring och annan trolöshet, 10 kap. BrB
FRÅGA |HejVi har varit fodervärd till en hund i 4 år på grund av att ägaren inte tagit hand om honom. Inga papper finns skrivna. Nu vill ägaren ha tillbaka hunden. Hunden är chippad men när jag kollar med Jordbruksverket så står ingen registrerad som ägare på hunden, begår jag ett brått om jag registrerar mig som ägare på hunden hos Jordbruksverket?
|Hej, och tack för din fråga. Fodervärdskap inom hund- och kattvärlden och fodervärdsskap inom hästvärlden har olika betydelser rent ägarmässigt. Du skriver dock att avtal saknas, så jag antar att det du avser med fodervärd i ert fall är att ni har haft hunden som er och stått för dess kostnader och uppehälle under den tiden, men att ni inte förvärvat ägarskapet till hunden. Hundregistret hos Jordbruksverket är till för att det skall finnas ägaruppgifter på hundar, och de ska vara märkta så de kan identifieras. Då du inte är ägare till hunden är det inte korrekt att du registrerar dig som ägare, och om du dessutom samtidigt vägrar lämna tillbaka hunden till den som juridiskt är att anse som ägare så gör du dig skyldig till olovligt förfogande (Brottsbalken 10 kap 4 §). Det bäst är om ni kan komma överens med hundägaren om en lösning som känns bra för samtliga. Om hundägaren ändå vill ha tillbaka sin hund så är en ekonomisk ersättning för den tid ni tagit hand om och vårdad hunden inte orimlig som kompensation. Men om hundägaren inte går med på att betala det kan ni ändå inte vägra ge tillbaka hunden utan får då försöka driva in själva fordran (det ni vill ha betalt) med hjälp av Kronofogden eller tingsrätten. Vänligen,