Får den ena vårdnadshavaren resa iväg med deras barn utan den andra vårdnadshavarens samtycke?
Mamma Emma och Pappa Rakel har sonen Melker tillsammans, han är två år gammal. Tingsrätten har efter deras separation och tvist om Melkers vårdnad, boende och umgänge beslutat att Melker ska ha gemensam vårdnad. Melker ska bo hos emma och har rätt till ett reglerat umgänge med Rakel. Pappan Rakel tar med Melker till en annan del av landet då han var rädd att Emma skulle misshandla honom. Rakels påstående om att Emma skulle misshandla Melker har prövats men det fanns inga bevis för att det ska ha skett.
Jag ska göra ett straffrättslig bedömning av Rakels agerande. Vilket lagrum ska jag använda och kan jag koppla det här till ansvarsfrihetsgrunder på något sätt?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till lawline med din fråga!
Får den ena vårdnadshavaren resa iväg med deras barn utan den andra vårdnadshavarens samtycke?
Vid gemensam vårdnad är huvudregeln att föräldrarna gemensamt ska fatta beslut i frågor som rör barnet och om barnets personliga angelägenheter (6 kap. 13 § första stycket FB). Detta innebär att en vårdnadshavare inte får åka iväg med barnet utan den andra vårdnadshavarens samtycke.
Vilket lagrum gäller?
Brottet som kan aktualiseras i denna situation är egenmäktighet med barn (7 kap. 4 § BrB). Enligt brottsbalken döms den som olovligen bortför ett av barn med gemensam vårdnad till böter eller fängelse i högst ett år, eller om det är grovt fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Enligt lagrummet stadgas dock att den vårdnadshavare som utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortför barnet döms till straff. Beaktansvärda skäl kan vara när barnet behöver skyddas mot den andra vårdnadshavaren. För att konstatera att det föreligger beaktansvärda skäl behöver det göras en bedömning i det enskilda fallet.
Kan det finnas någon ansvarsfrihetsgrund?
Ansvarsfrihetsgrunderna återfinns i brottsbalkens 24 kapitel. Den ansvarsfrihetsgrund som skulle kunna bli tillämplig i detta fall är nöd. Nöd gäller i en nödsituation då någon riskerar att dö, lida person- eller egendomsskada eller då något annat intresse föreligger som generellt sett anses vara skyddsvärt (24 kap. 4 §). En liknande situation prövades i NJA 1993 s. 128. I det fallet godkändes inte nöd som ansvarsfrihetsgrund men fallet ger ändå indikationer på att nöd kan godkännas som ansvarsfrihetsgrund vid egenmäktighet med barn.
Vid ytterligare frågor är du välkommen att höra av dig på nytt.
Vänligen,
