Vem får tömma bankfack vid dödsfall?

2012-08-31 i ARVS- OCH TESTAMENTSRÄTT
FRÅGA |Jag och min man har blivit universella arvtagare till en gammal man som ej har barn .Alla dödsbodelägare(syskonbarn och en bror)har godkänt testamentet.Bouppteckningsman är en begravningsfirma.Denna säger nu till oss att när bouppteckningen är klar hos skatteverket så ska brodern avsluta och tömma bankfacket.Vi tycker detta låter konstigt och tycker att det borde vara vi som ska göra detta.Om han så vill kan han ju isåfall plocka åt sig det han vill.Vem har rätt ? vi eller bouppteckningsmannen.
Amanda Wiggh |Hej, tack för din fråga. Innan bouppteckningen är klar kan bankfacket bara öppnas i närvaro av bankens personal. En inventering av bankfackets innehåll kan göras tillsammans med personalen. Bankfacket kan bara öppnas när samtliga dödsbodelägare är närvarande eller har gett fullmakt till den eller de som har möjlighet att närvara (däremot har en förordnad boutredningsman behörighet att ensam öppna facket). Vänligen,

Särkullbarns rätt till laglott och förskott på arv.

2012-08-19 i ARVS- OCH TESTAMENTSRÄTT
FRÅGA |Hej Blev tipsad om er tjänst via en bekant då jag fick papper om en bouppteckning efter min morfar. Min morfar var gift med min mormor och hade ett barn (min mamma) och min mormor hade sedan tidigare en dotter. Min mamma gick bort för 20 år sedan men min moster är ännu vid liv. Jag har förstått det som att om man är gift och den ena makan går bort sitter maken/makan i orubbat bo tills denne själv faller ifrån och sedan delas arvet mellan arvingarna. Första frågan är: Det står i bouppteckningen att bodelning och arvskifte i (min mormors) dödsbo förevarit varvid hennes bröstarvingar utfått laglott. Betyder det att min moster redan fått sitt arv från min moster och således inte ärver något efter min morfars bortgång? I testamentet står det att hon ska ha sin laglott efter mormor men ingen del i min morfars hälft. Min mormor dog före min mamma så då borde ju isåfall min mamma också fått ut sin del av mormors arv. Har jag tolkat meningen rätt? Andra frågan är att det framkommit att min morfar gett bort en fastighet till mina systrar 7 april 2004 och nu har jag fått frågan från bouppdelningsmannen "Hur gåvan av fastigheten skall hanteras". Jag visste inte att han gett bort den till mina systrar och jag har sedan fått höra att en sådan gåva skall ses som ett förskott på arv. Jag har ingen aning om vad som är skrivet när det gäller gåvan, inte heller värdet på fastigheten eller vad jag har för rätt att ställa krav på hur gåvan ska hanteras. Vad gäller? Oerhört tacksam för er hjälp med mina frågor då en annan är helt novis i detta ämne.
Marina Rönnquist |Hejsan! Din moster räknas enligt lagens mening som ett särkullbarn, och har vid sin förälders död rätt att få ut sin arvslott trots att den efterlevande maken i övrigt ärver hela kvarlåtenskapen, se 3 kap. 1 § Ärvdabalken (ÄB) (https://lagen.nu/1958:637#K3P1S1) Arvslotten är hela det arv som man som arvinge har rätt till, och bröstarvingar får enligt huvudregeln lika stora delar efter sin förälder. Laglotten är hälften av vad bröstarvingen skulle ha utfått som arvslott, och laglotten kan man aldrig bli ifråntagen. Ett testamente som fråntar en bröstarvinge all arvsrätt är inte giltigt i den meningen, se 7 kap ÄB, främst 1 och 3 §§ (https://lagen.nu/1958:637#K7P1S1). Ifall din mormor testamenterat att din moster endast ska ärva sin laglott, och det är dokumenterat att hon utfått denna kommer hon inte att ärva något mer. Din mamma, som inte var något särkullbarn, hade inte rätt att få ut sin laglott vid din mormors död. Bröstarvingar inom ett äktenskap får vänta på sitt arv tills den efterlevande makens arv ska fördelas, så med den information jag fått skulle jag tro att hon inte utfått någon del i arvet efter din mormor. Du och dina systrar räknas som bröstarvingar efter er morfar, eftersom ni ärver i er mammas ställe. Det är mycket riktigt att gåvor till bröstarvingar under livstiden kan anses vara förskott på arv, se 6 kap 1 § ÄB (https://lagen.nu/1958:637#K6P1S1). Om inte din morfar skrivit att gåvan inte ska ses som ett förskott och det inte heller på grund av några andra omständigheter är troligt att det var hans avsikt, ska värdet av gåvan avräknas från dina systrars arvslott. Man räknar då med värdet på fastigheten vid tillfället han gav dem den, se 6 kap 3 § ÄB (https://lagen.nu/1958:637#K6P3S1). Hoppas du är nöjd med svaret!

Arv efter finsk medborgare bosatt i Sverige

2012-07-29 i ARVS- OCH TESTAMENTSRÄTT
FRÅGA |Hej, jag har en fråga som gäller arvsrätt. Egentligen har frågan ingen större betydelse rent ekonomiskt, den är lite komplex och det är väl egentligen det som gör den lite knivig och intressant: Min farbror och min pappa kom som krigsbarn från Finland under 40-talet. Min pappa blev med tiden adopterad av en svensk familj och även svensk medborgare, min farbror förblev ”bara” fosterbarn och finsk medborgare, dock förblev han bosatt i Sverige och har jobbat här hela sitt yrkesliv. Min farbror är ensamstående utan barn. I Finland blev ytterligare tre bröder kvar, dessa har förblivit kvar i Finland. Två av dessa har också barn. Idag är alla bröder döda utom min farbror. Frågan är helt enkelt vem som ärver honom när han dör. Hade det varit en ”helsvensk” familj hade väl frågan varit ganska enkel; eftersom det bara fanns tre bröder med barn, hade väl arvet fördelats på tre lika delar, där respektive barn fått dela lika på ”sin” tredjedel? MEN, frågorna som komplicerar det hela är ju följande: A: Har det faktum att min farbror är finsk medborgare någon betydelse, eller att det finns släkt i Finland (ska t ex finska lagar beaktas på något sätt o s v)? B: Har det faktum att min pappa blev adopterad någon betydelse (d v s ”upphörde” syskonskapet/arvsrätten därmed på något sätt)?
Alexander Engström |Hej! Det vanliga när en utländsk medborgare bosatt i Sverige dör är att lagen i det land där denne är medborgare blir tillämplig på arvsfrågan (1 kap. 1 § lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo, IDL). Då det i detta fall rör sig om en finsk medborgare blir dock en annan lag tillämplig, nämligen lagen (1935:44) om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m.m, NDL I. Enligt dess 1 § ska i stället svensk lag gälla. Enligt 2 kap. 2 § ärvdabalken är arvlåtarens syskonbarn berättigade till arv, om denne inte har några egna barn samt föräldrar och syskon är döda, vilket ju är fallet här. Arvet fördelas så att varje gren ärver lika mycket. Angående frågan om det faktum att din pappa blev adopterad har någon betydelse är svaret ja. Enligt 4 kap. 8 § föräldrabalken ska adoptivbarnet i dessa sammanhang ses som adoptantens barn och inte som barn till sina biologiska föräldrar. Således betraktas din pappa inte som barn till din farbrors föräldrar, och du anses därför inte ha något släktskap med din farbror rent juridiskt. Sammanfattningsvis kommer alltså arvet efter din farbror att fördelas mellan hans syskonbarn i Finland, såvida inget testamente finns som anger något annat. Du kan hitta de olika lagarna här: IDL: https://lagen.nu/1937:81#K1P1S1 NDL I: https://lagen.nu/1935:44#P1S1 Ärvdabalk: https://lagen.nu/1958:637 Föräldrabalk: https://lagen.nu/1949:381 Jag hoppas att detta gav svar på dina frågor. Med vänliga hälsningar,

Testamentsvittnes otydliga underskrift

2012-07-13 i ARVS- OCH TESTAMENTSRÄTT
FRÅGA |Hej! Hur otydlig får ett testamentsvittnes underskrift vara? I ett testamente jag fått för godkännande går det inte att läsa förnamnet o efternamnet kan man bara gissa sej till vad det står.Inget namnförtydligande finns. Är det lönt att klandra testamentet? Tack på förhand!
|Hej, Tack för att du kontaktar Lawline! Frågor beträffande testamentes giltighet regleras i Ärvdabalken (1958:637). Av 10 kap. 1, 2 §§ följer att testamente skriftligen skall upprättas med två vittnen närvarande. Vittnena i fråga skall bekräfta handlingen genom att underteckna denna. Av 13 kap. 1 § framgår att ett testamente skall anses ogiltigt om de inte är upprättat i laga form. Tanken med testamentsvittnen är att de skall kunna styrka att testator frivilligt upprättat testamentet, och att det är denne som undertecknat testamentet. Om det inte går att utläsa vilka vittnena är förloras syftet med bevittnandet. Detta behöver emellertid inte leda till att testamentet inte är giltigt. Vid klander av testamentet är det testamentstagaren som har bevisbördan för att testamentet är upprättat i rätt ordning. Om det ej går att utläsa vilka vittnena är och de således inte kan intyga att testamentet i laga ordning kan testamentstagaren eventuellt få svårt att vinna stöd för sin talan. Mvh

När inträder barnbarnens rätt att ta arv?

2012-08-21 i ARVS- OCH TESTAMENTSRÄTT
FRÅGA |Det antas att testamente saknas. Bröstarvingar till avliden person är barn,barnbarn, osv. Är det mina två söner ( som har ett resp. två barn ) som skall dela laglotten lika? Jag har läst att bröstarvingarna skall dela laglotten lika. Ärver inte barnbarnen något alls? ( förrän deras föräldrar dör) Ibland verkar det som man kallar även barnbarn för barn.
Azra Skorupan |Hej och tack för din fråga! Huvudprincipen är att laglotten tillkommer arvlåtarens barn och, om ett barn är dött, arvlåtarens barnbarn. Svaret på din fråga är således att det är dina två söner som ska dela laglotten lika. Barnbarnen ärver först efter att föräldern har avlidit. Det nämnda följer av 2 kap. 1 § Ärvdabalken (ÄB), som du kan ta del av genom att klicka på följande länk: https://lagen.nu/1958:637 Med vänliga hälsningar,

Förskott på arv?

2012-08-18 i ARVS- OCH TESTAMENTSRÄTT
FRÅGA |Mor avlider, 4 barn. Barn 1 köpte ett hus av mor 10 år tidigare, köpeavtal finns. Nu hävdar barn 2 att husköpet var en gåva eller förtida arv och godkänner därför inte upprättat arvsskifte. Om skiftesman anlitas och anser att köpet är korrekt (ej gåva eller förtida arv), kan barn 2 få rätt vid ev överklagan? Kan en skiftesman hävda att priset på husköpet var för lågt?
Angelica Hage |Hej och tack för din fråga. Främst är det bestämelserna i 6 kap Ärvdabalken (https://lagen.nu/1958:637#K6) som avses. Enligt 1 § ses en eventuell gåva som föräldrar ger en bröstarvinge som ett förskott på arv, vilket ska avräknas i framtiden när arvet efter föräldrarna ska skiftas. Detta gäller så länge föräldrarna inte uttryckligen meddelar att gåvan inte ska ses som ett förskott på arv. Vidare framgår av 3 § att det är värdet vid gåvotidpunkten som är avgörande. Detta kan man ha i åtanke om det skulle vara så att delen av fastigheten som arvinge 1 får ökar i värde. Oavsett ökningen räknas alltså arvingens förskott på arvet till det värde som var aktullet vid gåvotillfället. Är det så att arvinge 1 köpt huset långt under marknadsvärde kan troligen den resterande delen, upp till marknadsvärdet, anses vara en gåva från modern. Huruvida en gåva anses vara förskott på arv beror sedan på om föräldern i fråga har meddelat att gåvan inte ska anses vara gåva eller ej. Eftersom det föreligger en presumtion om att det är fråga om förskott på arv; 6:1 ärvdabalken då en bröstarvinge (barn) får en gåva från en förälder, bryts den endast om föräldrarna angivit att det inte ska vara förskott på arv. Det finns inget formkrav på denna föreskrift. En skiftesman kan således vid en undersökning av husets marknadsvärde vid tillfället för husköpet jämfört med priset som arvinge 1 betalat, eventuellt hävda att gåva och förskott på arv skett om skiftesmannen finner att huset sålts långt under marknadsvärde till ett mycket förmånligt pris till arvinge 1. Vänligen

Underrättelse till nära anhörig före utförsel av avlidens aska till utlandet?

2012-07-26 i ARVS- OCH TESTAMENTSRÄTT
FRÅGA |Hej. Jag fick just veta idag (27/6-2012) att min far avled den 28/5-2012 och att han redan kremerats och kvarlevorna skickats till Thailand, där han tydligen var gift med en annan man. Vår relation har inte varit den bästa de senaste åren, men får man verkligen göra så utan att kontakta närmsta anhörig?
Märta Ahlén |Hej och tack för din fråga! Som utgångspunkt för besvarandet av din undran tas lämpligen Ärvdabalken, ÄB, 18 kap. 2 §. I detta lagrum utpekas vem det åvilar efter en anhörigs död att kontakta de potentiella dödsbodelägarna om dödsfallet: nämligen den delägare som sammanbodde med den avlidne eller annars i nuläget kan ta hand om egendomen efter denne. Dödsbodelägare är, enligt 18 kap. 1 § ÄB, efterlevande make eller sambo, arvingar och universella testamentstagare; du är alltså dödsbodelägare i egenskap av arvinge efter din far – och om dennes död skulle du rätteligen ha underrättas. När så ska ske framgår emellertid ej, ledning kan dock utfås från begravningslagen, 5 kap. 10 § BegrL vilken föreskriver att stoftet efter den avlidne företrädesvis skall kremeras och/eller gravsättas senast en månad efter det att döden fastställts. För att du härvidlag ska kunna framföra eventuella önskemål enligt BegrL om huruvida kremering ska företas eller var gravsättning skall ske av stoftet efter din pappa, bör du ju rimligtvis kontaktas i ett tidigt skede – i god tid före utgången av den tidsfrist inom vilken den dödes stoft eller aska senast skall vara jordfäst. Betydelsen av den underrättelse till dödsbodelägarna som ska tillkomma enligt ÄB:s regler visar sig alltså om vi ser till de bestämmelser i BegrL vilka medger en anhörig att framföra egna önskemål om den avlidnes kremering eller gravsättning (kanhända hade du velat se att din far begravdes på en kyrkogård i din närhet eller som din släkt eljest har koppling till?); framförandet av dessa vilar ju på förutsättningen att den därtill berättigade i ett tidigt skede överhuvudtaget får veta att dödsfall inträffat. Viktigt att notera i sammanhanget är dock att lagstiftaren i stor utsträckning velat beakta den dödes önskan om var s.a.s. den ”sista vilan” skall företas (5 kap. 1 §: ”När någon har avlidit, bör hans önskan om kremering och om gravsättningen såvitt möjligt följas av den som i egenskap av anhörig eller närstående eller annars ordnar med gravsättningen”), med andra ord gäller ingen ovillkorlig rätt att bestömma över stoftet och/eller askan efter den döde. Huruvida din far uttryckligt framställt någon sådan begäran går dock ej att utläsa ur frågan, men tänkbart kan alltså det förhållandet att din fars aska utförts ur Sverige till Thailand vara ett utslag av att din pappas förmortala krav därom beaktats. Om vi däremot utesluter det alternativet, och istället antar att det gjorde din far detsamma hur stoftet efter honom skulle komma att hanteras, kunde tänkbart BegrL ha trätt i tillämpning om ”tvist”, i 5 kap. 3 § bemärkelse, om ämnet förelåg mellan dig och andra efterlevande. 5 kap. 3 § lyder: ”Om de efterlevande inte kan enas om kremering skall ske eller om gravsättningen, skall huvudmannen för begravningsverksamheten på den ort där den avlidne senast var folkbokförd på begäran medla mellan parterna. [...] Om enighet inte kan uppnås, skall huvudmannen i stället med eget yttrande hänskjuta tvisten till länsstyrelsen”. I överensstämmelse med 5 kap. 4 § ”skall länsstyrelsen härvid pröva vem som skall bestämma om kremering eller om gravsättningen. Länsstyrelsen skall därvid särskilt beakta önskemål som den avlidne kan ha haft. Hänsyn skall också tas till parternas personliga förhållande till den avlidne, främst sammanlevnad, släktskap eller annan nära anknytning. ” Jag demonstrerar här i själva verket bara vad som potentiellt hade kunnat komma till stånd om du nåtts av underrättelsen om din fars frånfälle före kremeringen. ”Tvisten” kunde ju emellertid även relatera till var askan efter din far, när denne väl kremerats, skulle gravsättas – i Sverige eller utomlands – och i fall av en sådan konflikt hade askan, i linje med 5 kap. 14 § (Efter kremering får askan lämnas ut till någon enskild bara om denne skall föra över askan till en begravningsplats som inte är belägen vid krematoriet, gravsätta askan på någon annan plats än en begravningsplats, eller föra ut askan ur Sverige) jämförd med 5 kap. 16 § (Om det för den huvudman för begravningsverksamheten eller den innehavare av krematorium som förvarar askan är känt att det råder tvist om platsen för gravsättningen, får askan inte lämnas ut eller på annat sätt föras bort förrän tvisten är slutligt löst) ej bort ha utlämnats alls. Slutsaten av det anförda är alltså att för det fall du bara underrättats om dödsfallet tidigare än som skett hade dina möjligheter varit mer vidlyftiga. Det konkreta svaret på din fråga om man får förfara såsom skett utan att kontakta dig blir alltså principiellt ja: hinder mot 1) kremering respektive 2) utförsel av aska möter ju bara för de fall ”tvist” råder mellan de efterlevande om dessa frågor (alltså inte under sådana omständigheter varom här är fråga, att ”närmsta anhörig inte kontaktats”) . Eftersom du inget vetat och inte kunnat ge tillkänna någon motstridig åsikt har följaktligen inte ”tvist” förelegat – och visst måste i den bemärkelsen de företagna åtgärderna varit sådana som ”fått” vidtas utan hinder av BegrL 5 kap. 3-4 och 14-15 §§. Vänligen

Försäljning av fastighet utan alla dödsbodelägares samtycke

2012-06-26 i ARVS- OCH TESTAMENTSRÄTT
FRÅGA |5 arvstagare finns och ett hus ska säljas i dödsboet. Mäklare har köpare som betalat handpenning. 4 arvstagare + köpare har skrivit på kontraktet. 1 arvstagare vill inte pga synpunkter på förtida arv. Hur funkar en tvångsförsäljning via Tingsrätten i detta?
Emma Persson |Hej! Ni fem arvstagare är dödsbodelägare (18 kap. 1 § Ärvdabalken (ÄB)). Som huvudregel gäller att alla dödsbodelägare ska vara överens om åtgärder rörande dödsboets förvaltning. Man kan alltså säga att varje dödsbodelägare har en slags vetorätt. Varje dödsbodelägare kan dock hos tingsrätten ansöka om att en boutredningsman ska överta förvaltningen (19 kap. 1 § ÄB). Boutredningsmannen ska då istället för dödsbodelägarna förvalta och företräda boet (19 kap. 11-12 §§ ÄB). En boutredningsman kan dock inte utan skriftligt samtycke från alla dödsbodelägare sälja fast egendom (19 kap. 13 § ÄB). Lämnar inte alla dödsbodelägare sitt samtycke kan boutredningsmannen ansöka om tillstånd hos rätten att få sälja fastigheten. Rätten beviljar tillståndet om inte särskilda skäl talar mot det, tex. att någon dödsbodelägare vill förvärva fastigheten. Enligt lagen (18 kap. 1 § ÄB) kan dödsboet vidta en åtgärd trots att inte alla dödsbodelägare har lämnat sitt samtycke. Det handlar då om situationer där åtgärden anses brådskande och någon dödsbodelägares samtycke inte kan inhämtas. Enligt en kommentar till denna bestämmelse sägs att ”åtminstone åtgärder som är nödvändiga för att rädda värden måste få vidtas även mot meddelägares protest”. För att ni skulle få sälja fastigheten utan den siste delägarens samtycke måste det alltså röra sig om en försäljning som kan sägas vara _nödvändig _för att rädda ekonomiska värden. Det är alltså ett högt krav ställt till varför man ska få vidta en åtgärd utan alla delägarens samtycke, och det räcker då inte med att det ”bara” är en bra, fördelaktig eller smidig affär. Eftersom det kan vara svårt att avgöra när en viss åtgärd kan anses ”nödvändig”, skulle jag rekommendera er att förordna boutredningsman och genom dennes hjälp försöka komma överens, om ni inte kan göra det på egen hand. Om det inte går att få den siste delägarens samtycke kan ju boutredningsmannen ansöka om tillstånd till försäljningen hos rätten. Skulle rätten inte lämna sitt tillstånd kan till sist följden bli att boutredningsmannen måste skifta ut andelar i fastigheten till alla dödsbodelägare. Om ett sådant skifte sker uppkommer samäganderätt mellan dem som fått del i fastigheten (1 § lagen (1904:48) om samäganderätt). Eftersom samäganderätt uppstår kan en av samägarna begära att hela fastigheten ska försäljas på offentlig auktion (6 § lagen om samäganderätt). Därigenom blir fastigheten såld, och alla delägare får sin andel i de pengar fastigheten sålts för istället för i själva fastigheten. Det ska dock uppmärksammas att en delägare kan förhindra sådan offentlig auktion om delägaren kan visa synnerliga skäl för att inte sälja fastigheten (6 § lagen om samäganderätt). Eftersom den siste dödsbodelägaren i ditt fall inte lämnar sitt samtycke på grund av synpunkter på förtida arv, kan det rimligaste alternativet vara att avvakta utredningen och utgången av påståendet, och som jag skrivit ovan förordna om en boutredningsman som kan ansöka om rättens tillstånd till försäljningen om den siste delägaren skulle fortsätta att inte lämna sitt samtycke. Länk till ÄB: https://lagen.nu/1958:637 Länk till lagen om samäganderätt: https://lagen.nu/1904:48_s.1 Med vänlig hälsning