Frågor & Svar

Hej!

Min bror har dog i november i en arbetsolycka och har två barn som är 10 och 7 år. Deras mamma tycker inte om mig eller min mamma och har uttryckligen sagt att hon inte kommer ha kontakt med oss. Hon säger dock att hon inte kommer hindra oss från att träffa dom. Men hon har redan sagt nej till barnen flera gågner när dom frågat om dom fått vara med oss. Innan min bror dog hade han barnen varannan vecka och under dom veckorna träffade vi barnen minst 1 gång i veckan. Men oftast flera gånger i veckan.

Kan vi på något sätt få hjälp att kunna träffa dom, med tanke på att vi inte kommer att kunna kommunicera med deras mamma på ett bra sätt. Hon har redan orsakat oss enormt mycket smärta både innan och efter min bror död. Vi känner att vi saknar barnen enormt men att det inte går att prata med mamman. Hon har redan en anmälan på sig från socialaen så även det gör att vi känner oro även för hur barnen mår nu.

Hej. Jag har delad vårdnad om min dotter med hennes pappa. Hon bor hos mig och är hos han varannan vecka när han behagar att ha henne. Nu vill hon ta hål i öronen, måste han godkänna detta innan eller får jag låta henne göra det? Hon är 6 år om det har någon betydelse.

Mvh

När jag blev gravid fanns det flera potentiella fäder för att jag hade haft sex med två stycken under loppet av ungefär två veckor. Enligt mina och sedan barnmorskans "ca" beräkningar så skulle min nuvarande sambo då vara den rätte fadern. Vi skrev sedan under papper för gemensam vårdnad och la alla andra funderingar åt sidan.

Jag stötte ett år senare på den andra mannen när jag promenerade utomhus med mitt barn. Han blev då chockerad och frågade mig om han skulle kunna vara barnets biologiska fader. Jag erkände då att jag försökte nå honom när jag fick reda på att jag var gravid för att jag var osäker på ifall han var fadern. Så nu vill han begära ett faderskapstest i efterhand. Är detta möjligt om faderskapet redan fastställts? Kan en fråga ang faderskapstestet han vill ha, skickat över sms, anses som ett erkännande som skulle kunna användas som "bevis" gentemot mig, vårt barn och dens pappa?

Hej jag och mamman till mitt barn har domslut om umgänge samt att jag ska få ta ut pappadagar och fler andra grejer så att det är som gemensamm vårdnad men nu har hon brutit domslutet 2 gånger och min advokat vägrar hjälpa mig vart kan jag vända nånstans så domslutet följs?

Har jag rättigheter att träffa barnbarn?

Hej!

Jag har två frågor angåande mitt ärende: mitt barn fick stöd med LVU när han var 1,5 år och han flyttada till olika familjhem I olika akuthem. Nu är han 7 år och jag undrar om jag kan alltså jag är barnets biologiska mamma så kan vårdnaden flyttas igen till mig? Mina frågor på ett tydligt sätt är : Vilka är de rättsliga förutsättningarna för att vårdnaden ska flyttas över till familjehemsföräldrar? Har barnet (enligt någon bestämmelse) själv något att säga till om i bedömningen?

Hej, jag och mitt ex har ett gemensamt barn på 6 år. Vi har gemensam vårdnad men ingen dom gällande umgänge. Sedan vi separerade, för fyra år sedan, har vi haft en muntlig överenskommelse och att barnet är varannan vecka hos respektive förälder. Ojämna veckor hos mig (mamma) och jämna veckor hos pappa. Detta år som ju har 53 veckor har lett till en konflikt oss emellan. Han vill fortsätta med varannan vecka rakt av så att han får ojämna veckor nästa år och jag vill inte det. Mitt förslag var att vi delar på vecka 1 så att barnet får träffa oss lika mycket och sedan återgår vi till tidigare överenskommelse där jag fortsatt har ojämna veckor. Han vägrar och säger att han kommer att hämta barnet vecka 1 oavsett vad jag säger. Jag har vänt mig till familjerätten och efterfrågat samarbetssamtal för att prata om detta. Han vägrar gå på samarbetssamtal, är otrevlig, ringer och skriker och hotar med att ställa till det.

Jag undrar om det blir negativt för mig framöver om jag inte lämnar ut barnet till honom vecka 1? Jag tänker att jag dels har "rätt" att ha barnet båda veckor eftersom det är vår muntliga överenskommelse men också att jag tillgodoser barnets umgänge med sin pappa då jag försöker göra det bästa av situationen genom att erbjuda att dela på vecka 1. Tänker jag rätt eller fel? Han har ingen anledning (som skulle gynna barnet) till veckobytet mer än att han vill det.

Jag och min företetts har två små barn ihop och har gemensam vårdnad. Den ena är 11 månader, den andra är 4 år.

När den äldre dottern var ett år var jag tvungen att flytta pga att pappan till flickorna har alkoholproblem. Han dricker större mängder starksprit varje dag även om han skall till jobbet dagen efter. Detta resulterade till stora bråk. Han är även aggressiv och har förr gått en kurs i anger management. När vi hade ett barn så blev det en rättslig process då jag inte kände mig trygg att lämna min flicka till honom. I processen fick vi delta i samarbetsavtal och det gick så oss bra att jag blev gravid igen. Då hade han lovat att inte dricka och vara oansvarig. Han vill flytta ihop för att underlätta vardagen men jag trivdes som särbos. Efter en tid kontaktar en kvinna mig, det visar sig att han har levt ett dubbelliv och varit med henne samtidigt som med mig. Hon bekräftar att han dricker sig berusad varje dag framför barnen, att min stora inte knappt får någon mat, en risifrutti om dagen. Han är dålig på att byta blöja och min minsta kan ligga i samma smutsiga blöja i fler timmar, den stora byter han inte kläder på heller. Jag har flera gånger upptäckt att hon har haft på sig samma trosor som då jag lämnade henne. Jag fick även reda på att han kan reta den stor flickan och kall henne fula ord. Jag vill verkligen inte lämna mina flickor till honom, det gör ont i mitt hjärta. Den "stora" flickan vill absolut inte träffa honom heller. Kan jag få ensam vårdnad?

Hej

Hur mycket ska man behöva stå ut med från sitt X? Jag levde med en äldre man i nästan fem år. Relationen var inte bra - jag blev utsatt för psykisk misshandel och för kontroll. Mannen har ett omfattande alkoholmissbruk. Alkohol och extrem svartsjuka är ingen bra kombo. Vi fick ett barn ihop 2011 - delad vårdnad. Det är 8 år sen vi separerade. Sedan separationen har han regelbundet trakasserat mig - första året smög han runt huset, hämtade saker i förrådet och hade koll. Han slutade en tid efter jag träffade en ny.

Umgänget med barnet har fungerat så där. Om jag lämnar tar han sig alltid friheten att berätta för mig vilken idiot jag är - han är inte nykter då. Han har regelbundet skickat sms när han är full och arg

I höstas gjorde jag en oros anmälan pga hans drickande. Han hade kört bil under alkoholpåverkan, låtit barnet bada i sjö när han suttit på stranden och druckit. Nu är också barnet så stort att hen kan berätta vad som händer hos pappan. Han dricker jämt när hen är där

Vi har blivit tilldelade stöd från soc i form av familjebehandling- stöd i vårt samarbete. Barnet bor hos mig och vill inte träffa pappan. Jag låter inte barnet träffa pappan pga fara för liv och hälsa. Det här har gjort att pappan messar mig, främst på nätterna när han är full och arg. Familjebehandlaren tar pappans parti och hävdar pappans rätt till sitt barn.

Vad kan jag göra rent juridiskt? Pappan utsätter mitt barns liv för fara pga sitt missbruk. Han trakasserar mig. Hjälp mig

Mamman till 2 barn bor i Sverige och pappan som är norrman vill flytta hem till Norge och ta barnen med sig! Har via advokat i Sverige sökt ensam vårdnad och sålt huset här och flyttar i mars! Är det okej? Vad kan mamman göra??

Med vänlig hälsning,

Björn Magnusson

Mammans oroliga pappa