Måste jag legitimera mig för polisen?

2018-08-15 i Polis
FRÅGA |Hej Lawline!Om en polis frågar om min identitet trots att jag inte är misstänkt för brott, har jag rätt att inte identifiera mig själv? Hände en incident när jag inte identifierade mig och dom sökte igenom mig och satte mig i deras bil och körde mig till stationen då jag "kunde varit efterlyst" och jag skulle inte fått lämna stationen tills jag identifierat mig. Måste jag identifiera mig och måste jag följa med dom till stationen trots att jag inte är misstänkt för brott? Är "du kan vara efterlyst" en hållbar motivering för att söka igenom mig och föra mig till polisstationen? Mvh
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Det finns ingen generell skyldighet för dig att legitimera dig på begäran av polisman. Det lagstöd som finns är att polisen får begära att du legitimerar dig, och om du inte gör så får du omhändertas för identifiering. Kravet är dock att det för polisen ska finnas särskild anledning att anta att du är efterspanad eller efterlyst (14 § Polislagen).I ditt fall är svårt att avgöra om "du kan vara efterlyst" är tillräckligt för att det ska finnas särskild anledning att anta att du var efterlyst. Det är omöjligt att veta vad polisen grundade den eventuella misstanken på, om du var väldigt lik någon som var efterlyst och enligt uppgift skulle befinna sig i närområdet osv.Mitt svar till dig är att det inte finns någon uteslutande skyldighet att legitimera dig för polis. Om det finns särskild anledning att anta att du är efterlyst kan polisen däremot kräva det. Kan du då inte identifiera dig (eller vägrar) kan du omhändertas för identifiering.Om du anser att du blivit orättvist behandlad och att det inte fanns särskild anledning att anta att du var efterlyst kan du göra en anmälan till justitieombudsmannen (JO). JO utreder därefter ärendet och kan utdela kritik mot polismännen för det fall att de handlat fel. Anmälan kan ske direkt på JO:s hemsida.Hoppas du fått svar på din fråga!Vänligen,

Vad krävs för att polisen ska ha rätt att tvinga mig till urinprov?

2018-07-29 i Polis
FRÅGA |Hej!För ett ganska bra tag sedan så var jag ute med min polare som skulle hem så vi stod vid busshållplatsen. Då det gick förbi två civil poliser som stannade och pratade med oss sedan kom en till kollega till dom och började påstå att vi såg påverkade ut. (trött, Hängiga ögon) etcBåde jag och min kompis nekade så fick dom ännu mer misstankar och bestämde sig för att ta in oss på pissprov, fick åka med in på stationen och köra vanlig rutin kontroll som man får göra vid ett narkotikabrott.Både jag och min kompis visade negativt och så var det inget mer med det.Frågan är nu såhär : Får dom bara ta in en person på pissprov för man har blivit dömd innan? förödmjuka oss totalt! kan även tillägga att jag har blivit dömd för narkotikabrott innan så dom ''kände'' igen mig. Helt absurt hur dom kan komma och påstå falska anklagelser och sedan slippa undan med det ?!
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Enligt grundlagen är var och en skyddad mot påtvingade kroppsliga ingrepp (2 kap. 6 § Regeringsformen, RF). Fri- och rättigheten får dock begränsas genom lag (2 kap. 20 § RF). Den som är skäligen misstänkt för brott på vilket fängelse kan följa får kroppsbesiktigas för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredningen av brottet (28 kap. 12 § Rättegångsbalken, RB). I kroppsbesiktning ingår bland annat urinprovstagning. Det brott du borde varit sannolikt misstänkt för är ringa narkotikabrott, för vilket det finns fängelse i straffskalan (2 § Narkotikastrafflagen).Justitieombudsmannen (JO) har vid flera tillfällen uttalat att för en person ska anses skäligen misstänkt för ett brott krävs att det finns konkreta omständigheter som med viss styrka pekar på att den misstänkte har begått den gärning som misstanken avser. Omständigheterna måste alltså vara av det slaget att de ger upphov till en faktabaserad misstanke. Vad som krävs för att en misstanke ska anses vara skälig har det emellertid inte gått att ge några bestämda riktlinjer för. Det får istället besvaras från fall till fall.Mitt råd till dig för det fall att du känner dig orättvist behandlad är att du vänder dig till justitieombudsmannen och gör en anmälan. Är det så att det inte fanns skälig misstanke för ringa narkotikabrott har polisen gjort fel och kan tilldelas kritik för det. En anmälan kan du göra direkt på JO:s hemsida.Hoppas du fått svar på din fråga!Vänligen,

Har Polisen rätt att beslagta pengar åt KFM?

2018-07-22 i Polis
FRÅGA |Hej. Jag blev en natt stannad av polisen i en nykterhetskontroll. Polisen visiterar mig och ser att jag hade 30.000:- på mig. Man säger att jag måste följa med till sjukhuset för att lämna urin- och blodprov. I bilen på väg till sjukhuset ringer man till KFM's jourtelefon. Jag följer med en av poliserna och lämnar mina prov och man håller ett snabbt förhör med mig där jag förnekar brott eftersom jag inte tar droger. Efter ca 20 minuter är vi klara. När vi närmar oss polisbilen säger kollegan som suttit kvar i bilen till oss att vi måste vänta. Den andre polisen håller mig då kvar i en korridor i ca 10-15 minuter. Efter en stund kommer den andre polisen och säger att man ska "beslagta" en del av mina pengar för KFMs räkning. Jag ifrågasätter att jag då vill att en Kronofogde kommer till platsen och att jag vill ha ett beslut på utmätningen. Får till svar att det inte är möjligt utan dem ska "hålla" pengarna åt KFM. Efter påtryckningar från mig att jag vill ha papper på detta säger de att vi kan åka in till stationen och att jag då kan få ett kvitto på hur mycket pengar de tagit från mig. Jag följer med poliserna till stationen och får mitt kvitto. Har polisen rätt att ta med mig in och "misstänka" mig för ett narkotikabrott/drograttfylla för att sedan hålla mig kvar för att få tag i KFM och sedan själva beslagta pengarna? Ska tilläggas att min arbetsgivare överklagade utmätningen då det va vår dagskassa och att misstanken mot mig lades ner efter att provsvaret kommit.
Malin Gustavsson |Hej och tack för att du valt att vända dig till oss på Lawline med din fråga!Jag uppfattar din fråga som att du undrar över Polisens rätt att beslagta pengar åt KFM. Jag kommer därför nedan att först (1) redogöra för Polisens möjlighet att kontakta kronofogdemyndigheten, KFM, för att därefter (2) besvara frågan om Polisen hade rätt att beslagta dina pengar för KFM:s räkning. Slutligen (3) finner du ett sammanfattande svar samt kontaktuppgifter till mig.Inledningsvis kan även kort nämnas att Polisen har rätt att tillfälligt omhänderta någon för kroppsbesiktning (exempelvis provtagning) om det finns misstanke om narkotikabrott (28 kap. 11-12 § rättegångsbalken). Polisen har också rätt att genomföra en ytlig visitering i samband med omhändertagandet (19 § polislagen). 1. Hade Polisen rätt att kontakta KFM och lämna ut uppgifter till dem?En relevant aspekt av din fråga är huruvida Polisen överhuvudtaget hade rätt att kontakta KFM angående pengarna de anträffade vid kroppsvisiteringen. Utifrån de uppgifter som framkommer av frågan kan jag inte göra någon närmre bedömning av detta. Det är dock möjligt att Polisen brast i sin hantering redan här och nedan kommer jag därför redogöra för vad som gäller kring sekretessen mellan myndigheter.- Som huvudregel gäller sekretess även mellan myndigheter Redan uppgiften om att du att du blivit omhändertagen för att kroppsbesiktigas kan vara sekretessbelagd hos Polismyndigheten. Sekretess gäller nämligen för uppgifter om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till honom eller hennes lider skada eller men och uppgiften förekommer i en förundersökning i brottmål eller i annan verksamhet som syftar till att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott och som bedrivs av bl.a. Polismyndigheten (35 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen, OSL). Sekretessen innebär bland annat att Polisen som huvudregel inte får sprida uppgiften till KFM ens för att möjliggöra utmätning av egendom som påträffats i polisverksamheten (8 kap. 1 § OSL).- Undantag från sekretessen kan göras efter intresseavvägningUndantag från sekretessen kan göras vid tillämpning av den så kallade generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL. Enligt denna bestämmelse kan sekretessbelagd uppgift lämnas ut till en myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas ut har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda. När det kommer till hur generalklausulen kan användas av Polisen för att lämna sekretessbelagda uppgifter till KFM gäller, enligt uttalanden från justitieombudsmannen (JO), att Polisen i varje enskilt fall måste göra en verklig intresseavvägning där hänsyn tas till främst syftet med och behovet av överlämnandet. Syftet med generalklausulen är att vara en ventil för att inte oförutsedda hinder ska uppkomma i myndigheters verksamhet. Den ska därmed tillämpas med försiktighet och utlämnande får inte ske slentrianmässigt med stöd av bestämmelsen. (jfr JO 2017/18 s. 271, Dnr 4197-2015)(Här kan noteras att det pågår en utredning i vilken utökade möjligheter till informationsutbyte mellan KFM och andra myndigheter föreslås. Utredningen är dock inte avslutad och har alltså inte resulterat i någon lagändring i nuläget.)Ett eventuellt beslut om att lämna ut sekretessbelagd information till KFM ska dessutom vara skriftligt och diarieföras.2. Hade Polisen rätt att beslagta pengarna?KFM har under vissa förutsättningar möjlighet att driva in en skuld genom utmätning, det vill säga ianspråktagande av i första hand pengar. Utmätning av kontanter ska som utgångspunkt säkerställas genom att kontanterna tas i förvar. Om kontanterna är i någon annan än ägarens besittning kan utmätning också säkerställas genom ett förbudsmeddelande från KFM, vilket innebär att innehavaren inte får lämna ut kontanterna utan KFM:s tillstånd. (6 kap. 2 & 7 §§ utsökningsbalken)Konkret innebär detta alltså att om Polismyndigheten har dina pengar i sin besittning och om KFM tänker utmäta dessa kan KFM utfärda ett förbudsmeddelande vilket gör att Polisen inte får lämna ut pengarna utan tillstånd från KFM. Avgörande här är dock att Polismyndigheten faktiskt har pengarna i sin besittning – ett krav som enligt JO inte är uppfyllt om inte Polisen haft uttryckligt lagstöd för att omhänderta pengarna. (JO 2014/15 s. 127, Dnr 584-2013, 666-2013 samt JO 2017/18 s. 271)I enlighet med JO:s bedömning i (JO 2017/18 s. 271) blir min slutsats att det i ditt fall inte fanns något uttryckligt lagstöd för Polisen att omhänderta pengarna i första hand. Ett eventuellt förbudsmeddelande från KFM spelar därför inte heller någon roll för svaret frågan; Polisen hade inte rätt att omhänderta pengarna i första hand och de kunde då inte heller få rätt att behålla dem efter kommunikationen med KFM (se ovan angående JO:s bedömning av vad det innebär att Polisen har pengarna i sin besittning). Polisen har alltså i ett sådant här läge ingen rättighet att vidta några åtgärder för KFM:s räkning utan hanteringen har varit bristande.3. Sammanfattande svarSå som du beskriver omständigheterna i frågan framstår ditt fall som väldigt likt det JO gjorde en utredning kring i det JO-ärende jag hänvisat till ovan (JO 2017/18 s. 271, Dnr 4197-2015). I likhet med den bedömning JO gjorde där bedömer jag att Polisen sannolikt agerat felaktigt i ditt fall.- Av frågan framgår inte omständigheter som gör det möjligt att bedöma om Polisen gjort en tillräcklig intresseavvägning innan de lämnade uppgifter till KFM. Därför kan jag inte uttala mig närmre om huruvida Polisen överhuvudtaget hade rätt att ta kontakt med KFM angående pengarna de hittade vid visiteringen. Jag kan heller inte uttala mig om huruvida polisen uppfyllt sin dokumentationsskyldighet.- Av de omständigheter som framgår av frågan finns det inget som tyder på att Polisen i detta fall skulle haft något stöd i lag för att omhänderta kontanterna. Enligt JO:s bedömning gäller detta oavsett om de haft rätt att kontakta KFM eller inte. På denna punkt blir därmed min slutsats att Polisen högst troligt brustit i sin hantering.Hoppas du fått svar på din fråga! Om något i mitt svar känns oklart eller behöver redas ut ytterligare är du välkommen att höra av dig till mig på malin.gustavsson@lawline.se.

Vem kan anmäla brott till polisen?

2018-07-05 i Polis
FRÅGA |En schism mellan två grannar förekommer i vårt område. Detta har resulterat bl a i krossade fönster hos en av grannarna. Schismen har nu eskalerat till att en text med mycket nedlåtande innehåll har satts upp på vår gemensamma anslagstavla där den förfördelade personen (den som fick rutorna krossade) utpekas som alkoholist och djurplågare. Kan vi som styrelse i föreningen göra anmälan till polisen, eller måste personen själv göra detta?
Johannes Norrman |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Mina utgångspunkter Jag kommer i mitt svar att utgå ifrån att ni i styrelsen vill anmäla såväl den krossade rutan som anslagstavleangreppet, d.v.s "hela händelsen". Vem som helst kan göra en polisanmälan Det finns inga formella krav på vem som kan göra en polisanmälan. Detta betyder att vem som helst, även t.ex en juridisk person, kan skicka in information till polisen om att brott har begåtts. Du behöver alltså inte själv vara offer för brottet för att anmäla. Vissa regler om åtalsprövning påverkar dock vad polisen rent faktiskt kommer göra Även om vem som helst kan anmäla olagligheter till polisen, så finns det s.k åtalsprövningsregler. Dessa regler innebär förenklat att vissa brott inte beivras (d.v.s inte åtalas av allmän åklagare) av staten, utan att den som utsatts för brottet i så fall får väcka åtal själv. Ringa skadegörelse (12 kap 1 och 2 § brottsbalken) och förtal (5 kap 1 § brottsbalken samt 5 kap 5 § brottsbalken) är sådana brott som åklagare typiskt sett inte hjälper till med att åtala. Det finns undantag, men från de knappa omständigheter jag fått reda på i frågan kan jag inte uttala mig om ifall något är aktuellt i just ert fall. Det är möjligt att så är fallet, och ni borde därför i alla fall inte att tveka på att polisanmäla. Sammanfattning Vem som helst kan göra en polisanmälan. Det krävs inte att man själv är drabbad av brottet för att anmäla. Det finns dock vissa regler i brottsbalken, som begränsar när staten "lägger sig i". Utan att veta mer om just era omständigheter, kan jag inte uttala mig om en åklagare kommer att anse att allmänt åtal (att staten lägger sig i) är påkallat i just ert fall. Det är dock ändå en bra idé att upprätta en polisanmälan. För mer information om hur ni gör en polisanmälan, kan ni vända er till polisens hemsida eller till er lokala polisstation. Lyckönskningar och hälsningar,

Frågor om belastningsregister

2018-07-30 i Polis
FRÅGA |Vad innebär detta om det står så här i ett domslut "NN förekommer sedan tidigare i tre avsnitt i belastningsregistret, men det rör äldre lagföringar som saknar betydelse för påföljdsfrågan i detta fall."Menar man att NN har utfört brott tidigare och blivit dömd?Kan man komma åt belastningsregistret för enskild person , dvs gamla som nya synder ?Kan man ringa en tingsrätt , vilken som helst i Sverige, å få ut alla domar som finns på NN ?Taxsam för svar
Bartu Bugdayli |Hej och tack för din fråga.Såsom du nämner innebär den meninge att personen i fråga har tidigare dömts för tre olika brott, men domstolen anger att dessa brott inte är av betydelse för påföljdsfrågan i detta fall, d.v.s. vilket straffet ska vara för ett visst brott, eftersom det var gamla brott.Enligt 9 § lagen (1998:629) om belastningsregister kan enskilda få utdrag ur registret om sig sig själv. Om det behövs för fråga om anställning kan även annan begära det. Om en enskilds rätt är beroende av annans uppgifter ur registret kan han eller hon få rätt att de del av dessa uppgifter om regeringen medger det. Utdrag ur en person belastningsregistret får alltså göras i första hand av personen själv, endast i vissa särskilda fall kan en person begära utdrag om någon annan. Uppgifterna i belastningsregistret gallras efter en viss tid, hur lång tid en uppgift sparas beror på vilken påföljd man fått för brottet. Uppgift om att man dömts till fängelse tas bort ur registret tio år efter fängelsestraffets slut. Medan uppgift om att man dömts till böter tas bort ur registret fem år från att man fått boten. Utdraget begärs från Polismyndigheten.Hoppas att svaret var till din hjälp. Har du fler frågor kan du ställa en ny eller ringa till Lawline på 08-533 300 04 (Mån-fre 10-16).Hälsningar

Har polisen skyldighet att legitimera sig?

2018-07-25 i Polis
FRÅGA |Hej,Rätta mig gärna enkelt här om jag har fel, men jag tror jag vet det följande:1. En polis måste inte legitimera sig själv.2. En polis kan arrestera dig utan att omedelbart visa bevis för den påstådda handlingen.Första frågan:Är inte detta receptet för den enklaste kidnappningen någonsin? Låt oss anta att någon går så långt att de bryter mot lagen genom att uppge sig själv som polis utan att vara det, och sedan arresterar någon i egenskap av "polis". Denna personen behöver inte legitimera sig själv som polis, men personen som blir arresterad får inte heller motstrida. Denna "polis" kan ju bara rulla iväg med personen som blev arresterad och på så sätt ha kidnappat någon helt utan motstrid. Det kan till och med förekomma utomhus, i dagsljus om så skulle vara fallet.Andra frågan:I grova drag, om någon förutom en polis frihetsberövar (arresterar) dig så kallas det kidnappning. Mot polisen får man självklart inte motstrida, men om man blir kidnappad så får man göra det som krävs för att komma bort.Om polisen väljer att inte legitimera sig själv på begäran och fortsätter med sin arrest, kan man då slå emot och hävda självförsvar tills man faktiskt vet att det är poliser man interagerar med?
Jennie Nilsson |Hej, och tack för din fråga.Enligt polisförordningen 11 § ska en polis under tjänstgöringen kunna identifiera sig med med en polislegitimation.Det finns naturligtvis situationer där det inte blir praktiskt möjligt att först visa legitimation innan man griper någon, men vid en sansad situation borde det inte vara konstigt att någon ber att få se polisens legitimation. Poliser har som sagt inte alltid den uppmärksammande uniformen på sig och då skulle det kunna vara svårt att veta säkert.Civilklädda "poliser" som vägrar uppge legitimation och dessutom försöker tvinga iväg dig ska du nog starkt avvärja dig emot, och om du skulle göra det kan du knappast gripas för våld mot tjänsteman då du inte vet om det är en tjänsteman eller ej, om denne inte legitimerar sig. Nödvärn och självförsvar kan man absolut hävda tills man vet, men försvaret bör inte ha gått längre än vad den faktiska nöden kräver. Håller någon fast dig får du slita dig loss, men när du gjort det har du inte rätt att rikta några slag, då utför du misshandel. Får du höra personen säga sig vara polis kan det vara läge att hålla sig lugn tills denne visat dig att så är fallet. Finner du anledning att tvivla, då polisen vägrar visa legitimation och du finner situationen märklig kan du lägga benen på rygg utan att hållas ansvarig för det. Sunt förnuft i varje situation gäller såväl för polis som för medborgare.Den som med falsk polislegitimation uppger sig vara polis döms för falsk föregivande av allmän ställning.Bifogar några intressanta artiklar i ämnet:http://www.dagensjuridik.se/2018/01/kvinna-som-misshandlat-polis-frias-forstod-inte-att-det-var-en-polishttp://www.dagensjuridik.se/2017/11/frias-efter-att-ha-forsokte-frita-kompis-fran-polisen-frihetsberovandet-hade-inte-kommunicer

Hur länge blir man av med vapenlicensen vid rattfylleri?

2018-07-10 i Polis
FRÅGA |Hej. Jag blev tagen för rattfylleri i Mars månad jag hade 0,5 i promille. Jag har fast jobb och hus och är ingen alkoholist. Nu har jag fått min dom och det blev 50 timmars samhällstjänst + indraget körkort i 2 år. Jag är Jägare och har vapen som beslagtogs. I dag har jag fått domen att polismyndigheten anser att jag är olämplig att ha vapen. Därför är min fråga,är detta ett livstids straff att inte få ta ny vapenlicens.
Dennis Lavesson |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!De författningar som styr såväl vapeninnehav som när sådant får återkallas är vapenlagen, vapenförordningen och RPSFS 2009:13 Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om vapenlagstiftningen (FAP 551-3).Polisen har återkallat din vapenlicens för att du funnits olämplig att inneha vapen (6 kap. 1 § Vapenlagen). Olämpligheten är beroende av att du dömts för rattfylleri. Ingen av författningarna innehåller någon uttalad gräns för när du tidigast kan få licens igen. I anslutning till polisens föreskrifter om vapenlagstiftningen finns det dock allmänna råd. Allmänna råd är rekommendationer för hur man kan eller bör göra för att uppfylla de bindande reglerna, men inte bindande i sig. Även om de allmänna råden inte är bindande kan de ändå ses som en måttstock om vad som är ungefärligt att vänta sig, både från tillståndsmyndigheten och från en eventuell domstol i det fall du skulle få avslag på en licensansökan och överklaga beslutet.Enligt de allmänna råden bör en förutsättning för vapenlicens vara att sökanden gjort sig känd som pålitlig, omdömesgill och laglydig. Brister vederbörande i något av dessa avseenden bör inte vapenlicens godkännas. Om den sökande gjort sig skyldig till rattfylleribrott bör det i normalfallet inte godkännas någon vapenlicens förrän minst tre år förflutit sedan gärningen begicks (FAP 551-3 s. 8-9).Svaret på din fråga är således att det inte är ett livstidsstraff att bli av med vapenlicensen. Du bör däremot räkna med att det bör gå minst tre år från att du gjorde dig skyldig till rattfylleri, tills att du kan hoppas på att återigen få vapenlicens. Eftersom de allmänna råden inte är bindande kommer det att göras en bedömning i det enskilda fallet. Det innebär att du å ena sidan skulle kunna få godkänt vapenlicens tidigare men å andra sidan att det kan krävas längre tid än tre år. Sådant som skulle kunna göra att det krävs mer än tre år är t.ex. om du skulle göra dig skyldig till något annat brott, eller på annat sätt anses vara olämplig. Du kan dock ha gränsen om tre år som en måttstock för vad du åtminstone bör räkna med.Hoppas du fått svar på din fråga!Vänligen,

Omhändertagen för vägran att uppge sitt personnummer

2018-06-30 i Polis
FRÅGA |Hej! Jag mår psykiskt dåligt och blev stoppad av polisen idag. Dom ville ha mitt personnummer och jag vägrade uppge det. Jag hade inte gjort något olagligt utan satt bara på allmän plats. När jag inte uppgav personnumret sa den ena polisen: "då gör vi det enkelt, vi tar in henne på en PL13". Kan dom verkligen låsa in mig i arresten pga att jag inte vill uppge mitt personnummer?
Jennie Andersson |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! 13 § polislagen: Jag tolkar din fråga som att polisen hade omhändertagit dig med stöd av 13 § polislagen. Enligt denna får polisen avvisa eller avlägsna en person som stör den allmänna ordningen genom sitt uppträdande. Om det inte är tillräckligt (att avvisa eller avlägsna) får personen tillfälligt omhändertas. Skyldighet att uppge personnummer:Vad gäller polisernas begäran om att få ditt personnummer kan nämnas att det inte finns någon allmän skyldighet att legitimera sig när du befinner dig på allmän plats. Polisen kan begära att få se din legitimation om du exempelvis misstänkts för ett brott (se 14 § polislagen). Polisen ska då ha en särskild anledning att anta att personen är exempelvis efterlyst. Anledning att anta är det lägsta beviskravet när det gäller utredning av brott, det måste finnas en konkret omständighet som gör det möjligt att börja utreda ett brott.Att du har vägrat uppge ditt personnummer är inget som ger poliserna en rätt att omhänderta dig med stöd av 13 § polislagen. Om ditt handlande störde den allmänna ordningen har de lagstöd för att omhänderta dig. Om du anser att du inte störde den allmänna ordningen och om du anser att polisen har brustit i sin tjänsteutövning kan du anmäla detta till justitieombudsmannen (JO). Om du vill ha mer rådgivning så kan du ringa vår kostnadsfria telefonrådgivning på 08-533-300 04.Vänligen,