Får andre föräldern hämta barnet och inte meddela när han kommer tillbaka?

2018-12-26 i Brott mot familj, 7 kap. BrB
FRÅGA |Hej!Jag har ett barn på 10månader. Idag tog pappan honom, (gemensam vårdnad) utan att jag fick säga hejdå, träffa honom eller ens veta vad som händer nu. Det finns ingen socialtjänst bedömning på detta, har på inspelning när dom säger att jag är en bra mamma för sonen. Nu har han tagit bort honom från hans hem, (som är här hos mig) och jag får inte veta när jag ska träffa honom igen. Får han göra såhär?
Natalie van den Broek |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga Du beskriver att pappan till barnet tagit barnet utan att berätta när du får träffa barnet igen. Detta är verkligen inte okej. Vårdnaden ska utövas gemensamt om man har gemensam vårdnad och vårdnadshavare har därför en skyldighet att gemensamt fatta beslut och kommunicera kring barnets angelägenheter. Det kan även vara så att hans agerande är brottsligtEgenmäktigande med barn Den som har gemensam vårdnad med någon över ett barn under femton år och utan beaktansvärda skäl skiljer barnet från den andre vårdnadshavaren kan göra sig skyldig till "egenmäktigande med barn". Påföljden av detta är antingen böter eller fängelse i högst 1 år. Detta innebär att om pappan inte har beaktansvärda skäl (kan t.ex. vara om han har anledning att ro att barnet far illa hos dig) så kan han ha gjort sig skyldig till brott. (7 kap. 4 § Brottsbalken)Mitt rådJag råder dig att kontakta socialen i första hand och beroende på om de kan hjälpa dig eller inte kan du i andra hand anmäla till polisen. Det viktigaste i denna situationen är att barnet inte far illa och om du känner att du och pappan till barnet inte kan samarbeta kring frågor om barnet så kan det vara en bra ide att ta hjälp av socialen att få till samarbetssamtal och i värsta fall inleda en vårdnadstvist i domstol som får reda ut hur vårdnaden av ert lilla barn ska gå till. Lycka till!Om du vill ha mer rådgivning är du mer än välkommen att vända dig till några av våra andra tjänster:- Gratis telefonrådgivning, ring oss på 08-533 300 04 och välj knappval 2.- Ställ en expressfråga och få garanterat svar inom tre dagar för 995 kr, klicka här- Ställ en expressfråga och få garanterat svar inom 24 h för 1495 kr, klicka här- Boka tid med en jurist för 1677,50 kr/h, ring oss på 08-533 300 04 och välj knappval 1.Med vänlig hälsning,

Hur förhindrar jag egenmäktighet med barn?

2018-09-04 i Brott mot familj, 7 kap. BrB
FRÅGA |Hej,Jag är orolig över att min partner kan komma att försöka resa till sitt hemland med våra två gemensamma barn och vägra mig att träffa dem igen. Vad kan jag göra för att förhindra att han lyckas?
Susanne Zahawi |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Frågor om barnrätt regleras i familjebalken (FB)Jag utgår från att du och din partner har gemensam vårdnad. Beslut vid gemensam vårdnadDen som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och ska se till att barnets behov enligt 1 § blir tillgodosedda (6 kap. 2 § FB). Vid gemensam vårdnad ska i princip alla beslut rörande barnets personliga angelägenheter fattas gemensamt av båda vårdnadshavarna (6 kap. 13 § FB). Dock har den ena vårdnadshavaren rätt att ensam fatta beslut om den andra vårdnadshavaren är till exempel sjuk eller att beslutet gäller daglig omsorg (6 kap. 13 § andra stycket FB). Ju betydelsefullare beslutet är, desto viktigare är det att båda vårdnadshavarna tar del i beslutet.Krävs båda vårdnadshavarnas samtycke vid utlandsresor?Vid utlandsresor är det av den allmänna uppfattningen att kortare utlandsresor hänförs till den dagliga omsorgen av barnet (6 kap. 13 § FB). Det innebär att vid kortare utlandsresor krävs inte samtycke från den andra vårdnadshavaren. Det är dock svårt att säga exakt vad som anses vara en kortare resa. Om du och din partner till barnen är separerade ska utlandsresan inte utgöra ett ingrepp i din rätt till umgänge med barnen. En vecka kan ses som en kortare utlandsresa. Vad gäller en utlandsresa på två veckor så kan man argumentera åt båda hållen, dvs. att det kan vara en kortare utlandsresa men det kan även vara en lång utlandsresa om det skulle ev. inskränka din rätt till umgänge med era barn.Vad händer om din partner reser med barnen utan ditt samtycke?Om en utlandsresa på två veckor inte ses som en kortare utlandsresa kan hans förfarande ses som brottsligt. En förälder som i strid med lagens regler tar med ett barn under 15 års ålder utomlands kan dömas för egenmäktighet med barn. Ett sådant brott kan medföra böter eller fängelse i högst ett år (7 kap. 4 § Brottsbalken).Vad kan du göra?Du skulle eventuellt kunna ansöka om att återkalla passet (12 § passlagen). Återkallelse av pass är ett sätt att förhindra att en av föräldrarna egenmäktigt bortför barn till utlandet, t.ex. i fall då föräldrarnas gemensamma vårdnad bibehållits efter skilsmässa och en av dem är utländsk medborgare. Ett pass som avser ett barn under 18 år, kan återkallas om barnets vårdnadshavare eller, om barnet vistas här i landet och står under vårdnad av båda föräldrarna. Här förutsätts det att en av dem begär att passet ska återkallas och att det inte finns synnerliga skäl mot återkallelse (12 § p. 2 passlagen). Synnerliga skäl att göra undantag från huvudregeln kan t.ex. föreligga om en av föräldrarna vistas i annat land och det är uppenbart att dennes medgivande annars skulle ha lämnats eller - när det gäller fosterbarn utan särskilt vårdnadsbeslut av domstol - den naturliga kontakten med de biologiska föräldrarna kan anses vara brutenNågot annat som du kan göra är att eventuellt söka ändring av vårdnad och begära ett intermistiskt beslut om att vårdnaden ska tillfalla dig. Ett interimistiskt beslut är ett domstolsbeslut som gäller i avvaktan på domstolens slutliga dom. Vid beslut om vårdnad som t.ex. ett intermistiskt beslut, ska domstolen beakta även barnets bästa. Jag skulle avråda dig till detta med hänsyn till att processen kan bli långdragen och om resan är nära inpå. Min bedömningJag skulle rekommendera dig att ta kontakt med en jurist. På Lawline arbetar våra jurister dock inte med straffrätt (ett ärende som detta kan bli straffrättsligt) men om ni vill ha mer rådgivning hos oss är telefonrådgivning ett alternativ. Telefonnumret till vår telefonrådgivning är följande: 08-533 300 04.Lycka till!Med vänliga hälsningar

Är det brottsligt att ta emot barn mot vårdnadshavarens vilja?

2018-08-07 i Brott mot familj, 7 kap. BrB
FRÅGA |Om min 14-åriga halv-lillasyster, vi har gemensam mor, reser till Sverige från San Diego för att hälsa på släkten men sedan bestämmer sig för att åka till mig utan lov. Hon gör det olovligen då modern till 14-åringen inte vill att hon ska hälsa på mig medan fadern tycker att det är okej- de har gemensam vårdnad och bor i USA. Kan det bli något straff för mig och min sambo om vi har henne hos oss? Vi är 24 år gamla.
Magnus Gustafsson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!I 6 kap. 11 § föräldrabalken (FB) fastslås att vårdnadshavaren till ett barn ska bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter, med hänsyn till barnets egen åsikt efter ålder och mognad. I princip bestämmer helt enkelt din halvsysters föräldrar om hon får besöka dig. Detta är dock rent civilrättsliga regler.Enligt min uppfattning begår ni inte ett brott genom att ta emot din halvsyster. Närmast till hands ligger något slags brott mot frihet enligt 4 kap. brottsbalken (BrB), men dessa förutsätter att gärningsmannen på något vis utövar tvång eller liknande, eller brottet egenmäktighet med barn enligt 7 kap. 4 § BrB. Det är i och för sig möjligt att göra sig skyldig till detta brott genom att bara hålla ett barn åtskiljt från sin vårdnadshavare, men detta har i praxis enbart gällt i fall då gärningsmannen tidigare varit den som faktiskt skiljt barnet från vårdnadshavaren (fallen NJA 1991 s. 241, NJA 1992 s. 566, NJA 1993 s. 277). Av rättsfallet NJA 2017 s. 557 framgår att krav för att en handling ska anses brottslig enligt bestämmelsen dels är att barnet egenmäktigt hålls kvar "så länge och under sådana former att det verkligen anses skilt från vårdnadshavaren." samt att gärningsmannens avsikt med agerandet måste vara att varaktigt skilja barnet från vårdnadshavaren. Som du säkert förstår kan detta knappast aktualiseras i ditt fall; det kan diskuteras om ni överhuvudtaget "håller kvar" din halvsyster, och ni har förstås inte avsikt att skilja henne från hennes vårdnadshavare för att ni tar emot henne när hon (frivilligt) kommer till er. Så länge din halvsyster vill vara hos er kan jag alltså inte föreställa mig att ni skulle begå en brottslig handling genom att ta emot henne. Hennes vilja är visserligen inte straffrättsligt relevant, men eftersom ni inte på något sätt hindrar eller försvårar för vårdnadshavaren att hämta/låta hämta henne kan det knappast vara brottsligt. Skulle vårdnadshavaren, eller för den delen en polis eller socialarbetare, komma för att hämta din halvsyster vore situationen förstås en annan då vårdnadshavaren har rätt att utöva ett visst tvång över barnet, vilket ni då inte får hindra. Jag hoppas att mitt svar var till hjälp!Med vänlig hälsning

Egenmäktighet med barn när vårdnadshavare undanhåller barnet från den andra vårdnadshavaren

2018-02-13 i Brott mot familj, 7 kap. BrB
FRÅGA |Hej, Jag heter XX, är 39 år och upplever just nu en ganska jobbig situation. Min fd sambo har på eget bevåg "tagit" vår gemensamma nioåriga dotter. Jag har inte fått träffa henne på sex veckor nu. (Två undantag har dock gjorts, men hon insisterar på att jag inte får träffa henne. Vi har gemensam vårdnad, men inte något juridiskt avtal än som reglerar umgänget. Efter vad jag har förstått, så har jag den juridiska rätten att umgås med min dotter hälften av tiden. Vi har tidigare alltid haft växelvist boende varannan vecka. Jag vill dock inte bara hämta henne på skolan eftersom jag är övertygad om att min fd sambo har manipulerat min dotter om att jag på något sätt inte är en bra person och att det därför skulle uppstå en "dragkamp" mellan oss föräldrar och jag vill inte att det ska drabba vår dotter. Det står ganska klart nu att det kommer bli en fråga om en vårdnadstvist. Själv önskar jag fortsatt gemensam vårdnad med växelvist boende eftersom jag tror att det bästa för vår dotter är om hon växer upp med båda sina föräldrar. Min fd sambo söker däremot ensam vårdnad och anger samarbetssvårigheter som anledning. Det är riktigt att vi har varit oense om vissa saker, men inget allvarligt och jag har aldrig någonsin tillfogat min dotter något illa. Nu undrar jag om det kan vara så att min fd sambo kan göra sig skyldig till egenmäktighet med barn trots att vi inte har något juridiskt avtal som reglerar umgänget. Hoppas på svar på denna fråga. Med vänlig hälsning,XX
Louise Bergstrand |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline! Jag har tagit bort ditt namn för att anonymisera frågan. Jag kommer nedan förklara vad brottet egenmäktighet med barn innebär och försöka bedöma om din fd sambo kan ha gjort sig skyldig till brottet. Egenmäktighet med barn finns i brottsbalken (BrB) 7 kap 4 §.Efter detta kommer jag även ge råd om hur en polisanmälan mot din fd sambo kan påverka en eventuell vårdnadstvist. Brottet egenmäktigt förfarande Om en person som har vårdnaden av ett barn skiljer barnet från den andra vårdnadshavaren så kan det utgöra brottet egenmäktighet med barn. Även när gärningspersonen håller kvar barnet på en plats dit barnet har tagits med samtycke av den andra vårdnadshavaren kan det utgöra brott. Det krävs att skiljandet sker utan beaktansvärda skäl. Utan beaktansvärda skäl innebär att vårdnadshavaren för bort eller undanhåller barnet utan att det finns anledning för det. Exempelvis kan anledning att undanhålla barnet finnas om barnet riskerar att utsättas för övergrepp eller annan ogynnsam utveckling i den miljö som barnet befinner sig i. Min bedömning av ditt fall Eftersom din fd sambo undanhåller er dotter från dig så finns det en möjlighet att hon gör sig skyldig till egenmäktighet med barn. Även om din fd sambo håller kvar er dotter hemma hos sig, dit du kanske har samtyckt till att er dotter förs, så kan det vara ett olovligt undanhållande. Utifrån var du berättar så verkar det inte finnas några beaktansvärda skäl för din fd sambo att undanhålla er dotter från dig. För att din fd sambo skall kunna hållas ansvarig för brottet egenmäktighet med barn räcker att hen förstår att det inte finns beaktansvärd skäl att hålla undan dottern. Jag förstår det dock som att du har fått träffa din dotter två gånger under dessa sex veckor. Hur dessa undantag påverkar bedömningen av om din fd sambo har gjort sig skyldig till egenmäktighet med barn kan jag tyvärr inte uttala mig om. Hur anmälan om brott kan påverka den eventuella vårdnadstvisten Eftersom du berättar att det förmodligen kommer bli en vårdnadstvist så vill jag även förklara hur en polisanmälan mot din fd sambo kan påverka domstolens bedömning. Bestämmelserna om vårdnad finns i föräldrabalken (FB) 6e kapitel. Om du skulle anmäla din fd sambo för egenmäktighet med barn och hen blir dömd för detta så kan det vara negativt för hens möjlighet att behålla vårdnaden. Det kan bedömas som att din fd sambo saboterar när du försöker utöva vårdnaden av er dotter, FB 6 kap 5 §. Om din fd sambo döms så kan dina chanser att få behålla vårdnaden alternativt få ensam vårdnad om er dotter öka. Om fallet läggs ner eller om din fd sambo frias i domstolen så finns det istället en risk att detta kan påverka dig negativt. Att du har anmält din fd sambo kan göra att domstolen bedömer det som att ni har svåra samarbetsproblem. Om domstolen bedömer att ni har samarbetsproblem finns det en risk att er dotters bästa anses vara att en av er får ensam vårdnad. Din dotter har rätt till båda sina föräldrarÄven om du har vårdnaden om din dotter så innebär inte det att du har en rätt att umgås med henne hälften av tiden. Det lagen säger är istället att din dotter har rätt till en nära och god kontakt med båda sina föräldrar, FB 6 kap 2 a §. Det är ert ansvar som vårdnadshavare att tillsammans se till att er dotter får träffa er båda. Slutligen rekommenderar jag att om ni inte har gjort det ännu så kan ni kontakta familjerätten i er kommun. Familjerätten kan hjälpa till med samarbetssamtal och att komma överens om vårdnadsfrågor, FB 6 kap 18 § och socialtjänstlagen 5 kap 3 §. Om det blir en vårdnadstvist så kan domstolen besluta att ni först skall testa samarbetssamtal. Information om familjerätten och samarbetssamtal skall finnas på din kommuns hemsida. SammanfattningDet finns omständigheter som talar för att din fd sambo kan göra sig skyldig till egenmäktighet med barn. Om du anmäler din fd sambo för brott så kan detta dock komma att påverka den eventuella vårdnadstvisten. Beroende på om din fd sambo döms eller frias i domstolen kan en polisanmälan påverka dina möjligheter till att få behålla vårdnaden om er dotter. Det kan öka dina chanser eller minsak dem. Jag rekommenderar att ni kontaktar familjerätten i er kommun för att så långt som möjligt undvika en tvist och på så sätt se till er dotters bästa. Jag hoppas att du har fått svar på din fråga!Om du har fler frågor är du välkommen att ställa en till här.Med vänliga hälsningar,

Är det egenmäktigt förfarande att flytta med sitt barn?

2018-11-22 i Brott mot familj, 7 kap. BrB
FRÅGA |Hej, mitt barnbarn har bott hos sin mamma heltid efter skilsmässan(ca 7år). Pappan träffar barnbarnet på sina egna villkor, dvs när pappan känner att "han har tid". Mamman har nu nytt barn med ny man och det tänker flytta till hus i grannkommun ca 14km. Barnbarnet ska gå kvar i sin skola till 5:e-6:e klass. Han får skjuts til och från skola tills han vill åka buss själv. Pappan tänker anmäla mamman för egenmäktigt förfarande ?! Pappa flyttade själv med ny familj 3,5mil utan att fråga mamman . Vad är rätt och fel?Orolig mormor
Alicia Yngstrand |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Hur ser vårdnaden ut i denna situation: 1. Jag börjar med att utreda vårdnaden i förhållande till pappan:Jag antar att han har vårdnad om ditt barnbarn eftersom du inte har uppmärksammat om att så inte skulle vara fallet. Jag kan dock tycka att hans "intresse" för att faktiskt vara del av barnets uppfostran, saknas. Sedan finns det även ett hinder eftersom han har valt att flytta 3,5 mil bort. Detta innebär att pappan troligen inte utövar den faktiska vårdnaden (barnet har ju dessutom bott på heltid med sin mamma). 2. Det finns möjlighet för mamman att väcka talan om vårdnad:Det verkar som att mamman är den faktiska vårdnadshavaren, även om båda föräldrar är det i juridisk mening. Det verkar också som att det finns samarbetssvårigheter mellan föräldrarna. Om två vårdnadshavare inte kan samarbeta, så blir det mycket svårt att ta hand om sitt barn på ett effektivt sätt. Detta vill man förhindra eftersom det inte är bra för barnet.Det mamman kan göra är att väcka en talan om att få ensam vårdnad enligt Föräldrabalken 6 kap. 5 §. Då kan hon få klarhet i vad som gäller angående vårdnaden, men detta är inget hon måste göra. Har mamman gjort sig skyldig till egenmäktigt förfarande enligt Brottsbalken 7 kap. 4 §:För att göra sig skyldig till egenmäktigt förfarande så måste barnet vara under 15 år. Det verkar som att han går i låg- eller mellanstadiet, så jag antar att han är under 15. Hade mamman hade ett "beaktansvärt skäl" att flytta med sin son?Eftersom hon är mamma till barnet och även barnets vårdnadshavare så är det denna fråga vi måste besvara. Jag tycker inte att flytta 14 km verkar som en väldigt ingripande åtgärd. Speciellt inte när pappan flyttade 3,5 mil från sin son, utan problem. Dessutom så går sonen kvar i samma skola. Flytten innebär inte att pappan måste anstränga sig väsentligt mer för att kunna träffa sin son.Hon och sonen bor med en ny familj och det är viktigt för dem båda att få ett fungerande familjeliv. I deras fall så innebär det att de måste flytta och då ska de kunna göra det. Baserat på detta tycker jag att det är tydligt att mamman flyttade för att kunna få ett fungerande familjeliv och ge sin son stabilitet och trygghet. Hon hade alltså goda skäl för att flytta (hon hade beaktansvärda skäl). Alltså har hon inte gjort sig skyldig till egenmäktigt förfarande enligt min bedömning. Jag kan tillägga att den övriga informationen i 7 kap. 4 § inte är relevant i ert fall. Detta eftersom det tar sikte på situationer där den vuxne inte är vårdnadshavare, eller om den vuxne har anförtrotts vårdnaden av ett barn. Men som sagt så är hon mamma och vårdnadshavare till barnet så detta är inte aktuellt. Sammanfattning och råd:Jag kan inte se att omständigheterna pekar på att hon har gjort fel. Egenmäktigt förfarande är ett sätt att skydda vårdnaden (i detta fallet vill pappan skydda sin rätt att utöva vårdnaden). Det finns ju ingenting som tyder på att hon på något sätt vill hindra honom från att agera som gemensam vårdnadshavare. Mitt råd här är att försöka prata med honom. Naturligtvis om det blir en konflikt istället för en diskussion så är det inte gynnsamt. Men det är ju deras barn och det hade varit enklare att hitta en lösning tillsammans. Det finns även möjlighet att gå till socialtjänsten och be om hjälp med sådana samtal, se Socialtjänstlagen 5 kap. 3 §. Jag hoppas verkligen att detta har hjälpt något och att situationen löser sig så ni kan få lite lugn och ro! Skulle det uppstå fler frågor eller problem, så tveka inte att skicka in en ny fråga! Med vänliga hälsningar,

Åtalsprövningsregel vid egenmäktighet med barn

2018-08-26 i Brott mot familj, 7 kap. BrB
FRÅGA |Hej!I höstas flyttade min brors ex ca 110 mil med deras gemensamma dotter (11 år) utan min brors medgivande. De ligger i en vårdnadstvist där både social och familjerätt är inblandade.I mars dömdes det ensam vårdnad (interimistiskt beslut) till min bror och i domen stod det att mamman skulle lämna flickan senast i början av april hemma i min brors bostad. Detta är inte gjort än. Han kämpar för att få ner henne, men mamman lämnar inte henne. Att min bror har fått ensam vårdnad beror på en hel del omständigheter som gjort att man inte anser att det är tryggt att vistas hos mamman och hennes nya sambo samt att mamman påverkar flickan starkt till att tycka vissa saker och att göra vissa saker. Efter ett tag tillsatte man en medlare som skulle undersöka om det förelåg hinder att flytta på flickan och det gjorde det inte. Vite på 10 000 kr utdömdes utan framgång. Två gånger har man tillsammans med socialtjänst och polis försökt få hem flickan utan framgång. Detta för att varje gång det tas något beslut eller ett agerande tar flickans mamma eller mormor henne till sjukhuset och vill få henne diagnostiserad som suicidal, men alla gångerna har man kommit fram till att hon inte är det. Det man bedömer flickan som är att hon är i en kris pga av allt som händer och det är ju inte så konstigt. Min fråga är nu om jag som anhörig kan anmäla mamman för egenmäktighet med barn då hon inte direkt samarbetar och hon har ju faktiskt inte vårdnaden om flickan?
Anja Bartholdsson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Kort om brottet egenmäktighet med barnBrottet egenmäktighet med barn återfinns i Brottsbalken (BrB) 7 kap. 4 § och innefattar gärningar som utgör ingrepp i eller missbruk av vårdnad enligt Föräldrabalken eller LVU. Brottet kan begås på olika sätt, exempelvis genom att någon som inte har vårdnaden om barnet vägrar återlämna barnet, gömmer det eller på annat sätt hindrar att barnet återkommer till vårdnadshavaren. Det krävs att skiljandet från vårdnadshavaren är varaktigt och att det inte finns beaktansvärda skäl för ett skiljande (ex. att man tagit med sig barnen för att skydda dom från att bli utsatta för våld av en annan vårdnadshavare). Avgörande är om barnet hålls kvar på ett sådant sätt att vårdnadshavaren varaktigt skiljs från möjligheterna att utöva vårdnaden.Brottet är indelat i två svårighetsgrader, brott av normalgraden samt grovt brott. Vid bedömningen av om brottet är grovt är beaktas bland annat hur barnet påverkats av gärningen, dess relation till vårdnadshavare, vem som har förövat gärningen, gärningspersonens lämplighet att ha hand om barnet samt hur denne gått tillväga när denne fört bort barnet. Något som brukar tillmätas stor vikt är om barnet har avskurits från sin invanda miljö och förts till eller kvarhållits i ett främmande land, kanske i osäkerhet om möjligheten att återse den förälder som barnet skiljts från. Hur det ligger till i det här fallet är svårt att säga med den information jag har men det kan vara bra att veta att det är många omständigheter som vägs in.Anmäla och väcka åtalVad gäller din fråga om du kan anmäla så kan det vara bra att känna till att det vid egenmäktighet med barn finns en särskild åtalsprövningsregel i BrB 7 kap. 6§. Det innebär att åklagaren måste utreda två frågor innan denne väcker åtal. Dels om ett brott överhuvudtaget begåtts, dels får åtal inte väckas såvida det inte är påkallat ur allmän synpunkt. Det senare innebär att åklagaren ska göra en särskild prövning av om det är lämpligt att väcka åtal för brottet ifråga. Anmälan är inte en förutsättning för att åtal ska kunna väckas men kan såklart vara skälet till att ett brott uppdagas. Enligt förarbetena till BrB ska en bedömning av om åtal för ett brott är påkallat ur allmän synpunkt avgöras av flera faktorer - brottets art, syftet med straffet, omständigheterna vid det aktuella brottet samt sociala hänsyn (exempelvis målsägandens situation). Anledningen till att det krävs att åtal ska vara påkallat ur allmän synpunkt när det gäller just brottet egenmäktighet med barn är att undvika opåkallade ingripanden i privata förhållanden. Det är viktigt att åklagaren gör en särskild avvägning för att få ett vettigt förfarande då det ofta handlar om mål där upprörda känslor, hämndbegär, obstruktioner och dylikt är vanligt förekommande. Med hänsyn till barnets bästa är det därför ofta befogat att avstå från utredning och lagföring. Dock inte sagt att det alltid är så. Åtal sker normalt om brottet är grovt varför ovan nämnda omständigheter vid bortförandet kan vara avgörande. I de fall barnet förs till utlandet är det i regel från allmän synpunkt också viktigt att åtal sker. Å andra sidan kan ett åtal i ett sådant fall medföra att gärningspersonen blir än mindre benägen att återvända med barnet. Det är alltså en balansgång. Slutsatsen är att du såklart kan anmäla det som hänt men huruvida åtal väcks beror på omständigheterna i det enskilda fallet.Hoppas mitt svar har varit till hjälp! Vänligen,

Tvegifte och rätt att bära efternamn

2018-06-17 i Brott mot familj, 7 kap. BrB
FRÅGA |I min släktforskning har jag hittat en kvinna som gifte sig 1920 i Sverige, trot att hon redan var gifta USA. Vilket brott gör sig den nye mannen skyldig till om han visste hur det låg till? Samma straff för honom?Kvinnan hade strax före bröllopet fött tvillingar med "fader okänd". i kyrkboken står att den nye mannen ber att få dem antecknade somn sina barn. När barnen dör, antecknas de trots detta med det efternamn som modern fått i sitt första äktenskap och trots att mannen i Amerika absolut inte kan vara deras fader. Kan de ändå enligt lag ha hans efternamn?
Johanna Lindström |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med dina frågor!Tvegifte, att vara gift med någon fastän man redan är gift med en annan, är enligt svensk lag ett så kallat egenhändigt brott. Vad detta innebär är att det endast är den person som gifter sig med två personer som kan göra sig skyldig till brottet. Den man som kvinnan gifte sig med i Sverige kan alltså inte dömas och straffas för tvegifte, oavsett om han vetat om att hon var gift eller inte.Att barnen har antecknats med det efternamn mannen i USA bar beror troligen på att de givits moderns namn från det äktenskapet (om det kommit fram att det nya äktenskapet var ogiltigt på grund av tvegiftet). Enligt den idag gällande namnlagen får ett barn som föds vara ett efternamn som någon av föräldrarna bär. Visserligen kan det finnas vissa skillnader mellan den nu gällande lagen och den som gällde 1920, men med det resonemanget skulle tvillingarna haft rätt att bära den amerikanska mannens efternamn inte för att han varit deras far utan snarare för att deras mamma genom att vara gift med honom tagit hans efternamn.Hoppas du fick svar på dina frågor, om du har fler frågor är du välkommen att höra av dig till Lawline igen!Vänligen,

Tvegifte samt bodelning

2018-02-03 i Brott mot familj, 7 kap. BrB
FRÅGA |Hej!Fick precis reda på att min mammas man (ej min far) har åkt till sitt hemland och gift sig på nytt. Min mamma och han är inte skilda, bägge är svenska medborgare. Hans nya fru är inte svensk medborgare. Min fråga är hur min mamma ska gå tillväga? Att ansöka om skilsmässa är självklart. Men hur anmäler man honom för tvegifte? Ringer polisen? Och vad händer med bodelningen? De har en bostadsrätt som står på bägges namn. Tack för hjälp!
Magnus Gustafsson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Din fråga aktualiserar huvudsakligen brottsbalken (BrB) och äktenskapsbalken (ÄktB).Som du själv är inne på tyder mycket på att din mors man gjort sig skyldig till tvegifte enligt 7 kap. 1 § BrB. Utan att känna till de mer exakta omständigheterna är det svårt att säga säkert, men utifrån din fråga uppfattar jag det så. Om din mor skulle vilja upprätta en anmälan rekommenderar jag att du föreslår något av tillvägagångssätten som beskrivs i länken nedan till henne. https://polisen.se/Utsatt-for-brott/Gor-en-anmalan/Gällande bostadsrätten och bodelningen så ska de som regel dela lika på allt giftorättsgods såsom det beskrivs i 7 kap. 1-2 §§ ÄktB. Har din mor och hennes man ingen enskild egendom ska de alltså dela lika på all sin egendom, inklusive bostadsrätten. Vissa undantag finns dock, exempelvis i 10 kap. 2 § ÄktB.Jag hoppas att mitt svar var till hjälp!Med vänlig hälsning