Frågor & Svar

Är formkraven för testamente uppfyllda?

Mor, som varit änka sedan 1996, gick bort i september i år. Arvingar är jag och mina 4 syskon, samt en avliden systers tre barn. Inalles åtta arvingar. Vi har nyligen sålt mors hus och behållit en reserv med god marginal på dödsboets konto till uppskattad reavinstskatt, gravsten och oförutsedda utgifter. Det formella slutgiltiga arvskiftet blir i höst, när Skatteverket sagt sitt, om det blir kvarskatt eller pengar tillbaka till dödsboet. Under tiden har vi i fullt samförstånd och i enlighet med arvsordningen med sex systrar, varav en avliden med tre barn, börjat dela upp tillgångarna. Först allt bohag och lösöre i två omgångar och nyligen även dödsboets kontanta medel. Allt hittills till allas belåtenhet. Nu står vi inför en tredje uppdelning av lösöret, nämligen tavlor som min far målat under ett långt liv. Ett drygt trettiotal färdiga, halvfärdiga och påbörjade, samt skisser. Han var ingen "erkänd" konstnär. Tavlorna har ett försumbart marknadsvärde, men däremot ett mycket högt affektionsvärde för oss alla. I bouppteckningen ingick de i lösöret värderat till 14 000kr Vid två tillfällen delade mor ut tavlor, att tas ut efter hennes död. 1994 tre som kompensation för av far utlovade men av olika anledningar ännu ej erhållna tavlor som bröllopspresent. 2004 lät hon oss välja ut "en stor eller två små", även dessa att ta ut efter hennes död. På baksidan av varje tavla satte hon en handskriven lapp. Min lapp på "bröllopstavlan" lyder: "Denna tavla är Evas, i stället för den stora utlovade bröllopstavlan, som far sålde, men som han aldrig hann göra en replik av........." Ort och datum och underskrivet "MOR" Likalydande lappar finns på tavlorna från 2004. Vi bor långt ifrån varandra och mor gjorde ett par missar. Den avlidna systerns gren med tre barn, samt min yngsta syster blev aldrig ombedda att välja "en stor eller två små". En annan syster blev aldrig ombedd att välja en "bröllopstavla" 1996. Detta beslöt vi kompensera i efterhand, med att ge dessa tre förtur att ta ut sina tavlor före den gemensamma uppdelningen av tavlorna, som snart ska bli av, ev med hjälp av en konstvetare. Efter mors dödsdag, tog alla vi systrar utom en hem våra lappade tavlor. Nu vill den avlidna systerns tre barn ändra på detta. De vill inför den kommande uppdelningen inte godkänna uttagen av tavlor efter mors död, trots hennes handskrivna lappar och våra samstämmiga vittnesmål. Ej heller de nuvarande kompensationerna med tre förturer. Uthämtade tavlor ska lämnas tillbaka och förturerna ställas in, enligt dem. De vill inte att vi själva ska hitta på en jämkning av gamla löften och gåvor för snart 50 år sedan ( "bröllopstavlorna"). Ej heller godkänna valen av "en stor och två små" år 2004. De vill att det som ska delas upp ska, enligt arvsreglerna, vara de saker som fanns i boet dagen mormor dog. "Det är dessa ting som ska delas upp, inte tidigare gåvor eller löften." Hade mor skrivit dessa gåvor i ett testamente hade det ju inte varit något problem. Men till skillnad från syskonbarnen uppfattar alla vi systrar även mors väldokumenterade önskemål som bindande. Moraliskt i första hand, men kan vi även hävda det juridiskt?

Boka jurist

Behöver du hjälp? Våra duktiga jurister kan hjälpa dig.

0 / 1000