Hur länge kan en person bli kvar i häktet?

2018-02-11 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |Hej! Jag har en fråga min vän har varit med om misshandel och han gömde sig ifrån polisen ca 2 veckor han blev fångad genom att han vände ifrån poliskontroll eftersom han inte har haft körkort , han körde på fel sida av vägen körde in i massa bilar och hade narkotika i blodet och på sig . Han har varit häktat i snart 2 månader och hans åklagare förlänger den hela tiden.Hur länge kan han sitta för allt det.(För att tillägga han har redan suttit inne för rån och han kom ut för 6 månader sen)
Vega Schortz |Hej, kul att du valt att vända dig till oss på Lawline för att få svar på din fråga!Jag uppfattar din fråga som att du undrar hur länge din kompis kan bli tvungen att stanna kvar i häktet. Tyvärr så måste din kompis stanna kvar i häktet så länge som din vän är på sannolika skäl misstänkt för ett brott som kan leda till ett fängelsestraff på ett år eller mer. Den som gör sig skyldig till misshandel av normalgraden kan straffas med ett fängelsestraff på 2 år, även om ett så långt fängelsestraff är ovanligt. Risk för flykt eller fortsatt brottslighet är skäl att hålla en person häktad fram till rättegångsdagen eller dagen då brottsutredningen läggs nerEftersom din kompis hållit sig undan från polisen och genom sitt beteende har visat att han regelbundet återfaller i brott, finns skäl för åklagaren att begära att kompisen ska hållas inspärrad i häkte. Släpps din kompis på fri fot, anser åklagaren, att det finns risk för att han gör sig skyldig till nya brott eller smiter och i sådana fall kommer han inte kunna närvara vid en senare rättegång där domstolen ska besluta om han ska dömas för misshandel eller inte, se 24 kap. 1 § rättegångsbalken. Din kompis kan alltså bli kvar i häktet fram till dagen för rättegången eller dagen då brottsutredningen hos polisen läggs ner. I Sverige har vi tyvärr långa häktningstider och det är svårt att säga exakt hur lång tid brottsutredningen hos polisen får fortsätta med din kompis inspärrad. I huvudsak beror det på hur stark bevisning som finns och som kan antas finnas för att din kompis begått brottet och hur grov misshandeln var. Hoppas du fick lite svar på din fråga i alla fall!Med vänlig hälsning,

Visitation i butik

2018-01-31 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |Vilka personer får söka igeonom personlig egondom,och under vilka tillfällen?te.x väska, bil, jacka. får affärer eller något sånt kolla igenom din väska emot din vilja eller måste vänta på polis. kapitel och paragrafskriv gärna med kaptel och pargraf och förklara så grundligt så möjligt
Alvaro Castro |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!En grundläggande fri- och rättighet i Sverige är att vara skyddad mot kroppsliga ingrepp såsom kroppsvisitation detta framkommer av 2 kap. 6 § regeringsformen. Det vill säga att du som enskild inte utan lagstöd får bli visiterad förutom om personen samtycke. För att affärspersonal eller till exempel väktare ska ha en laglig rätt att utföra en visitation krävs det enligt polislagen 29 § st. 2 att de innan det har gjort ett envarsgripande. Enligt rättegångsbalken 24 kap. 7 § får envar på bar gärning gripa den som begår brott på vilket fängelse kan följa. Den som envarsgripit en annan får då utföra en så kallad skyddsvisitation enligt polislagen 19 § st. 1 p. 1 för att söka efter vapen eller andra farliga föremål.Hoppas du har fått svar på din fråga!Vänligen,

Envarsgripande

2018-01-09 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |jag undrar runt envarsgripande, tycker det är väldigt viktigt att använda i vårt samhälle idag. jag vill gärna ha så utveklade och förklade svar som möjligt. skriv gärna ner paragrafer och kapitel på varje fråga.·Vad är envarsgripande?·Vilka får utföra envarsgripande? vuxna? mideråriga? Eller vem som helst? ·Vilka tillfällen får det användas vid? Får det användas mot te.x verbala hot?·Vad ska man göra på plats vid envarsgripande? ·Vad ska man säga/göra för att hålla kvar personerna.·Vad för slags (våld) får man använda? I olika sitivationer?·Vad ska man göra för att hålla kvar personen?·Vad får man lov att göra om personen helt enkelt bara går vidare?·Vad får man göra om personen yttrar våld emot dig eller andra?·Hur ska man te.x förklara sitevationen för hen/dem?·Vad är bästa sätt att förklar för 112(polisen) när man ringer och när dem kommer dit?·Vad ska/måste polisen göra när dem kommer till plats?·te.x vid ett enklare brott som verbala hot, Vad måste dem göra? får dem bara släppa personen?
Jennie Andersson |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Vad är ett envarsgripande och vem får utföra det?Ett envarsgripande är en rättighet som envar (det vill säga vem som helst) har att i vissa situationer gripa personer som begått brott (se 24 kap. 7 § rättegångsbalken).När får ett envarsgripande utföras? Ett envarsgripande får utföras när det har begåtts ett brott där fängelse kan följa och att personen påträffas på bar gärning eller flyende fot. Man får också gripa en person som är efterlyst för brott. Den gripne ska sen skyndsamt överlämnas till närmaste polisman. Det krävs alltså att fängelse finns med i straffskalan för det brott som har begåtts. Du nämner exempelvis verbala hot. Beroende på vad som sägs kan det klassas som antingen olaga hot (se 4 kap. 5 § brottsbalken), ofredande (4 kap. 7 § brottsbalken) eller förolämpning (5 kap. 3 § brottsbalken). Av dessa brott har olaga hot och ofredande fängelse i straffskalan och ett envarsgripande kan därför göras. För att ett envarsgripande ska kunna genomföras vid en förolämpning, krävs att brottet är grovt. Det krävs också att det med viss säkerhet kan sägas att personen som grips verkligen har begått ett brott. En viss osäkerhet kan tillåtas, men man bör inte "chansa" om det råder osäkerhet om brott har begåtts av personen i fråga (se exempelvis NJA 1978 s. 67 där en bil träffades av en sten när den åkte under en bro. Stenen hade kastats av någon i ett pojkgäng. Föraren såg inte vem som kastade stenen, men fann senare en av pojkarna. Föraren grep då pojken. HD dömde sedan föraren till ofredande eftersom han inte med tillräcklig säkerhet visste att pojken hade kastat). Det måste även vara på bar gärning eller att gärningspersonen är på flyende fot. Det är alltså ett krav på ett visst tids- och rumsmässigt samband mellan brott och gripande. Detta kan jämföras med ovanstående praxis, med stenkastning på bilen. Föraren ansågs i det fallet inte ha påträffat pojken på bar gärning eller flyende fot. I exempelvis RH 2009:20 godtogs att en väktare grep en man först 10 minuter efter det att han sett en person stjäla ett par skor. Hänsyn togs då till att väktaren hela tiden haft gärningspersonen inom synhåll. Hovrätten framhävde dock att godtagbara skäl måste föreligga för att inte genast konfrontera en gärningsperson. Den gripne måste sedan skyndsamt överlämnas till polis. Detta är för att frihetsberövandet ska bli så kort som möjligt. Polisen ska därför kontaktas direkt. Tänk också på att reglerna i rättegångsbalken om gripande inte får användas på den som är under 15 år (se NJA 1978 s. 67). Det finns dock en möjlighet att ändå gripa en person under 15 (se 35 § lagen om unga lagöverträdare). Våldsanvändning vid envarsgripande? När man använder envarsgripande får man vissa befogenheter som regleras i polislagen. Man har rätten att använda försvarligt våld (se 29 § jämfört med 10 § i polislagen). Ett första steg bör därför vara att informera personen om på vilka grunder man har rätt att gripa den och försöker få personen att frivilligt stanna kvar. Skulle personen gå med på detta får inget våld användas. Man brukar även prata om behovsprincipen och proportionalitetsprincipen. Dessa säger att nödvändigt våld får användas för att den gripne ska kunna lämnas till polis och att den minst ingripande åtgärden ska väljas (behovsprincipen). Våldet måste också stå i proportion till nyttan av gripandet (proportionalitetsprincipen). För mindre allvarliga brott, ex snatteri, så får endast en mycket begränsad våldsanvändning användas, om ens det.Vid våld mot dig har du rätt till nödvärn (24:1 brottsbalken)Praktiska aspekter: Frågorna du ställer om de praktiska delarna vid själva ingripandet har inget rätt svar. Du måste exempelvis inte säga något speciellt eller göra något speciellt vid ingripandet. Det kan däremot vara bra att förklara varför du griper personen och på vilka grunder. Detta är för att personen ska veta vad som pågår, annars kan personen uppleva det som att du begår ett brott mot honom/henne. Skulle personen försöka gå därifrån kan du ha en rätt att hålla kvar personen på platsen, vilket kan ses som en typ av våldsanvändning. När du ringer polisen får du förklara situationen. Vad som har hänt, vilket brott som har begåtts och att du har gjort ett envarsgripande. Polisen kommer sen att ta över situationen och antingen ta med personen på förhör eller genomföra ett förhör på plats. Allt beror på omständigheterna i det enskilda fallet. Något som är viktigt att komma ihåg är att du själv riskerar sanktioner för ett olovligt envarsgripande. Du kan riskera att dömas till ofredande (4 kap. 7 § brottsbalken), olaga frihetsberövande (4 kap. 2 § brottsbalken) eller misshandel (3 kap 5 § brottsbalken). Om du vill ha mer rådgivning så kan du ringa vår kostnadsfria telefonrådgivning på 08-533-300 04.Vänligen,

Kan man bli frikänd även om man blivit häktad?

2017-12-17 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |Hej finns det möjlighet att man blir frikänd när domen kommer fast än att man fick vänta på domen ska avkunnas i häktet eller är det större risk att man blir dömd
Eric Nilsson |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!För att en person ska bli häktad krävs att denna är på sannolika skäl misstänkt för ett brott. Utöver detta måste det finnas en risk att personen antingen:* Flyr från landet eller gömmer sig för polise* Undanröjer bevis eller försvårar utredningen * Fortsätter sin brottsliga verksamhetÄr du på sannolika skäl misstänkt för ett brott som skulle ge ett fängelsestraff på minst 2 år finns det en presumtion om häktning. Du måste alltså bevisa att du inte skulle fly, försvåra utredningen eller fortsätta med brottslig verksamhet. För att svara på din fråga, häktning betyder inte att personen kommer bli dömd, personen är endast på sannolika skäl misstänkt för ett brott. Däremot har åklagaren tillräckligt med bevis för att det ska vara sannolikt att personen är gärningsmannen. Annars hade häktningen inte beviljats. Men för att personen ska bli dömd för brottet ska det vara "utom all rimlig tvivel" att det var den åtalade som gjorde något brottsligt. Mer om häktning kan du läsa i kapitel 24 rättegångsbalkenHoppas du fick svar på din fråga!Med vänliga hälsningar,

Rätt till kontakt med en häktad person

2018-02-02 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |Om nån anhörig blir häktad utan att någon vet om det utan bara "försvinner" kontaktar häktet e advokaten till den häktade anhöriga? Hur går det till
Jonas Wester |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Som huvudregel kontaktar inte Kriminalvården dig med information om att en anhörig till dig har blivit häktad. Inte heller har advokaten någon sådan skyldighet. En häktad person har dock alltid rätt att ha kontakt med sin advokat och kan därför naturligtvis be advokaten att kontakta den häktades anhöriga om att han/hon är häktad. För vidare kontakt med sina anhöriga kan den häktade personen söka telefon- och besökstillstånd för att få prata med eller träffa sina anhöriga. Kriminalvården prövar då ifall det kan göras utan att säkerheten åsidosätts. Sammanfattningsvis kan man säga att ifall din anhöriga vill att du ska veta att han/hon är häktad lär personen be sin advokat att kontakta dig.Jag hoppas att mitt svar har varit till hjälp!Med vänlig hälsning,

Envarsgripande, regler och förklaringar

2018-01-19 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |Jag undrar runt envarsgripande, tycker det är väldigt viktigt att använda i vårt samhälle idag. Jag vill gärna ha så utvecklade och förklarande svar som möjligt. Skriv gärna ner paragrafer och kapitel på varje fråga.Vad är envarsgripande? Vilka får utföra envarsgripande? Vuxna? Minderåriga? Eller vem som helst? Vilka tillfällen får det användas vid? Får det användas mot te.x verbala hot? Vad ska man göra på plats vid envarsgripande? Vad ska man säga/göra för att hålla kvar personerna. Vad för slags (våld) får man använda? I olika situationer? Vad ska man göra för att hålla kvar personen? Vad får man lov att göra om personen helt enkelt bara går vidare? Vad får man göra om personen yttrar våld emot dig eller andra? Hur ska man te.x förklara situationen för hen/dem? Vad är bästa sätt att förklara för 112 (polisen) när man ringer och när dem kommer dit? Vad ska/måste polisen göra när dem kommer till plats? Te.x vid ett enklare brott som verbala hot, Vad måste man göra? Får man bara släppa personen?
O H |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Reglerna om ett så kallat envarsgripande återfinns i 24 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken (härefter förkortat RB). 24 kap. 7 § RB har följande lydelse. "Om det finns skäl att anhålla någon, får en polisman i brådskande fall gripa honom även utan anhållningsbeslut.Om den som har begått brott, på vilket fängelse kan följa, påträffas på bar gärning eller flyende fot, får han gripas av envar. Envar får också gripa den som är efterlyst för brott. Den gripne skall skyndsamt överlämnas till närmaste polisman."Det är alltså i det andra stycket av lagrummet som rätten till envarsgripande stadgas. Jag tänker nedan redogöra för svaren på de olika frågorna du har ställt i en förhoppningsvis logisk ordning. 1. Vad är ett envarsgripande?Inledningsvis kan sägas några ord om några grundläggande rättigheter som enskilda individer har i förhållande till statens maktutövning. I det här sammanhanget kan särskilt framhållas att enskilda genom grundlagen regeringsformen och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR) är tillförsäkrade bland annat en rätt till frihet. Enskilda får alltså inte av staten frihetsberövas hur som helst. Det finns dock undantag från dessa grundläggande rättigheter. För att beivra brottslighet måste staten kunna frihetsberöva personer och staten har därför getts vissa möjligheter att frihetsberöva dess medborgare, se nedan. Det är enligt rättegångsbalkens regler staten som har ansvar för brottsbekämpningen, beslutande och utförande av tvångsåtgärder samt för brottsbekämpningen i landet. I statens monopol på tvångsåtgärder införstås rätten att frihetsberöva en människa. Att staten har ett sådant monopol på frihetsberövande åtgärder framgår av en jämförelse mellan rättegångsbalkens regler i främst 24 kap och av brottsbalkens regler i 4 kap. 1 § och 4 kap 2 §. Brottsbalken är tillämplig på individer och i 4 kap. 1 § och i 4 kap. 2 § brottsbalken framgår att det är olagligt för en enskild att frihetsberöva någon annan enskild. Ett frihetsberövande enligt brottsbalken behöver inte innebära att man med våld för med sig någon annan människa (jfr 4 kap. 1 § om människorov) utan ett frihetsberövande kan också vara att man hindrar någon från att rent fysisk röra sig - t.ex. att man stänger in någon i ett rum eller vägrar någon att lämna en plats (jfr 4 kap. 1 § om olaga frihetsberövande). Det ovan skrivna kan sammanfattas med att enskilda människor har en rättighet att inte frihetsberövas av varken staten eller en annan enskild. Däremot finns det undantag från de grundläggande mänskliga rättigheterna då staten vissa möjligheter att frihetsberöva dess medborgare. Det finns dock även ett undantag från detta statliga monopol och det framgår av 24 kap. 7 § andra stycket RB (se ovan) som stadgar att även enskilda medborgare kan ha rätt att tillfälligt frihetsberöva personer som begår brott. Att ett gripande endast är ett tillfälligt frihetsberövande av en person framgår av 24 kap. 7 § första stycket. Där framgår att ett gripande endast får ske om det finns skäl att anhålla den misstänkte personen. Ett gripande måste alltså övergå i ett anhållande för att personen ska kunna vara fortsatt frihetsberövade. På grund därav är ett gripande alltid ett tillfälligt frihetsberövande som antingen övergår i ett anhållande genom ett beslut om anhållande eller ett frisläppande, se 24 kap. 6 § RB och 24 kap. 8 § andra stycket RB. Här ska även framhållas att ett frihetsberövande inte behöver vara ett inspärrande, utan i fallet med envarsgripande handlar frihetsberövandet om att personen hindras att röra sig fritt - man håller helt enkelt kvar en person på en plats. Ett envarsgripande är alltså ett tillfälligt frihetsberövande av en person. Till skillnad från ett polisgripande, där den misstänkte ofta förflyttas till polisstationen så innebär ett envarsgripande att en person berövas friheten genom att denne berövas rätten att röra sig fritt. 2. Vilka får utföra ett envarsgripande?Av lagtexten framgår att "envar" får utföra en sådan här tvångsåtgärd. I begreppet envar förstås varje individ i samhället, ung som gammal. Det uppställs inget krav att man ska vara äldre än 15 eller 18 år. Med envar avses dock inte en polis eller någon annan som har rätt att gripa enligt 24 kap. 7 § första stycket. 3. När får ett envarsgripande utföras?Lagtexten i 24 kap. 7 § andra stycket RB uppställer några krav för att envar ska ha rätt att utföra ett så kallat envarsgripande. Det första kravet är att personen ha begått ett brott enligt svensk lagstiftning och betraktas som en gärningsman. Det är således inte tillåtet att gripa någon för sådant som inte är kriminaliserat enligt svensk lag. Ett enkelt exempel är att man inte kan gripa någon man är i en hetsig debatt med, med stöd av reglerna i 24 kap. 7 § andra stycket. Ett annat mer intressant exempel är att det inte är möjligt att gripa en person som slår sönder en ruta i ett brinnande hus för att rädda en avsvimmad person som befinner sig i huset. Själva handlandet uppfyller bestämmelsen om skadegörelse i 12 kap. 1 § brottsbalken och bestämmelsen om hemfridsbrott i 4 kap. 6 § första stycket brottsbalken, men handlandet är inte brottsligt då handlandet rättfärdigas genom bestämmelserna om nöd i 24 kap. 4 § brottsbalken och då personen inte kan sägas begå en brottslig handling äger reglerna om envarsgripande inte tillämpning. Vad gäller just uttrycket brott i 24 kap. 7 § RB så har Högsta domstolen i sitt avgörande i NJA 1978 s. 67 framhållit att regeln om envarsgripande i 24 kap. 7 § RB inte kan anses omfatta en gärning begången av en person som är under 15 år. Den som är under 15 år och begår en annars brottslig handling får därför inte gripas med stöd av den aktuella regeln. Det finns däremot en möjlighet till envarsgripande enligt en annan lagregel, nämligen 35 § lagen om unga lagöverträdare som har följande lydelse:Har någon före femton års ålder begått ett brott på vilket fängelse skulle ha kunnat följa och anträffas den unge på bar gärning eller på flykt från brottsplatsen, får han eller hon gripas av envar. Om en enskild person har gripit den unge, skall denne skyndsamt överlämnas till närmaste polisman. /.../Vidare vad gäller envarsgripande enligt 24 kap. 7 § RB uppställs ett andra krav, nämligen ett krav på att det brott som begås måste ha fängelse i sin straffskala. Viktigt att notera att det endast krävs att fängelse kan följa på brottet - vad påföljden i slutändan kan tänkas bli är inte intressant. Ett exempel är att det är möjligt att använda reglerna om envarsgripande om någon begår en ringa stöld (tidigare snatteri) enligt 8 kap. 2 § brottsbalken. Brottet ringa stöld leder i praktiken nästan uteslutande till ett bötesstraff, men det högsta straffet för brottet är fängelse i sex månader, vilket innebär att denna fängelsemöjlighet kan rättfärdiga ett envarsgripande. Vad gäller din fråga om verbala hot så kan följande sägas. Är det fråga om ett olaga hot enligt 4 kap. 5 § brottsbalken så kan absolut ett envarsgripande bli aktuellt då det finns fängelse i straffskalan för det brottet. Är det däremot fråga om mer kränkande uttalanden som uppfyller rekvisiten för brottet förtal i 5 kap. 1 § brottsbalken så kan ett envarsgripande aldrig komma i fråga då endast böter kan ådömas den som gör sig skyldig till ett förtal.Envarsgripande kan även ske vid brott som inte har fullbordats, alltså vid försök till brott. Här krävs dock att den så kallade försökspunkten har passerats. När försökspunkten passeras skiljer sig mellan olika typer av brottstyper. T.ex. förläggs försökspunkten vid stöld relativt tidigt i ett skeende, vilket har att göra med tillägnelseuppsåtets utformning. Även vid mordbrand har försökspunkten placerats relativt tidigt, se t.ex. Högsta domstolens dom den 21 juni 2017 i mål B 256-17. Men vid t.ex. ett planerat mord med pistol, då torde försökspunkten förläggas senare om man jämför med t.ex mordbrand. Vid ett sådant mord torde det krävas att gärningsmannen i vart fall har avlossat pistolen mot personen i fråga. Försökspunkten skulle t.ex. inte anses passerad vid det tillfälle gärningsmannen tar fram pistolen. För mer om bedömningar av försöksgärningar och försökspunkten, se bl.a. Asp, Ulväng och Jareborg i Kriminalrättens grunder, 2 upplagan, 2013, s. 402 ff. Av det som framfört ovan kan sägas att det ställs vissa krav på kunskap hos den som genomför ett envarsgripande. Den som genomför ett envarsgripande måste till exempel ha viss kunskap om brott och deras straffskalor. Har man ingen sådan kunskap kan man riskera att genomföra ett felaktigt envarsgripande, dvs gripa någon för en gärning som antingen inte är kriminaliserad eller gripa någon för ett brott som inte har fängelse i straffskalan. I ett sådant fall kan då den som genomför gripandet göra sig skyldig till brottet olaga frihetsberövande i 4 kap. 2 § brottsbalken. Det tredje kravet för att reglerna om envarsgripande ska äga tillämpning innebär att gärningsmannen måste påträffas på bar gärning eller på flyende fot.Gunnel Lindberg beskriver på s. 216 i Straffprocessuella tvångsmedel - när och hur de får användas?, Thomson fakta, Skien, 2005, att innebörden av bar gärning brukar vara att gärningsmannen ertappas då denne begår brott, alternativt att gärningsmannen ertappas precis efter brottets fullbordanspunkt. Några exempel kan vara en person som passerar kassaspärrarna eller butikens utgång utan att betala för medhavda varor, en person som påträffas inuti en bostad vid ett bostadsinbrott eller en person som utdelar slag i någon annans ansikte. I sådana fall är det tämligen uppenbart att brott har begåtts och då dessa brott (stöld alternativt ringa stöld, grov stöld alternativt stöld och hemfridsbrott samt misshandel) har fängelse i straffskalan får en enskild med stöd av 24 kap. 7 § gripa en sådan person då även kravet på bar gärning är uppfyllt. Det är något klurigare att gripa någon när brottet redan har fullbordats, dvs då man ska gripa någon en tidsperiod efter den faktiska gärningen. I rättsfallet NJA 1978 s. 67 hade någon kastat sten mot en personbils framruta från en bro där ett antal unga personer stod. Personen som framförde bilen vände och körde tillbaka till bron där han påträffade flera personer. Föraren kom sedermera att med stöd av reglerna om envarsgripande gripa en av ynglingarna som han körde till polisstationen. Högsta domstolen kom till slutsatsen att ingripandet varken hade gjorts på bar gärning eller på flyende fot, trots att det rörde sig om en relativt kort tidsperiod. Föraren hade inte heller sett vem ur gruppen som hade kastat stenen, varför det förelåg oklarheter kring vem gärningsmannen faktiskt var. Föraren hade alltså inte rätt att genomföra ett envarsgripande. Enskilda har även rätt att gripa personer som av myndigheter är efterlysta för brott se 24 kap. 8 § fjärde stycket samt efterlysningskungörelsen (1969:293). Eftersom behöriga myndigheter redan har bedömt att den aktuella personen har begått brott så behöver den enskilde som genomför ett envarsgripande fundera över huruvida det föreligger en brottslig gärning eller inte, utan här är det avgörande om det har utfärdats en efterlysning eller inte. Denna form av envarsgripande tillämpas i praktiken väldigt sällan, vilket har att göra med att polisen sällan vidarebefordrar en efterlysning personer misstänkta för brott till allmänheten, det vanligast torde vara att efterlysningen går ut till polisens anställda i första hand. Viktigt att framhålla är att efterlysningen måste vara tillkännagiven av polis eller åklagare, t.ex. vid en officiell presskonferens. Uppgifter som publiceras i olika medier och som inte har bekräftats av behöriga myndigheter kan inte ge rätt till ett envarsgripande, se Lindberg s. 218 (fullständig hänvisning ovan). 4. Vad får man göra vid ett envarsgripande och vilka rättigheter har man när man utför ett envarsgripande?Om de ovan beskrivna förutsättningarna är uppfyllda så får en enskild vidta ett envarsgripande med stöd av 24 kap. 7 § RB. Ett envarsgripande kan ta sig olika former och behöver inte innefatta någon våldsanvändning, även om en viss grad av våldsanvändning också är tillåtet. Justitieombudsmannen har i JO:s ämbetsberättelse JO 2000/01 s. 157 och 159 framhållit att även verbala uppmaningar till någon att kvarstanna på en plats tills polis anländer är att betrakta som ett envarsgripande. Se vidare: http://www.jo.se/Global/%C3%84mbetsber%C3%A4ttelser/2000-01.pdf.Vidtar man ett envarsgripande har man ingen skyldighet som framgår av lag att säga något särskilt till den gripne. Ett bra tips kan dock vara att man berättar för personen att den måste stanna kvar på platsen till dess polisen anländer då man misstänker att personen har begått brott. Man kan också förmedla att man har rätt enligt lag att hålla kvar personen till dess polis anländer. Rätten att använda våld vid ett envarsgripande kan sägas framgå av regleringen om vilket våld en polisman får använda för att vidta ett frihetsberövande enligt 10 § första stycket andra punkten polislagen. I 29 § första stycket tredje meningen polislagen framgår nämligen att även någon annan än en polis som med laga stöd verkställer ett frihetsberövande har rätt att använda våld enligt 10 § första stycket andra punkten polislagen. Här torde 8 § polislagen och dess proportionalitets-, behovs- och försvarlighetsbedömning spela in i vilken typ av våld som får användas, trots att det i 8 § inte nämns något om envarsgripande. I 8 § polislagen framgår att våldet måste vara försvarligt, det innebär att man inte kan använda grovt våld mot t.ex. någon som gjort sig skyldig till en ringa stöld. Gäller det å andra sidan ett grovt våldsbrott så torde användandet av mer våld vara försvarligt då det hade varit proportionerligt i förhållande till brottet. Så ett svar på frågorna "vad ska man göra för att hålla kvar en person" och "vad får man göra om personen går" så kan man verbalt tvinga personen att stanna kvar på platsen, men man skulle också kunna använda våld genom att fysiskt hålla kvar personen på platsen (t.ex. genom att hålla i personen i en arm) - men det tål att framhävas att allt form av våldsanvändning alltid ska vara försvarligt. Här ska dock sägas att rätten till nödvärn (och där innefattat nödvärnshjälp i förhållande till tredje person) i 24 kap. 1 § brottsbalken är mer generös i tillåtandet av våld. Medan polislagen endast tillåter en försvarlig grad av våld så tillåter nödvärnsrätten våld så länge våldet inte är uppenbart oförsvarligt. Begås ett brott så kan man alltså även med nödvärnsrätten använda våld för att avstyra ett brottsligt angrepp, men även här spelar brottets allvarlighet roll då brottsrubriceringen kan sägas sätta gränser för vilket våld man kan använda med ansvarsbefriande verkan. Så om den misstänkte brukar våld mot dig eller annan så är det i första hand rätten till nödvärn som träder in. Angriper någon dig med våld så har du rätt att använda våld mot angriparen för att skydda ditt liv och hälsa - så länge våldet inte är uppenbart oförsvarligt. Högsta domstolen har i ett antal rättsfall bedömt huruvida olika former av våld ska anses uppenbart oförsvarligt eller inte, se t.ex. NJA 1995 s. 661, NJA 1994 s. 48, NJA 1990 s. 210 och NJA 2009 s. 776.När man väl har genomfört ett envarsgripande kräver lagbestämmelsen i 24 kap. 7 § RB att den misstänkte skyndsamt ska överlämnas till närmaste polis. Detta innebär att man direkt ska kontakta polis efter man har genomfört ett envarsgripande och berätta om vad som hänt och att man har en person som man misstänker har begått brott på platsen. Syftet med att den gripne skyndsamt ska överlämnas till polis är att polisen så snabbt som möjligt ska kunna pröva huruvida gripandet ska övertas av polisen eller om den gripne ska friges. Polisen måste alltså när de kommer till plats ta ställning till om det föreligger förutsättningar för att överta gripandet. Kan polisen redan på i telefonsamtal fastställa att någon grund för envarsgripande inte föreligger så måste man omedelbart släppa den gripne på fri fot. Justitieombudsmannen har uttalat att en polisman har rätt att häva ett gripande om denne finner att envarsgripandet inte varit lagligen grundat, se JO 2006/07 s. 74. Se vidare https://www.jo.se/Global/%C3%84mbetsber%C3%A4ttelser/JOs%20%C3%A4mbetsber%C3%A4ttelse%202006-07.pdf.AvslutningsvisDet är omöjligt att ge ett allomfattande svar då möjligheterna till ett envarsgripande är helt och hållet avhängigt den aktuella situationen. Det går t.ex. inte att ge något svar på hur mycket våld som får användas då detta helt beror på vilken typ av våld det är fråga om, även en eventuell rätt till nödvärn kan spela in. Förhoppningsvis har du dock fått svar på några av dina frågor. Förhoppningsvis kan du även tillämpa det som har framkommit här på mer specifika situationer, utifrån de regler och förklaringar som har presenterats här ovan.Är det något ytterligare du funderar på är du välkommen att ställa en ny fråga till oss här på Lawline. Tack för din fråga!Med vänliga hälsningar

Vad kallas veckopengen i häktet och kan denna dras in om anhörig skickar pengar?

2017-12-29 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |När en person är häktad kan man tydligen få en "veckopeng" på ca 100 kr. Vad kallas denna peng?Kan denna peng dras in om anhörig skickar lånade pengar till den häktade?
Tova Andersson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Om den som sitter häktad inte har några pengar kan denne ansöka om en typ av veckopeng på högst 90 kr per vecka. Denna peng kallas för häktesbidrag. Om en anhörig skickar pengar till den häktade så att denne redan har minst 90 kr en vecka, ska den häktade inte få något häktesbidrag (eftersom den då har pengar). Om den häktade en senare vecka inte har pengar igen, ska den då få bidraget igen. Hoppas du fått svar på din fråga!Med vänlig hälsning

Hänsyn till familj under häktning

2017-11-28 i Gripande, häktning, anhållande
FRÅGA |Min man sitter häktad för grovt vapenbrott. Jag är gravid i vecka 29 och sjukskriven pga ev tidigt förlossning. Vi har även en 6årig son. Jag undrar om hänsyn tas till min situation för ev förlängning av häktningen? Han sitter med restriktioner så inga besök är tillåtna. Kan han få permission under häktetiden om jag skulle föda tidigare än beräknat?
Hanna Karlsson |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Under häktningsförhandlingen tas främst riskerna med den misstänkte i åtanke, såsom risk för att fly, att gömma undan bevis, att prata ihop sig med eventuella kumpaner osv. Men sociala förhållanden tas också i beaktning. Det kan vara svårt att ta kombinera hänsyn till sociala förhållanden och utredningens säkerhet om det finns risk att den misstänkte kan förstöra förundersökningen av brottet på något sätt. Det ska dock tas upp i häktningsförhandlingarna helt klart och de ska ta hänsyn till det.Vanlig permission medges efter ha suttit häktad i minst två månader. Jag tänker att förlossning är något som kan beviljas under särskild permission och då spelar inte dessa två månader någon roll. Exempel på särskild permission är att besöka närstående på sjukhus, gå på begravning eller något annat viktigt som rör den intagnes barn. Vänligen,