Vården och dess upphörande enligt LVU

2012-04-20 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |Min dotter omhändertogs 2008 augusti enligt §2 och §3. 2009 april släpptes §3. Hon är placerad hemma hos sin pappa. Sedan juni 2009 tills i dag har jag följt vårdplanen. För ca 2 månader sedan begärde jag ett lvu upphörande då vårdplanens alla krav uppfyllts. Dessutom motsätter jag mig inte att min dotter bor hos sin pappa och går i skola i "hans kommun". Trots detta vägrar socialnämden släppa LVU §2. Nu undrar jag vad jag kan göra för att undanröja lvu på min dotter. Samt varför anser nämnden att lvu §2 kvarstår då det inte borde finnas skäl för det då jag inte motsätter mig den sk vården. Inte heller min dotter motsätter sig detta. Hon är 16 år.
Giulia Cilio Burman |Hej! Du skriver att din dotter för närvarande tvångsvårdas med stöd av 2 § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (1990:52) (LVU). Inom denna paragraf ryms de så kallade miljöfallen, vilket innebär att socialnämnden och förvaltningsrätten ansett att den unges hälsa och utveckling löper påtaglig risk att försämras på grund av yttre faktorer. De yttre faktorer som uppräknas i 2 § är: fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet. Vidare är det, vilket du beskrivit, ett krav enligt 1 § LVU att vården inte kan ges med samtycke från ungdomen själv om hon (eller han) fyllt 15 år. Då din dotter nu är 16 år, räknas således inte ditt eller din dotters fars samtycke utan det måste vara på grund av att hon inte samtycker till frivillig vård som förvaltningsrätten väljer att tvångsvårda henne. För att tvångsvårda en ungdom enligt LVU krävs, som sagt, ett beslut från förvaltningsrätten på ansökan av socialnämnden. Ansökan ska ha föregåtts av en grundlig utredning om ungdomen och dennes livssituation. Socialnämnden ska efter dom om tvångsvård enligt 13 § LVU noga följa vården av ungdomen och (minst) var sjätte månad överväga om vård enligt lagen fortfarande behövs. Det är dock precis så som du påpekar, att tvångsvården enligt 21 § LVU ska upphöra när den, enligt vad som föreskrivs i lagen, inte längre behövs. Beslut om vårdens upphörande fattas av Socialnämnden. Ett sådant beslut i fråga om fortsatt vård efter de första sex månaderna kan enligt 41 § p 2 LVU överklagas. Den allmänna huvudregeln i förvaltningsrätten är att den som beslutet angår har rätt att överklaga om då beslutet gått honom eller henne emot. I ditt fall, och särskilt om du är vårdnadshavare, bör du har rätt att överklaga Socialnämndens beslut i fråga om fortsatt vård. Som jag nämnde tidigare ska Socialnämnden fatta ett beslut om fortsatt vård löpande var sjätte månad enligt 41 § p 2 LVU. Det innebär, om jag har räknat rätt och uppgifterna i din fråga stämmer, att vården skulle prövats av Socialnämnden i mars i år (2012) och att den nästa gång kommer att prövas igen i oktober i år. Dessa beslut om fortsatt vård kan du angripa och i annat fall är det Socialnämndens bedömning av din dotters hälsotillstånd och vårdbehov som ligger till grund för hennes tvångsvård. Det är förstås mycket svårt för mig att göra en fullvärdig bedömning av din och din dotters situation i det här fallet eftersom jag inte har några mer detaljerade uppgifter. Då det är socialnämnden som upprättat vårdplanen är de även de som kommer ta ställning till huruvida den har fullgjorts eller inte. Socialnämnden har ett krav på sig att var sjätte månad pröva om förutsättningarna för vård fortfarande är uppfyllda och vården ska upphöra när den inte längre behövs. Då jag inte vet på vilka grunder hon tvångsvårdas/omhändertagits är det mycket svårt att bedöma Socialnämndens grunder för LVU. Men det är alltså deras bedömning av huruvida hon är mogen att samtycka till vård på frivillig väg som är utgångspunkten och ditt samtycke spelar mindre betydelse då hon fyllt 15 år. Däremot underlättar det förstås för alla parter att du samtycker till vården och att du är villig att samarbeta med Socialnämnden, det är nämligen ett samarbete mellan nämnden och er vårdnadshavare som ska vara utgångspunkten i nämndens vårdarbete. Jag har nu försökt ge dig en något tydligare bild över hur juridiken på området ser ut, men det är förstås svårt att komma med några konkreta tips eller råd eftersom jag inte har någon aning om vad som föranlett situationen eller vad förvaltningsrättens dom/socialnämndens vårdplan ställer upp för krav. Mitt stora råd till dig är att i första hand kontakta ett juridiskt ombud som i större omfattning kan hjälpa dig med just Din situation och hjälpa dig att driva processen i förvaltningsrätten. Mitt andra råd till dig är att ta kontakt med socialnämnden och be om ett möte. Även de har en skyldighet att hjälpa dig, att lyssna på dig och att förklara för dig vad som gäller och vad du bör göra. Vidare ska du hålla koll på de här tidpunkterna för den "nya prövningen" som socialnämnden måste göra och när/om socialnämnden fattar beslut om fortsatt vård för din dotter så ska du med hänvisning till 41 § LVU hävda din rätt att överklaga beslutet på grund av att du anser att vården inte längre behövs. Jag förstår att du redan visste mycket av det jag har skrivit men jag hoppas att detta hjälpt dig lite ytterligare för att få en förståelse på området och regleringen som för närvarande håller din dotter tvångsvårdad. Återkom gärna om du har fler frågor, men kontakta även ett ombud för att få mer specifik och praktiskt användbar hjälp! Vänligen,

Ersättning vid skada i vården

2012-01-27 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |Hej, För snart 10 år sedan opererades jag pga gråstarr och under operation fick jag bestående skada . ( nerven var skadad)Har jag rätt till nån ersättning och vem ska ja vända mig till. Tack.
Sofia Linder |Hej. Tack för din fråga. Du kan ha rätt till ersättning enligt Patientskadelagen. Denna lag innehåller en skyldighet för vårdgivare att ha försäkring som täcker sådana skador (1 och 12-14 §§). Du kan få ersättning förutsatt att till exempel skadan var möjlig att undvika, sjukvårdsutrustningen varit felaktig eller använts på ett felaktigt sätt, om du fått fel diagnos, om du blivit infekterad i samband med vården, om du skadats i ett olycksfall eller om läkaren ordinerat fel medicin (6 §). Ingen ersättning ges enligt denna lag enbart på grund av att önskat resultat med vården inte uppnåtts eller att en komplikation som inte gått att undvika inträffat. Det finns alltid en risk för komplikationer och det är enbart när dessa kunnat undvikas som ersättning enligt Patientskadelagen blir aktuell. Det blir heller inte fråga om ersättning för skador som uppstått när någon behandlats för ett akut livshotande tillstånd, vid biverkningar av läkemedel, vid infektioner som varit möjliga att förutspå eller vid skador som patienten fått vid behandling av en mycket allvarlig sjukdom (7 §). I Patientskadelagen finns även en preskriptionsregel (23 §). Denna regel innebär att den drabbade mister sin rätt att eventuellt få ersättning om skadan inte anmäls inom tre år efter det att personen ifråga fick kännedom om att anspråket kunde göras gällande eller inom tio år efter det att skadan inträffade. Detta innebär för dig att om du vetat om i mer än tre år att du drabbats av denna skada har preskriptionstiden löpt ut. Om inte måste du anmäla den innan det i vart fall har gått tio år sedan skadan inträffade. Utan några medicinska kunskaper är det svårt för mig att veta om din skada är en komplikation av operationen som inte var möjlig att undvika, det vill säga var en risk som togs med i beräkningen när det bestämdes om operationen skulle genomföras eller ej. Av naturliga skäl måste sjukvården kunna ta vissa risker för att behandla patienter på bästa sätt utan att för den sakens skull riskera att bli skadeståndsansvariga. Det är alltså främst när fel har begåtts som ersättning av detta slag blir aktuell. Till exempel om läkaren som opererade dig använde sig av felaktig utrustning eller din skada hade kunnat undvikas. För det fall att det är fråga om en skada som hade kunnat undvikas och att du således är berättigad till skadestånd enligt Patientskadelagen gäller att preskriptionstiden ovan inte löpt ut, dvs. att det gått mer än tre år sedan du fick reda på skadan eller att det gått tio år sedan skadan inträffade. För att göra en skadeanmälan skall du fylla i en skadeanmälningsblankett (länk till skadeanmälningsblankett: http://www.patientforsakring.se/resurser/dokument/blanketter/skadeanmalan.pdf) Om din vårdgivare är ansluten till landstinget skall du skicka skadeanmälningsblanketten till följande adress: Patientförsäkringen LÖF Box 17830 118 94 Stockholm För det fall att det är fråga om en privat vårdgivare skall blanketten skickas till vårdgivarens försäkringsbolag. Om vårdgivaren inte har någon försäkring skall du skicka din skadeanmälningsblankett till följande adress: Patientförsäkringsföreningen Box 24127 104 51 Stockholm Du får sedan besked i ärendet skriftligt på posten. Om du inte är nöjd kan du vända dig till patientskadenämnden eller begära en prövning i domstol. Det finns även en möjlighet att begära prövning enligt de allmänna skadeståndsreglerna i Skadeståndslagen (se 18 § Patientskadelagen). Återkom gärna om du har följdfrågor och lycka till! Länk till Patientskadelagen: https://lagen.nu/1996:799 Länk till Skadeståndslagen: https://lagen.nu/1972:207 Vänliga hälsningar, Sofia Linder

Läkemedelslagstiftning

2011-04-09 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |Jag undrar vilka lagar som reglerar Läkemdelsverkets arbete? Det jag är intresserad av är lagar och regler som rör deras bedömning av huruvida en licens för en ny medicin ska beviljas eller få avslag. Finns det t ex någon lag om sjuka människors rätt till att få en medicin så länge den bevisats säker? Eller någon grundläggande lag om människors rätt till överlevnad och därmed företags och instansers skyldighet att göra vad de kan för att hjälpa till?
Angelica Hage |Hej Grunderna för den svenska läkemedelslagstiftningen finns i Läkemedelslagen (1992:859) med principer för hur läkemedelsområdet skall regleras, se https://lagen.nu/1992:859. Lagen reglerar hur tillsyn och kontroll skall bedrivas och innehåller även straffbestämmelser. I Läkemedelsförordningen (2006:272) utvecklas principerna från läkemedelslagen och ger Läkemedelsverkets rätt att meddela föreskrifter för att detaljreglera läkemedelsområdet. Läkemedelsverkets föreskrifter publiceras i Läkemedelsverkets författningssamling (LVFS). I lagen (1993:584) om medicintekniska produkter regleras hanteringen av medicintekniska produkter, se https://lagen.nu/1993:584. Rätten för Läkemedelsverket att meddela ytterligare föreskrifter inom det medicintekniska området återfinns i förordningen (1993:876) om medicintekniska produkter. Regler för godkännande och registrering av läkemedel återfinns i Läkemedelsverkets föreskrifter, dessa skiljer sig något beroende på vilken typ av läkemedel det är fråga om. Reglerna hittas i kronologisk ordning på Läkemedelsverkets hemsida genom länken: http://www.lakemedelsverket.se/overgripande/Lagar--regler/Lakemedelsverkets-foreskrifter---LVFS/Kronologisk-forteckning/ Ett läkemedel får enligt 5 § läkemedelslagen inte säljas innan det godkänts eller registrerats. Ansökan om godkännande och registrering lämnas till Läkemedelsverket. Det främsta motivet för läkemedelslagstiftningen är att värna om den enskilde konsumentens intressen och säkerställa att läkemedlen är säkra, effektiva och av god kvalitet. Det är i grunden främst utifrån dessa kriterier som läkemedelsverkets bedömning och godkännanden av läkemedel ska utgå ifrån. Vidare kan även sägas att enligt 1 § läkemedelslagen avses med läkemedel varje substans eller kombination av substanser som tillhandahålls med uppgift om att den har egenskaper för att förebygga eller behandla sjukdom hos människor eller djur, eller som kan användas på eller tillföras människor eller djur i syfte att återställa, korrigera eller modifiera fysiologiska funktioner genom farmakologisk, immunologisk eller metabolisk verkan eller för att ställa diagnos. Det är alltså avsikten med produkten och/eller dess medicinska egenskaper som är av betydelse vid klassificering. Någon lag om rättigheter till läkemedel finns inte men väl har vi i Sverige en Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) som syftar till att alla människor i Sverige ska få en god och säker vård på lika villkor. Det finns även en lag om läkemedelsförmåner se https://lagen.nu/2002:160. Vem som har rätt till läkemedelsförmåner beskrivs i lagens 4 § och vad läkemedelsförmånerna innebär/innehåller beskrivs i lagens 5 §. Med Vänliga Hälsningar

Dåligt behandlad av socialtjänsten

2007-09-25 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |Vad är mina rättigheter som en individ i sverige? om jag blir orättvis behadlad från socialen vad ska jag göra då?
sofie jeppsson |Hej! Om du är missnöjd med hur socialtjänsten har behandlat dig kan du börja med att tala med chefen för den verksamhet du är missnöjd med. Du kan även tala med någon av de politiker som ansvarar för kommunens socialtjänst. Om du anser att du inte får den respons du vill ha av dessa så kan du ringa eller skriva till länsstyrelsen i det län där du bor. Det är länsstyrelsen som har tillsyn över den socialtjänst som kommunerna inom länet svarar för, vilket innebär att de kontrollerar att socialtjänsten fungerar som den ska. Du kan läsa mer om denna kontrollen i socialtjänstlagen kap 13. se http://lagen.nu/2001:453. Har du talat med både kommunen och länsstyrelsen men fortfarande är missnöjd kan du skriva till JO, Justitieombudsmannen. Alla som tycker att någon myndighet behandlat dem fel kan klaga hos JO, som då undersöker att myndigheter och enskilda tjänstemän följer lagar och andra regler. Hör gärna av dig igen om du har fler frågor!Med vänlig hälsning

Tvångsvård vid självskadligt beteende

2012-04-14 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |Hej Lawline! Jag undrar om man kan bli tvångsvårdad för ett självskadligt beteende trots att man inte har blivit dömd för något brott och det inte finns en risk för att man ska skada andra än sig själv. Enligt lag är det ju inte olagligt att begå eller medhjälp till självmord om jag förstått det hela rätt. Med vilket lagstöd kan man isåfall bli tvångsvådad?
Alexander Kahan |Hej, Du har helt rätt i att självmord inte är kriminaliserat i Sverige. Det kan dock ändå finnas grund för tvångsvård i situationen du beskriver enligt Lag om psykiatrisk tvångsvård (LPT). I 3 § LPT stadgas att grund för tvångsvård föreligger om personen i fråga lider av en allvarlig psykisk störning, och på grund av sitt psykiska tillstånd och sina personliga förhållanden i övrigt har behov av vård som inte kan tillgodoses på annat sätt. Begreppet allvarlig psykisk störning syftar främst på olika typer av psykotiska tillstånd, men kan även omfatta depressioner med självmordsbenägenhet. Personer under 20 år kan i vissa fall bli tvångsvårdade även enligt Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). För detta räcker det emellertid inte med att uppvisa ett självskadebeteende, utan detta måste även ta sig uttryck i t.ex. missbruk eller kriminalitet. Jag hoppas du fått någon hjälp av mitt svar! Med vänlig häslning,

Lex Sarah

2012-01-18 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |Hej! Jag undrar över de nya bestämmelserna om Lex Sarah i SoL. Om jag som ex anställd ska göra en sk lex sarah anmälan vilken paragraf använder man då som stöd? är det som tidigare 14:2 eller nya 14:3 SoL där det står om rapporteringsskyldighet? mvh
Elin Karlsson |Hej! Ett allvarligt missförhållande eller en påtaglig risk för ett allvarligt missförhållande, ska snarast anmälas till Socialstyrelsen enligt 14:7 SoL (https://lagen.nu/2001:453). Den paragraf som du stödjer din anmälan på är 14:3 SoL som handlar om rapporteringsskyldighet. Missförhållanden, som ska rapporteras ska avse såväl utförda handlingar som handlingar som någon av försummelse eller av annat skäl har underlåtit att utföra och som har inneburit ett hot mot eller har medfört konsekvenser för enskildas liv, säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa. Du kan läsa mer i SOSFS 2011:5 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om lex Sarah. Hoppas svaret varit till hjälp Med vänlig hälsning

Försörjningsstöd.

2010-05-18 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |min sambo måste söka socialbidrag. Min fråga är: Är jag på något sätt försörjnings skylldig? Kan de begära att kontrolera min privata ekonomiska situation, och basera min sambos bidrag på detta? Och om inte vilken paragraf ska jag referera till? Är inte rik eller har några tillgångar men min inkomst är ju över soc-normen..
Josefina Blom |p. Hej, p. Socialbidrag, som idag kallas för försörjningsstöd, finns reglerat i Socialtjänstlagen (2001:453) (SOL). Enligt 4:1 SOL har den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och för sin livsföring i övrigt. p. När rätten till bistånd skall bedömas ska det vägas in i vilken omfattning den enskilde genom egna åtgärder kan tillgodose det föreliggande behovet. Förutom att hänsyn tas till den enskildes egna tillgångar beaktas också den samlade ekonomiska förmågan hos dem som lever i hushållsgemenskap, detta bör enligt förarbetena till lagen gälla både i fråga om makar och sambor. Trots att det inte finns någon försörjningsskyldighet är utgångspunkten i socialtjänstlagen att sambor ses som ett hushåll med gemensamma inkomster och därför räknas sambors inkomster som gemensamma vid en prövning av försörjningsstöd. Med andra ord kommer troligtvis din ekonomiska situation att kontrolleras när din samo söker försörjningsstöd. Vänligen,

Felaktigheter i journal

2007-07-11 i Hälso- och sjukvård
FRÅGA |Hej Om en patient vid genomgång av sin patientjournal finner att det förekommer grova kränkningar och vid ett samtal med den journalförande läkaren hävdar läkaren att han ej skrivit något som saknar grund samt ej heller är olämpliga uppgifter i journalen. Att få ett absolut korrekt svar eller bedömning, det vet jag är omöjligt då det krävs full överblick och tillgång till alla fakta. Men några ord på vägen skulle uppskattas så det blir lättare att veta vilken väg som den bästa att ta för upprättelse samt ersättning för de men kränkningarna förorsakat. Litet urval: Ironiserande över uppgifter patient lämnat ang. kvinnofridsbrott. (Ett ämne som för patienten är känsligt och ett ämne läkaren viftade bort.) Kallar patienten för "något av en rättshaverist då hon hotat anmäla sin f.d. sambo för uttag på barns konto" (patienten polisanmälde att hon utsatts för urkundsförfalskning som polisen även rubricerade grovt bedrägeri då "den f.d. sambon" genom att falskeligen agera fullmäktig och därigenom lyckats i sitt uppsåt att genomföra uttag på ett barns sparande. Detta skedde vid två tillfällen. Dock blev anmälan tillbakatagen då patienten inte orkade med trakasserierna kring detta.) Läkaren har citerat patienten, om det kan kallas citera då det rör uttalanden patienten ej gjort. Dessa s.k. citat gör sken av att patienten har utsatts för tortyr. Ett annat citat vid annan tidpunkt hävdar patienten att hon skall anmäla en läkare hon tidigare haft. Dessa två exempel är absoluta osanningar. Läkaren har även skrivit att patienten brukat Amfetamin från 16 års ålder till hon var ca 35. Patienten har vid förfrågan ang. droger berättat att hon vid ett fåtal tillfällen (max 5 ggr) provat amfetamin och bett läkaren att ej ta upp det i journalen vilket han lovade att inte skriva. Det står vidare att patienten ”har svårt att behärska sin vrede och är utåtagerande”. (Inte heller ngt som överensstämmer med verkligheten. Detta rör sig om en kvinna som normaliserats p.g.a. kvinnofridsbrott och ej har styrka att sätta gränser. Sväljer tyst kan man säga.) Detta var mycket litet av alla felaktigheter i journalen som också helt utlämnar väsentliga uppgifter om hälsotillstånd. Föreskrivna läkemedel uppges inte som de skall. Jag skulle kunna skriva mycket mer men jag nöjer mig med dessa rader för att få råd i denna fråga. Patienten som redan innan var i behov av hjälp har helt tappat tilliten samt tron på sig själv. Isolerar sig och menar att hon inte orkar agera i detta för att det inte finns någon hjälp att få. Men så illa kan det väl inte vara?
Emil Alin Johansson |Hej!En ledstjärna för hälso- och sjukvården är att varje patient ska behandlas med respekt för sin värdighet, se 2 § Hälso- och sjukvårdslagen http://lagen.nu/1982:763 . Ett av kraven på en god vård är enligt 2 a § 3 punkten att vården bygger på respekt för patientens integritet. Patientjournallagen (se http://lagen.nu/1985:562 ) reglerar hur journaler ska föras och hanteras. Vad man brukar göra när en läkare hanterat en patient på ett olämpligt sätt är att till att börja med försöka reda ut frågan direkt med läkaren. Det händer att uppfattningar bygger på missförstånd. Om man fortfarande inte lyckas komma överens med läkaren kan man vända sig till dennes chef med synpunkter. Kommer patienten inte heller överens med chefen så kan man kontakta den så kallade Patientnämnden i sitt landsting. Patientnämndens uppgift är just att hjälpa patienter och anhöriga när de inte lyckas lösa problem som uppstått i kontakten med sjukvården. Genom nämnden kan det bli lättare att påverka läkaren (och eventuellt dennes chef) att ändra i journalen. Nämnden kan dock inte fatta några beslut som sjukvården måste följa och inte heller ge ersättning till patienter som känner sig kränkta. Det är alltså möjligt att ändra i journaler så att förhoppningsvis patienten inte längre känner sig kränkt av uppgifterna där. För att ta bort delar av texten krävs dock att Socialstyrelsens regionala tillsynsmyndighet fattat beslut om detta, och kraven för att ta bort text är ganska höga. Ni kan alltså kontakta Patientnämnden (och om problemet anses särskilt allvarligt även kontakta Socialstyrelsen). Om läkaren hade någon sorts onda avsikter med vad han skrev, och om han lämnade uppgiften till annan för att utsätta patienten för andras missaktning kan brottet förtal bli aktuellt, men ingenting i frågan tyder på ett klart sätt på detta, se 5 kap. 1 § Brottsbalken http://lagen.nu/1962:700 . Med vänlig hälsning!