Kan jag ansöka om förstörande av journal?

2020-05-13 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |Hej!Om det står lögner och uppgifter som inte stämmer i ens journal kan man begära journalförstörning om det påverkar en psykiskt? Har hänt en vän till mig som fått reda på det genom psykolog och är psykiskt krossad och skadad på insidan.Med bästa hälsningar
Sabrina Curan |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Denna fråga regleras främst av patientdatalagen.Förstörande av patientjournalPå ansökan av patienten eller någon annan som omnämns i en patientjournal får Inspektionen för vård och omsorg (IVO) besluta att journalen helt eller delvis ska förstöras. Förutsättningarna för detta är att:1. Godtagbara skäl anförs för ansökan,2. patientjournalen eller den del av den som ansökan avser uppenbarligen inte behövs för patientens vård, och3. det från allmän synpunkt uppenbarligen inte finns skäl att bevara journalen (8 kap. 4 § patientdatalagen).Detta är ett relativt högt ställt krav, varför myndigheten är restriktiv med beviljandet av denna typ av förfrågan. I det fall att du skulle få avslag på din ansökan till IVO så kan du överklaga beslutet till allmän förvaltningsdomstol (10 kap. 2 § patientdatalagen).Hoppas att du har fått svar på din fråga, annars är du varmt välkommen att ta kontakt med Lawline igen.Med vänlig hälsning,

Kan jag få ersättning från vården för att mitt barn tog livet av sig?

2020-04-30 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |Hej. Min dotter tog livet av sig nyligen pga brist på hjälp från både vårdpersonal och soc. Enligt polisen som hade hand om obduktionen sa till mig att jag kan söka skadestånd med tanke på allt som hänt, men hur ska jag gå tillväga? Tacksam för svar.
Pegah Fazli |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Skadestånd från vården Om man som patient drabbats av en personskada inom vården har man rätt till ersättning. Med personskada menas fysiska och psykiska men, och också dödsfall omfattas av begreppet. Förutsättning för att ersättning ska betalas är att skadan hade kunnat undvikas om vården i behandlingen av patienten gått tillväga på ett annat sätt (6 § patientskadelagen). Som anhörig har du därmed rätt till ersättning när en närstående dött på grund av fel i sjukvården. Denna ersättning ska vidare vårdgivarens försäkringsbolag stå för (12 § och 13 § patientskadelagen). I fråga om offentliga vårdgivare är det försäkringsbolaget LÖF man ska vända sig till och göra en anmälan. Rör det sig om en privat vårdgivare kan antingen vända dig till vårdgivaren och fråga vad de har för försäkringsbolag eller gå in på Patientförsäkringsföreningen och göra en anmälan, varefter de kan leta upp det rätta försäkringsbolaget. Skadestånd från socialen Utöver detta har man som enskild en rätt att enligt skadeståndslagen få en personskada ersatt om denna orsakats av en myndighets vållande vid myndighetsutövning (3 kap. 2 § skadeståndslagen). Problemet med det här alternativet är att du måste stämma kommunen i en domstol för att kunna få ut skadeståndet. Domstolsprocesser är förenade med kostnader som kan bli så höga att de kan "äta upp" det skadestånd man från början kräver, vilket därmed kan göra att hela poängen med stämningen går förlorad. Det här alternativet är därför inget att beakta i första hand. Vänligen,

Vad gör man om läkare skrivit ut narkotikaklassad medicin till någon med missbruksproblem?

2020-04-29 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |Om en psykiatrisk överläkare struntat i att göra en LVM anmälan till Socialen trots familj försökt få denne å göra det pga beroende patient som nästan dött, fått skador för livet, inte kunnat anmäla pga beroende och förstörd hälsa samt matad med narkotika recept trots vetskapen att patienten svävat mellan liv och död. Vid ett tillfälle hotar patienten ta livet av sig om han inte får mer benzodiazepiner. Överläkaren väljer förskriva mer, inte spärra in till beroende, per definition tjänstefel/inkompetens.Än värre var patienten 19 år gammal utan kunskap som matades med narkotika tills beroende uppstår i många år, dessutom överförskrivning och patienten får därefter utskrivet opiater som fentanyl plåster pga patienten är beroende och söker vård för smärtor som inte finns, dvs utvecklar s k "drug-seeking-behavior" , dessutom nästan som första hands val till en början som ledde till skador pga andningsdepression för att sedan få Oxycontin i flera år pga smärtor som inte finns och ej kontrołleras.Som en röd tråd där man blivit lurad och sen fått sitt liv förstört och levat i ett limbo under tortyr under 10 år.Är ju många läkare inblandade med tragiskt nog. Patienten försöker dessutom ta livet av sig flertal gånger med tabletter även utskrivna, men fortsätter matas med narkotika preparat av sin överläkare.Patienten har alltså inte kunnat göra anmälan pga minnesstörningar, förstörd hälsa och söker droger för patienten är sjuk. För sedan bli frisk på egen hand.Vad kan man göra?
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!UtredningSom jag tolkar din fråga anser du att en överläkare begått felaktigheter dels genom att inte göra en LVM-anmälan, dels genom att skriva ut narkotiska preparat till en patient med missbruksproblematik. Det som kan göras är en anmälan till Inspektionen för vård- och omsorg (IVO). Anmälan får göras av den patient som saken gäller eller, om patienten inte själv kan anmäla saken, en närstående till honom eller henne (7 kap. 10 § andra stycket patientsäkerhetslagen). Som närstående räknas vanligen familj, sammanboende och annan nära släkt eller en mycket nära vän. När anmälan kommer in till IVO görs en bedömning av om det ska utredas inte. Patientsäkerhetslagen styr vad IVO ska utreda. För att IVO ska utreda ett klagomål bör det lämnas inom inom två år från att händelsen inträffat. IVO får avstå att utreda klagomål som ligger längre bak i tiden än så (7 kap. 11 § fjärde stycket patientsäkerhetslagen). IVO kan besluta om att en läkare missbrukat sin förskrivningsrätt ska behörigheten dras in eller begränsas (8 kap. 10 § patientsäkerhetslagen). IVO kan även i vissa fall besluta om återkallelse av läkarlegitimation, om vederbörande varit grovt oskicklig vid utövningen av yrket, om hen gjort sig skyldig till ett allvarligt brott och om hen på annat sätt visat sig uppenbart olämplig att utöva yrket (8 kap. 3 § patientsäkerhetslagen).I det fall du beskriver förstår jag som att flera händelser ligger långt bak i tiden (10 år), varför det kan vara sannolikt att IVO inte granskar sådan anmälan. Om det däremot har förekommit händelser de senaste två åren är min rekommendation att göra en anmälan om IVO. Givetvis står det dig fritt att göra en anmälan även om äldre händelser, dock har IVO ingen skyldighet att utreda sådan anmälan. För att läsa mer om hur du gör en IVO-anmälan rekommenderar jag att du läser på myndighetens hemsida.Om ni behöver mer hjälp av en av våra jurister eller om något är oklart är du varmt välkommen att återkomma till mig för ett kostnadsförslag och vidare kontakt. Jag nås för ändamålet på dennis.lavesson@lawline.se.Med vänliga hälsningar,

Ej önskar HLR eller livsuppehållande behandling

2020-04-27 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |Hej! Är ett "Living will" giltigt i Sverige? Alltså: Skulle jag kunna skriva ett testamente/instruktioner där jag stadgar att jag ej önskar bli återupplivad om mitt hjärta stannar eller att jag vill att min respirator ska kopplas ur om jag någonsin hamnar i koma? Jag vet att living wills är vanliga och accepterat i USA men hur ser regleringen ut i Sverige? MVH
Sandra Rust |Hej!Enligt Hälso- och sjukvårdslagen och Patientlagen så grundar sig svensk hälso- och sjukvård på att patientens självbestämmanderätt ska respekteras. Se 5 kap 1 § punkt 3 i Hälso- och sjukvårdslagen samt 4 kap 1, 2 och 4 §§ Patientlagen. Har man kunnat förstå konsekvenserna av att neka vård så har man således den rätten.När det kommer till exempelvis HLR så gäller som följer: Dokumentation av ställningstagande om att avstå från hjärt–lungräddningAll hälso- och sjukvårdpersonal ska omedelbart påbörja hjärt–lungräddning (HLR) på personer som drabbats av plötsligt oväntat hjärtstopp, såvida det inte finns ett dokumenterat ställningstagande om att HLR inte ska utföras. Ställningstagande om att avstå från HLR (»Ej HLR«) ska dokumenteras i patientens journal.Ett ställningstagande om att avstå från HLR gäller på sjukhus endast under ett vårdtillfälle inom ett verksamhetsområde. Under förutsättning att det finns säkra rutiner för hur ställningstagandet kommuniceras mellan berörda verksamhetsområden kan ställningstagandet även gälla när patienten tillfälligt undersöks eller behandlas inom ett annat verksamhetsområdetSkäl som kan motivera ställningstagande om att avstå från hjärt–lungräddningPatienten vill inte ha behandling med hjärt–lungräddning (HLR) vid ett eventuellt hjärtstopp.Ansvarig läkare bedömer det som utsiktslöst att HLR skulle kunna återställa spontan cirkulation och andningsfunktion.Ansvarig läkare bedömer att HLR inte är till gagn för patienten, även om det finns en liten möjlighet att patienten skulle kunna återfå spontan cirkulation och andningsfunktion.När det kommer till livsuppehållande behandling som respiratorvård gäller även här att patientens självbestämmanderätt ska respekteras. Det innebär att det är en skyldighet enligt svensk grundlag att lyssna på patientens önskemål att inte få livsuppehållande behandling. Detta gäller också om en patient avsagt sig annan behandling som kunnat rädda dennes liv.I samband med inläggning på intensivvårdsavdelning för ett livshotande tillstånd eller under pågående vård med försämring, kan det bli aktuellt med behandlingsbegränsning – antingen att avstå från (inte inleda) eller avbryta pågående (inte fortsätta) livsuppehållande behandling. Grunderna för ett sådant beslut (ställningstagande) kan vara patientens egen viljeyttring (autonomi), akuta eller kroniska sjukdomens prognos samt terapisvikt trots pågående behandling.Val av behandlingsstrategi baseras på etiska principer samt medicinsk vetenskap och beprövad erfarenhet. Hälso- och sjukvårdslagstiftningen betonar respekt för patientens självbestämmande och integritet samt att vården så långt som möjligt ska utformas, och genomföras i samråd med patienten. En läkare får inte ge en behandling som patienten inte vill ha, med undantag för till exempel vård enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård.Hoppas du fått lite vägledning kring dina funderingarMed vänlig hälsning

Får vi besöka vår var när han är i livets slutskede, trots besöksförbudet på boenden?

2020-05-12 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |Vår far bor på ett av kommunens vård och omsorgsboenden som har åtta lägenheter för personer med demenssjukdom. Han bor i en av dessa lägenheter. Kommunen har infört besöksförbud på boendet på grund av Corona smittan. På det boendet där far bor finns idag inte Covid-19 ännu och vi anhöriga har det inte heller. Far närmar sig livets slutskede och vi undrar nu om kommunen har någon juridisk rätt att hindra oss från att vara med vår far de sista dagarna han har kvar i livet?Har kommunen/boendet i dagsläget (p.g.a Coronasmittan) rätt att undanhålla/hemlighålla information om att far är döende för oss närmast anhöriga?Detta är vår sista och enda chans att träffa honom medan han fortfarande är kvar i livet.Tacksam för svar snarast!
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!UtredningFörbud mot besök till vissa boendeformer för äldre regleras i förordningen om tillfälligt förbud mot besök i särskilda boendeformer för äldre för att förhindra spridningen av sjukdomen covid-19. Förbudet är tillfälligt, gäller i hela landet och är utfärdat av regeringen genom en förordning. De boendeformer som omfattas av besöksförbudet är särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre och så kallade biståndsbedömt trygghetsboende. Dessa boenden kan vara kommunala boenden såväl som enskilt bedrivna verksamheter med tillstånd från IVO. Begreppet särskilda boendeformer för service och omvårdnad är ett samlingsbegrepp. Platser för korttidsvård eller korttidsboende anses vara en del i begreppet särskilda boendeformer för äldre och omfattas därmed i den skyldighet kommunerna har enligt 5 kap. 5 § socialtjänstlagen (SoL).Av förordningen framkommer att dess syfte är att förhindra spridning av sjukdomen covid-19 till personer som vistas i vissa boenden för äldre (1 §). Den verksamhetsansvarige för boendet får i det enskilda fallet medge undantag från förbudet mot besök om det finns särskilda omständigheter som motiverar ett undantag och om risken för spridning av sjukdomen covid-19 är liten i boendet (4 §). Beslut enligt förordningen får inte överklagas (5 §). Enligt Folkhälsomyndighetens allmänna råd om tillämpningen av förordningen om besöksförbud kan omständigheter som motiverar undantag från förbudet i det enskilda fallet vara att det finns behov av besök i samband med vård i livets slutskede. Den närstående förses i sådana fall med den skyddsutrustning som situationen kräver.Som redogjorts för redan inledningsvis är besöksförbudet tillfälligt. Förordningen trädde i kraft den 1 april 2020 och gäller till den 1 juli 2020. Huruvida den kommer att förlängas därefter kommer mest troligt att vara beroende av hur situationen i landet är då. Anledningen till förbudet är att skydda de boende, inklusive din far. Allt för lättvindiga undantag från förordningen medför ökade besök och om någon annan besöker en anhörig kan det i förlängningen innebära att din far smittas och blir sjuk.Min rekommendation är att du kontaktar den verksamhetsansvarige för boendet begär ett det görs ett undantag så ni kan besöka er far. Det kommer att göras en bedömning i det enskilda fallet avseende om din far är i livets slutskede eller ej och om besök kan genomföras på ett sätt som inte äventyrar säkerheten för övriga boende. Det bör uppmärksammas att de allmänna råden avseende livets slutskede enbart är rådgivande. Det finns således ingen skyldighet att medge undantag till besöksförbudet. Ett negativt beslut kan som synes inte heller överklagas.Om något är oklart är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post. Jag nås för ändamålet på dennis.lavesson@lawline.se.Med vänliga hälsningar,

är det olagligt att ge bort (och inte sälja) receptbelagd medicin till en kompis?

2020-04-30 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |Hej! Jag har nyligen hjälpt en vän som, precis som jag själv, har problem med att somna om nätterna. Jag har införskaffat mig sömntabletterna Melatodin 5mg som jag ska kunna sova med och gett ca 35 piller av de till min vän så att han också får hjälp med sömnproblemen. Jag är under 18 så det betyder att min pappa, som är läkare, har skrivit ut tabletterna till mig. Häromdagen blev han tagen av polisen när han hade dessa piller på sig och blev tagen för narkotikabrott eftersom det inte var han som skrev ut pillrena. Jag är nu mycket orolig om vad jag nu kan stå inför, kan jag bli åtalad för något? Isåfall, vad och varför?Tack på förhand.
|Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Du skriver att du fått utskrivet Melatodin – men jag misstänker att du menar Melatonin. Vad jag kan se så är Melatonin inte narkotikaklassat – vilket gör att det inte omfattas av narkotikalagen. Jag tycker därför att det är något konstigt att din vän skulle bli åtalad för narkotikabrott på grund av innehavet av Melatonin. Du kan inte heller göra dig skyldig till något narkotikabrott – då Melatonin som sagt inte är ett narkotikaklassat preparat. Det är dock väldigt olämpligt att ge bort receptbelagd medicin till andra personer.Det förhållandet att du ger bort din medicin – och inte säljer det – gör saken lite knepig.Då du inte säljer medicinen omfattas du förmodligen inte av lagen om handel med läkemedel (här). Enligt lagen är det otillåtet att sälja medicin – oavsett om den är narkotikaklassad eller inte – om man inte fått ett tillstånd av läkemedelsverket. Enligt 9 kap. 1 § lag om handel med läkemedel är straffet för detta böter eller fängelse i högst ett år.Hoppas att du fick svar på dina frågor!Har du några andra frågor är du välkommen att skriva en kommentar!

Får läkare ge vård till ett sjukt barn trots att dess vårdnadshavare motsätter sig det?

2020-04-29 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |Om föräldrar nekar sitt barn akutsjukvård på grund av religiösa skäl har läkaren rätt att vidta åtgärder?
Nathalie Ottosson |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Vård ska vara frivilligHuvudregeln i svensk vård är att patienter har rätt att välja om de vill få behandling eller avstå (4 kap. 1-2 § patientlagen). Om patienten är ett barn ska barnets inställning till vården ges betydelse i förhållande till hens ålder och mognad (4 kap. 3 § patientlagen). Det är endast i ett fåtal situationer där vård får ges utan patientens samtycke, så kallad tvångsvård. Det är strikt reglerat när och hur tvångsvård ska bedrivas. Vårdnadshavare eller barnet själv kan inte avsäga sig tvångsvård. Vårdnadshavares beslutsfattande över sina barnEtt barns vårdnadshavare har rätt att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter vilket inkluderar beslut om vård. Ju äldre barnet blir desto mer ska barnet få bestämma själv (6 kap. 11 § föräldrabalken). Barn som behöver akutsjukvårdOm ett barn behöver livräddande behandling som inte kan vänta och vårdnadshavaren motsätter sig det kan behandling ändå inledas av hälso- och sjukvården. Hälso- och sjukvården har en skyldighet att beakta barnets bästa (5 kap. 6 § hälso- och sjukvårdslagen). Om hälso- och sjukvårdspersonal misstänker att ett barn far illa eller att barnets behov inte tillgodoses har de en skyldighet att göra en anmälan till socialnämnden (14 kap. 1 § socialtjänstlagen). Om en påtaglig risk för barnets hälsa och utveckling föreligger kan socialnämnden besluta att tillfälligt tvångsomhänderta barnet för att säkerställa att barnet får den vård som behövs (2 och 6 § lag med särskilda bestämmelser om vård av unga). SammanfattningJa, läkare har både en rätt och en skyldighet att vidta åtgärder om ett barn är i behov av akutsjukvård. Med vänliga hälsningar,

Måste patienter samtycka till vård vid smittsamma sjukdomar?

2020-04-25 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |Hej!Jag jobbar i ett Lab och en av mina grannar har kommit in med en remiss för provtagning som läkaren beställde den.Jag känner honom att han injicerar narkotiker med sina vinner.Enligt smittsskyydslagen kan jag tillägga HIV analys utan att säga eller måste jag få hans samtyck? Eller gör inget?Tack
Nathalie Ottosson |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. SmittskyddHumant immunbristvirus (hiv) klassas som en allmänfarlig sjukdom (bilaga 1 smittskyddslagen). Det innebär att konstaterade fall ska anmälas utan identitet till den aktuella regionens smittskyddsläkare och folkhälsomyndigheten. Hiv är även smittspårningsskyldig vilket innebär att en person som får hiv konstaterat måste träda fram och hjälpa till med att kartlägga vilka andra som kan vara smittade. Smittskyddsåtgärder får inte vara mer långtgående än vad som är nödvändigt och de ska utföras med respekt för alla människors lika värde och personens personliga integritet (1 kap. 4 § smittskyddslagen). En person som själv misstänker att den bär på en smittsam sjukdom är skyldig att vidta de åtgärder som krävs för att skydda andra, till exempel att testa sig och påbörja behandling (2 kap. 2 § smittskyddslagen). Anmälningsplikten när en allmänfarlig sjukdom som hiv misstänks eller konstateras ligger i första hand på den behandlande läkaren (2 kap. 5 § första stycket smittskyddslagen). Denna anmälningsplikt gäller även läkare vid laboratorium som utför mikrobiologisk diagnostik, den som är ansvarig för ett sådant laboratorium och läkare som utför obduktion (2 kap. 5 § andra stycket smittskyddslagen) Svensk sjukvård är frivilligEn mycket stark utgångspunkt är att svensk sjukvård är frivillig. Vård mot någons vilja, så kallad tvångsvård, får endast ske i några få situationer och det finns då strikta regler om hur det ska gå till. En person som har en allmänfarlig sjukdom kan vårdas mot sin vilja för att förhindra spridning av sjukdomen, det kallas isolering. Ansvaret för isolering ska tillfalla en chefsöverläkare med specialistkompetens (4 kap. 3 § Hälso- och sjukvårdslagen). Beslutet om isolering fattas av förvaltningsrätten efter en ansökan av smittskyddsläkaren (5 kap. 2 § smittskyddslagen). All annan vård av personer med misstänkt eller konstaterad hiv ska därför ske enligt huvudregeln om frivillighet. SammanfattningUtgångspunkten i Sverige är att samtycke krävs för att bedriva sjukvård. Sjukvård inkluderar tester för diagnostisering av sjukdomar. Det är främst personens behandlande läkare som är ansvarig och anmälningsskyldig vid misstänkt eller konstaterad hiv. Tvångsåtgärder mot en person får endast ske i specifika fall och de måste följa stränga regler. Du får alltså inte lägga till analyser utan din grannes samtycke. Med vänliga hälsningar,