Rätt till operation snarare än smärtstillande?

2018-03-31 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |Hej, jag har en fråga angående vilken rätt man har till vård i Sverige. Jag lider av smärtsamma åderbråck vilket jag sökt offentlig vård för.Enligt läkaren har jag inte rätt till behandling(operation) då jag inte har tillräckligt stora problem enligt landstingets riktlinjer. Jag fick utskriven smärtstillande medicin och sömnmedicin. Jag hänvisades till privat vård bekostad av mig själv om jag önskar behandling i form av operation vilken läkaren också säger kommer att lösa problemet med smärtan.Min fråga är alltså. Om en patient har smärta till följd av en sjukdom som går att bota med operation, har patienten rätt till den behandlingen eller har patienten endast rätt till medicinering(smärtstillande läkemedel) mot symptomen(smärtan)?Om rätt till behandling föreligger, vart överklagas ett sådant beslut om nekad vård?Tack på förhand
Gustav Daun |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Tyvärr går det inte att överklaga ett beslut om nekad vård. Landstinget har även en rätt att själv bestämma bl.a. vilken vård som en viss åkomma ska berättiga till, så länge vården kan sägas uppfylla kraven i hälso- och sjukvårdslagen. Lagen är dock väldigt vagt formulerad, och ger inte patienten någon rätt att kräva olika saker av landstinget. Jag skulle i vilket fall rekommendera att läsa igenom vårdguidens information om vad du kan göra i det fall du är missnöjd med vården. Med vänliga hälsningar,

Tystnadsplikt inom den enskilda hälso- och sjukvården

2018-03-25 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |En pensionerad leg terapeut har tagit emot patienter privat och inte tagit egentligt arvode men fått kontanter för att täcka upp resa till patient. Liten ort och skvallret gick om patienterna mm. Då tog leg terapeut själv kontakt med patientens fd arbetsgivare, för att stävja rykten och presentera sig. Under mötet har de talat om patienten, dock inte vad som sagts i terapi. Patienten mår dåligt att terapeuten indirekt bekräftat att denne är patient, inför fd arbetsgivare. Leg ter hävdar inget fel begåtts gällande sekretess. Vad säger lagen?
Fredrik Rising |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Sekretessfrågor inom hälso- och sjukvård som bedrivs av en enskild näringsidkare är reglerade i Patientsäkerhetslagen (PSL). Med hälso- och sjukvård i PSL avses verksamhet som omfattas av Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) (1:2 PSL). i HSL 1:1 anges att lagen gäller för samtliga vårdgivare. Med vårdgivare avses, bland annat, enskild näringsidkare som bedriver hälso- och sjukvårdsverksamhet (2:3 HSL). Frågan är dock om x (den pensionerade terapeuten) överhuvudtaget är en enskild näringsidkare. Med näringsverksamhet avses förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt (13:1 IL). Det ska alltså vara fråga om en verksamhet som bedrivs med vinstsyfte och en viss varaktighet. Du skriver att x inte tar betalt för sina tjänster, det tyder på att x inte bedriver sin verksamhet med vinstsyfte. Det innebär att x inte kan anses som en enskild näringsidkare och då inte heller bedriver en sådan hälso- och sjukvård som omfattas av lagen. Då borde inte heller den verksamhet som x bedriver vara underkastad Patientsäkerhetslagens regler om tystnadsplikt. Om det är så att x vanligtvis brukar ta betalt för sina tjänster, och detta bara är en undantagssituation, och han därmed ska anses som en enskild näringsidkare så ska han ju också vara omfattad av Patientsäkerhetslagens regler om tystnadsplikt i 6:12-16 PSL. X får då inte obehörigen röja vad x i sin verksamhet har fått veta om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden (6:12 PSL). Jag tycker att det låter väldigt olämpligt att x ringer upp patientens före detta arbetsgivare och pratar om patienten, även om det vore välment och även om det inte var uppgifter som har kommit fram under terapin. Alla uppgifter om patienten som är av personlig art är omfattad av tystnadsplikten. Hoppas du fick svar på din fråga! mvh

Tvångsåtgärder på ett HVB

2018-03-17 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |Jag jobbar på ett HVB och undrar om jag har rätt att använda tvångsåtgärder om en klient vägra flytta på sig, lämna matbordet, plocka upp efter sig eller på annat sätt sätter sig på tvären. Detta händer ytterst sällan och kan oftast lösas med dialog.
Matilda Hetlesaether |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Hur personalen ska bete sig på HVB kan delvis utläsas ur de olika principer som socialtjänstlagen bygger på. På ett HVB kan en person hamna antingen frivilligt eller genom tvång. Utgångspunkten inom socialtjänsten är frivillighet och självbestämmande vilket innebär att det endast i ytterst få fall är tillåtet att vidta tvångsåtgärder eftersom det annars skulle strida mot syftet med frivillighet. Fall som tillåter tvångsåtgärder är när tvångsomhändertagande har behövts göras för vård av unga, vård av psykiskt sjuka och vård av unga missbrukare. Det är dock bara s.k SiS- institutioner som får vidta tvångsåtgärder i vissa fall som exempelvis bältläggning, isolering, kontaktförbud och ska enbart användas om det är absolut nödvändigt och i den proportion som krävs för att uppnå syftet med åtgärden. Personal på HVB får alltså inte vidta tvångsåtgärder som inskränker grundläggande fri- och rättigheter utan att det finns särskilt stöd i lag. De situationer du skriver om här föranleder inte tvångsåtgärder. I socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd berörande hem för vård och boende omnämns det ständigt att verksamheten ska drivas med respekt för den enskildas personliga integritet. När det gäller personalen ges riktlinjer om att de ska vara utbildade inom området, vara personligt lämpliga för arbetet och ha den erfarenhet som krävs för att utföra arbetet [5 kap. 2 § HSLF-FS 2016:55]. Man bryr sig alltså väldigt mycket om individen och dennes trygghet och självbestämmande framför annans bestämmanderätt. Det finns en möjlighet för föreståndaren på boendet att utfärda ordningsföreskrifter. Dessa ordningsföreskrifter får dock bara röra de dagliga rutinerna på hemmet som exempelvis att det ska vara tyst vid en viss tid. Ordningsreglerna får alltså inte användas som hot eller tvång utan är bara till för att skapa trygghet och säkerhet för de som vistas på boendet [3 kap. 5 § socialtjänstförordning]. Givetvis kan det få konsekvenser om en klient inte lyder ordningsreglerna men det får aldrig innebära en typ av bestraffning som innebär någon begränsning av dennes rättigheter, kränkning av denne som person eller liknande. Min slutgiltiga bedömningUtefter den informationen jag fått här av dig och utefter den information jag presenterat för dig gör jag en bedömning att du inte kan vidta tvångsåtgärder på ett HVB om du inte arbetar på en SiS-institution. Om så är fallet kan ändå inte de handlingarna som du nämnt om att inte vilja flytta sig eller lämna matbordet ge upphov till tvångsåtgärder eftersom tvångsåtgärder bara ska vidtas om det är absolut nödvändigt.Hör gärna av dig om du har fler frågor!Med vänlig hälsning

Var anmäler jag skada gjord av vårdpersonal?

2018-02-28 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |Hej jag har blivit skadad /vanvårdad av ambulanspersonal med att de tvingade i kanyl i min handled fast jag sa ifrån och har fått mycket märken och svullnad värk mm efter detta Det skedde i akuttransport till Falu lasarett November 2017. Har anmält men de bryr sig inte.
Pontus Schenkel |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Har du synpunkter eller klagomål på vården kan du i första hand vända dig till mottagningen där du blivit behandlad. Har något gått fel i vården är vårdgivaren skyldig att utreda vad som har hänt och att vidta åtgärder för att det inte ska inträffa igen. Är du inte nöjd med personalens förklaring eller bemötande kan du vända dig till verksamhetschefen vid den vårdinrättning där du har blivit behandlad. I andra hand kan du vända dig till IVO (inspektionen för vård och omsorg). Därefter beslutar IVO om de ska anmäla händelsen som brottslig till polisen. Om IVO bedömer vårdpersonalen som olämplig i sitt yrke gör IVO en anmälan till HSAN som gör en separat utredning om repressalier mot vårdpersonalen såsom avstängning eller indragen legitimation. Detta är en enklare väg än att själv göra en polisanmälan.Har du några frågor är du varmt välkommen att återkomma!Vänligen

Vilken kostnad uppkomma vid förlossningen?

2018-03-28 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |Hej, en av mina söner skall i april gifta sig med sin stora kärlek från Bosnien, hon är gravid sedan senaste besöket i höstas. Min fråga gäller själva förlossningen som ligger i slutet av maj. Är kostnaden för denna något som min son måste ta ( han jobbar som lastbils chaufför ) eller finns någon möjlighet att landstinget/försäkringskassan täcker kostnaden.
Amanda Olsson |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag tolkar det som att du undrar om din son behöver stå för kostnaden av förlossningen vid svenskt sjukhus. Rätten till subventionerad vård styrs i första hand av patientens folkbokföringsadress när denne söker vård. Även asylsökande har rätt till subventionerad vård.Skulle din sons framtida fru vara folkbokförd inom landstinget vid tiden för hennes inskrivning kommer det lokala landstinget betala nästan hela kostnaden. Om det handlar om en normalförlossning med smärtlindring där mamman och barnet eller barnen får åka hem efter ett dygn. För detta betalar man hundra kronor.Sverige har inget avtal med Bosnien om subventionerad vård så i andra fall ska vårdtagaren stå för hela kostnader. I liknande fall där mamman endast hade uppehållstillstånd fick de betala en full avgift på 60 000 kronor.Hoppas det besvarar din fråga!

Hur ska elektroniska journaler förvaras inom hälso- och sjukvården?

2018-03-25 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |Hej!jag kommer att starta en mottagning för psykologisk samtalsbehandling. Jag är ju journalföringspliktig och kommer att köpa in ett journalsystem (lutar åt "terapijournal"), och informationen kommer då att sparas på min egen laptop och ej någon extern server. Hur ska jag förvara denna laptop? Måste jag låsa in den i ett brandklassat arkivskåp?
Fredrik Rising |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!I Patientdatalagen (PDL) 1 § anges att det finns bestämmelser om vårdgivares behandling av personuppgifter inom hälso- och sjukvården, men även bestämmelser om skyldighet att föra patientjournal. Lagen är tillämplig oavsett om en person bedriver offentlig- eller privat sjukvård. Informationshanteringen ska vara organiserad så att den tillgodoser patientsäkerhet och god kvalitet samt främjar kostnadseffektivitet. Dokumenterade personuppgifter ska också hanteras och förvaras så att obehöriga inte får tillgång till dem (2 § PDL). Det är alltså viktigt att du förvarar din laptop på ett sådant sätt att obehöriga inte får tillgång till den. Det finns inte några mer specifika regler i PDL angående din fråga, men regeringen har delegerat ner till Socialstyrelsen att meddela närmare föreskrifter om hur journalhandlingar ska hanteras och förvaras (3:15 PDL).Enligt Socialstyrelsens föreskrifter 6 kap. 1 § HSLF-FS 2016:40 framgår att du, och din eventuella hälso- och sjukvårdspersonal, ansvarar för att personliga lösenord och hjälpmedel för att logga in på datorn inte blir tillgänglig för någon annan. Du ansvarar också för att datorn inte lämnas utan att uppgifterna är skyddade mot obehörig åtkomst.Som vi ser är det alltså rent tekniska frågor som lagstiftaren har velat reglera, vilket har att göra med att skydda dina framtida patienters personuppgifter. Jag hittar dock inga regler angående att du behöver låsa in din dator i något sorts brandsäkert arkivskåp. Det kan dock vara så att du behöver något form av brandskydd för dina lokaler som du kommer bedriva din verksamhet i.Hoppas du fick svar på din fråga!mvh

Sekretess inom vård

2018-03-09 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |Jag är sjuksköterska och hade hand om ett asylsökande barn. Vid ett oväntat tillfälle släppte hon garden och jag fick trösta henne. Efteråt pratade vi om allmänna saker och lite om hennes mamma. Jag upplevde tillfället delikat och med hennes tillåtelse (jag kan lite på hennes språk) ringde upp en vän som fick tolka åt oss båda. Inget medicinskt diskuterades eller ens namn nämndes. Har jag brutit mot sekretesslagen för vårdpersonal? Har diskuterat med min chef och inser att det är i gränslandet.
Robin Uddén |Hej och tack för att du ställer din fråga till Lawline!Utan att veta mer om de exakta omständigheterna är det en svår fråga att svara på rakt av, men jag ger ett generellt svar som förhoppningsvis svarar på frågan. All personal inom hälso- och sjukvården, i såväl offentlig som privat verksamhet, har tystnadsplikt. Det innebär att alla uppgifter som rör patienters personliga förhållanden, t.ex. sjukdom eller behandling, skyddas av sekretess och får som regel bara lämnas ut till andra än de som vårdar patienten om patienten har lämnat sitt samtycke till det. Utöver den typen av uppgifter som t.ex. finns i patientjournaler så gäller sekretessen också sådant som patienterna eller deras närstående själva har berättat för vårdpersonalen.Det är svårt att svara på om sekretesslagen är bruten eller inte, eftersom det har betydelse vad det handlar om och också vad patienten har samtyckt till och inte. Det som gäller är att uppgifterna inte får röjas obehörigen eller på ett sådant sätt att den enskilde kan lida men av det. Reglerna om tystnadsplikt och sekretess inom vården finns reglerad i två olika lagar beroende på om det rör sig om offentlig eller privat verksamhet. Offentlighets- och sekretesslagen (OSL) för den offentliga vården och Patientsäkerhetslagen (PSL) för privat verksamhet. Sekretesskyddet ser ungefär likadant ut för alla patienter och, trots att det är uppdelat på två olika lagar, finns till för att skydda patientens personliga integritet och förtroende för vården. Att sekretess gäller som huvudregel framgår av OSL 25 kap 1 § och PSL 6 kap 12 § respektive. Du kan läsa mer om tystnadsplikt och sekretess inom vården på t.ex. vårdförbundet. Har kan du fler frågor kan du mejla eller ringa till oss på vår telefon 08 533 300 04 på vardagar mellan 10-16. Hälsningar

Kan man tvångsomhänderta en person som lider av demens?

2018-02-27 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |Vad krävs för att en dement person ska placeras på demensboende mot sin vilja? Kan en förvaltare besluta det? Måste personen redan ha frambringat fara för sig själv och andra, alltså måste man vänta tills hon skadar sig, eller räcker det med att det finns en risk för detta för att kunna tvångsvårda?
Lisa Gustafsson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Din fråga gäller om det går att tvångsvårda en person som lider av demens, eller om en förvaltare kan besluta om detta. Bestämmelser om detta hittar du i Socialtjänstlagen (SoL) och Föräldrabalken (FB).Tvångsvård De boenden som Socialtjänsten kan bistå med för äldre och sjuka människor grundas som regel i frivillighet. Det krävs med andra ord samtycke från den dementa för att kunna placera honom/henne på ett särskilt boende, 1 kap. 1 § SoL.Det finns en annan lag, Lag om psykiatrisk tvångsvård (LPT), som kan tvångsomhänderta en person som lider av en psykisk sjukdom. Tyvärr är demens inte en tillräcklig grund för tvångsomhändertagning enligt denna lag. Däremot kan följdsymtom, liksom det du nämnde, som hallucinationer eller omotiverad aggressivitet falla in under lagen, 3 § LPT. Det finns tyvärr inget annat sätt enligt den nuvarande lagen än att vänta på att dementa personer blir så pass dåliga att de blir en fara för sig själva eller andra, eller utvecklar former av psykoser för att kunna bli tvångsomhändertagna. För att bli tvångsomhändertagen måste personen genomgå en läkarundersökning där läkaren bestämmer om vård behövs eller inte, 4 § LPT. Förvaltare En person som på grund av sin sjukdom inte kan sörja för sig själv, liksom i det fall du beskriver, kan av rätten beslutas få en god man eller förvaltare. I regel krävs det samtycke även här, men om detta inte kan inhämtas kan det göras utan samtycke. Med tanke på att personen lider av demens borde detta anses vara ett sådant tillstånd där domstolen har rätt att besluta utan personens samtycke. Räcker det med godmanskap ska inte en förvaltare anordnas, 11 kap. 4 och 7 §§ FB. Skillnaden mellan godmanskap och förvaltarskap är att man vid förvaltarskap kan bestämma saker utan personens samtycke, till skillnad från godmanskap där samtycke krävs. Dock har inte en förvaltare, trots detta, rätt att tvinga den dementa att flytta och byta bostad utan samtycke. Däremot kan hemhjälp eller liknande anordnas via förvaltarskapet. SammanfattningDagens lagar om tvångsomhändertagande kan på sätt och vis anses vara bristfälliga när det gäller personer som lider av demens. För att flytta till ett demensboende krävs det samtycke av den sjuka, vilket i många fall kan vara svårt att få på grund av dess sjukdomstillstånd. En möjlighet är att bli tvångsomhändertagen enligt LPT och då krävs det att demensen har utmynnat i att den dementa har blivit en fara för sig själv eller andra, eller lider av psykosliknande hallucinationer. Tyvärr har inte heller en förvaltare rätt att tvångsförflytta en dement till ett särskilt boende, utan det krävs även där samtycke. Däremot kan förvaltaren besluta om hjälp i form av hemtjänst om det är så att demensen inte har gått så pass långt att tvångsomhändertagande enligt LPT är möjligt.Jag hoppas att du fick svar på din fråga och hör gärna av dig igen om du undrar något annat.Vänligen