Var i lagen stadgas barnets bästa?

2019-11-27 i Barnrätt
FRÅGA |Hej!Var i lagen eller i förordningen står det att barnet så långt som möjligt i den mån att den unge inte far illa, ska bo med ens föräldrar? Alltså varför ska socialtjänst alltid utreda förälderns föräldraförmåga innan man utreder placering? Tack på förhand!
Jennifer Embretsen |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Barnets bästa ska vara avgörande i alla mål om vårdnad, boende och umgänge vilket föreskrivs i 6 kap. 2 a § föräldrabalken (här). I svensk rätt har man valt att framföra några aspekter av barnets bästa som ska ges särskild tyngd. En av dem är barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Ur barnets perspektiv är det viktigt att båda föräldrarna, då det är möjligt, är delaktiga i barnets förhållanden och tar ansvar för barnet. Denna grundprincip finns också i barnkonventionen. Syftet med bestämmelserna om gemensam vårdnad är framför allt att främja goda förhållanden mellan barnet och båda föräldrarna. Mer uttömmande information kring syftet med bestämmelsen kan du ta del av i lagens förarbeten.Svaret på din fråga blir således att det framgår av 6 kap. 2 a § 2 st 3 punkten.Om du har fler frågor är du varmt välkommen att återkomma till oss på Lawline!Vänligen,

Behöver en förälder ett godkännande av den andre för att resa med barnet?

2019-11-22 i Barnrätt
FRÅGA |hejsan!min ex sambo har bestämde att åker till USA med våra son ca 2 veckor! sonen är 14 år!men eftersom vi har en del problem med kommunikation, vi har gemensamt vårdnad varann vecka, jag känner mig lite osäkert med detta resa ( min ex beteende )Fråga är, behöver pappa min godkände för att resa med mitt barn?M.v.H.xxx
Erica Lager |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Din fråga berör vad som gäller mellan två vårdnadshavare som har gemensam vårdnad men inte är tillsammans längre. Regler om vårdnaden om barn finns i 6 kap. Föräldrabalken (FB). Vid gemensam vårdnad ska föräldrarna fatta gemensamma beslutVårdnadshavare får bestämma över frågor som gäller barnets personliga angelägenheter (6 kap. 11 § FB). Om det finns två vårdnadshavare ska dessa enligt 6 kap. 13 § FB gemensamt besluta i aktuella frågor gällande barnet. Det innebär att föräldrarna måste vara överens och vid ett ensidigt beslut måste ett godkännande från den andre föräldern skaffas. Det finns undantag där den ena föräldern kan få bestämma ensam, och det gäller exempelvis om den andra föräldern är frånvarande, sjuk eller av annan anledning inte kan vara med i beslutsfattandet och det gäller frågor som inte rimligen kan vänta. Det har också sagts att när barnet vistas hos ena föräldern har denne rätt att ensam bestämma i frågor som rör den dagliga omsorgen. Vad gäller vid utlandsresor med barnet?Kortare resor anses ingå i den dagliga omsorgen ex. om ena föräldern under sin vecka med barnen vill åka iväg på semester. Detta är alltså okej utan att den andre vårdnadshavaren behöver godkänna detta. I ditt fall gäller det en resa på två veckor som dels kan argumenteras för att vara en längre tid men också inskränker på din umgängestid (ifall ni har varannan vecka). Då kan bedömningen vara annorlunda och ett medgivande från ditt håll ska såfall ges. Något som kan vara avgörande är att du beskriver att barnet är 14 år. I 6 kap. 11 § FB står också att även om vårdnadshavare har rätt att bestämma i frågor gällande barnet så ska också barnets egna synpunkter och önskemål beaktas, i takt med de blir äldre och utvecklas. Ett 14-årigt barn anses ha tillräcklig mognad för att dens åsikter bör tas hänsyn till. Det innebär att även om en resa på två veckor skulle anses vara något som ni båda ska besluta om tillsammans, kan detta möjligtvis rubbas av ifall barnet väldigt gärna vill åka på resan tillsammans med den andra föräldern. FöräldramedgivandeDet finns s.k. föräldramedgivande som är en handling där båda vårdnadshavarna skriver på för tillstånd och används när barn ska resa utomlands utan sina vårdnadshavare eller med endast en vårdnadshavare. Om detta finns inte reglerat i lag, men går att kontakta researrangörerna eller flygbolaget för mer information ifall ett sådant skulle behövas. Detta är något då som förslagsvis den andre vårdnadshavaren kan göra, för att stärka sin rätt om att få åka som enda vårdnadshavare. Sammanfattningsvis, kortare resor behöver normalt sett inte godkännande av den andre föräldern. Men i ditt fall så kan det argumenteras för att resan behöver ha ditt godkännande då det handlar om en längre tid som också inskränker på din umgängesrätt med sonen. Det bästa alternativet som jag råder er till är att prata om det, helst också tillsammans med sonen om det skulle kännas okej. Vårdnadshavare bör vara överens när det gäller större saker som händer i barnens liv. Pappan, som vill åka iväg med barnet, bör möjligtvis också titta på om det kanske behövs ett föräldramedgivande inför resan. Jag hoppas att detta besvarade din fråga!Med vänliga hälsningar,

Vad gäller angående umgängesrätt mellan mig och barnen?

2019-11-17 i Barnrätt
FRÅGA |Om jag inte har vårdnaden över mina barn och det är svårt att komma överens med vårdnadshavaren men jag har inte fått träffa mina barn på 2 månader. Vad gäller angående umgängesrätt mellan mig och barnen? Mina barn är 7 och 2?
Johanna Persson |Hej!Tack för att du har vänt dig till Lawline med din fråga. Det låter som att du har hamnat i en jobbig situation, vilket jag beklagar. Förhoppningsvis kommer mitt svar att vara dig till hjälp.Jag kommer att hänvisa till föräldrabalken (FB), som innehåller regler om umgänge mellan barn och deras föräldrar. Jag kommer också att hänvisa till socialtjänstlagen (SoL).Dina barn har rätt till umgänge med digDina barn har rätt till umgänge med dig, eftersom du inte bor tillsammans med dem (6 kap. 15 § första stycket FB). Rätten till umgänge tillfaller alltså dina barn, men inte dig.Vad beror då detta på? Jo, i alla ärenden som rör dina barn gäller principen om barnets bästa. Den ska vara avgörande för alla beslut som rör dem (6 kap. 2 a § första stycket FB). Principen innebär helt enkelt att dina barns bästa ska gå före allt annat, till exempel i frågor om umgänge mellan er. Din önskan om att få träffa dem är därför underordnad vad som anses vara deras bästa. Deras behov av en god kontakt med dig är dock en viktig utgångspunkt vid bedömningen av vad som är bäst för dem (6 kap. 2 a § andra stycket, andra punkten FB).Ni kan få hjälp med samarbetssamtalDu och vårdnadshavaren har ett gemensamt ansvar för att dina barn får möjlighet till kontakt med dig (6 kap. 15 § andra stycket FB). Eftersom ni har svårt att komma överens tror jag att ni skulle vinna på att ta hjälp utifrån.Kommunen kan erbjuda er samarbetssamtal, där ni kan få hjälp att försöka komma överens om barnens umgänge med dig (5 kap. 3 § första stycket, första punkten SoL och 6 kap. 18 § FB). Samtalen är frivilliga, kostnadsfria och skyddade av sekretess.Tanken är att samarbetssamtalen ska leda till att du och vårdnadshavaren kan avtala om ditt umgänge med barnen (5 kap. 3 § första stycket, andra punkten SoL och 6 kap. 17 a § första stycket FB). Ett sådant avtal blir giltigt först om socialnämnden godkänner det, vilket förutsätter att det anses överensstämma med barnens bästa (6 kap. 15 a § tredje stycket FB). Det är socialnämnden där barnen är folkbokförda som ska godkänna avtalet (6 kap. 17 a § andra stycket FB).Du kan väcka talan om umgänge i tingsrättenSom ett alternativ kan du väcka talan om umgänge i tingsrätten där barnen är folkbokförda (6 kap. 15 a § första stycket och 6 kap. 17 § första stycket FB). Det är då domstolen som beslutar hur umgänget mellan dig och dina barn ska se ut. Som jag nämnde tidigare ska principen om barnets bästa vara avgörande (6 kap. 2 a § FB).Det är viktigt att du vet att en domstolsprocess innebär kostnader. Domstolen kan även komma att hänvisa er till kommunens samarbetssamtal i första hand, om ni inte har haft sådana innan dess (6 kap. 18 § andra stycket FB). Det finns alltså goda skäl till att försöka med samarbetssamtal innan du tar saken till domstol.SammanfattningDina barn har rätt till umgänge med dig enligt lag. Du och barnens vårdnadshavare kan därför få hjälp att komma överens om umgänget genom samarbetssamtal. Du kan även väcka talan om umgänge med barnen i tingsrätten där de är folkbokförda. I första hand vill jag råda dig att ta kontakt med familjerådgivningen i din kommun. Det finns ofta information om den på kommunens hemsida. Förhoppningsvis kan du och barnens vårdnadshavare då komma överens om umgänget utan att behöva gå till domstolen.Om det blir aktuellt för dig att väcka talan kan du hitta rätt tingsrätt genom att söka på dina barns postnummer på Sveriges domstolars hemsida. Där finns det även information om hur det kan gå till i domstolen vid tvister om umgänge.Lawline har en egen juristbyrå som kan hjälpa dig om du behöver mer ingående juridisk rådgivning. Vid intresse kan du boka en tid med våra jurister via hemsidan eller kontakta juristbyrån via mail på info@lawline.se. Du är också alltid välkommen att skicka in en ny fråga eller ringa till vår telefonrådgivning på 08-533 300 04.Jag hoppas att du har fått svar på din fråga! Lycka till!Med vänliga hälsningar,

Vad ska man göra när den andra föräldern inte följer ett umgängesavtal?

2019-11-15 i Barnrätt
FRÅGA |Hej! Jag har en fråga ang avtal på familjerätten. Jag & min yngstas dotter pappa har ett skriftligt avtal på familjerätten där umgänget är skrivit på 2 dygn i veckan att dottern på 2,5 år ska vara hos fadern. Står även i avtalet att fadern ska lämna drogtest konturnerligt, vilket INTE görs!! Senast han lämnade var i augusti. Vad har jag för rättigheter som mamma när det inte följs, när jag får saker till mig av andra männiksor att de tror han återfallit i missbruk & han inte följer det som är avtalat. Jag VET att jag har en skyldighet att skydda mitt barn att inte utsättas men snälla vad gäller när ett avtal inte följs som finns skriftligt hos familjerätten?
Pegah Fazli |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Umgängesavtal går att verkställa Har man ett avtal om umgänge är det möjligt att verkställa detta genom att vända sig till tingsrätten där barnet bor (21 kap. 1 § tredje stycket föräldrabalken). Domstolen kommer då att först se om det går att få personen att på frivillig väg uppfylla avtalet (21 kap. 2 § föräldrabalken). Om detta inte går vägen, så kan domstolen besluta om att förelägga personen om vite att fullgöra avtalet, vilket innebär att personen får betala en form av böter tills personen gör det som avtalet säger (21 kap. 3 § föräldrabalken). Det går att få umgängesavtalet ändrat eller upphävt Om det kan visas att han återfallit i missbruk går det även att få avtalet om umgänge ändrat alternativt upphävt i det fall det är mer förenligt med barnets bästa (6 kap. 2 a § föräldrabalken). Detta genom att väcka talan i domstol. Domstolen kan då besluta om exempelvis umgängesstöd, om det är så att personen faktiskt missbrukar. Du kan även vända dig till socialtjänsten i din kommun och göra en anmälan om att det finns misstanke att din dotter far illa hos sin pappa. De kan i så fall undersöka ryktena om hans drogmissbruk närmare. Vänligen,

Går det att avsäga sig sitt föräldraskap?

2019-11-26 i Barnrätt
FRÅGA |Hej!Kan jag avsäga mig mitt föräldrarskap för ett barn som är myndig? Vill inte vara förälder för min 28 åriga barn och vill ta bort henne från alla register. går det?
Lovisa Lundgren |Hej!Tack för att du har vänt dig till Lawline med din fråga. Det är inte möjligt att avsäga sig föräldraskapet till sitt barn, om inte barnet adopteras bort och de ursprungliga banden klipps. Det är heller inte möjligt att avsäga sig föräldraskapet för att barnet är myndigt. Anledningen till detta är att lagstiftaren har ansett att alla barn har rätt till föräldrar och att föräldrarnas valfrihet inte kan anses väga tyngre än denna rätt. Detta medför att du heller inte kan "ta bort henne från alla register". Eftersom du är förälder kommer ditt barn ärva dig när du avlider enligt reglerna i ärvdabalken om rätt till laglott. Denna rätt till arv går inte att testamentera bort. Har du fler frågor är du välkommen att höra av dig!Med vänliga hälsningar,

När blir barnets vilja avgörande för barnets boende, umgänge och vårdnad?

2019-11-20 i Barnrätt
FRÅGA |Hej. Jag har en dotter som är 11 år och som bor varannam vecka hos mig och hennes pappa. Vi har gemensam vårdnad.Dottern har aldrig velat bo hos sin pappa och trivs inte där, och emellanåt kan jag förstå henne då jag inte tycker att han "ser" henne och hennes behov. Hon vågar aldrig prata med honom om någonting utan hon vänder sig till mig varje dag. Redan under "mamma veckan" så börjar hennes ångest kring att "pappa veckan" närmar sig. Hon har blivit fysiskt påverkad i form av ångest, oro, ont i magen, kräkningar, i många år pga att hon inte vill åka till hennes pappa. Vi har varit i kontakt med familjerätten ett flertal ggr, men utan resultat. Det som sägs där är ju inte bindande på något sätt utan är endast för att vi ska kunna samarbeta som föräldrar.Pappan har sagt att när dottern fyllde 10 år så skulle hon få börja "önska" hur hon vill ha det. Men det löftet har han inte hållit. Istället har han ju ändrat det till 13-14 år.Dottern i sin tur har hört av en kompis på hennes skola att man kan bestämma själv när man fyller 12 år.Dottern förstår inte varför jag inte gör något, varför jag inte hjälper henne, varför jag inte "vill ha henne hos mig". För det är nog så hon ser på det.Min fråga - vad kan jag göra? Vad är rätt och vad är fel? Kan hon bestämma?
Maja Trygg |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Till att börja med är det jättebra att ni redan har varit i kontakt med familjerätten, även om du känner att det kanske inte har gett er något resultat. Familjerätten/socialentjänsten brukar de flesta familjer hänvisas till som ett första steg, vid tvister om föräldrars samarbetsförmåga eller om vårdnad om barn. Men eftersom du i din fråga beskriver det som att era samarbetssamtal inte leder er någonstans och att din dotter mår dåligt av att bo och umgås med sin pappa, kan det bli lämpligt att vidta nästa steg. Vilket är att låta rätten (domstolen) ta över och besluta om er dotters boende, umgänge och vårdnad, utifrån er dotters bästa. Ett annat alternativ, istället för att gå till domstol, skulle kunna vara att ni vårdnadshavare avtalar om er dotters boende och umgänge genom att det sker skriftligen och med socialtjänsten godkännande. Oavsett, om ni går till domstol eller om ni fortsätter att ta hjälp från familjerätten så kommer er dotters bästa vara avgörande för bedömningen om hennes boende, umgänge och vårdnad. Principen om att er dotters bästa kommer att vara avgörande för hennes boende, umgänge och vårdnad beaktas med hänsyn till er dotters egen vilja i takt med hennes ålder och mognad, enligt 6 kap. 2 § tredje stycket Föräldrabalken (FB). Detta innebär att större hänsyn tas till vad barnet själv vill, ju äldre och mognare barnet är. Idag finns det dock ingen lagstadgad ålder för när ett barn själv får bestämma om sitt umgänge eller boende. Några få praxis (avgöranden från högsta domstolen) har dock grundat en tanke om att barnet har en rättighet att bestämma själv när hen har fyllt 12 år. Så det din dotter har hört om att man får bestämma själv vart man vill bo när man har fyllt 12 år stämmer till viss del. Det ni dock bör observera med detta är att det inte är någon utskriven rättighet att få bestämma själv om sitt boende när man fyllt 12 år, utan endast något som domstolarna och socialtjänsten kan använda som en utgångspunkt när de gör sin bedömning om barnets boende, umgänge och vårdnad. Således blir barnets vilja vid 12 års ålder en omständighet som ska beaktas tillsammans med vad som anses som barnets bästa i det enskilda fallet, utifrån fallets enskilda omständigheter. Tips om vad just DU kan göra!Utifrån informationen i din fråga har ni redan tagit första steget om att försöka lösa er dotters boende och umgänge, genom samarbetssamtal med hjälp av familjerätten. Men eftersom samarbetssamtalen inte verkar hjälpa er dotter på bästa sätt råder jag dig till att kontakta en jurist som kan hjälpa dig med att utforma ett förslag till avtal om boende och umgänge för er dotter, för er dotters bästa. Ett sådant avtal börjar gälla när både du och dotterns pappa har undertecknat det. Juristen kan även företräda dig i de fall att ni inte kommer överens om er dotter boende och umgänge och ni blir tvungna att gå till domstol för att få det avgjort. Om du är intresserad av att träffa en jurist rekommenderar jag dig till att vända dig till Lawlines Juristbyrå, där du kan bli tilldelad en jurist anpassad efter just ditt ändamål.Och precis som du säger, kommer din dotters vilja att beaktas (efter hur gammal hon är) vid bedömningen för vad som är henens bästa och således kommer hennes vilja påverka hennes boende, umgänge och eventuell vårdnad.Jag önskar dig ett stort lycka till och hoppas att du fick svar på din fråga! Om du har fler funderingar är det bara att höra av dig igen!Med vänlig hälsning,

Vem av föräldrarna ska betala resekostnaderna för umgänge?

2019-11-17 i Barnrätt
FRÅGA |Hej! Om ett barn bor på heltid hos en förälder och har umgänge med den andra föräldern varannan helg. Umgänges föräldern betalar fullt underhåll till boendeföräldern. Resan enkel väg för umgänges föräldern för att hämta barnet är 6mil så totalt blir det 26mil för att hämta och lämna barnet hos boende föräldern. Vem ska bekosta resan?
Daniella Larsen |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Vem av föräldrarna ansvarar för att bekosta resorna för umgänge?Den föräldern som barnet bor hos ska ta del i resekostnaderna som tillkommer av barnets behov av umgänge med den andra föräldern. Detta sker efter vad som är skäligt med hänsyn till föräldrarnas ekonomiska förmåga, även andra omständigheter kan tas in i denna bedömning. Det primära ansvaret för kostnaderna ligger dock på umgängesföräldern, alltså den föräldern som barnet inte bor med. (6 kap. 15 b § Föräldrabalken). Vad gäller för er?Det är svårt att ge ett exakt svar om vem av er som ska betala eller hur mycket var och en av er ska bidra med, det beror helt på hur er ekonomiska förmåga ser ut. Men den föräldern som barnet inte bor med har det primära ansvaret att betala för resekostnaderna. Dock kan boendeföräldern också ha en skyldighet att bidra till resekostnaderna, men som sagt beror detta på hur boendeförälderns ekonomiska situation ser ut. Hoppas att du fick svar på din fråga!Med vänliga hälsningar,

Inte olagligt att skrika åt sitt barn i uppfostringssyfte

2019-11-15 i Barnrätt
FRÅGA |Hej! Är det olagligt att skrika åt sina barn? Jag tänker att barnen kanske upplever det som psykisk misshandel?
Tora Odin |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Svaret på din fråga är som huvudregel nej, men det kan bero på situationen. Ett barn har enligt 6 kap 1 § Föräldrabalken rätt till omvårdnad, trygghet och god fostran. I denna skyldighet för föräldern att fostra barnet på bästa sätt kan exempelvis att höja rösten till ett barn som inte lyssnar falla in. Så länge som uppfostran sker inom rimliga gränser och inom de sociala gränser som finns i samhället brukar domstolen acceptera att föräldrar exempelvis skriker åt eller tar tag i sitt barn för tillrättavisningar och uppfostran (se exempelvis hovrättens dom i Mål B 9293-09). En förälder som skriker åt sitt barn i annat än uppfostringssyfte och samtidigt uppträder hotfullt skulle däremot möjligtvis kunna göra sig skyldig till brottet ofredande, som regleras i 4 kap 7 § Brottsbalken. Den brottsliga gärningen består då i att genom någon form av hänsynslöst beteende ofreda en annan person, vilken såklart även kan vara ens eget barn. Bedömningen av om det är ett ofredandebrott ligger enligt förarbetena till bestämmelsen i om "agerandet har utgjort ett angrepp på den privata sfär som varje människa kan sägas ha rätt att hålla fredad". Sker skrikandet på ett sätt som är så hänsynslöst att det kränker barnet på ett kännbart sätt kan det alltså röra sig om ett ofredande, men det blir en fråga om en enskild bedömning i varje fall. Det vore därför att dra det för långt att påstå att det handlar om ett ofredande varje gång en förälder skriker åt ett barn. Svaret på din fråga är helt enkelt att man får se till varje enskild situation. Huruvida ett skrikande är tillåtet eller inte beror helt på sammanhanget och hur det görs, men får som huvudregel anses tillåtet. Så länge det sker i uppfostringssyfte torde det nämligen vara tillåtet inom rimliga gränser. Sker skrikandet det däremot enbart i syfte att förnedra, skrämma eller hota barnet kan det röra sig om ofredande.Hoppas att du har fått svar på din fråga. Har du några funderingar över en mer specifik situation eller undrar över något annat gällande juridik är du självklart välkommen att ställa en ny fråga på vår hemsida. Vänligen,