Kontrollanters rätt att beslagta mobiltelefon

2012-05-18 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |Jag har nyligen åkt spårvagn i Göteborg och åkt på en straffavgift för jag inte kunnat uppvisa någon biljett. Eftersom jag inte ville uppvisa legetimation så blev jag envarsgripen och vi inväntade polis, allt i sin ordning. Under tiden tog jag upp min telefon och började filma kontrollanterna medans jag diskuterade med dom, inte på något vis viftade jag telefonen i ansiktet eller visade avsikt att använda den som ett potentiellt vapen mot dom. Den ena kvinnliga kontrollanten ryckte tillslut telefonen ur min hand när vi diskuterade och beslagtog min telefon eftersom hon kände sig hotad av den och sa att det var hennes rätt att beslagta saker från mig. En liten stund senare fick jag tillbaka den. Har hon gjort rätt eller fel? Går inte detta under egenmäktigt förfarande eller möjligtvis stöldförsök av min telefon? Eller får kontrollanter beslagta föremål när de envarsgriper någon?
Johan Wahlbom |Hej, tack för din fråga. Envarsgripande stadgas det om i Rättegångsbalken (https://lagen.nu/1942:740) 24 kapitlet 7 § 2 stycket. De krav som ställs där är: - dels att det aktuella brottet kan ge fängelse i straffskalan - och dels att förövaren blev tagen på bar gärning. Att åka utan ett giltigt färdbevis utgör bedrägligt beteende i enlighet med Brottsbalken (https://lagen.nu/1962:700) 9 kapitlet 2 § och för detta brott är det maximala straffet sex månader i fängelse. Således uppfyller du det första kriteriet för att bli envarsgripen. I din fråga framgår det inte om kontrollanten tog dig på bar gärning eller inte. Oftast innebär detta att kontrollanten ska ha följt efter dig och sett när du passerade någon form av spärr utan att ha ett giltigt färdbevis. Det kan emellertid sägas att kontrollanter sällan tar någon på bar gärning utan det bedrägliga beteendet uppdagas oftast när kontrollanten vid ett senare tillfälle ber om att få se färdbeviset. Om du inte togs på bar gärning var inte kontrollantens agerande berättigat utan utgjorde med stor sannolikhet olaga frihetsberövande i enlighet med Brottsbalken 4 kapitlet 2 §, något du kan anmäla denne för. Om vi istället antar att envarsgripandet av dig var lagenligt händer följande. Vid ett sådant gripande har den som kvarhåller personen i fråga en rätt, i enlighet med Rättegångsbalken 27 kapitlet 4 § 1 stycket, att kroppsvisitera och beslagta föremål som påträffas vid visitationen. Denna rätt gäller dock inte alla typer av föremål utan det ska främst röra sig om föremål som kan behövas för att utreda ett brott. Under denna kategori borde inte din mobiltelefon falla vilket innebär att beslaget var olagligt och kontrollanten gjorde sig därmed, med stor sannolikhet, skyldig till egenmäktigt förfarande (som du påpekar i din fråga) i enlighet med Brottsbalken 9 kapitlet 8 §, även det ett brott du kan anmäla kontrollanten för. Sammanfattningsvis verkar det som att kontrollanten har gjort fel. Envarsgripandet förutsätter att du blev tagen på bar gärning och även om så skedde har de inte rätt att, i förevarande fall, beslagta din mobiltelefon. Bästa hälsningar Johan Wahlbom

Envarsgripande

2012-05-01 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |Hej, jag arbetar på en snabbmatsrestaurang. Vi har i matsalen ett läsktorn för att gästerna själva ska fylla på sin dricka. Vi har ingen tydlig information om att gästerna inte får ta flera muggar läsk. Jag undrar om jag har rätt att gripa någon med stöd av envarsgripande i något av följande två scenarion: Om en person beställer en prdukt och blir tillfrågad om denna vill köpa någon dricka men svarar att den vill ha vatten och sedan väljer att fylla sin mugg med annan dryck från läsktornet. Om en person köper en produkt samt en dryck och sedan på vägen ut fyller på sin mugg igen.
Mattias Karlsson J |Hej och tack för din fråga! Enligt 24:7 st. 2 rättegångsbalken får envar gripa den som har begått brott, på vilket fängelse kan följa, om gärningsmannen påträffas på bar gärning eller flyende fot. Envar får också gripa den som är efterlyst för brott. Den gripne skall skyndsamt överlämnas till närmaste polisman. För att ett envarsgripande skall vara lagligt krävs alltså _för det första _att gärningsmannen tas på bar gärning eller flyende fot. Det krävs alltså ett visst tids- och rumsmässigt samband mellan brott och gripande. _För det andra _krävs att det med viss säkerhet (bevisstyrka) kan sägas att personen som grips verkligen har begått ett brott. Viss osäkerhet kan tillåtas men man bör inte ”chansa” om det råder osäkerhet om brott har begåtts av personen ifråga (se NJA 1978 s. 67 där en bil träffades av en sten när den åkte under en bro. Stenen hade kastats av någon i ett pojkgäng. Förare såg inte vem som kastades men fann senare en av pojkarna. Mannen grep pojken. HD dömde mannen till ofredande eftersom han inte med tillräcklig säkerhet visste att pojken hade kastat). _För det tredje _krävs att fängelse finns i straffskalan för det brott som begåtts. Även brottet snatteri har fängelse i straffskalan. Observera dock att försök till snatteri inte är straffbart så innan du kan ingripa måste brottet vara fullbordat. När ett brott är fullbordat kan ibland vara svårt att avgöra. I ditt fall kan man diskutera om (a) brottet fullbordas då personen, utan rätt, häller upp för mycket läsk. Vid denna tidpunkt kan inte längre drycken lämnas tillbaka. Den är ”förstörd” (fullbordan genom konsumtion). Mot ett sådant resonemang kan det invändas att det faktiskt finns restauranger där det är sedvänja att betala efter man konsumerat maten. På samma sätt kan diskuteras om brottet fullbordas (b) då personen dricker upp läsken utan att ha rätt därtill. Även i denna situation kan det dock invändas att det ännu inte är uteslutet att personen ifråga tänker göra rätt för sig. Att gå in med ett gripande i detta tidiga skede anser jag vara förknippat med stor osäkerhet. Istället råder jag dig till att vänta till att (c) personen är på väg ut ur restaurangen. Vid denna tidpunkt står det klart att personen inte tänker göra rätt för sig och brottet är med säkerhet fullbordat. Dessutom har ett sent gripande den fördelen att det bör väcka mindre uppmärksamhet än då det sker bland övriga matgäster. Kanske kan det således ske på ett lugnare sätt än annars. Vad gäller din fråga angående skyltningen kan sägas att den är att hänföra till uppsåtsbedömningen. Snatteri är ett uppsåtligt brott. För att begå snatteri skall gärningsmannen uppsåtligen tagit vad annan tillhör med uppsåt att tillägna sig det (8:1-2 brottsbalken). I detta fall skall uppsåtet avse att personen ifråga tagit mer läsk än vad han har betalt för. Om uppsåtskravet är uppfyllt är en bevisfråga. Bevisfakta vid denna bedömning blir för det första vad som står på kvittot (är antalet centiliter utsatta?). För det andra lär man beakta vad som står på menyn. För det tredje beaktas om det fanns ett mätstreck på koppen där antalet centiliter var utsatta. Till sist lär beaktas om det på något annat sätt framgick för personen att denne tog för mycket. Här kommer eventuella skyltar på maskinen in i bilden. För att det skall dömas till brott skall det vara ställt utom rimliga tvivel att uppsåtskravet är uppfyllt. Vad gäller dina exempel är uppsåtet givet i det första fallet. I det andra fallet kan man argumentera för eller emot mot bakgrund av de omständigheter jag gått igenom ovan. _För det fjärde _ krävs att den gripne skyndsamt överlämnas till polis. Detta skall garantera att det privata frihetsberövandet blir så kort som möjligt. Polisen skall kontaktas utan föregående utredningsåtgärder från butikskontrollantens sida. Vidare skall sägas att ett envarsgripande _endast ger rätt till att utnyttja försvarligt våld _(se 29§ st. 1 men. 2 polislagen jämförd med 10§ st.1 polislagen). Ett första steg skall alltså vara att man informerar personen om på vilken grund man har rätt att gripa den och söker att få personen att frivilligt stanna kvar. Om personen samtycker till att stanna kvar får alltså inget våld utnyttjas. Envarsgripandet ger med andra ord endast rätt till nödvändigt våld för att den gripne skall kunna lämnas till polis (behovsprincipen). Vidare görs en proportionalitetsbedömning så till vida att våldet skall stå i proportion till nyttan av gripandet (proportionalitetsprincipen). Här skall noteras att snatteri utgör ett mindre allvarligt brott. Att någon snattat läsk ur en maskin på en hamburgerrestaurang berättigar endast till mycket begränsad våldsanvändning. Jag skulle vara tveksam till att över huvud taget använda våld. Många bäckar små får aldrig tas ut på en person. Observera även att reglerna i rättegångsbalken om gripande inte tillämpas på den som är under 15 år (NJA 1978 s. 67). 35§ första stycket lagen om unga lagöverträdare ger dock numera motsvarande möjligheter till envarsgripande. Om personen du avser att gripa blir aggressiv mot dig har du rätt till nödvärn (24:1 brottsbalken). Sanktionen för ett olovligt envarsingripande är att man riskerar att dömas till ofredande, olovlig frihetsberövande eller misshandel. Sammanfattningsvis kan sägas att det finns en möjlighet till envarsgripande vid snatteri. Möjligheten till gripande bör dock utnyttjas med viss försiktighet. I en läsksituation skulle jag vara tveksam till att använda våld över huvud taget då risken kan vara stor att det anses oförsvarligt mot bakgrund av en proportionalitetsbedömning. Risken vid ett olovligt gripande är att man döms till brott själv. Mvh Mattias Rättegångsbalken finns på https://lagen.nu/1942:740 Brottsbalken finns på https://lagen.nu/1962:700 Lagen om unga lagöverträdare finns på https://lagen.nu/1964:167

Häktning enligt 24:1 rättegångsbalken

2012-04-01 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |Hej, jag har bara en kort fråga angående häktning. Mer specifikt definitionen/utveckling av RB 24:1. Jag har smärre problem i att tolka "för vilket är föreskrivet fängelse ett år eller däröver" Innebär det att häktning kan enbart ske (I enlighet med §1) om straffskalan börjar på ett år eller räcker det att straffet ett år finns på straffskalan? Mvh. Jim
Leo Andersson |Hej! När det gäller häktning enligt 24:1 rättegångsbalken så får man läsa orden "eller därutöver" som att det innebär att straffminimum för det aktuella brottet måste vara fängelse i 1 år. Det räcker alltså inte att det finns fängelse i 1 år på straffskalan. Värt att notera kan vara att det finns olika gradindelningar av vissa brott, om till exempel åtal väcks om grov misshandel (BrB 3:6, straffminimum 1 år) kan häktning komma i fråga, men inte vid normalgraden av misshandel (BrB 3:5, straffminimum enbart fängelse). Med vänliga hälsningar,

Häktning i väntan på dom

2012-03-18 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |Hej Kan man bli häktad i väntan på dom om man inte suttit häktad i väntan på rättegången. Och krävs det mer för det än om man suttit häktad i väntan på rättegången.
Angelica Hage |Hej och tack för din fråga Samma regler gäller för häktning i väntan på dom som för häktning i allmänhet, dvs. häktning i väntan på rättegång eller under utredning av ett eventuellt brott. Avgörande för om den misstänkte blir släppt i väntan på dom eller inte avgörs alltså av om rätten anser att skäl för häktning föreligger eller inte. Beslut om häktning kräver normalt att den misstänkte är på sannolika skäl misstänkt för ett brott med minst ett års fängelse i straffskalan. Vidare krävs att någon av de s.k. häktningsgrunderna är uppfyllda. Dessa är: - flyktfara (dvs. risk för att den misstänkte håller sig undan) - kollussionsfara (dvs. risk för att den misstänkte försvårar utredningen genom att exempelvis undanröja bevis) - recidivfara (dvs. risk för att den misstänkte fortsätter sin brottsliga verksamhet) Se närmre om reglerna angående häktning: https://lagen.nu/1942:740#K24 Vänligen

Biljettkontrollanters rätt att kvarhålla tjuvåkare

2012-05-05 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |Jag och min bror pratade om kontrollanterna på bussarna i bland annat göteborg som på senaste varit ett hett ämne. Det är nämligen så att det har kommit fram en film inspelad på från en mobil där det framgår att kontrollanterna håller fast i en passagerare. Många protester går runt denna film och jag har hört folk säga att kontrollanter inte har några rättigheter att hålla fast passagerare då det är frihetsberövning. Min bror säger då att alla brott som man kan dömas till fängelse för har vem som helst rätt till att hålla fast denna person. Man kan ju nämligen inte dömas till fängelse för böter men han säger att handlingen som man gör genom att gå på en buss och medvetet inte betala kan man längst ut på en lång skala i form av någon ekonomisk brottslighet bli dömd till fängelse för. Kan detta stämma?
Tobias Lindblom |Hej och tack för din fråga. Alla individer får gripa den som gör sig skyldig till brott som kan ge fängelsestraff, s.k. envarsgripande i RB 24 kap. 7 §. Att tjuvåka i kollektivtrafik utgör bedrägligt beteende i BrB 9 kap. 2. Detta brott har fängelse i straffskalan, varför kontrollanter har rätt att kvarhålla tjuvåkaren . En förutsättning är dock att kontrollanten griper den skyldige på bar gärning, alltså har sett hela den brottsliga gärningen I detta fall innebär det att kontrollanten skall se passageraren gå på färdmedlet utan att ha köpt eller visat upp giltig biljett. Det finns tidigare svar på liknande frågor som behandlar frågan mer ingående om du är intresserad. Jag rekommenderar läsning av http://lawline.se/answers/5498. Se även brottsbalken https://lagen.nu/1962:700 samt rättegångsbalken https://lagen.nu/1942:740. Hoppas mitt svar var till hjälp. Tobias Lindblom

Kontrollants befogenhet att företa ett s.k. envarsgripande

2012-04-30 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |Hej! Jag skriver till er med anledning av den debatt som uppstått kring Västtrafiks kontrollanters befogenheter. Västtrafik lade ut följande text på sin facebooksida: "Hej alla! Många har ställt frågan om vilka lagliga grunder en kontrollant har att hålla kvar en person. Den som driver kollektiv persontrafik, vilket bl.a. innefattar spårvagns-, buss- och tågtrafik, får ta ut en tilläggsavgift av resande som vid en kontroll inte kan visa giltig biljett. En resenär som vägrar att lösa biljett eller erlägga tilläggsavgift får även avvisas från färdmedlet av den tjänsteman som utför avgiftskontrollen. Reglerna om tilläggsavgift framgår av lagen om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik. Den som åker med spårvagn, buss eller tåg utan att ha betalat för den resan kan göra sig skyldig till brottet bedrägligt beteende. I straffskalan för detta brott ingår fängelse. En kontrollant som på bar gärning uppmärksammar en resenär som utnyttjar transporten utan att ha betalat har rätt att gripa resenären genom att göra ett s.k. envarsgripande (rättegångsbalken 24 kap 7 § andra stycket samt brottsbalken 9 kap 2 § andra stycket). Den som med stöd av nämnda bestämmelser gör ett envarsgripande har, i den mån andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt, även rätt att använda visst våld för att genomföra åtgärden. Så kan vara fallet om resenären försöker undkomma eller den som verkställer gripandet annars möts av motstånd (polislagen 29 § första stycket tredje meningen jämförd med 10 § första stycket samma lag). En kontrollant har därför, under vissa förhållanden, rätt att hålla kvar en resenär som man kan misstänka för bedrägligt beteende. Att hålla kvar någon är alltid en sista utväg, och i likhet med många av oss i samhället, önskar vi att sådana här situationer inte skulle behöva uppkomma. Vi eftersträvar att det ska ske så få sådana här ingripanden som möjligt och arbetar för att kunna lösa sådana här situationer innan det går så långt. Om kontrollanterna gör ett envarsgripande kontaktas alltid polisen." Stämmer verkligen detta? Kan Västtrafik verkligen hänvisa till Polislagen när de gör ett envarsgripande? Hur kan man bli tagen på bar gärning då kontrollanterna knappast kan veta om jag glömt köpa biljett eller kanske tappat min biljett eller om jag bara vägrar visa upp den? Kan andra resenärer göra ett envarsgripande av kontrollanter som med våld håller kvar en person. Misshandel och olaga frihetsberövande har ju fängelse i straffskalan?
Rikard Wahlström |Hej, Tack för din fråga. Att begagna sig av transport som tillhandahålles under förutsättning av kontant betalning med uppsåt att inte betala för sig är jämlikt 9 kap. 2 § andra stycket brottsbalken (BrB) brottsligt såsom bedrägligt beteende. Detta brott brukar också benämnas snyltning. Detta brott har en straffskala innefattande fängelse i högst sex månader. Detta gör att regeln om s.k. envarsgripanden i 24 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken (RB) kan aktualiseras, under förutsättning att den som har gjort sig skyldig till brottet bedrägligt beteende påträffas på ”bar gärning eller flyende fot”. Det som Västtrafik skriver är således korrekt. Hänvisnignarna till bestämmelserna i polislagen är också korrekta. Enligt 29 § första stycket tredje meningen polislagen följer att bestämmelserna i 10 § första stycket 2 polislagen gäller den som med laga stöd ska verkställa ett frihetsberövande. Av 10 § första stycket 2 polislagen följer att en polisman får, i den mån andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt, använda våld för att genomföra en tjänsteåtgärd, om någon som ska häktas, anhållas eller annars med laga stöd berövas friheten försöker undkomma eller polismannen annars möts av motstånd när han ska verkställa ett sådant frihetsberövande. Genom hänvisningen i 29 § första stycket tredje meningen polislagen gäller det som sägs om polisman i 10 § första stycket 2 polislagen också den som med stöd av 24 kap. 7 § andra stycket RB genomför ett envarsgripande. Västtrafiks upplysningar stämmer därmed överens med lagens bud. En kontrollant kan givetvis inte vid alla tillfällen känna till anledningen till varför en person inte visar upp en giltig biljett. Finner kontrollanten förutsättningar för ett envarsgripande vara uppfyllda är det upp till denne att besluta om ett sådant gripande ska företas. Förfarandet kan därvid senare komma att bli föremål för domstolsprövning. Det blir alltså ytterst upp till en domstol om en kontrollant, eller någon annan för den delen, har haft laga stöd att genomföra ett gripande med stöd av 24 kap. 7 § andra stycket RB. Andra resenärer kan inte med stöd av 24 kap. 7 § andra stycket RB, gentemot den som företar ett envarsgripande med stöd av samma bestämmelser, i sin tur genomföra ett envarsgripande mot denne. Detta följer av att det endast är gentemot den som begått ett brott som ett envarsgripande kan företas, vilket framgår av bestämmelsens avfattning. Att genomföra ett envarsgripande, när förutsättningarna för det föreligger, är inte brottsligt och således kan ett envarsgripande inte lagligen mötas med ett "envarsgripande” från någon annan. Jag hoppas detta besvarade dina funderingar. Annars är du välkommen att ställa ytterligare frågor till oss. Med vänlig hälsning,

Häktning vid recidivfara

2012-03-19 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |Hej Jag är misstänkt för misshandel och väntar på rättegång. Har blivit dömd för det 2 gånger innan, en gång för 5 år sen och en för 10 år sen. Finns det nån risk för att man kan bli häktad i väntan på dom då? Med återfallsrisken menar jag.
Rikard Wahlström |Hej, Tack för din fråga. I 24 kap. rättegångsbalken (RB) finns regler om bl.a. häktning. Enligt 24 kap. 1 § 1 st. 3 RB får den som på sannolika skäl är misstänkt för ett brott, för vilket är föreskrivet fängelse ett år eller högre, häktas om det med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller någon annan omständighet finns risk för att han fortsätter sin brottsliga verksamhet. Häktning kan alltså enligt denna grund ske om det finns en recidivrisk, dvs. fara för återfall i brott. Det framgår inte av din fråga vilken svårhetsgrad av misshandel du är misstänkt för. Jag kommer i det följande att utgå ifrån att det rör sig om misstanke för misshandel av normalgraden enligt 3 kap. 5 § BrB. I straffskalan för detta brott ingår fängelse i högst två år, vilket medför att häktning kan komma i fråga för brottet. Avgörande för detta är om övriga förutsättningar enligt §:en är uppfyllda. Det finns alltså en möjlighet för rätten att besluta om häktning av dig. Hur rätten bedömer recidivrisken i ditt fall kan jag inte veta. De lagakraftvunna domar du har på dig kan komma att få betydelse i denna fråga. Jag hoppas att detta besvarade dina funderingar. Annars är du välkommen med ytterligare frågor till oss. Med vänlig hälsning,

Häkning

2012-03-14 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |Hej Jag är misstänkt för misshandel och väntar på rättegång. Är dömd för det innan 2 gånger. Men har inte varit häktad. Finns det nån risk att man blir häktad i väntan på att få domen?
Charley Nyström Tesch |Häktning beslutas av domstolen på begäran av åklagaren. I 24 kap Rättegångsbalken (1942:740) finns utförlig information om på vilka grunder en häktning får ske (se www.lagen.nu). Om domstolen anser att du på sannolika skäl är misstänkt för misshandeln, kan du häktas, förutsatt att brottet är föreskrivet med minst ett års fängelse. För misshandel av normalgrad stadgas upp till två års fängelse som straff. Detta är tillräckligt för att uppfylla det krav som RB uppställer. Utöver att du skall vara på sannolika skäl misstänkt för ett brott som stadgar lägst ett års fängelse; krävs att någon av de s.k. häktningsgrunderna är uppfyllda. Dessa är: - flyktfara (fara för att du undandrar dig straff) - kollussionsfara (fara för att du undanröjer bevis/försvårar utredningen) - recidivfara (fara för att du fortsätter med den brottsliga verksamheten) Den aktuella häktningsgrunden såvitt jag kan bedöma av dina uppgifter skulle kunna vara recidivfaran, alltså risken att du misshandlar igen. Nu vet jag inte hur lång tid som förflutit mellan de olika misshandelstillfällena, men om det är inom en kort period, finns risk för att detta kan ses som en grund för häktning.