Lokalhyra; Hyresvärdens ansvar för lägenhetens skick under hyrestiden

2014-07-25 i Hyresavtal
FRÅGA |Hej!Ett lokalhyresavtal reglerar inte kostnader för kyla överhuvudtaget. Vad ska hyresgästen göra då kylaggregatet plötsligt slutar fungera?Är det hyresvärden som är skyldig att åtgärda sådant fel som uppstår under hyrestiden om felet inte beror på hyresgästen? Måste hyresvärden isåfall underrättas via rekommenderat brev?Vänliga hälsningar,W
jacob frank |Hej och välkommen till Lawline!12:15 st. 1 JB reglerar hyresvärdens ansvar för lägenhetens skick under hyrestiden i aktuellt fall. Under hyrestiden ska hyresvärden hålla lägenheten i sådant skick som anges i 9 § första stycket, om inte något annat har avtalats. Även om avtalsklausul uppgetts saknas om kyla/kylaggregat medför inte detta per automatik att avtal om lokalens skick saknas. Då jag inte har tillgång till avtalet får jag i det följande anta att hyresavtalet saknar relevanta bestämmelser. Hyresvärden ska under hyrestiden se till att lägenheten är i sådant skick att den enligt den allmänna uppfattningen i orten är fullt brukbar för det avsedda ändamålet.Nu vet jag inte vilken slags verksamhet som bedrivs i lokalen vilket begränsar mina möjligheter att göra en korrekt bedömning högst avsevärt. Men allmänt torde kunna sägas att det bör ligga på hyrsvärden att åtgärda sådant fel varom i målet är fråga såvida felet inte beror på hyresgästen.

Barnrätt - Om möjligheten att få till stånd förnyad prövning av vårdnad av barn m.m.

2014-07-25 i Barnrätt
FRÅGA |HejJag har en dotter som nu är 16år. När hon var liten skilde jag och hennes mamma oss. Hennes mor anklagade mig för misshandel och vi gick upp i tingsrätten med det, jag blev frikänd. Därefter följde en vårdnadsutredning eftersom mamman hade ansökt om ensam vårdnad. Familjerätten gjorde hembesök, både hos mig och hos mamman, och i deras beslut står "Vi kan inte se att någon part är bättre förälder än den andra" och sedan lite text om att barn generellt mår bättre hemma mamman. och i slutet står: "Vi anser att mamman skall få ensam vårdnad". Detta är snart 14 år sedan och på den tiden har det gått från att få träffa min dotter varannan vecka till långhelger (tor-sön) till varannan helg och nu slutligen har jag inte träffat henne på snart 2 år. Jag har försökt få kontakt med min dotter, men när jag ringer hem till dom så får jag höra att hon "är i en väldigt känslig period just nu och all kontakt bör ske via oss vuxna" jag har lämnat fler meddelanden utan resultat.Jag har läst på hennes blogg och facebook att hon har rymt hemifrån, försökt ta livet av sig och att hon hatar sin mamma. Redan när hon var liten ville hon inte tillbaka till mamman när hon var hos mig, jag blev tvungen att tvinga tillbaka henne till mamman. Hon har låtit mig och min fru läsa hennes dagbok, där hon skriver väldigt mycket om vilket hat hon känner mot sin mamma och hennes nya man och att hon får sitta i skamvrån för att hon inte lyssnat eller för att hon inte svarat sin mamma på ett korrekt sätt. En specialpedagog i min dotters skola ringde till mig för att prata om henne och han ansåg att hennes mamma och nya styvpappa hade en väldigt konstig syn på barnuppfostran, men eftersom det inte påverkade skolan så kunde han inte göra något.Jag har försökt få familjerätten att kolla upp detta och jag har bett dom att prata med min dotter, men de kan tydligen inte göra det. Finns det något jag kan göra innan det är försent?
jacob frank |Hej och välkommen till Lawline!En dom rörande frågor om vårdnad, boende och umgänge vinner rättskraft på samma sätt som andra domar. Detta innebär att du, trots att mamman tidigare tilldelats vårdnaden, på nytt kan väcka talan i tingsrätten om vårdnaden, liksom för boende och umgänge. Detta rekommenderar jag dig att göra. Rent allmänt gäller följande i dessa mål. Enligt 6 kap. 2 a § FB ska barnets bästa vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Mål angående dessa frågor är indispositiva , vilket bl.a. innebär att domstolarnas handläggning innefattar olika inslag av officialprövning, dvs. parterna disponerar inte fullt ut över tvisten. Domstolen har sålunda en egen utredningsskyldighet och domstolen är i viss utsträckning obunden av yrkandena i målet. En part kan även åberopa nya omständigheter och ny bevisning i hovrätten.Det finns inte utrymme för att här redovisa för alla de karakteristika som kännetecknar en vårdnadstvist, speciella regler m.m. Det ska dock anmärkas att domstolen är skyldig att vid beslut kring vårdnad, boende och umgänge ta hänsyn till barnets vilja, 6:2a FB. Detta skall dock göras med beaktandet av barnets ålder. Praxis ger inte något exakt svar på vilken ålder barnet ska vara i för att domstolen ska ta hänsyn till dennas vilja. Men, man gör en viss jämförelse med reglerna om adoption som säger att ett barn som nått 12 år får inte adopteras mot dennes vilja. Där anser man alltså att som 12åring har man uppnått en mognad och ålder så domstolen skall beakta barnets vilja. Din dotter är 16. Min bedömning är, utifrån praxis, att din dotters vilja kommer att ha stor, för att inte säga avgörande betydelse vid en ev. rättegång. Jag kan tyvärr inte göra mer än att lämna dessa fingeranvisningar på grundval av den information du lämnat. Även om du så att säga "vet vad som hänt" ska detta också bevisas i en domstol. Behöver du vidare rådgivning för att stämma motparten rekommenderar jag att du kontaktar någon av de specialiserade jurister Lawline samarbetar med. Du kan boka tid på ett kontor nära dig direkt via http://lawline.se/boka alt klicka på knappen till höger.

Vissa skillnader i brottmål jämfört med tvistemål

2014-07-25 i Bevis och bevisning
FRÅGA |Min son förolyckades i en trafikolycka då en Porsche, som kördes i 130 km/timmen (eller mer) på en 90-sträcka, kom över på motsatt sida av vägen och frontalkrockade med min sons Volvo. Porscheföraren säger att han körde 85 km/timmen. Polisutredningen visar att Porschen kördes i 130-140 km/timmen men åklagaren väljer ändå att inte åtala (hon menar att det kan vara svårt att bevisa hur fort han körde, och även om han körde i 130 så behöver det inte betyda att föraren varit oaktsam trots hastigheten och olyckans tragiska följder). Kan/ska jag driva det här civilrättsligt (Porscheföraren fick alltså inga påföljder alls)?
jacob frank |Hej och välkommen till Lawline!Bara för att åklagaren valt att inte åtala, innebär inte detta att en ev. tvistemålsprocess skulle gå åt skogen. För det första är culpakravet något högre ställt i brottsmål jämfört med tvistemål. Detta innebär att även om åklagaren gjort bedömningen att den misstänkte inte gjort sig skyldig till den grad av av oaktsamhet som bör föranleda straffpåföljd, medför inte detta per automatik att samma person inte skulle kunna göras ansvarig på civilrättslig grund. Det din son har drabbats av kallas på juridiskt språk personskada (inte så konstigt när man tänker efter). När en skada inträffat och de parter som är inblandade inte har något avtal mellan sig gäller i allmänhet skadeståndslagen, se 1 § den lagen. En tillämpning av skadeståndslagen utesluts inte bara av avtal utan också om det finns en särskild reglering i annan lagstiftning. Så tycks inte vara fallet här.Den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar personskada eller sakskada skall ersätta skadan, 2:1 SkL. Rimligen kan vi anta din sons kompis inte orsakade skadan med vilje. Därför måste vi fråga oss om kompisen av oaktsamhet vållat skadan.Det är svårt för mig att utan ytterligare information om händelseförloppet avgöra om det föreligger vårdslöshet till den grad kompisen kan göras skadeståndsansvarig enligt SkL. Den ledande "principen" på området apropå bedömningen av vårdslöshet är uppbyggd kring tre faktorer som skadevållaren ska ta ställning till innan han utför den skadegörande handlingen. 1. Hur troligt eller hur stor är risken för att handlandet skall skada andra? 2. Hur allvarlig skada kan handlandet leda till? Dessa två faktorer ska vägas mot det han måste offra för att undvika en eventuell skada. Enligt 5:1 skadeståndslagen omfattar skadestånd för personskada följande:1. sjukvårdskostnad och andra kostnader för den skadelidande, inbegripet skälig kompensation till den som står den skadelidande särskilt nära,2. inkomstförlust,3. fysiskt och psykiskt lidande av övergående natur (sveda och värk) eller av bestående art (lyte eller annat stadigvarande men) samt särskilda olägenheter till följd av skadan.För det andra är det en ganska stor skillnad på beviskravet i brottmål jämfört med tvistemål. Medan det i brottmål ska vara ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade ska ha agerat på sätt åklagaren gör gällande, krävs inte detta i tvistemål.I tvistemål ligger bevisbördan oftast på den som framför ett påstående. Beviskravet är därvid att omständigheten ska vara styrkt. Styrkt innebär inte således inte samma sak vid tvistemål som vid brottmål. Om du således påstår att föraren agerat vårdslöst har du bevisbördan för ditt påstående. Du har således att styrka påståendet genom din bevisning. För att ett påstående skall anses styrkt i en civilprocess brukar anses att det skall vara mer plausibelt än "antagligt" eller "sannolikt" men det behöver däremot inte ha uppnått plausibiliteten "uppenbart". Trots att många värjer sig mot att närmare precisera begreppen brukar ibland anses att "antagligt" motsvarar en plausibilitet på strax under 50 % och "sannolikt" en plausibilitet på strax över 50 %. "Uppenbart" får, likt straffrättens "utom rimligt tvivel", anses motsvara närmre 100 % och det normala beviskravet "styrkt" ligger då på cirka 75 %.Om en av omständigheterna du anför till stöd för påståendet att föraren kört vårdslöst är att denne kört 130 km/h ska du kunna styrka detta i bemärkelsen styrkt enligt strax ovan.Till sist kan det vara värt att uppmärksamma att de ovan beskrivna beviskraven på intet sätt är en fullständig beskrivning av hur stark bevisning som krävs för olika påståenden i tvistemål. Olika presumtionsregler, bevislättnadsregler och bestämmelser om omvänd bevisbörda gör att ett flertal undantag från det ovan sagda förekommer.Jag kan tyvärr inte göra mer än att lämna dessa fingeranvisningar på grundval av den information du lämnat. Behöver du vidare rådgivning för att stämma motparten rekommenderar jag att du kontaktar någon av de specialiserade jurister Lawline samarbetar med. Du kan boka tid på ett kontor nära dig direkt via http://lawline.se/boka alt klicka på knappen till höger.

Arvsordning

2014-07-25 i Arvsordning
FRÅGA |Hej. Jag har fråga om arvfördelning.Jag och min syster, vi har en mor som gott bort, hon var gift med en man och de hade tillsammans en son. Hur stor del av arvet fördelas till var och en? Får mannen min mor var gift med rätt till 50% av det hela eller 67% om han räknar in hans son del med. Eller ingår hans sons del redan i de 50% som fördelas där. Tack för ett svar.
Filip Henriksen |Hej,Tack för att du har vänt dig till Lawline med dina frågor!Eftersom att er mor var gift med en annan man skall kvarlåtenskapen till falla honom som huvudregel. Emellertid räknas ni som särkullbarn i relation till er mor som nu gått bort och hennes man, vilket innebär att ni har rätt att få ut ert arv direkt. Däremot måste er halvbror vänta med sin arvslott efter er gemensamma mor tills hans far har avlidit. Hur stor är då er arvslott? Enligt ärvdabalken 2 kap. 1§ skall arvlåtarens barn ta lika lott. Detta innebär, då er mor har tre barn, att ni erhåller 1/3 vardera av hennes kvarlåtenskap. Ni har rätt att få ut arvet direkt men er halvbror får emellertid vänta tills hans far har gått bort. Således ärver er halvbrors far sonens del tills han går bort.

Strikt ansvar för hundägare

2014-07-25 i Skadeståndssansvar för djurägare
FRÅGA |Hej! Jag har passat en hund och när jag var ute på promenad med den och min gamla hund inträffade följande. Min gamla 12 åriga hund har ramlat i skogen och kunde inte resa sig själv upp. För att hjälpa honom släppte jag den andra hunden lös och den sprang i väg och i skogen fanns en annan hund som var kopplad. Min hund har bitit den andra hunden så att en behövde vård. Jag har åkt med hundens lillmatte till veterinären. Har betalat alla kostnader för vård , som inte täcktes av hundens försäkring, betalat för mediciner. Åkt med ägaren till återbesök veterinär. Nu säger ägaren till den drabbade hunden att han vill ha skadestånd från mig på 5000 kr, annars skall han göra en polisanmälan. Är jag tvungen att betala?
jacob frank |I fråga om ansvar för skador som en hund orsakat, gäller lagen om tillsyn över hundar och katter, se hela lagen här. Som hundägare har man strikt ansvar för alla skador hunden orsakar. Detta enligt 19§ ovannämnd lag. Strikt ansvar innebär att man alltid är skadeståndsskyldig för de skador hunden orsakar även om ägaren inte varit vållande. Ett undantag är om ägaren lämnat hunden till någon annan för underhåll eller nyttjande. Innehavaren av hunden (dvs du) ansvarar då solidariskt med ägaren för skador. Av det du berättat framgår du redan ersatt en del av de skador som hunden orsakat. Ägaren till den bitna hunden vill trots detta ha 5000 kr, oklart för vad. Fråga ägaren vad dessa pengar är avsedda att täcka och återkom sedan! Du är inte skyldig att ersätta ägaren för ideell skada enligt ovannämnd lag.

Civilprocess eller straffprocess?

2014-07-25 i Alla Frågor
FRÅGA |Hej! Jag har blivit lurad på blocket och vill nu ha tillbaka mina pengar. Vilket sätt är det bästa? Jag har hört att en polisanmälan oftast inte leder någonvart. Är det mer effektivt att driva detta som ett förenklat tvistemål istället?
jacob frank |Hej och välkommen till Lawline!Det finns ett antal skillnader mellan brottmål och tvistemål. Bland annat kan nämnas att det i brottmål ställs högre krav på bevisningen. Å andra sidan har då rättergången föregåtts av en förundersökning vilket medför att utredningen beträffande vad som hänt i regel är mer utförlig. Du slipper att själv föra processen (om du vill finns dock möjlighet att väcka enskilt åtal) och kan överlämna detta till en erfaren åklagare. Detta är bara ett axplock av de många skillnader som finns mellan tvistemål och brottmål.Det du råkat ut för är något som enligt min erfarenhet bäst bör föregås av åtminstone en förundersökning, även om inget åtal väcks. Detta eftersom det kan vara svårt att på egen hand inkomma med erforderlig grad av utredning till domstolen. Förundersökningen är dessutom "kostnadsfri" för dig, både vad gäller tid och pengar.Jag kan tyvärr inte göra mer än att lämna dessa fingeranvisningar på grundval av den information du lämnat. Behöver du vidare rådgivning för att stämma motparten rekommenderar jag att du kontaktar någon av de specialiserade jurister Lawline samarbetar med. Du kan boka tid på ett kontor nära dig direkt via http://lawline.se/boka alt klicka på knappen till höger.

Adoption av sambos

2014-07-25 i Adoption
FRÅGA |Hej.Jag har tre barn som jag har enskild vårdnad om.Inget umgänge är fastslaget enligt dom,och dom träffar inte pappan som anses olämplig.Nu har jag en ny sambo.Om han vill vara pappa till mina barn och adoptera dom,måste den biologiska pappan godkänna det?
jacob frank |Hej och välkommen till Lawline!Innan jag svarar på din fråga känner jag mig nödgad att göra dig uppmärksam på att personer i ett samboförhållande får inte adoptera tillsamman, se Föräldrabalken 4 kap 4 §. Notera också att det som huvudregel krävs att barnen samtycker om de är över 12 år, se 5 § ovangiven lag.Nu till huvudfrågan: Som huvudregel gäller att den som inte har fyllt arton år, inte får adopteras utan föräldrarnas samtycke (dvs bägge föräldrarnas), se 4 kap. 5 a § Föräldrabalken. Enligt samma § andra stycket finns en undantagsregel. Samtycke behövs inte av den som är utan del i vårdnaden. Svaret blir alltså att den biologiska pappan inte behöver ge sitt samtycke.

Stöld/snatteri eller åverkan? "Rätt straffbud", rätten till envarsgripande m.m.

2014-07-25 i Alla Frågor
FRÅGA |Hej! Inledningsvis vill jag berätta att jag jobbar i butik och att mina frågor rör gränsdragningen rörande skadegörelse/åverkan och rätten till envarsgripande.För några veckor sedan grep vi en man som inne i butiken förstört ett s k färglarm på ett plagg. När larmet bryts sprängs en färgampull som fläckar ner plagget och "förstör" det. Personen i fråga försökte alltså lossa larmet men misslyckades, med följden att ampullen sprängdes. Han la sedan ifrån sig plagget i butiken. När han lämnat butiken utan att betala greps han. När samma scenario hänt vid tidigare tillfällen har polisen alltid valt att skriva anmälan som skadegörelse och/eller försök till stöld. Detta oavsett belopp med motiveringen att brottet inte kan anses som ringa (dvs snatteri) då utförandet inte uppfyller kriteriet att även övriga omständigheter ska anses som ringa. Idag valde istället polis på plats att skriva anmälan som åverkan, med motiveringen att varans värde om 499:- inte uppfyller kriterierna för stöld/skadegörelse. Diskussion uppstod, och vi kunde inte enas. Jag (och uppenbarligen samtliga poliser som varit på plats vid tidigare händelser av liknande karaktär) menar att åverkan inte kan bli aktuellt då dels omständigheterna knappast kan anses vara ringa, och dels då åverkan är ett bötesbrott.Det hade alltså i så fall inneburit att butikspersonal, väktare eller butikskontrollanter inte hade kunnat gripa personer som förstör plagg i butiker utan att sedan betala för dessa, då ett brott som bekant måste ha fängelse i straffskalan för att ett envar ska få gripa. Vad gäller? Mycket tacksam för svar.Med vänlig hälsning, Henrik
jacob frank |Hej och välkommen till Lawline!Snatteri är stöld som är ringa brott. Värdet på det som tillgreps eller skulle tillgripas är betydelsefullt, men inte alltid ensamt bestämmande, för frågan om viss gärning är att bedöma som stöld eller snatteri. Gränsen anses gå kring 1000 kr. Observera att försök till snatteri inte är straffbelagt, vilket försök till stöld är. Även om det tagnas värde understiger detta belopp finns det alltså vissa andra i praxis försvårande omständigheter som gjort att gärningen likväl klassifierats som stöld.Om gärningen utmärks t.ex. av särskild förslagenhet kan den komma att bedömas som stöld (eller försök därtill) trots att värdet inte når den nyss nämnda gränsen (se NJA 2006 s. 524). Så har t.ex. i RH 1993:117 ett försök att tillgripa en kavaj värd 598 kr (vid en tidpunkt då värdegränsen i praxis var 800 kr) bedömts som försök till stöld, eftersom gärningsmannen hade använt en sax för att försöka avlägsna larmbrickan. Tillvägagångssättet hade därmed varit så förslaget att ett fullbordat tillgrepp borde bedömas som stöld. Ett liknande fall är denna hovrätts dom den 27 september 2010 i mål B 3962-09, som avsåg bl.a. ett butikstillgrepp av ett par jeans värda cirka 800 kr (värdegränsen i praxis då höjd till 1 000 kr). Gärningsmannen hade avlägsnat larmbrickan och sedan placerat denna i ett annat jeanspar som lades tillbaka på ett bord i butiken. Förfarandet innebar en sådan försvårande omständighet som medförde att tillgreppet bedömdes som stöld, inte snatteri. Ytterligare ett liknande fall är denna hovrätts dom den 27 januari 2010 i mål B 4834-09, som avsåg två butikstillgrepp samma dag. Först hade en tröja värd 149 kr tillgripits i en butik, därefter varor för 623 kr i en annan butik. Vid båda tillfällena hade gärningsmannen använt sig av en sax för att avlägsna varularmen. Saxen hade medförts hemifrån just i det syftet. Hovrätten konstaterade dock att gärningarna inte tycktes ha föregåtts av någon närmare planering och inte heller präglades av någon särskild förslagenhet, samtidigt som värdet i båda fallen klart understeg gränsen (1 000 kr) för när butikstillgrepp bedöms som stöld. Gärningarna bedömdes därför som snatteri.Följande är ett utdrag ur en hovrättsdom från 2012: "I förevarande fall har M.A. använt en sekatör, som hon hade med sig i sin väska. Hon har förklarat att hon hade köpt sekatören några dagar tidigare för att använda den i sitt arbete. Detta får godtas. Att hon använde sekatören för att försöka avlägsna larmet är naturligtvis försvårande, men tillvägagångssättet - som endast resulterade i ett hål i linnet - framstår därmed inte som särskilt förslaget eller utstuderat. Till detta kommer att linnets värde var avsevärt lägre än de 1 000 kr som bör utgöra utgångspunkten i rubriceringsfrågan. Att gärningsmannen med eller utan verktyg har avlägsnat eller försökt avlägsna varularm bör inte med automatik innebära att gärningen alltid anses särskilt förslagen och därmed - helt utan beaktande av varuvärdet - är att bedöma som stöld eller försök därtill. Med hänsyn till det nu anförda anser hovrätten att M.A:s gärning, om den hade fullföljts, hade varit att bedöma som snatteri."I ditt fall tycks mannen inte ha använt något särskilt verktyg. Inget pekar på att gärningen föregåtts av nämnvärd planering och den pekar inte heller på någon särskild förslagenhet. Förutsatt att värdet inte är alltför ringa kan jag därför tycka att polisen gjorde helt rätt som rubricerade (se mer om detta nedan) som åverkan.Skadegörelse/åverkan. På samma sätt som snatteri är stöld som är ringa brott, är åverkan skadegörelse som är ringa brott. I den ovannämna citerade domen fortsätter hovrätten : "Åklagaren har (dock) alternativt påstått skadegörelse. Även om M.A. inte hade för avsikt att skada linnet - det skulle ju tillgripas - måste hon ha insett den stora risken för att det skadades om hon angrep larmet med en sekatör. För M.A. hade det uppenbarligen ingen nämnvärd betydelse om så skedde och hon har därmed varit likgiltig för effekten av sitt handlande. Gärningspåståendet är således styrkt. Även om linnets värde var begränsat kan det, när M.A:s direkta syfte var att ta bort ett larm för att kunna tillgripa linnet, inte komma i fråga att bedöma gärningen som åverkan. Hon ska därför dömas för skadegörelse." En stor del av det ovangivna citatet handlar om den tilltalades uppsåt. Vad som är intressant för oss är dock den sista meningen. Hovrätten ansåg inte den tilltalade kunde dömas för brottet åverkan, då skadegörelsen med hänsyn till den tilltalades uppsåt inte kunde bedömas som ringa.Rubricering av poliser. Poliser är inga jurister och deras rubriceringar är inte alltid helt korrekta. Det är ytterst en domstol som avgör hur en viss gärning ska rubriceras.Rätt till envarsgripande. Följande är hämtat ur Rättegångsbalken 24:7 st. 2: "Om den som har begått brott, på vilket fängelse kan följa, påträffas på bar gärning eller flyende fot, får han gripas av envar. Envar får också gripa den som är efterlyst för brott. Den gripne skall skyndsamt överlämnas till närmaste polisman". Innebörden av andra stycket synes egentligen vara att ett frihetsberövande eller liknande som görs genom en privatperson inte är ett olaga frihetsberövande eller ett straffbart ofredande, om det sker enligt bestämmelserna om envarsgripande. Enligt motiven (se NJA II 1962 s 118) ska ett frihetsberövande för att inte vara straffbart som ett olaga sådant ha företagits med iakttagande i allt väsentligt av de förutsättningar och den ordning som gäller för gripande. Har så inte skett kan straff för frihetsberövandet ifrågakomma under förutsättning att gärningsmannen handlat uppsåtligen. Om hans eller hennes uppsåt inte omfattar den omständigheten att frihetsberövandet var olagligt – gärningen har t ex sin grund i ett misstag i fråga om författningsbestämmelsernas innehåll – bör enligt motiven ett ansvar för olaga frihetsberövande vara uteslutet (jfr det förhållandet att en polisman som utan tillräckligt lagstöd griper någon döms för tjänstefel vid oaktsamhet).Det senast sagda innebär att vid misstag om vilket brott som kan vara för handen och därmed om fängelse ingår i straffskalan eller inte, kan ett envarsgripande likväl vara lagenligt. Misstaget ska dock vara "äkta".Med detta svar hoppas jag att vi har rett ut alla frågor.