Muntligt gåvolöftes giltighet

2014-12-17 i Gåva
FRÅGA |Min pappa har givit mig familjens båt i födelsedagspresent muntligt. Varvsägaren vet om att båten nu tillhör mig samt min familj. Båten befinner sig på samma plats som när den tillhörde pappa. Kan han ändra sig och säga att båten fortfarande tillhör honom? Eftersom det inte finns något överlåtningspapper?
Björn Eriksson |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Regleringen gällande gåvor av lös egendom hittar du https://lagen.nu/1936:83Huvudregeln är att ett gåvolöfte ska avges skriftligen för att det ska vara giltigt. Detta görs lämpligen i ett skuldebrev eller någon annan handling där det framgår av handlingen att den är tänkt att användas som bevis om att ett gåvolöfte har givits. (1§)I undantagsfall kan även ett muntligt gåvolöfte anses bindande för gåvogivaren. Det handlar då om ett gåvolöfte som är givet på ett sådant sätt att det framgår att löftet var tänk att komma till allmänhetens kännedom. Utan att veta närmare hur gåvolöftet gavs kan jag inte svara på om det gick till på detta sätt men det är troligtvis inte aktuellt i ditt fall.Om väl gåvan har fullbordats spelar det ingen roll på vilket sätt gåvolöftet gavs. För att gåvan ska anses fullbordad ska båten ha kommit i din besittning, detta kan ske på två sätt. Antingen genom att du fysiskt tar hand om båten eller, som i ditt fall, när gåvan innehas av tredje man (varvsägaren), att tredje man meddelas om att du är den nya ägaren. (2§)I ditt fall där gåvolöftet inte är giltigt (eftersom det gavs muntligen) gäller det att gåvogivaren meddelar tredje man (varvsägaren) att du har fått båten i gåva. Om detta görs så anses gåvan fullbordad och din pappa kan inte ta tillbaka den. Mitt råd till dig är att försöka få gåvolöftet skriftligt, alternativt se till att din pappa meddelar tredje man att han givit båten till dig.Hoppas att detta besvarade din frågaVänligen

Arvsordning när den avlidne inte har några barn

2014-12-17 i Arvsordning
FRÅGA |Min mammas bror har gått bort och han har inga barn. Han har en sambo och har haft en bror som är död sedan ca 12 år tillbaka. Den brodern hade 3 barn som är i livet ännu. Vi är också 3 syskon. Jag undrar vem som ärver honom om han inte har skrivit något testamente. Och om han skrivit testamente ärver då någon nånting? Min mor eller den döde broderns barn och vad är i så fall arvslotten?
Matilda Hellström |Hej och tack för din fråga!Om din morbror har skrivit ett testamente där han testamenterat bort hela kvarlåtenskapen kommer testamentstagaren få allt. Om till exempel han testamenterat till sin sambo kommer hen få allt han äger. Det enda som inskränker den fria testationsrätten är om man har barn, och de gör anspråk på sin laglott som är halva arvslotten. Det är ju inte aktuellt i det här fallet eftersom han inte hade några barn. Han kan även ha testamenterat delar av kvarlåtenskapen. Det som inte är med i testamentet ärver då de som har laglig arvsrätt enligt ärvdabalken.Om inget testamente skrivits skulle dina morföräldrar ha ärvt din morbror, men jag antar att de inte är i livet. Arvsrätten går då ner till den avlidnes syskon. Jag förutsätter nu att syskonen är helsyskon. Arvslotten kommer då att delas på två grenar, dels din mammas gren, dels den döde broderns gren. Din mamma (om hon fortfarande är i livet) kommer att ärva hälften av kvarlåtenskapen. Om din mor inte är i livet kommer du och dina syskon få en sjättedel var av kvarlåtenskapen. Dina kusiner på den broderns sida kommer erhålla 1/6 av kvarlåtenskapen var eftersom de delar på den döde broderns halva. Det som beskrivits ovan är huvudregeln för hur arvet kommer fördelas, men förskott på arv och dylikt kan ändra detta.

Fördelning av arv vid testamente

2014-12-17 i Testamente
FRÅGA |Hej! Min sambo har 2 barn sedan tidigare och sedan har vi ett gemensamt barn. För att säkerställa tryggheten tänker vi gifta oss och om hon går bort före mig vill hon att jag ärver allt efter henne och vise versa. Men jag ärver väl då "bara" hälften och särkullbarn och vårt gemensamma barn får dela på den andra hälften av det hon efterlämnar sig? Kan hon då skriva ett testamente pga. särkullsbarnen där hon skriver att hon vill att jag skall ärva alla hennes tillgångar och på så sätt får jag ärva 75% av hennes tillgångar och särkullbarn och vårt gemensamma barn får då ärva 25%? Har jag tänkt rätt?
Emilia Ohlin |Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Regler om arv och testamente finns i Ärvdabalken, ÄB, som du hittar här.Precis som du skriver är den juridiska beteckningen på de barn som din sambo har sedan tidigare - det vill säga de som endast är barn till en av makarna - så kallade särkullbarn. Dessa två är bara bröstarvingar till din sambo, medan det gemensamma barnet är bröstarvinge till er båda.Den största juridiska skillnaden när ni är gifta istället för sambos är att en make ärver den andra. Du får alltså vid bodelning, som det finns regler om i 9 kap Äktenskapsbalken, för det första behålla din del av giftorättsgodset. Om ni inte har något äktenskapsförord är all egendom giftorättsgods, annars kan det hända att det finns enskild egendom, som bara ena maken äger, se 7:1 Äktenskapsbalken. Du får alltså behålla hälften av giftorättsgodset per automatik. Resterande halva utgör din makas kvarlåtenskap, som skall fördelas mellan hennes arvingar. Huvudregeln i arvsrätten är att arvlåtarens (den avlidnes) bröstarvingar är närmaste arvingar, se ÄB 2:1. Detta innebär att det är din sambos tre barn som ärver hennes kvarlåtenskap då hon dör, de får alltså en tredjedel var. Dock, eftersom ni är gifta, ärver du i egenskap av efterlevande make, ert gemensamma barns arvslott med försteg, se ÄB 3:1 första stycket. Detta innebär att ert gemensamma barn måste vänta tills också du dör innan han eller hon på rättslig väg kan få ta del av sitt arv. Hens efterarv blir då samma andel av din totala kvarlåtenskap som du ärvde med försteg, alltså 1/6. Regler om detta hittar du i ÄB 3:2 första och tredje stycket.Särskullbarnen däremot får, om din sambo dör först, ut sitt arv direkt, om de inte avstår från det och väntar tills också du dött, se ÄB 3:1 första stycket andra meningen och ÄB 3:9. De har alltså rätt att direkt få ut 1/3 var av din sambos kvarlåtenskap.Ni kan självfallet testamentera om en annan utgång. Det går att testamentera bort sin egendom på två sätt, antingen genom fri förfoganderätt eller med full äganderätt. Skillnaden är att med fri förfoganderätt får man bara använda egendomen under sin livstid, inte testamentera bort den till sina egna arvingar, vilket får man får vid full äganderätt. Viktigt att komma ihåg är att man inte kan testamentera bort en bröstarvinges laglott, som utgör hälften av den arvslott bröstarvingen har rätt till om inget testamente föreligger, se regler om detta i ÄB 7 kap. För att bröstarvinge skall kunna kräva ut sin laglott krävs att denne jämkar testamentet inom 6 mån från att han eller hon blivit delgiven testamentet, ÄB 7:3. Ert gemensamma barn har alltså alltid rätt till sin laglott, som du i och för sig ändå ärver med försteg enligt ÄB 7:3 2 st. Om du fått ett testamente med full äganderätt, innebär en bröstarvinges laglottsjämkning dock en reservation; du kan inte testamentera bort dennes laglott som du annars kunde ha gjort, se ÄB 3:2 1 stycket 2 meningen. Vad gäller de två särkullbarnen kan de begära ut sin jämkade laglott direkt, se ÄB 3:1 och 7:3. Om det är ett testamente med fri förfoganderätt har de rätt till efterarv, det vill säga resterande halva av sin arvslott, när du dör. Om ni skrivit ett testamente med full äganderätt, har särskulbarnet inte rätt till mer än sin laglott, inte heller efter din bortgång.Lycka till framöver!Med Vänliga Hälsningar

Stöld i matbutik

2014-12-17 i Stöld och rån m.m., 8 kap BrB
FRÅGA |Hej,Nu är det så att min bekanta har blivit förhörd angående förskingring. Hon jobbar i kassan på en mataffär. Det handlar om 4-5 tusen kronor. Varav polisen märkt att det har förskingrats 1-1.5 tusen kronor. Min bekanta fick betala 1.3 tusen på plats för att sedan bli förhörd. Jag tror/vet att jag är delaktig. Jag har gått till kassan och köpt diverse produkter och hon har dragit av på priset så att jag köpte för cirka 200 när det hela skulle ha kostat 1.5 tusen. Min fråga är, vad kommer jag att få för straff? Polisen vet ännu inte att jag är inblandad och min bekant har inte nämnt mitt namn. Troligtvis får jag en prick, hur påverkar detta mina jobb chanser + studerings möjligheter?Jag är 19, hon är 18. Ps. Jag är ostraffad sedan innan.
Anes Sabic |Hej,Tack för att Du vänder dig till oss med din fråga!Till och börja med skall sägas att din kompis troligen kommer att fällas för ett stöldbrott av normalgraden, se 8 kap. 1 § brottsbalken https://lagen.nu/1962:700. Hon har på ett olovligt sätt försatt sig i ensambesittning av varorna. Brottet fullbordas redan genom tillgreppet, under förutsättning att hon haft uppsåt att tillägna sig själv, eller annan, sakerna i fråga. Jag tolkar det som att hennes avsikt var att tillägna dig sakerna till ett "rabatterat" pris eller genom att bara inte scanna in varorna(så att Du därigenom fick vissa saker gratis). Förskingringsbrott är ej aktuellt att döma för i detta fall!Vilket brott kan Du dömas för?Det mest aktuella brottet Du skulle kunna dömas för är häleri alt. häleriförseelse enligt 9 kap. 6 § och 7 §, se https://lagen.nu/1962:700. Alternativt skulle man kunna betrakta det som medhjälp till förbrottet stöld. Jag har dock inte tillräckligt med uppgifter för att kunna göra en bedömning avseende huruvida detta skulle kunna vara aktuellt i ditt fall.Normalstraffet för dessa brott brukar vara dagsböter.Döms Du för brott så kommer detta att synas i belastningsregistret. Hur stor påverkan det kan komma att ha på dina möjligheter till att få jobb är beroende utav den anställning Du söker. Jag skulle dock säga att den typen av brott som är aktuellt i ditt fall inte torde vålla några större bekymmer för framtida anställningar. Med vänlig hälsning, 

Utmätning av makes egendom

2014-12-17 i Utmätning
FRÅGA |Efter en process med Försäkringskassan som pågått i 7 år har FK begärt återbetalning av min makes sjukpension med cirka 700.000 kr. Tingsrättsförhandling hölls förra veckan och dom avkunnades i början av december. Han kommer förmodligen bli tvungen att återbetala. Jag är lagfaren ägare av två fastigheter och har äktenskapsförord. De flesta saker jag har i fastigheterna är inköpta av mig, men jag har inte kvitto på allt. Kan Kronofogden gå in i mitt/vårt hem och utmäta? Jag vill inte vara med och betala hans skulder. Är det bättre att skiljas?
Matilda Hellström |Hej och tack för din fråga!Kronofogdemyndigheten kan bara utmäta saker som tillhör den skuldsatte. Dock presumeras saker som den gäldenären har i sin besittning tillhöra honom så att de kan utmätas om det inte framgår annat. Vad gäller fastigheterna behöver du bara visa att du är ägare så kan inte kronofogdemyndigheten utmäta dem, och det bör inte vara svårt att visa. När det kommer till lös egendom som ett gift par har sina gemensamma besittning måste du göra det sannolikt att ni är samägare till egendomen eller att det är din. Det är alltså ett lägre beviskrav. Det finns alltså gränser för vad Kronofogden kan utmäta, och om du kan visa att det är din egendom kan de inte ta den för din makes skulder. De saker som tillhör honom eller som du inte kan visa är dina kan de däremot utmäta, så det kan ändå bli ett ingripande resultat.

Försäljning av bostadsrätt efter samboseparation

2014-12-17 i Alla Frågor
FRÅGA |Hej!Jag och min sambo ska nu separera.I somras så köpte vi en gemensam bostadsrätt för 625 000kr Nu så har vi kommit överens om att hon flyttar hem igen och jag bor kvar.Dock så har vi renoverat väldigt mycket så värdet idag på lägenheten är 820 000kr (enligt senaste värderingen)Vi har skulder på lägenheten idag på 664 000kr där lånen står på båda 50/50.Om jag nu tar på mig hela den skulden, vad skulle jag behöva köpa ut henne för om det ska bli juridiskt rätt.Ska jag räkna bort summor som "Mäklararvode samt skatt på vinsten" för den smällen kommer jag ju få ta själv när jag bestämmer mig för sälja. Eller har hon rätt till hela brutto vinsten?Vad är korrekt liksom?
Thommy Södergård Åkesson |Hej och tack för din fråga!Om ni gör på så sätt att du tar på dig hennes skuld, har du i princip betalat henne 332000 kr. Skillnaden mellan detta och värdet av hennes andel i lägenheten (410000 kr) blir 78000 kr, vilket blir vad du får betala henne på annat sätt. När det gäller skattefrågan, är det ju du som äger bostadsrätten när du väl säljer den. Du kommer självklart att få dra av de kostnader du har haft för att skaffa lägenheten på skatten, vilket inkluderar den skuld du tog på dig från din före detta sambo och de pengar du gav då du köpte ut henne. Om du sålde lägenheten för 820000 kr skulle du åtminstone få dra av de 625000 kr den är köpt för. Du får också dra av förbättringsutgifter, vilket är de kostnader som lagts ned på era renoveringar (men bara den kostnad du har lagt ned; resten av kostnaden är för övrigt redan "täckt" av avdrag i och med att du har betalat din före detta även för värdeökningen), samt försäljningsutgifterna (t.ex. mäklararvode).Det blir med andra ord så att hela vinsten tillfaller dig (hon har ju fått sin del då du köpte ut henne), och du får dra av alla kostnader för anskaffande och dylikt. Därmed skall du inte dra av något av skattekostnaderna och dylikt när du "köper ut" din före detta, utan genom att du har betalat henne både för värdet från början och värdeökningen kommer du, eftersom du får dra av dina omkostnader i skatten, endast att beskattas för den vinst du verkligen har gjort.Lycka till, och hoppas att svaret var till hjälp!Hälsningar,

Verkningar av ofullbordat köpavtal

2014-12-17 i Rättsverkningar vid avtalsbrott
FRÅGA |Hej Jag beställde en soffa av en butik. Det var leveranstid på c:a 6 veckor. Jag betalade 2000:- i handpenning (restvärde 8 000:-). Jag signerade orderbekräftelsen, där handpenningen och restvärdet fanns noterat. När jag hämtade ut soffan glömde butiken uppenbarligen av att ta betalt för restvärdet. Jag tänkte inte mycket på det utan åkte hem och packade upp soffan. Nu har de ringt mej och påstår att jag smiti från betalningen. Det har jag inte. Jag visade mina papper för den som var ansvarig för godsutlämning, och lastade på godset tillsammans på lastbilen. Den ansvarige personen sa, "tack det var allt", och jag åkte därifrån.Efter någon dag ringde butiken och frågade när jag har tänkt att betala restvärdet på den. Jag svarade att jag var upptagen och att de får ringa vid senare tillfälleI anvisningarna står det: "Varan kan ej hämtas förrän full betalning gjorts i butik" Tydligen kunde man det...Begår jag ett brott genom inte betala in det belopp som står som restvärde. Jag har inte signerat att jag ska betala, jag har bara signerat ordern. Om butiken sedan lämnar varan till mig utan att vilja ha betalt för den, så är väl det deras bekymmer, inte mitt? Jag har ju inte stulit den, dom gav mig varan, hjälpte till att lasta in den i lastbilen och vinkade hej då. Detta kan väl intre vara ett brott, och jag kan väl inte vara skyldig att betala restvärdet?
Fredrik Norberg |Hej och tack för att du använder våra tjänster!Din fråga aktualiserar två rättsliga aspekter; (1) det straffrättsliga där det är fråga om du har begått ett brott, samt (2) det civilrättsliga i om du är bunden till att betala det resterande beloppet om 8 000 kr. För att först se till den civilrättsliga aspekten så råder där ingen tvekan om att du är bunden av avtalet och är skyldig att utge de resterande 8 000 Kr. Du har tecknat ett avtal där du accepterat ett pris om 10 000 kr varav du erlagt 2 000 kr av dessa. Allt säljaren behöver göra är att styrka att de endast mottagit betalning om 2 000 kr och att det resterande beloppet är utestående. Detta är inte alltför svårt för dem och de har möjlighet att kräva ersättning antingen genom kronofogdens försorg, eller genom att stämma dig direkt vid tingsrätten. Det ligger dock på deras initiativ att avkräva betalning. Den straffrättsliga bedömningen är dock svårare för mig att bedöma, då den till större del beror på hur själva utlämnandet av soffan gick till. Det är dock endast just utlämnandet av soffan som är relevant att titta på, då jag knappast kan se hur du skulle kunna ha gjort dig skyldig till något brottsligt i övrigt. Vid själva utlämningen av soffan finns risk att du begått ett brott för vilket du kan bära ansvar för. Med andra ord kan jag inte med säkerhet säga att du inte bär ett straffrättsligt ansvar i det läget. I den händelsebeskrivning du lämnat, är det möjligt att du har begått brott enligt Brottsbalken (1962:700) 9 kapitell, närmare bestämt bedrägeri (1§) alternativt den mildare formen bedrägligt beteende (2§) eller oredligt förfarande (8§). Utefter den beskrivning du lämnar kan jag endast dra slutsatsen att dessa brottsrubriceringar kan aktualiseras, men för att fastslå exakt vilket ansvar du skulle kunna bära krävs en närmare undersökning. För att summera detta vill jag fastslå att du har en skuld till butiken, som de har rätt att kräva in. För de fall du inte betalar den resterande skulden så kan butiken på rättslig väg kräva in pengarna. Och för de fall de inleder rättsliga åtgärder kan det även vara så att känner att de har fog för att polisanmäla händelsen. Tyvärr kan jag inte uttala mig för de fall de polisanmäler händelsen huruvida du har ett straffrättsligt ansvar i händelsen med uthämtningen av soffan, jag kan bara konstatera att det inte går att utesluta.Jag hoppas den här rådgivningen hjälper dig i ditt ärende. Med vänliga hälsningarFredrik.norberg@lawline.se

Internationell privaträtt - Vårdnad vid skiljsmässa

2014-12-17 i Barnrätt
FRÅGA |Hej ,Jag står inför en flytt till Moskva, 1-2 års tid kommer vi bo där. Jag är gift med en kvinna från Ukraina ( numera också svensk medborgare ) och vi har en son på 4,5 år. Vi har sedan vi gifte oss för 6 år sedan bott i Sverige och vår son har bott med oss i Sverige hela tiden och går sedan 3 år på dagis här i Sverige. Min fråga är vad som gäller ifall vi skulle skilja oss medans vi bor i Moskva och jag vill flytta hem till Sverige, kan jag hävda att barnet är rotad i Sverige och bör följa med mig till Sverige ? Vilken domstol kommer att avgöra detta ärende ? Svensk eller Rysk eller Ukrainsk ? Vår son är både medborgare i Sverige och Ukraina och har varit flera gånger i Ukriana på 3-4 veckors besök. Jag skulle förstås vilja säkerställa att Daniel ifall vi skiljer oss följer med mig till Sverige ( det kanske inte blir något problem och min fru vill följa med till Sverige men utifall hon inte vill återvända till Sverige skulle jag vilja veta vad som gäller ). Jag skule också vilaj veta ifall det finns något sätt för mig att "säkerställa" ( så mycket det går ) att barnet vid en skilsmässa följer med mig till Sverige. 
Fredrik Holst |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Jag kommer att behandla dina delfrågor för sig, här i det följande. För det första tåls det att sägas att då det rör internationell privaträtt, och länder som inte är medlemmar i EU (Ukraina och Ryssland) får man falla tillbaka på den lagstiftningen som finns i Sverige. Problemet som uppstår då är att vad en svensk domstol avgör, och vad den svenska lagen säger, med största sannolikhet inte vinner någon rättsverkan i dessa länder. Dessa länder här själva lagstiftning som till största del är likalydande med svensk rätt, och faller tillbaka på den när dem avgör en fråga om t.ex. umgänge. Hur lagstiftningen ser ut i länderna, och hur Ukraina och Ryssland skulle döma i ett sådant här fall kan jag inte uttala mig om. Möjligt att hävda att sonen är "rotad" i Sverige - och begära att följa med tillbaka till SverigeDen lagstiftningen som existerar i svensk rätt när det kommer till umgänge är föräldrabalken, FB, (Se här). I FB 6:2a finns den ledande maximen "barnets bästa", vilket ska vara vägledande i alla frågor som rör umgänge av barn. Paragrafen lyder: "Barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge.Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall det fästas avseende särskilt vid- risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och- barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna." Barnets bästa i vårdnadsfrågor brukar lite slarvligt sägas innebära gemensam vårdad. Dvs. barnets rätt att träffa båda föräldrarna. Boende, som du ser av paragrafens lydelse, är också något som ska vägledas av barnets bästa. Här får sägas att ett land där barnet är medborgare och har vuxit upp i är bäst för barnet, i det här fallet Sverige. Här kommer dock den problematiken upp som jag pratade med inledningsvis. Även om detta skulle vara fallet enligt svensk rätt, kan man varken använda några former av tvångsmedel (dvs. tvinga barnet att följa med till Sverige) eller använda sig av en svensk dom i Ukraina eller Ryssland. Vad som har avgjorts här i Sverige, kommer alltså endast att gälla här i Sverige (fallet hade varit ett annat om ni bodde i ett EU-land). Det finns, för dig, ingen reell möjlighet att få med dig barnet till Sverige med hjälp av svensk rätt utomlands. Ett alternativ är att kolla hur lagstiftningen kring detta ser ut i Ukraina eller Ryssland. Möjlighet att teckna ett vårdnadsavtal med modern finns också, men till syvende och sist beror möjligheterna till umgänge på hur du och din fru kan göra upp detta. I Sverige finns även möjlighet att få umgängesfrågan avgjord av en domstol, men som du förstår kommer detta bara att gälla i Sverige - och om din fru t.ex. skulle ta med sig barnet till Ukraina - finns det få saker du kan göra. Vilken domstol kan avgöra detta?  Då Ryssland inte är part till Bryssel II- bis konventionen som normalt reglerar domsrätt för länder i föräldrarättsliga frågor får man se till svensk rätt, och den utveckling som skett där. Den lagstiftning som finns på området är lag (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmyndarskap, IÄL, (Se här). För att svensk domsrätt ska föreligga i mål om vårdnad om barn krävs att barnet har hemvist i Sverige, dvs. där barnet är stadigvarande boende. En definition av begreppet hemvist återfinns i 7:2 IÄL. Där sägs att den som är bosatt i en viss stat ska anses ha hemvist där om bosättningen med hänsyn till vistelsens varaktighet och omständigheterna i övrigt måste anses stadigvarande. Uppgifterna i folkbokföringen är relevanta, men varken nödvändiga eller tillräckliga faktorer vid fastställande av hemvist. Avgörande är istället om bosättningen kan anses vara stadigvarande. Kravet på att bosättningen ska vara stadigvarande innebär att personen i fråga ska ha för avsikt att stanna kvar i landet. Dock krävs inte att man har för avsikt att stanna kvar för all fratid; det räcker med att personen avser stanna "tillsvidare" och inte har några definitiva planer på att lämna landet. Detta har jag tagit från mål NJA 2011 s. 499 (Se här). I ert fall verkar ni endast ha för avsikt att stanna 1-2 år, för att sedan återvända till Sverige. Hemvist i Sverige är med största sannolikhet uppfyllt enligt mig för dig. Varför Sverige har domsrätt i målet om umgänge. Även här måste jag dock tillägga att Ryssland kan ha egna regler för hur dessa saker ska avgöras, och vilken domstol som har domsrätt. Om t.ex. din fru väljer att väcka talan i Ryssland, eller Ukraina, kan den domstolen komma att handlägga målet (även om Sverige, enligt svensk rätt, har domsrätt)Vi har en samarbetspartner på området för familjerätt som kan ge dig närmare vägledning i denna fråga. Familjens jurist heter dem, besök denna länk (Boka tid med jurist) som kan du boka in ett möte med dem och få saken närmare avgjord. Är det något som är oklart i mitt svar går det bra att kontakta med mig via mail: fredrik.holst@lawline.se