Fråga om brottet egenmäktighet med barn
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig med din fråga till oss på Lawline.
Brottet egenmäktighet med barn finner du i 7 kap 4§ Brottsbalken som stadgar att den som obehörighen skiljer barn under 15 år från den som har vårdnaden om barnet döms för egenmäktighet med barn. Detta ska förstås som att brottet begås mot vårdnadshavaren och inte mot barnet i fråga. Utgångspunkten är att det finns någon slags överenskommelse om hur vårdnaden ska utövas och när den ena vårdnadshavaren inte följer överenskommelsen av någon anledning så att den andra vårdnadshavarens rätt inskränks. Man måste läsa bestämmelsen utifrån principen om barnets bästa, vilket är en princip som genomsyrar hela familjerätten och stärkts ytterligaresedan barnkonventionen blev svensk lag, då utgångspunkten inom svensk rätt är att det är barnets bästa att ha kontakt med båda sina föräldrar och rätten är därför mycket benägen att döma till gemensam vårdnad även mot föräldrarnas vilja.
Det finns däremot fler lager att utreda beträffande bestämmelsen - vilka avskiljanden avses? vilka undantag finns? hur ska barnets egen vilja beaktas - om i huvudtaget ?
Omfattas alla avskiljanden ?
Man ska observera när man läser bestämmelsens första mening att det där framgår att om avskiljandet skulle strida mot bestämmelserna 4 kap 1-2§§ Brottsbalken människorov, människohandel, människoexploatering eller olaga frihetsberövande. Dessa brott, om de skulle bli aktuella, har då företräde framför egenmäktighetsbrottet. Detta innebär alltså att i det enskilda fallet kan ett annat brott bli aktuellt, men det går inte att ge några större generella exempel på hur bedömningen görs utan rätten lär göra en samlad bedömning av det enskilda fallet.
Finns det undantag?
Eftersom principen om barnets bästa är vägledande för alla frågor som rör vårdnad, boende och umgänge (6 kap 2a§ Föräldrabalken) så fungerar även denna princip som en yttre måttstock och gräns. Den noggranna läsaren inser dock att det i nämnda paragraf finns ett antal situationer som kan rättfärdiga ena vårdnadshavaren att kvarhålla barnet hos sig - om barnet riskerar att utsättas för övergrepp eller fara illa ellerolovligen förs bort/hålls var. Mot detta ska vägas barnets behov av en nära och god relation till båda föräldrarna. Föräldern måste ha stöd för denna oro och det kan inte vara vardagliga saker som uppfostringen, sovtider, klädsel eller kost. Det krävs alltså beaktansvärda skäl och det motsvarar kvalificerade omständigheter och med detta förstås att ena föräldern inte ensidigt kan ta det i sina händer att bestämma vad som är bäst för barnet i fråga och bortse från överenskommelsen eller domen som reglerar vårdnaden.
Barnets viljas betydelse
Hur barnets egen vilja spelar in är en omtvistad fråga, och eftersom brottet begås mot den andra vårdnandshavaren är rättsläget osäkert beträffande om barnets vilja ska beaktas. Man kan visserligen föra argumentet att barnets vilja borde beaktas om barnet vägrar återförenas med den andra vårdnadshavaren eftersom det skulle kunna strida mot barnets bästa om inte dennes egen åsikt skulle tillmätas någon som helst betydelse. Det måste beaktas vad barnets vilja faktiskt är och vad barnet egentligen vill - om åsikten har blivit starkt påverkad av den ena föräldern spelar den självklart mindre roll, men det kan vara svårt att utröna vad barnets vilja faktiskt är. Om barnet opponerar sig mot att bo eller ha umgänge med dena ena föräldern vore det kanske bättre att kategorisera det som ett incitament för den kvarhållande föräldern att väcka talan på nytt om ensam vårdnad om barnet. Mot detta talar att det generellt sett inte är förenligt med barnets bästa att föräldrarna är osams och processar i domstol om vårdnaden.
Hoppas du fått klarhet beträffande din fråga, om du har ytterligare funderingar tveka inte på att höra av dig till oss igen.
Hälsningar
Johanna Wallin
