Blir nya maken barnets vårdnadshavare vid dödsfall?

2019-11-14 i Barnrätt
FRÅGA |Hej! Jag har en son sedan ett tidigare förhållande som idag är 11, hans pappa avslutade sitt liv 2012.. Min son har ingen kontakt med sin fars släkt.. 2013 träffade jag min nuvarande make och vi har tre gemensamma barn.. Jag har länge funderat på vad som händer med min stora son om jag skulle gå bort? Får han per automatik bo kvar med sin bonuspappa (som han sedan flera år kallar pappa) och där han har sina tre syskon? Eller vad händer? Hur går man till väga för att i förtid ordna så han kan få bo kvar med sin "pappa" och syskon?
Emil Duberg |Hej och tack för din fråga till Lawline!Vårdnad om barn regleras i 6 kap. föräldrabalken. Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran (6 kap. 1 § föräldrabalken) Det avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge är barnets bästa (6 kap. 2 a § föräldrabalken). Hänsyn tas även till barnets vilja med beaktande av dennes ålder och mognad. Den som är vårdnadshavare till ett barn har ansvar för barnets personliga förhållanden och denne ska se till att barnets behov enligt 1 § tillgodoses.Om du skulle gå bort så finns det en möjlighet för föräldrar att önska vem som ska förordnas till vårdnadshavare enligt ovan (6 kap. 10 a § fjärde stycket föräldrabalken). Detta kan exempelvis ske i ett testamente. Den person som du har önskat ska då anförtros vårdnaden, såvida det inte är olämpligt. Det kan t.ex. anses vara olämpligt att förordna den tilltänkta personen som vårdnadshavare, om ett barn som barn har nått tillräcklig mognad motsätter sig att den tilltänkta personen blir dennes "nya" vårdnadshavare.Sammanfattningsvis kan du alltså önska i t. ex testamente att ditt barn alltså få din make som sin vårdnadshavare.

Vad har mor- och farföräldrar för umgängesrätt med sitt barnbarn?

2019-11-12 i Barnrätt
FRÅGA |Hej, Kan jag som mormor söka umgänge med mitt ena barnbarn? Jag anmälde pappan till flickan som då var 3 år för våldtäkt mot barn. Nu hämnas han genom att vi inte får träffas. Dom stora barnen får komma som vanligt och ha ett normalt umgänge men inte den lilla som nu är 5 år. Jag är en trygg person för henne och hon blir ledsen varje gång jag hämtar de stora men hon inte får följa med. Barnen bor mest hos deras farmor. Min dotter mår dåligt och har inte barnen alls. Pappan blev inte dömd för antagligen pratade hon inte på förhöret när hon var 3 år. Pappan har fått flertalet orosanmälningar från olika källor men socialtjänsten verkar inte göra något. Jag är mån om att hon ska få lika rättigheter som de stora får och inte bli straffad och "mobbad"Tack på förhand
Daniella Larsen |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Kan jag som mormor söka umgänge med mitt barnbarn? Som utgångspunkt har mor- och farföräldrar ingen lagreglerad rätt till umgänge med sina barnbarn. Men det är barnets föräldrar (vårdnadshavare) som har ett ansvar att tillgodose barnets behov av umgänge med någon som står barnet särskilt nära (6 kap. 15 § tredje stycket Föräldrabalken). När man talar om "någon som står barnet särskilt nära", brukar det vara far- och morföräldrar. Vad kan man göra som mor- och farförälder om man vill ha ett umgänge med sitt barnbarn?Som mor- och farförälder eller annan nära släkting kan man inte själv väcka talan i domstol om du vill träffa ditt barnbarn, utan det är Socialnämnden som fattar beslut om talan ska väckas (6 kap. 15 a § andra stycket Föräldrabalken). Vidare framgår det att Socialnämnden ska beakta barnets behov av umgänge med mor- och farföräldrar (6 kap. 15 a § andra stycket Föräldrabalken). Som exempel kan det finnas skäl för socialnämnden att väcka tala om en förälder motsätter sig att barnet träffar den andra förälderns föräldrar om barnet tidigare har haft en nära och god kontakt med dem och det skulle gå utöver barnet om kontakten bröts. Som mormor behöver du alltså gå genom socialnämnden för att kunna få umgänge med ditt barnbarn. I alla beslut som tas om umgänges rätt för barnet ska utgångspunkten i bedömningen vara vad som är barnets bästa (6 kap. 2 a § första stycket Föräldrabalken). Vad som är barnets bästa ska bland annat bedömas enligt (6 kap. 2 a § andra stycket Föräldrabalken): -Risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och -Barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Men hänsyn ska även tas till barnets vilja, men måste beakta barnets ålder och mognad (6 kap. 2 a § tredje stycket Föräldrabalken). Umgängesrätten är till för barnet och det är därför barnets intressen och behov som ska vara avgörande för umgänget. Jag hoppas att du fick svar på din fråga!Med vänliga hälsningar,

Måste domstolens beslut om boende följas efter att barnet fyllt 18 år?

2019-11-08 i Barnrätt
FRÅGA |hej, jag har skillda föräldrar och enligt tingsrätten ska jag bo varannan helg hos mamma, men har nyligen blivit 18 kan jag välja själv vilka dagar jag ska bo hos mina olika föräldrar ?
Dostan Sulaiman |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag tolkar din fråga som att dina föräldrar haft gemensam vårdnad om dig efter att de skilt sig. Sedan beslutade tingsrätten att du stadigvarande skulle bo med den andre föräldern men med rätt till umgänge med din mamma.Tingsrättens beslut om boende har gjorts med grund i 6 kap. 14a § föräldrabalken (FB). Detta beslut syftar till att bestämma hur den gemensamma vårdnaden om dig ska vara utformad.Dina föräldrars vårdnad om dig upphör i juridisk mening efter att du fyllt 18 år (6 kap. 2 § första stycket FB). Beslutet är därför inte aktuellt längre. Du är myndig och får därför själv välja vilka dagar du vill bo hos dina föräldrar (9 kap. 1 § FB).Har du fler frågor är du välkommen att höra av dig!Med vänliga hälsningar,

Ändring av boende och umgänge

2019-10-31 i Barnrätt
FRÅGA |Hej,När vi separerade för 10,5 månad sedan skulle vinna delad vårdnad och växelvis boende för barnen (varannan vecka hos mig, varannan hos honom) Första veckan han skulle ha dem, hade han bara sex dagar ("tvungen" att jobba/hjälpa en kompis en av dagarna)Nästa vecka han har dem, kontaktar han mig på lördagskvällen och säger typ "för att det inte ska vara så jobbigt för dig i början, så får du ha dem mina söndagar om du vill" Jag tackar ja direkt, då jag vill vara med barnen så mycket som möjligt. På söndagen jag ska hämta dem, säger han "kanske bättre du har dem mina söndagar-måndagar. Så det inte blir så hattigt för barnen. Bara en övergångsperiod alltså"Jag tackar ja.Sen efter någon/några månader ändrar vi upplägg så jag har nio dagar i rad och han fem dagar i rad (istället för han hade tre+två och jag två+sju)Så har vi nu haft det i ca sju månader. Sånär som på att han nästan varje månad bytt bort några av sina dagar till mig för att han prioriterat att jaga, jobba mm istället för att ha barnen. Han har haft dem i snitt ca 10-11 dagar i månaden.Nu helt plötsligt vill han ha barnen varannan vecka, eller minst sex dagar per tillfälle. Han säger att jag inte har något val om detta, utan att han har rätt till det och bara varit schysst när jag har fått ha dem mer.Har han rätt att ändra så? Har jag inget att säga till om? (Vi har inget skriftligt avtal)
Victoria Ruzbarsky |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Din fråga rör ändring av boende och umgänge. Frågan regleras i föräldrabalken, hädanefter FB. Har ni sedan tidigare ett beslut av domstol där det står att boendet är växelvis, är det vad som gäller. Kan ni inte komma överens om ett nytt avtal och du vill få till en ändring i boendet och umgänget, måste du vända dig till domstol, se 6 kap. 14a och 15a §§ FB. Ett alternativ om du inte vill gå direkt till domstol är att vända dig till familjerätten för samarbetssamtal. Där kan ni få hjälp att nå enighet i frågor som rör barnets boende och umgänge, se 6 kap. 18 § FB.Om du vill komma i kontakt med en av våra jurister för att biträda dig i ärendet är du välkommen att kontakta oss antingen via hemsidan https://lawline.se/boka eller via telefon 08-533 300 04. Hoppas att du fick svar på din fråga!Med vänliga hälsningar

Vilken betydelse ska barnets vilja tillmätas i boendefrågor?

2019-11-14 i Barnrätt
FRÅGA |Min dotter är 12 och fyller 13 år i mars. Hon bor varannan vecka hos mig och varannan vecka hos sin pappa. Hon har under några månaders tid berättat att hon vill bo mindre hos sin pappa (fre-ons istället för fre-fre) och både jag och hon har pratat med hennes pappa om det vid ett flertal tillfällen. Han säger dock nej till det här eftersom han anser att hon har det lika bra hos honom som hos mig. Hon själv säger att hon vill bo mer hos mig eftersom hon mår bättre där. Hon har dessutom sin ponny hos mig och hon kan gå, cykla eller ta bussen till sina kompisar. Det kan hon inte från sin pappa som bor ute i skärgården utan bussförbindelser förutom till och från skolan. Enligt lagen ska man ta hänsyn till barnets vilja utifrån ålder och mognad. Jag anser att man bör ta hänsyn till hennes vilja om att bo nio dagar hos mig och fem dagar hos sin pappa under en tvåveckorsperiod. Hon blir trots allt snart tonåring och bör kunna påverka var hon bor. Hennes pappa säger att jag misstolkar lagen.Vad säger domar i liknande fall och vad bör jag tänka på för att lösa boendefrågan för min dotter?
Moa Kryh |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag uppfattar det som att du undrar över vilken betydelse din dotters vilja bör tillmätas i er situation, och vad du bör tänka på för att kunna lösa boendefrågan. Reglerna om barns boende finns i föräldrabalken (FB) 6 kap. Jag kommer först presentera lite allmänna utgångspunkter som gäller i frågor om barns boende som är bra att ha koll på, sedan mer specifikt om barnets vilja och vad du kan göra.Barnets bästa I alla frågor som rör vårdnad, boende och umgänge med barn ska barnets bästa vara avgörande (FB 6 kap. 2 a §). Det innebär att inga andra intressen kan gå före barnets bästa, t.ex. rättvisa mellan föräldrarna eller en förälders behov av kontakt med barnet. Även om andra hänsyn naturligtvis kan finnas med i övervägandena, är det barnets bästa som till slut ska vara bestämmande. Vad som är barnets bästa finns inte reglerat i lag, utan avgörs i varje fall utifrån en bedömning av de individuella förhållandena. Bedömningen ska bygga på kunskap och beprövad erfarenhet i kombination med att barnet självt får komma till tals. Hänsyn ska tas till allt som rör barnets fysiska och psykiska välbefinnande och utveckling. Så långt det är möjligt ska såväl kortsiktiga som långsiktiga effekter för barnet beaktas. En allmän utgångspunkt i frågor som dessa är att barn har behov av nära och goda relationer till sina föräldrar, även om föräldrarna bor isär. Barnets viljaPrecis som du säger ska hänsyn i frågor som rör barns boende tas till barnets vilja utifrån ålder och mognad (FB 6 kap. 2 a § tredje stycket). Någon klar riktlinje för vilken betydelse barnets vilja ska ges vid en specifik ålder har inte getts i någon dom, eftersom barnets mognad och de särskilda omständigheterna kan variera stort från fall till fall. Det är därför svårt att med säkerhet säga hur mycket betydelse en domstol skulle tillmäta er dotters vilja vid ett eventuellt beslut kring boendefrågan. Dock kan det rent generellt sägas att det normalt fästs mer avseende vid de äldre barnens inställning än de yngre. Medans ett litet barn kan ha svårt att förstå konsekvenser av sitt val och ens uttrycka en viss vilja, brukar viljan hos ett barn i yngre tonåren tillmätas betydligt större vikt. Om barnet till exempel är nära myndighetsåldern lär en dom om boende som strider mot barnets egen vilja knappast få någon faktisk effekt på förhållandet mellan förälder och barn. Det är svårt att genom domstolsbeslut tvinga ett äldre barn att bo hos en förälder den inte vill bo hos.Tidigare gällde att ett domstolsbeslut inte fick verkställas mot barnets vilja om barnet var över 12 år. Denna regel är borttagen, men man kan ändå mot bakgrund av den uttyda en allmän utgångspunkt om att barnets vilja ska ges förhållandevis stor betydelse, i frågor om exempelvis boende, om barnet är 12 år eller äldre. Högsta domstolen har i ett par fall (exempelvis NJA 1995 s. 398) tagit stor hänsyn till barnets vilja i vårdnadsfrågor när barnet varit 13 år. Allmänna rådUtan att veta något om era familjeförhållanden och övriga omständigheter som kan påverka, bedömer jag med utgångspunkt i vad du beskrivit, din dotters ålder och det jag beskrivit ovan, att hennes vilja bör tillmätas stor betydelse i boendefrågan. Jag bedömer alltså att du tolkat lagen rätt, och tror att du kan föra en rimlig argumentation för varför dotterns vilja ska tas hänsyn till. Du kan till exempel hänvisa till hennes ålder och mognad, samt att det är av vikt för hennes psykiska välbefinnande att ha närhet till vänner och så vidare. Hur en domstol skulle bedöma saken, kan jag som sagt inte uttala mig om, men som jag ser det finns det goda möjligheter för att en domstol skulle tillmäta dotterns vilja stor betydelse. En samförståndslösning mellan dig, din dotter och dotterns pappa vore självklart det bästa. Ni kan även välja att avtala om boendefrågan, avtalet ska godkännas av socialnämnden för att gälla (FB 6 kap. 14 a § andra stycket). Skulle ni inte komma överens, kan du väcka talan om att tingsrätten ska besluta i boendefrågan (FB 6 kap. 14 a § första stycket). Du kan läsa mer om hur du i sådant fall kan gå tillväga här. Hoppas du fått svar på din fråga!Med vänlig hälsning,

Komvux - underhållsskyldighet?

2019-11-12 i Barnrätt
FRÅGA |Hej, en fråga om försörjningsplikt: Min dotter (20 år), fyller 21 år våren 2020, studerar den här hösten två kurser via Komvux för att förbättra sina betyg från gymnasiet (efter ej fullständig gymnasiexamen i Naturvetenskapliga programmet). Hon får studiebidrag. Hennes pappa anser att han inte ska betala mig för det vår dotter kostar (varken mat, boende eller annat), då han menar att hon borde kunna både jobba och studera. Det anser hon sig inte mäkta med än så länge. Hon siktar på att söka till universitet till nästa höst och kämpar med studierna. Hon har bott hos mig i princip heltid sedan vi separerade, och utan avbrott sedan cirka tre år tillbaka. Vad har jag/dottern rätt till?
Anneli Nilsson |Hej! Och varmt välkommen till Lawline.Jag kommer först allmänt beskriva underhållsskyldigheten, och därefter mer konkret gå in på din fråga. Föräldrar ska fullgöra sin underhållsskyldighet för barnets grundläggande försörjning. Detta genom att betala underhållsbidrag till barnet om; föräldern inte har vårdnaden om barnet och inte heller varaktigt bor tillsammans med barnet, eller har vårdnad om barnet gemensamt med den andra föräldern barnet varaktigt bor tillsammans med endast den andra föräldern.Föräldrarna ska svara för underhåll åt barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga (föräldern ska exempelvis inte behöva skuldsätta sig för att betala underhåll). I första hand gäller detta barnets grundläggande försörjning (de ska stå för barnets boende, mat med mera) (7:1 Föräldrabalk (FB)). Underhållsskyldigheten upphör när barnet fyller 18 år. Undantag finns dock om barnet fortfarande går i skola efter denna tidpunkt, då är föräldrarna underhållsskyldiga under den tid skolgången pågår, dock längst till barnet fyller 21 år (7:1 2 st FB). Till studier räknas studier i grundskolan eller gymnasieskolan eller annan jämförlig grundutbildning (det vill säga inte högskola/universitetsutbildning eller dylikt). Efter avslutat gymnasieutbildning upphör i regel underhållsskyldigheten. Värt att notera är att Försäkringskassan (som kan betala underhållsstöd ifall en underhållsskyldig förälder vägrar betala underhållsbidrag) inte kan ge förlängt underhållsstöd längre än till och med juni det år barnet fyller 20 år.Studier på komvux kan utgöra "annan jämförlig grundutbildning" i vissa fall och därmed berättiga underhållsbidrag. Vad som utgör grundutbildning har i praxis (det vill säga i domstolsavgöranden) ( NJA 1990 s. 49) ansetts innebära bland annat kompletterande studier på Komvux såväl som ytterligare gymnaiseutbildning. Underhållsskyldigheten består därmed som huvudregel så länge barnet genomgår sin grundutbildning. I ditt fall hade din dotter inte en fullständig gymnasieexamen vilket ännu starkare tyder på att hon ska betraktas som studerande på grundskolenivå med en underhållsskyldighet för föräldrarna. Målet är att barnet inte ska behöva skuldsätta sig för att kunna avsluta sin grundutbildning. Sammanfattningsvis innebär detta att eftersom din dotter studerar på komvux på en gymnasienivå (för en ofullständig gymnaiseexamen) så kvarstår underhållsskyldigheten tills dess att hon fyller 21 år eller avslutar sina gymnasiestudier på komvux.Jag hoppas detta har besvarat din fråga! Tveka inte annars att kontakta oss igen.Med vänliga hälsningar

Vem står för kostnaderna vid umgängesresor?

2019-10-31 i Barnrätt
FRÅGA |Hej!Jag bor 13 mil enkel resa ifrån min son på 9 år, och betalar underhållsbidrag till hans mamma på 998kr efter vad beräkningsverktyget på försäkringskassans hemsida visar.Både jag och hans mamma har jobb och bor tillsammans med sambos som också har jobb, så att ekonomiskt så ser det relativt lika ut.Anledningen till att jag flyttade så långt bort ifrån min son var att jag har 3 stycken till barn med min sambo och hon var bestämd på att flytta till sin hemort och då följde jag med henne för att inte splittra vår familj.Han kommer till oss varannan helg och i dagsläget är det jag som sköter hämtning/lämning.Min fråga är om umgängesresorna som jag står för idag, är om hans mamma är skyldig att bidra till eller ej?Alltså att köra honom alternativt vara med på den kostnad som blir för mig om jag hämtar/lämnar varje gång? eller är det något jag får stå för själv?
Victoria Ruzbarsky |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Din fråga rör kostnader för resor i samband med umgänge och regleras i föräldrabalken, hädanefter FB. Jag kommer först att allmänt gå igenom vad som gäller vid fördelning av resekostnader i samband med umgängesresor, för att sedan applicera det på ditt fall. Allmänt om resekostnader i samband med umgängeHuvudregeln är att den förälder som barnet ska umgås med har det primära ansvaret för kostnaderna för barnets umgängesresor. Bor barnet tillsammans med endast en förälder ska den föräldern ta del i kostnaderna för de resor som föranleds av barnets behov av umgänge med den andra föräldern, se 6 kap. 15 b FB. För att kostnaderna ska fördelas mellan föräldrarna bör kostnaderna vara betydande och avståndet mellan bostadsorterna relativt stort. I förarbetena anges att avståndet ska överstiga tio mil. Utgångspunkten vid fördelningen av resekostnaderna är föräldrarnas ekonomiska förmåga. Som tidigare nämnt har den förälder som barnet ska umgås med det primära ansvaret för kostnaderna medans den andra föräldern ska ta del av kostaderna i den mån förälderns ekonomiska förmåga tillåter. En förälder som inte har möjlighet att ekonomiskt bidra till resekostnaderna är inte heller skyldig att göra det. Även andra omständigheter än ekonomiska förhållanden kan beaktas vid bedömningen, en sådan omständighet är att en förälder utan någon godtagbar anledning flyttar långt bort. Enligt praxis har man tidigare godtagit en flytt för att komma närmare en person man har ett förhållande med, se Svea hovrätts dom i målet T 9047-01. Dock var omständigheterna i det specifika fallet inte helt lika omständigheterna i ditt fall, varför bedömningen i ditt fall skulle kunna se annorlunda ut. Omständigheterna i ditt fallEnligt uppgifterna du ger mig baserat på det tretton mil långa avståndet mellan er och att barnet endast bor tillsammans med mamman, kan det vara så att hon ska betala en del av resekostnaderna i samband med umgänget. Emellertid görs det som tidigare sagt en skälighetsbedömning i det enskilda fallet. Anser man att mamman saknar en ekonomisk förmåga att bidra till kostnaderna eller att din flytt inte anses vara gjord av en godtagbar anledning, kommer du att få stå för alla kostnaderna själv. Är det så att mamman ska betala en del av kostnaderna görs detta efter följande modell:Varje förälders nettoinkomst efter skatt beräknas. Härifrån dras förbehållsbelopp för förälderns egen försörjning samt för underhåll åt barn och eventuell make eller sambo. Det beloppet som återstår representerar respektive förälders överskott. Resekostnaderna ska fördelas proportionellt mellan föräldrarna efter överskottsbeloppens storlek.Fördelningen av resekostnaderna i samband med barnets umgänge är någonting som beslutas av domstol ifall ni inte själva kan komma fram till ett avtal. Är det så att det redan finns en dom om resekostnader kan frågan prövas på nytt vid ändrade förhållanden. Om du vill komma i kontakt med en av våra jurister för att hjälpa dig vidare är du välkommen att kontakta oss antingen via hemsidan https://lawline.se/boka eller via telefon 08-533 300 04. Hoppas att du fick svar på din fråga!Med vänliga hälsningar

Har en förälder rätt att neka umgänge mellan barnen och den andre föräldern?

2019-10-31 i Barnrätt
FRÅGA |Har pappan rätt att neka mamman vistelse med barnen om han är orolig för barnens tillstånd när dem träffar sin mamma? Dem har delad vårdnad men mamman har dem bara varannan helg och pappagn resterande tiden
Mikaela Berglind Mäkinen |Hej och stort tack för att du väljer att vända dig till oss på Lawline med din fråga!För att kunna besvara den så får vi kika in i Föräldrabalken (FB). Principen om barnets bästa är avgörandeVid frågor som rör vårdnad, boende och umgänge så skall principen om barnets bästa alltid vara den avgörande faktorn vid varje beslut. Vid en bedömning om vad som anses bäst för barnen ska man bland annat se till risken för att barnen eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp, att barnen olovligen förs bort, hålls kvar eller annars far illa. Särskild hänsyn ska dessutom tas till barnens behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna (FB 6 kap 2 a §). Utgångspunkten är därför att barnen ska ha rätt till umgänge med den föräldern som de inte bor hos (FB 6 kap 15 §).En förälder kan göra sig skyldig till umgängessabotage genom att neka umgänge mellan barnen och den andra föräldernUtgångsläget är med andra ord att den ena föräldern inte får neka ett umgänge mellan barnen och den andra föräldern. Den förälder som agerar på detta vis gör sig i så fall skyldig till umgängessabotage, och detta gäller oavsett om vårdnaden är gemensam eller enskild. Detta grundar sig i barnens ovan nämnda behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna, vilket resulterar i att barnen har en rätt till umgänge med båda föräldrar. Med det sagt så kan dock umgängessabotaget givetvis grunda sig i en oro för att barnen far illa hos den andra föräldern och det framgår även av lagtexten att en risk för att barnen far illa alltid ska beaktas. Det är därmed en svår balansgång där barnets olika behov får vägas mot varandra.Vad går det att göra för att förändra situationen?Det första steget är att vända sig till familjerättenVarje kommun har en familjerätt dit föräldrar kan vända sig om det exempelvis är så att de har en tvist som de inte själva kan reda ut. Familjerätten kan oftast lämna viktig information och ge rådgivning i frågor gällande vårdnad, boende och umgänge. De brukar dessutom erbjuda samarbetssamtal. Föräldrarna kan hos familjerätten även få hjälp med att skapa avtal om hur ett umgänge med barnen ska se ut. Avtalet blir giltigt förutsatt att det är skriftligt och att socialnämnden har godkänt det (FB 6 kap 15 a § tredje stycket). Oavsett om man blir utsatt för umgängessabotage eller vill hindra den andra föräldern från att träffa barnen av någon anledning, så rekommenderar jag (om det är möjligt) att man först kontaktar familjerätten i den ort där barnen är folkbokförda. Att utan tillräckliga belägg sabotera den andre förälderns umgänge med barnen skulle nämligen negativt kunna påverka den "saboterande förälderns" förutsättningar vid en framtida domstolsprocess. Med det sagt så går givetvis barnens trygghet alltid först, och om man misstänker att ett barn far illa så bör man omgående kontakta socialtjänsten. De kommer då att göra en utredning.Konflikten kan tas upp i domstolDet finns givetvis tillfällen då föräldrar inte lyckas komma överens om frågor liksom dessa. Domstolen kan då pröva frågan. De kommer i så fall att först och främst ge socialtjänsten i uppgift att göra en utredning om saken, innan de slutligen lämnar ett beslut (FB 6 kap 15 a §).Principen om barnets bästa kommer, som tidigare nämnt, att vara avgörande vid bedömningen av frågan. Domstolen tittar bland annat på vem av föräldrarna som bäst skulle kunna tillgodose barnens grundläggande rättigheter. Stor vikt läggs som sagt vid barnens behov av en god och nära kontakt med båda föräldrar, vilken givetvis vägs mot risken att barnen kan komma att fara illa. Att göra sig skyldig till umgängessabotage, utan att ha legitima skäl för det, skulle kunna leda till allvarliga konsekvenser. Det finns nämligen en risk för att den förälder som agerar på detta vis anses vara en olämplig vårdnadshavare till barnen eftersom denne inte försöker att tillgodose barnens behov av umgänge med båda föräldrarna. Vid en bedömning kring huruvida vårdnaden ska vara gemensam eller endast anförtros ena föräldern, så kommer rätten därför att bland annat ta hänsyn till föräldrarnas samarbetsförmåga gällande frågor som rör barnen (FB 6 kap 5 § andra stycket). Avslutande ord Jag vill först och främst poängtera att det dessvärre är omöjligt för mig att uttala mig om hur en vårdnadstalan i ett fall liksom detta skulle kunna sluta. Domstolen gör en individuell bedömning i varje enskilt fall, och den grundar sig ofta i en stor utredning. Det kan dock vara bra att veta att umgänget kan villkoras på så sätt att det exempelvis ska vara övervakat. Det behöver därmed inte vara allt eller inget. Jag skulle dock i detta fall rekommendera föräldrarna att kontakta familjerätten i den kommun där barnen är folkbokförda, alternativt socialtjänsten om det finns misstankar om att de far illa. Det går givetvis att göra en polisanmälan i det fallet likaså.Jag hoppas att jag har kunnat förtydliga saker och ting en aning. Om du skulle ha några ytterligare funderingar så är du varmt välkommen att återkomma med en ny fråga. Stort lycka till!Vänligen,