En person har vägrat lämna tillbaka mina pengar till mig, vilket brott är jag utsatt för?

2020-08-23 i Förskingring och annan trolöshet, 10 kap. BrB
FRÅGA |Tänk dig en person med tydligt uppsåt förvränger det du säger för att misskreditera dig. Gör sig personen sig skyldig till något då?Jag har funderat på detta eftersom personen ifråga har vägrat lämna pengar som var mina till mig på en semester.
Martin Carleheden |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Ett brott är en gärning som är beskriven i lag. Antingen i Brottsbalken eller annan författning, se 1 kap. 1 § BrB. För att straffansvar ska kunna utdömas krävs att gärningsmannen utför gärningen med uppsåt, se 1 kap. 2 § 1st. BrB.Om en person som uppsåtligen förvränger det du har sagt, för att misskreditera dig, kan dennes gärning utgöra brott, beroende på till vem gärningsmannen riktar sig.Riktar sig personen till en grupp av människor med syfte att misskreditera dig och utsätta dig för andras missaktning, kan förtal enligt 5 kap. 1 § BrB komma i fråga. Uttrycket missaktning ska emellertid tolkas med försiktighet, och det krävs en viss grad av nedsättande uttal för att förtal ska vara för handen. Att personen har vägrat lämna dig dina pengar gör att brottet olovligt förfogande kan komma i fråga, se 10 kap. 4 § BrB.Med vänliga hälsningar!

Är jag skyldig att lämna tillbaka varan som jag har inte betalat för men fått den levererad till mig?

2020-08-19 i Förskingring och annan trolöshet, 10 kap. BrB
FRÅGA |Hej! Jag har en fråga. Jag köpte en grej på internet som inte kom. Så vi fick tillbaka pengarna och köpte samma sak på en annan hemsida och fick den. Men efter några veckor kom saken vi beställde från början utan att vi betalade. Hemsidan har inte skickat att de råkat skicka fel så jag undrar då om det är olagligt att sälja den saken även fast vi inte betalat den? Hoppas du förstår frågan!
Arman Mohajeri Falah |Hej!Tack för du vänder dig till Lawline med din fråga!När du beställde och betalade för den varan du köpte på nätet ingick du ett avtal med företaget. Eftersom du fick pengarna tillbaka har avtalet hävts dvs. när du inte fick din vara så fick du dina pengar tillbaka. Detta innebär att företaget fortfarande har äganderätt till den varan som du nu har fått. Om leverantören har skickat varan försent eller av misstag innebär alltså inte att man får behandla den varan som sin egen. Om man får en vara skickad till sig av misstag har man ingen skyldighet att kontakta den som skickat varan. Det är upp till företaget att uppmärksamma sitt. Misstag. Man har. Givetvis inte heller någon skyldighet att betala för varan om man inte vill behålla den. Skulle man däremot bli kontaktad av företaget och därefter vägra lämna tillbaka varan kan man dock göra sig skyldig till olovligt förfogande, 10 kap. 4 § Brottsbalken. Har man fått en vara av misstag är man skyldig för att hålla den tillgänglig för avhämtning. Dock föreligger ingen skyldighet enligt lag att skicka tillbaka varan. Men om företaget ordnar så att transporten sker kostnadsfritt så vore det att rekommendera. Oavsett vad så får man nämligen inte använda varan själv så länge man inte har betalat för den. Då du inte äger produkten så har du ingen äganderätt till produkten och får du inte sälja varan. För att du som konsument ska agera lagligt, så ska du kontakta företaget och låta dem bestämma vilken åtgärd de själva vill vidta. Ett annat brott som är nämnds värt är bedrägeri, 9 kap. 1 § brottsbalken. Då du som konsument behåller den fellevererade varan och vilseleder företaget genom att inte kontakta företaget om den fel levererade varan, vilket leder till vinning för dig och förlust för företaget.Hoppas du fick svar på din fråga!Med vänlig hälsning/

Hur länge kan man vänta med att lämna in hittegods?

2020-06-10 i Förskingring och annan trolöshet, 10 kap. BrB
FRÅGA |Hejsan. Hittade en cykel för 1 vecka sedan, slöngd i ett dike, med punktering och tradig kedja. Tog hem cykeln satte ihop kedjan och lagade punkteringen. Enkel match då jag jobbat med cykelreparation förut. Cyklade på cykeln 2 ggr innan jag lämnade den till polisens hittegods. Finns det något olagligt i det förfarandet? Tänker på om det inte är ok att cykla på den innan jag cyklade ner den till polisen.
Ida Tylhammar |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Den som hittar något ska utan oskäligt dröjsmål anmäla fyndet till polisen (1 § HittegodsL). Vad som är oskäligt dröjsmål får avgöras från fall till fall, men att cykla på cykeln två gånger innan du lämnar in den är nog ett gränsfall och skulle kunna bedömas som oskäligt dröjsmål. Om man inte lämnar in hittegodset till polisen utan oskäligt dröjsmål gör man sig skyldig till fyndförseelse, vilket är ett bötesbrott (5 § HittegodsL samt 10 kap. 8 § BrB).Det finns dock ett undantag som kan vara tillämpligt på din fråga. I praxis har fastställt att hittegodslagens regler inte ska vara tillämpliga på bortkastade och övergivna föremål. En cykel med punktering och trasig kedja som hittas i ett dike får nog anses vara bortkastad och/eller övergiven. I ett sådant fall är du inte skyldig att överlämna cykeln till polisen och har inte gjort dig skyldig till något brott genom att cykla på cykeln två gånger innan du lämnade in den.Hoppas att du fick svar på din fråga! Om du har fler funderingar är du varmt välkommen att kontakta oss på Lawline igen!Vänliga hälsningar,

Trolöshet mot huvudman

2020-05-19 i Förskingring och annan trolöshet, 10 kap. BrB
FRÅGA |Hej! Jag har tyvärr blivit varse, att en gammal och sjuk dam lämnat sitt bankkort (+legitimation) till sin son, för att handla och även ibland ta ut kontanter till damen. Nu visar det sig, att sonen med stor sannolikhet har använt kortet till egen konsumtion, främst genom omfattande kontantuttag. Är det meningsfullt att polisanmäla, och vilken är den troliga brottsrubriceringen? Förskingring och trolöshet mot huvudman förefaller bara vara aktuellt när det handlar om en mera formell huvudman, t ex arbetsgivare.
Måns Hellberg |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline.Jag har förståelse för att situationen är svårhanterlig, och att det finns andra hänsynstaganden är juridiska som kanske måste beaktas i en sån här familjesituation. Jag har dock hållit mig till juridiken i mitt svar, och hoppas att det kan vara till nytta.Min bedömningEnligt min uppfattning faller din beskrivning av händelseförloppet in under brottet trolöshet mot huvudman. Förskingringsbrottet som har vissa likheter är enligt min mening inte aktuellt. Dessa förmögenhetsrättsliga brott består av en rad svårtolkade begrepp. Det finns dock en del vägledande avgöranden från Högsta domstolen som anger hur dessa begrepp och regler ska tolkas, men det blir alltid en bedömningsfråga i det enskilda fallet. Nedan följer min tolkning av hur dessa regler förhåller sig till din fråga.Det är inte förskingringSom du är inne på kan huvudmanna- och sysslomannaskapet grunda sig på en anställning, men det kan även grunda sig på en dylik ställning (BrB 10 kap 1 §). Det kan t.ex. vara en fullmakt (muntlig som skriftlig), likt den sonen hade för att inhandla varor åt sin mor. Det faller alltså inte på den delen av bestämmelsen, utan på hur han fick pengarna i sin besittning. Något förenklat betyder besittning innehav. BesittningskravetFör att förskingring ska ha förövats krävs att sonen, med anledning av fullmakten, har anförtrotts egendom av modern och därför fått den i sin besittning (BrB 10 kap 1 §). Det krävs alltså att han ska ha fått kontanterna med anledning av fullmakten, och inte kommit över kontanterna olovligen. Som jag förstår din fråga har sonen anförtrotts med moderns bankkort, men inte med de kontanter som han tog ut. Att inneha och bruka någon annans bankkort för dennes räkning, innebär inte att man har pengarna i sin besittning. Dessa kontanter fick han alltså i sin besittning först när han olovligen tog ut dem från en bankomat, och därmed inte med anledning av, eller i enhetlighet med fullmakten. Denna bedömning stödjer jag på ett avgörande från HD (se NJA 2011 s. 524 p. 5).För att sammanfatta innebär det här att sonen på grund av brister i besittningskravet inte har gjort sig skyldig till förskingring. Hade sonen fått kontanter av sin mor hade besittningskravet varit uppfyllt. Brottet hade sedan fullbordats om han därefter underlåtit att betala tillbaka samma belopp, eller underlåtit att leverera matvarorna till henne. Denna bokstavstrogna tolkning av paragrafen anser jag stämma väl överens med det krav på förutsebarhet som är särskilt viktigt inom straffrätten (RF 2 kap 10 §, 1 kap 1 § och BrB 1 kap 1 §). Tanken är att man ska kunna bilda sig en uppfattning av vad som är brottsligt genom att läsa lagtexten, även om många lagregler som framgått lämnar en del att önska.Det är trolöshet mot huvudmanBrottet trolöshet mot huvudman förutsätter att gärningsmannen har missbrukat sin förtroendeställning till skada för huvudmannen (BrB 10 kap 5 §). Även i detta fall lägger den muntliga fullmakten, eller överenskommelsen om man så vill, grunden för den förtroendeställning som sonen intog gentemot modern. Här uppställs inte något komplicerat besittningskrav. Det är tillräckligt att sonen genom att missbruka sin förtroendeställning orsakar modern skada. Utifrån den redogörelse du har lämnat anser jag att han har gjort det. Ett annat brott som skulle kunna aktualiseras är olovligt förfogande. Det är dock ett brott som enligt den juridiska doktrinen konsumeras av trolöshet mot huvudman. Det innebär att om sonens agerande faller in under båda brotten, man kan bara döma honom för trolöshets mot huvudman. Vidare innebär det att åklagaren i andra hand kan yrka på ansvar för olovligt förfogande i det fall domstolen inte skulle döma för trolöshet mot huvudman. Det är nämligen så att många av de förmögenhetsrättsliga brotten överlappar med varandra i förmildrande riktning.Sammanfattning och avslutande kommentarDet kan vara en bra idé att anmäla händelsen till polisen. För att åklagaren ska kunna väcka åtal krävs det nämligen att modern har angett brottet, eller att åtal är påkallat ur allmän synpunkt (BrB 10 kap 10 § och 8 kap 13 §). Skulle brottet anses vara grovt kan åklagaren däremot åtala sonen utan att modern anger sonen, eftersom gärningen då faller under allmänt åtal. Vid bedömningen av om det är grovt har storleken på beloppet betydelse.Beslutar åklagaren att väcka åtal kan den även föra en skadeståndstalan åt modern i form av ett enskilt anspråk. En förutsättning är dock att det inte skulle medföra en väsentlig olägenhet för åklagaren (RB 22 kap 1 och 2 §). Eftersom ett skadeståndsanspråk sannolikt skulle grundas på samma utredning och bevisning som ansvarstalan för brottet, borde det inte medföra några väsentliga olägenheter för åklagaren att föra en sådan talan. En sådan lösning har fördelen att modern inte behöver föra en separat skadeståndstalan och riskera att få betala sina och sonens rättegångskostnader.Hoppas att du fick svar på dina frågor.

Kan jag slänga sakerna som mitt ex lämnat efter sig?

2020-08-20 i Förskingring och annan trolöshet, 10 kap. BrB
FRÅGA |Hej. Tänkte kolla om jag har rätt att slänga sakerna (mest kläder och skrot, några verktyg och en trasig cykel) som mitt ex lämnade efter sig. Han har vart borta 1år , bara typ försvann från jordens yta. Vet han lever men brutit kontakten med hela sin familj, föräldrar ,barn sedan tidigare förhållande, syskon. Efter 6 månader dök han upp och hämtade datorn som var bådas samt sin bankdosa sen inte ett ljud från honom.Han anhöriga har sagt de vill ej förvara och gett mig tillåtelse att kasta allt.På 1års tid har han ju iallafall fixa ny garderob med kläder vart han nu befinner sig. Han har troligen inget jobb o ingen adress. Har bytt lås för känna mig trygg då han har både psykisk ohälsa och missbruk. Jag har ej plats att förvara allt och vill ej ha med det att göra. Så har jag rätt att göra mig av med det? Mvh
Cornelia Nilsson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Jag tolkar det som att de saker han har lämnat kvar är hans och att du därmed inte äger dem. Eftersom du inte är ägaren, har du inte rätt att slänga dem oavsett hur länge ditt ex har varit borta och därmed inte hämtat sina saker. Om du skulle slänga sakerna, skulle du kunna göra dig skyldig till brottet olovligt förfogande (10 kap. 4 § brottsbalken). Om du skulle flytta på sakerna, skulle du kunna göra dig skyldig till brottet egenmäktigt förfarande. Egenmäktigt förfarande innebär att någon olovligen tar, brukar eller tillgriper något som tillhör någon annan (8 kap. 8 § brottsbalken). I situationen kan även ditt ex göra sig skyldig till egenmäktigt förfarande, om han inte hämtar sina saker och sakerna därmed är i vägen för dig och användbarheten av din bostad begränsas i och med att hans saker är kvar. Sammanfattningsvis kan du inte slänga bort ditt ex's saker, då du i så fall kan göra dig skyldig till brottet olovligt förfogande. Du kan heller inte flytta på hans saker (ex. så att de inte ska vara i vägen) då detta kan utgöra brottet egenmäktigt förfarande. Ditt ex kan också göra sig skyldig till egenmäktigt förfarande, då din användning av din bostad begränsas i och med att hans saker fortfarande är kvar. Vad kan du göra?- Du kan ansöka om vanlig handräckning hos Kronofogdemyndigheten. Mer om detta kan du läsa på Kronofogdens hemsida. Där finns instruktioner för hur du ska göra ifall du skulle vilja ansöka om sådan handräckning. I ansökan anger du vad du vill att motparten (ditt ex) ska göra och varför. Därmed, om ansökan beviljas kan ditt ex bli tvungen att hämta sina saker. - Eftersom egenmäktigt förfarande är ett brott, är en möjlighet att göra en anmälan till polisen. - Jag skulle dock rekommendera dig att först och främst, innan något av ovan blir aktuellt, återigen försöka få kontakt med ditt ex, förklara situationen och att han behöver hämta sina saker. Hoppas du har fått svar på din fråga! Annars är det bara att skicka en kommentar eller en ny fråga till oss. Vänliga hälsningar,

Vilket brott aktualiseras om man vägrar lämna tillbaka annans egendom?

2020-07-13 i Förskingring och annan trolöshet, 10 kap. BrB
FRÅGA |Hej! Jag förvarade lite saker hemma hos en släkting. Sedan blev vi osams och släktingen vill ej ha kontakt med mig mer. När jag skulle hämta mina saker så var det bla ett motorfordon värt ca 25000 som saknades. Släktingen vägrar säga var den har vägen. Vad kan jag göra?
André Blomquist |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. För att besvara din fråga kommer jag redogöra för vad brottet olovligt förfogande innebär. Din fråga regleras i brottsbalk (brb). Min utgångspunkt är att du självmant lämnat över bilen till din släkting förtroende för att denna ska ha hand om den/förvara den. Vad är olovligt förfogande? Den som olovligen befattar sig med annans egendom, exempelvis tar egendom som tillhör annan, kan göra sig skyldig till brottet olovligt förfogande enligt 10 kapitlet 4 § brottsbalken. Brottet kan rendera i böter eller fängelse i högst 1 år. I ditt fall har du under en period anförtrott din släkting med egendomen men önskar nu få tillbaka den. Din släkting undanhåller din egendom på ett sätt som kan vara brottsligt. För att ge ett klart svar på om brottet kan aktualiseras krävs vidare utredning om omständigheterna i ditt fall SlutsatsSituationen bör lämpligen lösas mellan er inledningsvis. Skulle det visa sig att din släkting fortfarande undanhåller bilen och vägrar lämna tillbaka den kan det vara aktuellt med polisiärt ingripande. Hoppas du fick svar på din fråga,MVH

Hör olovligt förfogande under allmänt åtal?

2020-05-25 i Förskingring och annan trolöshet, 10 kap. BrB
FRÅGA |Brottsbalken 10kap. 4 §. Faller den under allmänt åtal.
Alice Nordlund |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Huvudregeln är att alla brott hör under allmänt åtal så länge som det inte finns en specialregel med ett undantag från huvudregeln (20 kap. 3 § 1 st rättegångsbalken). Beträffande brottet olovligt förfogande (10 kap. 4 § brottsbalken) finns två bestämmelser som begränsar en åklagares åtalsrätt. Dessa åtalsbegränsningar kommer att beskrivas nedan.Olovligt förfogande mot närstående personerDen första åtalsbegränsningen för brottet olovligt förfogande är det är ett angivelsebrott när det begåtts mot en närstående person till gärningsmannen (10 kap. 10 § 1 st. brottsbalken). Att det är ett angivelsebrott innebär att den brottsutsattes angivelse av brottet är en förutsättning för att åtal ska kunna väckas. Det krävs alltså att den som utsatts för brottet anger brottet till polisen. Begränsningen gäller som tidigare nämnt endast om personen som blivit utsatt är närstående till gärningsmannen. Med närstående menas någon som varaktigt bor ihop med, är make, förälder, barn, syskon, i svågerlag eller på liknande sätt närstående med gärningsmannen (8 kap. 13 § brottsbalken). Tanken bakom begränsningen är att polis och åklagare inte ska beblanda sig i familjeangelägenheter av ekonomisk art om man själv inte vill det.Motsatsvis gäller inte denna begränsning om den brottsutsatte inte är närstående med gärningsmannen. Olovligt förfogande genom avbetalningsköp med återkallelseförbehållEn annan åtalsbegränsning gällande brottet olovligt förfogande aktualiseras om gärningsmannen fått egendom genom avbetalningsköp med återkallelseförbehåll eller genom hyra, men inte betalat för egendomen (10 kap. 10 § 2 st brottsbalken). Åtalsbegränsningen innebär att en åklagare i dessa fall endast får väcka åtal i sällsynta undantagsfall, då det olovliga förfogandet är på gränsen till bedrägeri. Syftet med begränsningen är att förhindra att åklagaren utnyttjas kostnadsfritt för att driva in utestående betalning eller förhyrd egendom. På detta vis måste uthyrare och säljare vara noggranna i sin kundkontroll.Motsatsvis gäller inte denna begränsning om det olovliga förfogandet inte avser egendom som gärningsmannen besitter genom avbetalningsköp med återkallelseförbehåll eller genom hyra.Enskilt åtalEnskild åtalsrätt aktualiseras vid angivelsebrott, då den brottsutsatte anger brottet till polisen men åklagaren väljer att lägga ned åtalet (20 kap. 8 § 1 st rättegångsbalken). Om åklagaren väljer att lägga ned åtalet kan alltså den enskilde som blivit utsatt för olovligt förfogande själv åtala gärningsmannen genom enskilt åtal.SammanfattningOm ingen av de nämnda begränsningarna är tillämpliga i ditt fall, så hör brottet olovligt förfogande under allmänt åtal.Hoppas du fick svar på din fråga! Har du fler frågor är du välkommen att höra av dig till Lawline igen!Med vänlig hälsning,

Begränsade möjligheter att polisanmäla förskingring m.m mot anhörig

2020-05-18 i Förskingring och annan trolöshet, 10 kap. BrB
FRÅGA |En son har hand om en åldrad mors ekonomi med betalningar,överföring mellan hennes egna konton mm. Nu har det kommit fram att han under några månader fört över pengar till sitt eget konto samt betalat egna räkningar via moderns konto. Det handlar om ca 30.000 kr. Vad kan man göra ? Modern är förtvivlad men vill inte gå vidare. Kan jag som nära anhörig göra en polisanmälan ?
|Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Din fråga regleras av brottsbalken (BrB).Något beroende på omständigheterna bör gärningarna utgöra förskingring (10 kap. 1 § BrB) eller – mer sannolikt – olovligt förfogande (10 kap. 4 § BrB).I den mån dessa brott begåtts mot en gärningspersons mor, är det i huvudsak enbart om modern själv polisanmäler brottet som åklagare kan väcka åtal för brottet. Enbart om det är påkallat ur allmän synpunkt kan åklagare i annat fall väcka åtal. Utgör brottet grov förskingring (dock ej grovt olovligt förfogande) kan åklagare väcka åtal utan att det anmälts av din mor eller att det är särskilt påkallat ur allmän synpunkt (10 kap. 10 § BrB. Jfr 8 kap. 13 § BrB). Det framstår dock inte för mig som sannolikt att brotten, om de ens utgör ett förskingringsbrott, skulle vara att betrakta som grova ens om de är att betrakta som ett och samma brott (10 kap. 3 § BrB).Det du kan göra är istället att uppmana och stötta din mor att själv polisanmäla det brottsliga förfarandet.Vänligen,