Skadestånd vid uppsägning

2015-03-03 i Uppsägning och avskedande
FRÅGA |Anställd i 3 år i litet företag med två anställda utan kollektivavtal säger muntligt upp sig, efter att kunder klagat på den anställdes uppförande, och detta tas upp i ett samtal med chefen. Vid skriftlig bekräftelse från arbetsgivaren på uppsägningen sjukskriver sig den anställde, detta utan att meddela arbetsgivaren. Via mail kallas företaget till förhandling där den anställde vill ogiltigförklara uppsägning och äska skadestånd. Företaget låter ogiltigförklara uppsägningen. Den anställde är fortsatt sjukskriven och meddelar via juridiskt ombud att vederbörande ej har för avsikt att återgå i tjänst. Den anställde kräver skadestånd på 6 månadslöner samt att företaget står för den anställdes juridiska ombudskostnader. Min fråga, är detta rimligt? Vilken typ av skadestånd kan den anställda yrka på, och till vilket belopp? Kan den anställde behålla sjukpenning samtidigt som vederbörande erhåller skadestånd? Det är den anställde som väljer att i tvisten inte fortsätta sin anställning.
Märta Ahlén |Hej och tack för att du har vänt dig till Lawline med din fråga! Jag har haft lite svårigheter med att förstå förutsättningarna i frågan och kommer för sakens skull behandla såväl det fallet att uppsägning sker från arbetstagarens som arbetsgivarens sida. Jag vill förstå förutsättningarna på det sättet att kundernas klagomål, samtalet med chefen, den skriftliga bekräftelsen från arbetsgivaren och begäran om ogiltigförklaring av uppsägningen från arbetstagarens sida avser det fallet att den anställde muntligen, inte sagt upp sig, utan sagts upp. Jag kan inte heller riktigt greppa hur du menar att företaget "ogiltigförklarat" uppsägningen; för att en ogiltigförklaring ska bli gällande krävs att detta avgörs i Arbetsdomstolen. Har den anställde efter sin egen uppsägning velat kvarstå i arbete och företaget gått med på detta genom att "ogiltigförklara" den? Som sagt kommer svaret nedan formuleras ganska generellt till följd av oklarheterna.Uppsägning från arbetsgivarens sida regleras i Lagen om anställningsskydd (LAS); 7 § föreskriver att sådan uppsägning ska vara sakligt grundad och bero på organisatoriska förändringar inom företaget (arbetsbrist) eller omständigheter hänförliga till arbetstagaren personligen. I 8-10 § § finns allmänna regler om hur arbetsgivaren ska gå tillväga för att säga upp en anställd. Generellt gäller att uppsägningen måste ske skriftligen (8 §); innehålla vissa särskilda uppgifter, bland annat en s.k. fullföljdshänvisning, dvs. en underrättelse om vad arbetstagaren ska iaktta om denne vill gå till domstol och göra gällande att en uppsägning är ogiltig, felaktig och/eller yrka skadestånd (8 § andra stycket); samt uppge grunden för uppsägningen. Föreskriften i 8 § har dock endast formen av ordningsregel; underlåtenhet att skriftligen säga upp den anställde medför inte att uppsägningen kan ogiltigförklaras. I det här fallet har uppsägningen skett just muntligen, men även om detta således fallerar att möta kravet i 8 § har det ändå rättslig verkan. Dock kan oförmågan att möta formkravet medföra en risk för arbetsgivaren att få betala skadestånd; detta gäller också – dock inte enbart – för det nämnda kravet i 8 § andra stycket på att lämna fullföljdshänvisning. Om vi för sakens skull antar att den anställde har rätt att yrka skadestånd från arbetsgivaren såväl på basis av att uppsägningen saknat saklig grund som ej skett i enlighet med de formkrav som ställs på uppsägningen, gäller för det första att en uppsagd arbetstagare har två veckor, räknat från mottagandet av beskedet, på sig att begära ogiltigförklaring, dels genom att skriftligen meddela arbetsgivaren att uppsägningen är ogiltigt, dels genom att stämma arbetsgivaren och yrka att uppsägningen ska ogiltigförklaras. Under alla förhållanden, dvs. även om en talan om ogiltighet inte har väckts enligt ovan, har arbetstagaren rätt att endast kräva skadestånd om uppsägningen är olaglig. Följande exempel lyftas fram ur rättspraxis för skadeståndets beräkning vid bristande uppfyllnad av formföreskrifterna. I det 40 år gamla rättsfallet AD 1975 nr 68 ansågs den anställde i väsentlig mån ha åsidosatt sina arbetsåtaganden enligt anställningsavtalet med bolaget; den anställde hade emellertid begärt allmänt skadestånd med 500 kr för att uppsägningen ej följt föreskriften i 8 § första stycket LAS om skriftlig form, samt 3 000 kr för att arbetsgivaren vid uppsägningen ej lämnat sådan fullföljdshänvisning som avses i 8 § andra stycket. Arbetsdomstolen fann att den anställde lidit rättsförlust och fastställde skadeståndet för nämnda försummelser till 2 000 kr. Angående skadestånd som kan utgå för att arbetsgivaren saknat saklig grund är det svårt att göra en kvalificerad bedömning av vilket belopp som kunde aktualiseras eftersom det inte framgår vilken den förmenta grunden för uppsägningen har varit. Det finns en enorm uppsjö av rättspraxis om fall där kravet på saklig grund inte ansetts ha iakttagits – om du är intresserad av fall där uppsägning har skett på särskilda grunder får du helt enkelt återkomma till mig.Det kan också flikas in, för det fallet att skadeståndsanspråket grundas på en formellt felaktig uppsägning, finns möjlighet för arbetsgivaren att rätta det felaktiga förfarandet i efterhand – och därmed undgå skadeståndsansvar. Generellt sett verkar det dock här röra sig om förhållandevis snabba rättelser med motsvarande förlängning av fristen för den uppsagde att begära uppsägningen ogiltigförklarad. Nu till vad som gäller om det är arbetstagaren som sagt upp sig. Vid uppsägning från arbetstagarens sida finns inte några regler om förfarandet motsvarande dem som gäller för arbetsgivare i LAS; ett krav på skriftlig form för uppsägning gäller inte enligt anställningsskyddslagen vid uppsägning från arbetstagarens sida (jfr AD 1947 nr 58 och AD 1960 nr 26). I fråga om arbetstagares uppsägningar upptar LAS enbart en regel om uppsägningstid i 11 § första stycket och en därtill knuten skadeståndsregel i 38 § första stycket. En annan sak är att det givetvis kan finnas regler om uppsägningstid m.m. i kollektivavtal eller anställningsavtalet, t.ex. uttalade AD i rättsfallet AD 2008 nr 96 att en arbetstagare på grund av kollektiv- eller enskilt avtal kan vara skyldig att iaktta skriftlig form vid uppsägning. Oavsett vilket antar jag att den före detta anställde vill göra gällande att hen trots sin sjukskrivning under uppsägningstiden inte lämnat arbetet med omedelbar verkan utan stått till arbetsgivarens förfogande och därför ska erhålla lön under uppsägningstiden. Om detta ska sägas att som utgångspunkt gäller vid uppsägning att den uppsägningstid som finns inskriven i kollektiv- eller anställningsavtalet givetvis måste följas. Den uppsagde har alltså en skyldighet att arbeta under uppsägningstiden i brist på annan överenskommelse. Vid sjukperiodens 14 första dagar har den anställde rätt till sjuklön som betalas av arbetsgivaren, givet att den nedsatta arbetsförmågan har styrkts med läkarintyg. Dag 15 tar Försäkringskassan hand om ansvaret för sjukdomsersättningen; denna rätt fråntas inte den anställde under uppsägningstiden. Om den anställdes sjukskrivning upphör innan uppsägningstidens slut har den anställde en skyldighet (principen om arbetstagarens arbetsplikt) att arbeta de återstående dagarna under uppsägningstiden (även här gäller att detta är aktuellt så länge som en annan överenskommelse inte träffats). Verkan av att denna princip om en arbetstagares skyldighet att arbeta under uppsägningstiden illustreras i målet AD 1988 nr 78, vari uttalades att om arbetstagaren t.ex. på grund av sjukdom inte kan arbeta, har denne inte rätt till uppsägningslön. I målet var den uppsagde sjukskriven och uppbar sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring under hela uppsägningstiden; arbetsdomstolen avslog den uppsagdes talan om uppsägningslön. Det blir mot den här bakgrunden ännu svårare att förstå bakgrunden till den anställdes skadeståndskrav… På vad exakt grundar den anställde sina krav?Jag har författat svaret ganska generellt och hoppas att du fått ledning i frågan. Du är välkommen att återkomma till mig om du vill specificera något och få svar därefter, har generella följdfrågor, eller vill sättas i kontakt med ett juridiskt ombud. Vänligen,

Frågor gällande konsumenträtt vid utförandet av tjänster

2015-03-03 i Konsumenttjänstlagen
FRÅGA |Hej, jag har en fråga gällande en kund: Vi har gjort en installation i hans lägenhet och nu vill han ha rabatt vilket vi inte anser att vi behöver ge. Anledningen till detta är 1: Kunden har tagit ledigt från jobbet då vi har kommit för att göra installation så han anser att vi ska ge rabatt för inkomstbortfall men vi har hela tiden sagt att han kan välja tid utefter det som passar honom. 2. Han tyckte att leveranstiden var längre än utlovat. Vi lovar fem veckor efter godkänd ritning och betalning och det är vad det tog- dock tog det lite tid för honom att få sin ritning men detta var på grund av att han inte betalat sin handpenningfaktura och vi skickar i regel inte ut ritning innan dess. Han fick leverans efter 6 veckor men då var röda dagar över julen inräknat.3.Efter installation klagade kunden på varan så vi beställde en ny till honom 4. Under installation så råkade ett skåp gå sönder och detta vill kunden också få rabatt för men vi har informerat att vi inte står för sådana skador och har fått bekräftat av kunden.Har han rätt att kräva kompensation? Kan vi dra detta vidare utifall han vägrar att betala?Tack på förhandTherese NilssonP.S Jag har premiumavtal med er med mailadress marknilsn@gmail.com men lyckades inte logga in.
Fredrik Holst |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Jag kommer att besvara frågorna i den ordning som du har ställt dem. Hej, jag har en fråga gällande en kund: Vi har gjort en installation i hans lägenhet och nu vill han ha rabatt vilket vi inte anser att vi behöver ge. Anledningen till detta är 1: Kunden har tagit ledigt från jobbet då vi har kommit för att göra installation så han anser att vi ska ge rabatt för inkomstbortfall men vi har hela tiden sagt att han kan välja tid utefter det som passar honom.Den lagstiftning som konsumenten kan luta sig mot i detta fallet är konsumenttjänstlagen, 1985:716 (KtjL) (Hittas här). Konsumenttjänstlagen är tillämplig vid avtal om tjänster som näringsidkare utför åt konsumenter. Tjänsterna måste röra arbete på lösa saker, arbete på fast egendom eller förvaring av lösa saker (se 1 §). I KtjL finns det två former av invändningar som konsumenten kan hävda gentemot näringsidkaren, dvs. er, och utförandet av tjänsten. Den första invändningen är att det är fel i tjänsten (9 §). Den andra är att det föreligger dröjsmål i utförande av tjänsten från er sida (24 §).Finns det inget särskilt avtalat om att ni ersätter inkomstbortfall så har ni alltså lagen på er sida. 2. Han tyckte att leveranstiden var längre än utlovat. Vi lovar fem veckor efter godkänd ritning och betalning och det är vad det tog- dock tog det lite tid för honom att få sin ritning men detta var på grund av att han inte betalat sin handpenningfaktura och vi skickar i regel inte ut ritning innan dess. Han fick leverans efter 6 veckor men då var röda dagar över julen inräknat.Dröjsmål vid utförandet av tjänster definieras i KtjL som: "Dröjsmål på näringsidkarens sida föreligger om uppdraget, utan att det beror på något förhållande på konsumentens sida, inte har avslutats inom den tid som har avtalats eller, om någon tid inte har avtalats, inom den tid som är skälig med hänsyn särskilt till vad som är normalt för en tjänst av samma art och omfattning." (24 § KtjL)Att titta på här är meningen "utan att det beror på något förhållande på konsumentens sida". Anledningen som jag förstår det till att ni inte skickade ut ritningen var att han inte betalade i tid, varför 24 § inte kan göras gällande. Något dröjsmål i lagens mening föreligger alltså inte. Om det endast rörde ritningen, dvs. ett köp och inte en tjänst finns en liknande bestämmelse i konsumentköplagens 9 § (Hittas här): "Dröjsmål på säljarens sida föreligger om varan inte avlämnas eller avlämnas för sent och detta inte beror på köparen eller något förhållande på hans sida."3.Efter installation klagade kunden på varan så vi beställde en ny till honom 4. Under installation så råkade ett skåp gå sönder och detta vill kunden också få rabatt för men vi har informerat att vi inte står för sådana skador och har fått bekräftat av kunden. Har han rätt att kräva kompensation? Kan vi dra detta vidare utifall han vägrar att betala? I 32 § KtjL stadgas att "Näringsidkaren är i övrigt skyldig att ersätta skada som tillfogas konsumenten, om skadan har vållats genom försummelse på näringsidkarens sida. Detsamma gäller i fråga om skada på egendom som tillhör någon medlem av konsumentens hushåll." Här gäller dock vanligt culpaansvar varvid det är konsumenten som har bevisbördan för försummelse på näringsidkarens sida. Han har alltså rätt att kräva ersättning, men måste visa att det förelåg försummelse från er sida. Om det är något i mitt svar som är oklart, eller om ni behöver vidare hjälp i ärendet kan ni kontakta mig på fredrik.holst@lawline.se

Avtals ogiltighet

2015-03-02 i Avtals ogiltighet
FRÅGA |Hej! Jag har en mamma som har diagnosen Alzheimer. Hon bor dock ensam i en villa. Hon har beställt fönster av ett välkänt företag för 55.338 kr före ROT och 45742 efter ROT.Hon förstår inte varför hon beställt dessa och minns inte..Företaget menar att eftersom hon inte har förmyndare eller godman så måste hon betala.När jag pratar med Konsumentombudsman så menar hon att avtalslagen 31, 33 och 36 §§) gäller och det finns även en lag (1924:323) om verkan av avtal som slutits under påverkan av psykisk störning och psykisk funktionsnedsättning. Kan jag hjälpa mamma bestrida fakturan med hjälp av dessa lager. Finns det kanske något som trots detta ger företaget en fördel? Hälsningar Per-Olof
Mustafa Sheikh Abdi |Hej,Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Utgångspunkten vid ingång av avtal är att avtal ska hållas (pacta sunt servanda), men det finns undantag från huvudregeln. En grundläggande förutsättning för att ett avtal ska vara giltigt är att parterna har rättshandlingsförmåga. Bristande rättshandlingsförmåga kan bl.a. bero på att personen lider av en psykisk störning och ingick avtalet under inflytande av en psykisk störning. Detta regleras som du sade i lagen (1924:323) om verkan av avtal, som slutits under påverkan av en psykisk störning. Enligt denna lag så blir ett avtal som någon slutit under påverkan av en psykisk störning ogiltigt.Enligt förarbetena till lagen, så kan "en psykisk funktionsnedsättning som beror på åldrande och som tar sig uttryck i s.k. åldersdement beteende kan vara så kraftig att begreppet allvarlig psykisk störning är tillämpligt." (prop. 1990/91:194). Alzheimers skulle därför kunna omfattas av lagen.Den som åberopar psykisk störning som ogiltighetsgrund har bevisbördan på att det finns ett orsakssamband mellan den psykiska störningen och avtalets ingående. Även om motparten var i god tro om rättshandlingsförmågan hos den andra parten är avtalet ogiltigt, men enligt 2 st. ska den som var i god tro i skälig omfattning försättas i samma situation som innan, dvs. att han/hon ska ersättas för kostnader och utgifter som han/hon har haft pga. detta avtal.Angående 31, 33 och 36 §§ avtalslagen (AvtL):31 § AvtL är tillämplig när någon har utnyttjat annans trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende för att få ett förmånligt avtal. Typexemplet på det är att ta oskäligt hög ränta på lån.Ett avtal kan ogiltigförklaras enligt 33 § AvtL när det skulle strida mot tro och heder att åberopa omständigheterna vid avtalets ingående.Enligt 36 § AvtL får avtalsvillkor jämkas eller lämnas utan avseende om villkoret är oskäligt med hänsyn till t.ex. omständigheterna vid avtalets tillkomst.För att sammanfatta, så finns det flera sätt att argumentera för att ett avtal är ogiltigt. Den mest passande grunden enligt min åsikt är 1924 års lag. Kom ihåg att om den åberopar 1924 års lag som grund för ogiltighet har bevisbördan för att det finns ett orsakssamband mellan den psykiska störningen och avtalet.Se 1924 års lag, https://lagen.nu/1924:323Se avtalslagen, https://lagen.nu/1915:218#K3Hoppas detta var till hjälp!Hälsningar,

Vårdslöshet i trafik

2015-03-02 i Trafikbrott
FRÅGA |Hej!Idag körde jag fel med bilen och behövde därför vända. Jag körde på en mindre landsväg, och planerade att därifrån backa in på ett mindre utrymme bredvid landsvägen för att vända runt och kunna köra iväg igen i motsatt riktning. Jag missbedömde dock, och "missade" det mindre utrymmet lite då jag skulle backa, vilket gjorde att jag inte kunde backa in på utrymmet så långt som jag planerat. Jag blev därför tvungen att backa och vända ytterligare 1-2 gånger för att få runt bilen utan att köra i diket på motsatt sida av vägen. Sikten var fri och inga andra bilar körde på vägen, dvs jag hindrade/störde ingen. Linjen i mitten av vägen var inte heldragen, så jag korsade ingen heldragen linje. Kan detta ändå räknas som vårdslöshet i trafiken, och ge böter om något vittne skulle anmäla händelsen?
Anna Pieschl |Hej,Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Vårdslöshet i trafik är ett brott som regleras i lagen om straff för vissa trafikbrott, (TBL). I lagens 1 § framgår att person ska dömas till vårdslöshet i trafiken om denne i väsentlig mån brister i omsorg och varsamhet. Att bestämmelsen ställer ett krav på väsentlighet klargör att lagen inte syftar till att omfatta rena misstag. Lagen syftar till att motverka riskfyllda och väsentligen vårdslösa beteenden i trafiken. I ditt fall har inget riskmoment förelegat och utifrån den information du angivit inte heller några direkta trafikregler brutits. Jag har därför extremt svårt att se att någon böter skulle kunna tilldelas dig i ditt fall.Jag hoppas att du känner att du fått svar på din fråga.Vänligen,

Grund för uppsägning tfa utnyttjande av "företagsintern" information?

2015-03-03 i Uppsägning och avskedande
FRÅGA |Jag är redovisningsekonom på ett produktionsbolag som har sagt upp en anställd (Person A.) Då jag driver ett litet musikbolag vid sidan av min anställning gav jag A ett uppdrag att filma en konsert som jag arrangerade på Södra Teatern den 21 januari i år. Jag anlitade fyra filmare för konserten varav A var en av dessa. Alla filmare får uppdraget på frilansbasis för ett arvode om 1000 SEK och skall filma med egen medhavd utrustning. Utan min inblandning kommer filmarna på plats överens om att A skall använda en kamera som min DOP har med sig. Under inspelning använder A kameran så pass ovarsamt att A välter kameran i golvet och linsen går sönder. Kameran är försäkrad men har en självrisk om ca 10 000 SEK. I en mailkorrespondens mellan mig, DOP:n och person A på Facebook frågar DOP:n om A kan vara med & hjälpa till med att ersätta denna kostnad varpå A svarar att "Det är omöjligt då hon inte har någon inkomst för tillfället." Jag gör en snabb estimering av vad A:s slutlön kommer att bli från företaget som har sagt upp henne (min arbetsgivare) och skriver denna estimering i tråden på Facebook samt föreslår att A gör upp en betalningplan med DOP:n. A svarar då att jag bryter mot lagen som har uppgivit att hon skall få en slutlön och att jag uppgivit namnet på företaget som hon skall få slutlön ifrån. Nu hotar A med att berätta detta för min arbetsgivare om jag inte är med och täcker kostnaden för kameran. Vilka konsekvenser kan detta få för mig om hon berättar?
Märta Ahlén |Hej och tack för att du har vänt dig till oss på Lawline med din fråga!Det finns, som jag ser det, ett par tänkbara grunder på vilka A kunde hävda att du "brutit mot lag" eller i övrigt gjort dig skyldig till något regelstridigt, som kunde sanktioneras med från böter till skadestånd och/eller utgöra grund för uppsägning. Att uppge för tredje man vad en arbetskollega skall få i slutlön samt från vilket företag måste först och främst bedömas utifrån den allmänna arbetsrättsliga lojalitetsplikt, särskilt tystnadsplikt vad gäller arbetsgivarens företagshemligheter, som följer av anställningen i sig, men som inte är ovanligt förekommande i enskilda anställningsavtal och kollektivavtal. T.ex. är 6 § lagen om skydd för företagshemligheter (FHL) dispositiv; med stöd av paragrafen ska en arbetstagare, som uppsåtligen eller av oaktsamhet obehörigen utnyttjar eller röjer en företagshemlighet hos arbetsgivaren som han har fått del av i sin anställning under sådana förhållanden att han insåg eller borde ha insett att han inte fick avslöja den, ersätta den skada som uppkommer genom hans förfarande. Arbetsgivaren och arbetstagaren kan alltså med giltig verkan avtala om en tystnadsplikt för arbetstagaren som går längre än som följer av paragrafen, t.ex. genom att reglera vad som ska gälla för tiden efter anställningens upphörande (vilket ju har skett i ditt fall).Det synes stå klart att lagen om skydd för företagshemligheter dock inte aktualiseras här. Med företagshemlighet ska enligt 1 § lagen förstås information om affärs- eller driftförhållanden som en arbetsgivare hemlighåller, som är företagsspecifik och som kan skada densamme i konkurrenshänseende (utvecklingsidéer, produktionsfaktorer etc.). Det handlar om ett strängt krav på att informationen hålls hemlig; arbetsgivaren ska närmast ha vidtagit vissa åtgärder för att markera att informationen har denna karaktär för de anställda som har att hantera den. Lagen uppställer sanktioner i form av såväl böter eller fängelse som skadestånd. Jag ska inte beröra detta mer då det inte är relevant för ditt fall; jag ställer mig tveksam till att informationen dels har karaktären av "hemlig" dels att du skulle ha haft insikt om att du inte fick "avslöja" uppgifterna du lämnade (vilket beror bl. a. på de åtgärder som näringsidkaren har vidtagit till skydd för hemligheten). (se mer härom i Regeringens proposition 1987/88:155 om skydd för företagshemligheter, sida 44 ff.)Jag ska istället fortsätta med bedömningen om det som skett kan utgöra grund för uppsägning enligt 7 § Lagen om anställningsskydd (LAS), inte för brott mot särskild lag, utan mot den allmänna lojalitetsplikten och den specifika sekretessklausul i anställningsavtalet som föreskriver att: "Den anställde är bunden av att såväl under sin anställningstid som därefter icke lämna tredje man upplysning om företagets affärshemligheter eller interna förhållanden med mindre VD givit sitt samtycke därtill." Den fråga som man måste ställa sig är om du här har lämnat sådan upplysning, knappast om affärshemligheter (jämför lagen om skydd för företagshemligheter som talade om "affärs- eller driftförhållanden") men kanske "interna förhållanden". Under alla förhållanden står det klart att det inte handlar om tjänstefel eftersom detta är ett brott enligt 20 kap. Brottsbalken (BrB), som endast kan fullbordas genom åsidosättande av vad som gäller vid myndighetsutövning, dvs. offentlig maktutövning där någon fattar ett beslut som kan vara antingen gynnande eller betungande. Nu lite allmänt om "saklig grund"-prövningen enligt 7 § LAS. 7 § LAS är tvingande lag, men det ska sägas att detta inte hindrar att arbetsmarknadens parter i kollektivavtal – eller enskilda parter i anställningskontraktet – närmare preciserar sin inställning till vissa frågor av principiell natur. Finns i det här fallet sådana närmare preciseringar någonstans som kan vara av relevans för bedömningen av ditt agerande, kan detta komma att vägas in i den prövning av frågan om saklig grund för uppsägning som domstolen ska göra. Under alla förhållanden gäller också att det är arbetsgivaren som skall visa att det finns saklig grund för uppsägningen, arbetsgivaren har den s.k. bevisbördan. Vill med andra ord en arbetsgivare säga upp någon är det hen som måste bevisa att det föreligger sådana omständigheter under vilka LAS medger att uppsägning får ske. I ditt fall hade det behövt visas att det inträffade ger din arbetsgivare saklig grund för uppsägning utifrån förhållanden som hänför sig till dig, den enskilda arbetstagaren, personligen (i motsats till uppsägning p.g.a. arbetsbrist). Jag har haft oerhörda svårigheter att finna rättsfall, utdrag ur lagkommentarer eller förarbeten, som kunde ge ledning åt bedömningen av händelserna i ditt fall. Därtill gäller att hänsyn alltid ska tas till de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet; uppsägningsfallen är så olika och förhållandena på arbetsplatserna så varierande att det inte har ansetts möjligt eller lämpligt att generellt slå fast vad som kan betraktas som saklig grund (Proposition 1973:129 med förslag till lag om anställningsskydd m.m., sida 118 f.). Jag ska i det följande ge ett antal hållpunkter som kan tas i beaktande vid prövningen om saklig grund för uppsägning finns. För det första kan arbetstagarens ställning eller anställningens beskaffenhet påverka prövningen. Lagkommentaren till 7 § LAS upptar en omfattande – dock ej uttömmande – förteckning över rättsfall där det tagits i beaktande att den anställde haft chefsställning, varit högre befattningshavare, facklig förtroendeman, domare, läkare, sjukvårdare, medieföreträdare etc., vilket ansetts medföra specifika krav på den anställde. Fortsättningsvis kan också anställningens längd tas i beaktande (i begränsad utsträckning); den som har varit anställd under mycket kort tid kan enligt förarbetena till 7 § (prop. 1973:129 sida 124) inte göra anspråk på samma mått av anställningsskydd som den som har en flerårig verksamhet hos arbetsgivaren bakom sig. Detta har dock inte "räddat" arbetstagaren med 16 års anställningstid som i rättsfallet AD 2006 nr 121 vid upprepade tillfällen och trots flera tillsägelser hade brutit mot de regler som gällde för arbetsplatsen; saklig grund för uppsägning ansågs föreligga (se också AD 2004 nr 56). Med alla dessa faktorer sammantagna kan jag endast se att du kunde löpa en risk att bli uppsagd om det skulle kunna bedömas att det följer vissa särskilda krav på din ställning som redovisningsekonom eller det i övrigt har uppställts närmare angivna mål för arbetsgivarens verksamhet som du inte agerat förenligt med. Det är dock av intresse och relevans att lagkommentaren om dessa fall säger att de rimligen kan anses handla om "sådant allvarligt kontraktsbrott som, om det fortsätter trots allvarliga erinringar från arbetsgivarens sida, utgör godtagbara skäl för en uppsägning." För den "misskötsamhet" som det var fråga om i nämnda AD 2006 nr 121 hade arbetstagaren vid flera tillfällen fått tillsägelser av arbetsgivaren samt erinrats om att fortsatt misskötsamhet kunde leda till uppsägning. Överhuvudtaget gäller att varningar och andra slags tillsägelser också utgör en hållpunkt för vad som kan tas i beaktande vid prövningen om saklig grund för uppsägning finns. Arbetsdomstolen har i AD 2005 nr 58 uttalat att det som regel fordras att arbetstagaren har fått åtminstone en otvetydig varning om att hans eller hennes anställning är i fara när hen på något sätt har misskött sig. I Rättsfallet AD 2008 nr 91 erinrade Arbetsdomstolen om sin praxis att en arbetsgivare som överväger att säga upp en arbetstagare på grund av misskötsamhet först måste göra situationen klar för arbetstagaren att anställningen är i fara och ge arbetstagaren möjlighet att rätta till bristerna (trots att den ena arbetstagaren brutit mot tystnadsplikten var därför domstolens slutsats att det inte funnits skäl för avskedande; inte ens saklig grund för uppsägning i det här fallet). I förarbetena till 7 § LAS uttrycks vidare att bedömningen av om saklig grund föreligger inte så mycket skall inriktas på vad som faktiskt har förekommit i det aktuella fallet utan i stället på de slutsatser om arbetstagarens fortsatta lämplighet som kan dras av det inträffade. Det synes alltså som om en arbetstagares fortsatta lämplighet får bedömas utifrån potentialen att "rätta sig" efter varningar och tillsägelser, skulle arbetstagaren en gång ha föranlett sådana. Sammanfattningsvis: en grov skanning av den enorma uppsjö av rättspraxis som utbildats kring 7 § LAS ger mig inte skäl att misstänka att du löper risk för att sägas upp. Jag kan inte se att du på ett otillbörligt sätt utnyttjat uppgifter som du fått genom din anställning genom att lämna ett estimat på slutlön för en kollega som du visste skulle bli uppsagd; jag kan inte se att detta måste leda till slutsatsen att du är olämplig för din tjänst, i synnerhet inte eftersom vem som helst kan göra en uppskattning av arbetstagares löner utifrån vetskap om deras bransch, position, arbetslivserfarenhet etc. Låt oss för sakens skull dock ändå ponera att det skulle kunna pekas på en norm som du har brutit mot genom ditt agerande; även då ser jag att inte att det skulle anses sakligt grundat att omedelbart säga upp dig – det måste i det här fallet vara påkallat av arbetsgivaren att först samtala, "varna" eller närmare klargöra hur du får hantera löneuppgifter. Jag hoppas att du med detta fått svar på din fråga! Du är välkommen att återkomma till mig på martaahlen24@gmail.com om du har följdfrågor. Vi på Lawline är kunniga generalister om mycket, så skulle du vilja sättas i kontakt med ett juridiskt ombud med specialistkompetens på det arbetsrättsliga området kan jag hjälpa dig även med detta; det är bara att höra av dig. Önskar dig en fortsatt trevlig dag!Vänligen,

Syskons arvslott utesluten genom testamente

2015-03-03 i Testamente
FRÅGA |Min närmsta släkting är min (enda) bror har stora skulder hos Kronofogden, samt att vi inte har haft någon kontakt de senaste 20 åren. Om jag förstått rätt så är han min bröstarvinge.Men jag önskar testamentera allt till min brorson som jag även är gudfader till och har en bra kontakt med(möjligen även viss del till min brorsdotter).Fråga: Går det att fullständigt utesluta min bror ur mitt testamente?
Matilda Hellström |Hej och tack för din fråga!Om du hade haft barn hade det varit dina bröstarvingar. De hade i så fall haft rätt till laglott som är hälften av arvslotten, och innebär en lagstadgad rätt att alltid få ut en del av arvet av sina föräldrar. I nuläget är i och för sig din bror din närmaste arvinge, men han har ingen rätt till laglott. Det går alltså att skriva ett testamente så att dina brorsbarn ärver dig istället för att han skulle göra det. Det går att testamentera bort hela din kvarlåtenskap, och på så sätt utesluta din bror fullständigt från arvet.

Enskild egendom till förmån för efterlevande maka

2015-03-02 i Enskild egendom
FRÅGA |Jag gift och har tva sarkulls barnJag gav bort min halva av vart hus till henne forra aretHon har bank konto och ISK konto i sitt namnJag vill skanka henne ett antal miljoner som inte skallarvas av mina sarkulls barn Jag vill att allt som ar hennesskall forbli hennes egendom om jag skulle avlida
Anes Sabic |Hej,Tack för att Du vänder dig till oss med din fråga!Jag kommer nedan att redogöra för vilka möjligheter som står dig till buds vad gäller att göra dina barn arvslösa. Särkullbarns arvsrättHuvudregeln är att den efterlevande maken kommer att ärva den bortgångne maken med fri förfoganderätt, se 3 kap. 1 § ärvdabalken (ÄB) här. Då du nu har barn sedan tidigare, så har dessa så kallade särkullbarn en rätt att omedelbart ärva dig vid ditt framtida dödsfall. Denna rätt för särkullbarnen regleras i 3 kap. 1 § st. 2 ÄB, se här. Särkullbarnet kan dock välja att avstå från att ta ut sitt arv till förmån för din efterlevande fru. Detta innebär rent konkret att hon kommer att erhålla det arv som särkullbarnet skulle ha fått! Barnen kommer då sedan kunna ärva dig genom henne om hon eventuellt går bort före barnen.Viktigt att känna till är att särkullbarn har samma lagliga rätt att ärva som gemensamma barn. Skillnaden ligger i att särkullbarn har rätten att få ut sitt arv omedelbart vid den ene förälderns död! Efter att en bodelning gjorts kommer det tydligt att framgå hur mycket var och en av er har rätt till. Särkullbarnen kommer då i regel att ärva hela din kvarlåtenskap(under förutsättning att inget testamente finns, för vilket jag kommer att redogöra för nedan). Jag vill dock kort anmärka att ett särkullbarn alltid kommer att ha rätt till minst sin laglott, d.v.s. halva arvslotten, se 7 kap. 1 § ÄB här. Detta innebär att även om Du testamenterar bort all egendom, så kvarstår möjligheten för särkullbarnen att få ut sin laglott. De har då 6 månader på sig från den dagen testamentet delgavs honom/henne att klandra det. Bodelning vid dödsfallAll egendom som makar äger presumeras vara giftorättsgods, se 7 kap. 1 § äktenskapsbalken (ÄktB) här. Denna egendom skall ligga till grund för en framtida bodelning vid ett äktenskaps upplösning genom äktenskapsskillnad eller dödsfall, se 9 kap. 1 § samt 10 kap. 1 § ÄktB. I regel gäller alltså att man genom en bodelning sammanställer vilken egendom som skall fördelas mellan makarna alternativt mellan den efterlevande maken och dödsbodelägaren. Enskild egendom som vardera make äger skall alltså ej ingå i en bodelning! Vad som är att betrakta som enskild egendom regleras i 7 kap. 2 § ÄktB, se här. Bland annat står möjligheten till buds att genom ett äktenskapsförord göra din egendom till hennes enskilda, och således undanta de från en framtida bodelning. Vi på Lawline kan bistå er med hjälp att upprätta ett äktenskapsförord, se http://lawline.se/avtal/aktenskapsforord. Kostnaden för detta är 995 kr. inklusive moms!Konkreta rådHuvudregeln är ju som sagt att makar ärver varandra, men att särkullbarn i regel alltid har rätt att få ut sin laglott. Du kan begränsa särkullbarnets arvsrätt dels genom ett testamente, men även genom ett äktenskapsförord. Du kan testamentera bort all din egendom till förmån för henne, men särkullbarnen kommer ändå alltid att ha rätt till sin laglott. Han/hon kommer då att kunna klandra testamentet och på den vägen få ut sin laglott, se 7 kap. 1 § ÄB här . Särkullbarnen kan alltså aldrig bli utan arv om det finns tillgångar i dödsboet! Av den anledningen är det att föredra att upprätta ett äktenskapsförord där Du och din fru själva kan besluta om vad som skall ingå i en framtida bodelning. Det är väldigt viktigt att man upprättar ett formellt korrekt äktenskapsförord för att det skall kunna anses ha någon som helst rättslig verkan. Vidare skall även anmärkas att en gåva från dig till henne inte är tillräckligt för att gåvan skall betraktas som enskild egendom enligt 7 kap. 1 § p. 2 ÄktB. Detta innebär att om Du vill inskränka särkullbarnens rätt till din framtida kvarlåtenskap, så skall Du i första hand upprätta ett äktenskapsförord. Om Du känner att Du vill upprätta ett testamente, så är det något vi på Lawline kan bistå dig med. Priset för detta är 1495 kr. inklusive moms och Du kan göra detta direkt via vår hemsida, se http://lawline.se/avtal/testamente.Jag hopas att Du fått svar på dina frågor! Om Du har några funderingar i övrigt eller om något är oklart i mina svar, så är Du mer än välkommen att återkomma. Jag nås bäst via: Anes.sabic@lawline.seMed vänlig hälsning,

Offentlighetsprincipen & allmänna handlingar

2015-03-02 i Offentlighetsprincipen
FRÅGA |Hej,Jag arbetar på en statlig myndighet.Jag har för mig att: Löneuppgifter över anställda är en offentlig handling i statliga myndigheter. Något som jag med andra ord kan begära ut av min arbetsgivare.Kan ni hjälpa mig med lagrum som jag kan hänvisa till.Kan man vända sig någonstans om man har en klagan för att en myndighet inte efterlever offentlighetsprincipen.MvhErik
Mustafa Sheikh Abdi |Hej,Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!2:12 tryckfrihetsförordningen (TF) - "Allmän handling som får lämnas ut skall på begäran genast eller så snart det är möjligt på stället utan avgift tillhandahållas den, som önskar taga del därav, så att handlingen kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas." Detta innebär att alla har rätt att få ut allmänna handlingar och man har som enskild person även rätt att vara anonym när man begär att få ta del av allmänna handlingar, 2:14 3 st. TF. Rätt att få ut allmänna handlingar stadgas även i 6:4 offentlighets- och sekretesslagen(OSL).För att en handling ska ses som en allmän handling måste:Det vara en handling som avses i 2:3 TF (dvs. framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel),Det ska vara en handling som förvaras hos en myndighet,Handlingen ska vara inkommen till eller upprättad hos myndigheten (2:6 eller 2:7 TF).Se 2 kap. TF, https://lagen.nu/1949:105#K2Se 6:4 OSL, https://lagen.nu/2009:400#K6P4S1Alla allmänna handlingar som inte omfattas av sekretess omfattas av offentlighetsprincipen. Lönelistor för anställda i den offentliga sektorn brukar oftast inte omfattas av sekretess och ska således vara tillgängliga för allmänheten.Om du anser att en myndighet begår brott mot offentlighetsprincipen kan du vända dig till JO och göra en JO-anmälan. Följande länk innehåller mer information på hur du ska gå tillväga med din anmälan (det finns ett formulär): http://www.jo.se/sv/JO-anmalan/Hoppas mitt svar var till hjälp!Med vänliga hälsningar,