Negativ faderskapstalan

2014-12-20 i Faderskap
FRÅGA |Hej! En släkting till mig har 3 barn med en tjej som han har haft ett " av och på" förhållande med under många år. Relationen är och har varit något komplicerad. I våras födde kvinnan en flicka och hävdade att det var min släkting som var pappan. Han ville dock ha ett faderskapstest. Resultatet visade att han inte var far till flickan. Nu misstänker han att det kan vara så att två av de äldre barnen inte heller är hans och skulle vilja göra DNA test för att få en bekräftelse på hur det verkligen är. Han har dock erkänt faderskapet för de äldre barnen. Vilken laglig rätt har han att få till en faderskapsutredning gällande de två barnen. Hur ska han gå tillväga?
Tatjana Johansson |Hej! Tack för att du har valt att vända dig till oss på Lawline med din fråga! Regler om moder- och faderskap finns i Föräldrabalken (se https://lagen.nu/1949:381). De första bestämmelserna reglerar förhållanden där mamman och pappan till barnet är gifta, men utifrån formuleringen av din fråga har jag förstått det som att din släkting och den kvinna han har träffat varken är eller har varit gifta med varandra. I fall där mamman och pappan till barnet inte är gifta med varandra fastställs faderskap antingen genom en bekräftelse eller dom (se https://lagen.nu/1949:381#K1P3S1). Eftersom du har förklarat att din släkting har erkänt faderskapet har jag i utformandet av detta svar utgått från att din släkting har skrivit under en bekräftelse. I Föräldrabalken finns det en bestämmelse som säger att om det, efter inlämnandet av en sådan bekräftelse, skulle visa sig att den som har lämnat bekräftelsen inte är far till barnet ska rätten förklara att bekräftelsen inte längre är giltig (se https://lagen.nu/1949:381#K1P4S1). Din släkting kan alltså, för att utreda frågan, gå vidare till domstol med ärendet för att där föra talan om att ogiltigförklara bekräftelsen. Vill han väcka en sådan talan ska han göra det vid den tingsrätt där barnen har sin hemvist, alltså där de bor (se https://lagen.nu/1949:381#K3P3S1). Skulle frågan prövas i tingsrätten kan domstolen på yrkande av din släkting förordna om att DNA-test utförs (se https://lagen.nu/1958:642#P1aS2). Jag hoppas att jag har besvarat din fråga på ett tillfredsställande sätt. Skulle det vara något mer du funderar över är du alltid välkommen att kontakta Lawline med dina frågor.Med vänliga hälsningar, 

Sambor, makar eller ingetdera?

2014-12-20 i Sambo och samboavtal
FRÅGA |Hej Jag heter Susanne Jag och min man har varit gifta tidigare och var skilda från varandra, jag bär fortfarande hans namn. Är sambo med honom några år efter och är det fortfarande.Min fråga:Hur ser det ut? Vi är sambo och har varit gifta och jag bär fortfarande hans efternamn. Tack för svarMed vänlig hälsningSusanne Rinidoni
Victor Sundh |Hej SusanneFrågan är aningen opreciserad, men jag antar att din fråga är hur ert förhållande klassificeras juridiskt?Efter att ni har ingått äktenskapsskillnad upplöses erat äktenskap och ni har inget "juridiskt bindande" förhållande. När ni sedan inleder er parrelation på nytt och flyttar ihop igen ingår ni ett samboförhållande. Samboförhållandet kommer att kvarstå till 1) Båda eller någon av er ingår äktenskap, 2) ni flyttar isär, eller 3) någon av er avlider. Att du fortfarande bär hans efternamns saknar betydelse.

Faderskap efter arvskifte

2014-12-18 i Faderskap
FRÅGA |Hej. Min pappa blev dömd av rätten, att vara far till en tjej som är någon månad äldre än mig. Detta är 26 år sedan, inget dna test togs och han dömdes för att moderns verkade mer trovärdig. Min pappa dog för 4 år sedan, min fråga är då var vi kan vända oss för att ta ett dna test? Tjejen vill inte gå med på att beställa hem ett test utan kräver att det ska göras professionellt. Sedan undrar jag vad som händer om hon inte är min fars dotter. Hon fick ju ärva och min pappa betala underhåll i 18 år.
Lovisa Hedlund |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Var det är bäst att vända sig för att ta ett dna-test är tyvärr svårt för mig att svara på, men du kan testa att vända dig till en vårdcentral och höra om de har möjlighet att hjälpa dig. Vad gäller arvet så har en liknande situation prövats av av högsta domstolen. Fallet gällde ett arvskifte efter en man som fått fyra barn inom äktenskapet. Enligt 1 kap 1 § presumerades han vara fader till barnen efter som de föddes inom äktenskapet. En av döttrarna misstänkte dock några år efter arvskiftet att hon inte var dotter till mannen varefter det i en dom slogs fast att hon var dotter till en annan man. Syskonen väckte talan och yrkade att det tidigare arvskiftet skulle förklaras ogiltigt och att hon skulle betala tillbaka det hon erhållit i arv. Högsta domstolen slog fast att arvskiftet skull stå fast och att dottern inte skulle behöva betala tillbaka arvet. HD anförde bl.a. att det skulle leda till stor rättsosäkerhet om arvskiften grundade på faderskapspresumtion skulle förklaras ogiltiga p.g.a. senare tillkomna omständigheter. Det skulle även kunna leda till att ett arvskifte förklaras ogiltigt efter lång tid, kanske när arvet redan konsumerats. Det skulle också kunna leda till att barn som tagit arv genom faderskapspresumtion får mindre intresse av att kartlägga sitt ursprung. Rättsfallet finner du här:  https://lagen.nu/dom/nja/1997s645. Detta rättsfall gällde dock arv efter faderskapspresumtion. I ditt fall har faderskapet slagits fast genom en dom. Det är då oklart om rättsfallet har samma betydelse. Vänligen

Skolval med separerade vårdnadshavare

2014-12-17 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Fråga om skolvalJag är en separerad förälder och det börjar bli dags för skolval. Jag och den andra förälder är separerade & har delad vårdnad 50/50.Tyvärr är vi helt oense om skolvalet för vårt minderåriga barn & den andre föräldern anser att vi borde låta barnet väja vilken skola han/hon vill gå i. Båda skolorna ligger inom gångavstånd från den ena föräldern. Vad har jag för rätt som förälder att påverka vilken skola som bitt barn borde gå på?
Thommy Södergård Åkesson |Hej!Om båda föräldrarna har vårdnad över barnet, bygger regleringen på att man kommer överens. Om oturen är framme och man verkligen inte kan komma överens, kan till slut kommunen gå in och göra valet med hänsyn till "barnets bästa". Om båda skolorna är inom gångavstånd från en förälder, är de sannolikt ungefär likvärdiga. Det är då svårt att förutse vilken skola som blir aktuell, men hänsyn skulle till exempel förmodligen tas till om barnet bor oftare hos ena föräldern (om skolorna ligger inom gångavstånd från olika vårdnadshavare). Möjligen kan det även spela in om barnet föredrar den ena skolan.Hoppas att du fick svar på din fråga!Hälsningar,

Vad händer vid exmans död?

2014-12-20 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Min exman dog nyligen och tillsammans har vi 2 barn ett myndigt och ett omyndigt. Mannen äger ett hus där det myndiga barnet bor. Bägge barnen går på gymnasiet. Vad händer nu? Det myndiga barnet vill ej ha kontakt med mig
Thommy Södergård Åkesson |Hej och tack för din fråga!Det jag kan tänka mig utifrån vad som står i din fråga är ju naturligtvis att du blir ensam vårdnadshavare för det omyndiga barnet. När det gäller det myndiga barnet, är ju han eller hon vuxen. Det myndiga barnet bor ju fortfarande i ett hus som din exman ägde, men hur det blir med huset beror förstås på hur arvet skall gå till. Om det finns ett testamente är det detta som gäller (med vissa begränsningar, se Ärvdabalken 3 kap. 1 §). Finns det inget testamente, ärvs förstås din exmans tillgångar av hans barn (era barn, om han inte har några andra) Det myndiga barnet, som går i gymnasiet, har du försörjningsplikt för upp till 21 års ålder så länge det går kvar i gymnasiet. Om barnet frivilligt bor på annat håll, som i detta fall, är det dock egentligen ingenting du behöver göra.Med detta sagt hoppas jag naturligtvis att du och det myndiga barnet trots allt kan komma överens om hur det blir med den saken.Om det är någonting speciellt du undrar i övrigt, är det bara att fråga igen!Hälsningar,

Underskrift när exmake vill överlåta fastighet

2014-12-18 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Fick idag ett samtal från den man jag skilde mig ifrån för 12 år sedan som jag inte riktigt förstår. Han ska överlåta en fastighet till sin äldste son som uppenbart köptes under vårt äktenskap, han behöver min underskrift för att kunna göra detta. Han var också noga med att tala om att jag inte kunde få ut något av det eftersom 15 år passerat sen det köptes. Min fråga är varför han behöver min underskrift, bodelningen gjordes i samband med separationen 2002 och jag har ingen kännedom om ovan nämnda fastighet.
Lovisa Hedlund |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!I Äktenskapsbalken 7 kap 5 § finns vissa regler om rådighetsinskränkningar, som innebär att en make inte utan den andre makens samtycke får avhända sig fast egendom under vissa förutsättningar. För att säkerställa att maken inte gör detta utan makens samtycke finns vissa regler i Jordabalken. När en fastighet överlåts måste den nya ägaren ansöka om lagfart. Lagfartsansökan ska dock lämnas vilande om överlåtaren är gift och förvärvet enligt Äktenskapsbalken är beroende av den andre makens samtycke. Bestämmelsen om vilandeförklaring har trots ordalydelsen "är gift" ansetts tillämplig även när makarna inte längre är gifta, om fastigheten är giftorättsgods men bodelning inte gjorts på fastigheten. Om fastigheten köptes under ert äktenskap och inte gjorts till enskild egendom är den giftorättsgods och ska ingå i bodelning. Om du inte känner igen fastigheten har den troligtvis inte ingått i er bodelning och det är därför din exmake nu behöver ditt samtycke för att överlåta den till sin son. Ett rättsfall som beskriver situationen är NJA 2009 s. 747 som du finner här: https://lagen.nu/dom/nja/2009s747. Rättsfallet gällde ansökan om inteckning men samma bör gälla för ansökan om lagfart. Vänligen

Internationell privaträtt - Vårdnad vid skiljsmässa

2014-12-17 i Barnrätt
FRÅGA |Hej ,Jag står inför en flytt till Moskva, 1-2 års tid kommer vi bo där. Jag är gift med en kvinna från Ukraina ( numera också svensk medborgare ) och vi har en son på 4,5 år. Vi har sedan vi gifte oss för 6 år sedan bott i Sverige och vår son har bott med oss i Sverige hela tiden och går sedan 3 år på dagis här i Sverige. Min fråga är vad som gäller ifall vi skulle skilja oss medans vi bor i Moskva och jag vill flytta hem till Sverige, kan jag hävda att barnet är rotad i Sverige och bör följa med mig till Sverige ? Vilken domstol kommer att avgöra detta ärende ? Svensk eller Rysk eller Ukrainsk ? Vår son är både medborgare i Sverige och Ukraina och har varit flera gånger i Ukriana på 3-4 veckors besök. Jag skulle förstås vilja säkerställa att Daniel ifall vi skiljer oss följer med mig till Sverige ( det kanske inte blir något problem och min fru vill följa med till Sverige men utifall hon inte vill återvända till Sverige skulle jag vilja veta vad som gäller ). Jag skule också vilaj veta ifall det finns något sätt för mig att "säkerställa" ( så mycket det går ) att barnet vid en skilsmässa följer med mig till Sverige. 
Fredrik Holst |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Jag kommer att behandla dina delfrågor för sig, här i det följande. För det första tåls det att sägas att då det rör internationell privaträtt, och länder som inte är medlemmar i EU (Ukraina och Ryssland) får man falla tillbaka på den lagstiftningen som finns i Sverige. Problemet som uppstår då är att vad en svensk domstol avgör, och vad den svenska lagen säger, med största sannolikhet inte vinner någon rättsverkan i dessa länder. Dessa länder här själva lagstiftning som till största del är likalydande med svensk rätt, och faller tillbaka på den när dem avgör en fråga om t.ex. umgänge. Hur lagstiftningen ser ut i länderna, och hur Ukraina och Ryssland skulle döma i ett sådant här fall kan jag inte uttala mig om. Möjligt att hävda att sonen är "rotad" i Sverige - och begära att följa med tillbaka till SverigeDen lagstiftningen som existerar i svensk rätt när det kommer till umgänge är föräldrabalken, FB, (Se här). I FB 6:2a finns den ledande maximen "barnets bästa", vilket ska vara vägledande i alla frågor som rör umgänge av barn. Paragrafen lyder: "Barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge.Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall det fästas avseende särskilt vid- risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och- barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna." Barnets bästa i vårdnadsfrågor brukar lite slarvligt sägas innebära gemensam vårdad. Dvs. barnets rätt att träffa båda föräldrarna. Boende, som du ser av paragrafens lydelse, är också något som ska vägledas av barnets bästa. Här får sägas att ett land där barnet är medborgare och har vuxit upp i är bäst för barnet, i det här fallet Sverige. Här kommer dock den problematiken upp som jag pratade med inledningsvis. Även om detta skulle vara fallet enligt svensk rätt, kan man varken använda några former av tvångsmedel (dvs. tvinga barnet att följa med till Sverige) eller använda sig av en svensk dom i Ukraina eller Ryssland. Vad som har avgjorts här i Sverige, kommer alltså endast att gälla här i Sverige (fallet hade varit ett annat om ni bodde i ett EU-land). Det finns, för dig, ingen reell möjlighet att få med dig barnet till Sverige med hjälp av svensk rätt utomlands. Ett alternativ är att kolla hur lagstiftningen kring detta ser ut i Ukraina eller Ryssland. Möjlighet att teckna ett vårdnadsavtal med modern finns också, men till syvende och sist beror möjligheterna till umgänge på hur du och din fru kan göra upp detta. I Sverige finns även möjlighet att få umgängesfrågan avgjord av en domstol, men som du förstår kommer detta bara att gälla i Sverige - och om din fru t.ex. skulle ta med sig barnet till Ukraina - finns det få saker du kan göra. Vilken domstol kan avgöra detta?  Då Ryssland inte är part till Bryssel II- bis konventionen som normalt reglerar domsrätt för länder i föräldrarättsliga frågor får man se till svensk rätt, och den utveckling som skett där. Den lagstiftning som finns på området är lag (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmyndarskap, IÄL, (Se här). För att svensk domsrätt ska föreligga i mål om vårdnad om barn krävs att barnet har hemvist i Sverige, dvs. där barnet är stadigvarande boende. En definition av begreppet hemvist återfinns i 7:2 IÄL. Där sägs att den som är bosatt i en viss stat ska anses ha hemvist där om bosättningen med hänsyn till vistelsens varaktighet och omständigheterna i övrigt måste anses stadigvarande. Uppgifterna i folkbokföringen är relevanta, men varken nödvändiga eller tillräckliga faktorer vid fastställande av hemvist. Avgörande är istället om bosättningen kan anses vara stadigvarande. Kravet på att bosättningen ska vara stadigvarande innebär att personen i fråga ska ha för avsikt att stanna kvar i landet. Dock krävs inte att man har för avsikt att stanna kvar för all fratid; det räcker med att personen avser stanna "tillsvidare" och inte har några definitiva planer på att lämna landet. Detta har jag tagit från mål NJA 2011 s. 499 (Se här). I ert fall verkar ni endast ha för avsikt att stanna 1-2 år, för att sedan återvända till Sverige. Hemvist i Sverige är med största sannolikhet uppfyllt enligt mig för dig. Varför Sverige har domsrätt i målet om umgänge. Även här måste jag dock tillägga att Ryssland kan ha egna regler för hur dessa saker ska avgöras, och vilken domstol som har domsrätt. Om t.ex. din fru väljer att väcka talan i Ryssland, eller Ukraina, kan den domstolen komma att handlägga målet (även om Sverige, enligt svensk rätt, har domsrätt)Vi har en samarbetspartner på området för familjerätt som kan ge dig närmare vägledning i denna fråga. Familjens jurist heter dem, besök denna länk (Boka tid med jurist) som kan du boka in ett möte med dem och få saken närmare avgjord. Är det något som är oklart i mitt svar går det bra att kontakta med mig via mail: fredrik.holst@lawline.se 

Bostad vid samboseparation

2014-12-17 i Sambo och samboavtal
FRÅGA |Hej. Min sambo valde att lämna mig och vår dotter för ca 8 månader sen. Han flyttade efter 1 månad. Vi blev kvar i vårt gemensamma hus medans han flyttade till en hyresrätt. Han står fortfarande som delägare 50%. Nu ska vi försöka att lösa allt med våra gemensamma lån. Men jag har en fundering? Jag har dom månader som jag bott själv fått betala amortering , räntor själ och alla andra fasta utgifter på huset för han har vägrat att hjälpa till. Kan jag räkna bort något vid en bodelning? Är det något speciellt jag bör tänka på? Väldigt tacksam för svar. Med vänlig hälsning Anette
Thommy Södergård Åkesson |Hej, och tack för din fråga!Eftersom ni har varit sambor, är sambolagen (se https://lagen.nu/2003:376) tillämplig. Varje sambo har då enligt 8 § inom ett år i princip rätt att begära bodelning.När man gör detta ser man först på hur mycket av samboegendomen respektive person äger. Som samboegendom räknas naturligtvis bland annat bostaden. Ni båda äger 50 % var av den. Från respektive andel dras av de skulder personen har (det vill säga från din andel dras dina skulder av, och från hans andel dras hans skulder av) innan egendomen läggs ihop. Här räknas dock i första hand bara de skulder som har något med samboegendomen att göra, till exempel huslån. Övriga skulder spelar in, så länge de inte kan få täckning av annan egendom som respektive person äger. Efter en sådan här uträkning delas egendomen lika.Uträkningen av allt detta sker enligt vad samborna ägde den dag förhållandet upphörde, det vill säga i ditt fall när han flyttade. Tyvärr påverkar i princip inte senare egendomsförändringar bodelningen. Därför kan du inte kräva någon ersättning eller dylikt för de flesta av bostadskostnaderna. Om du har betalat ränta på ett gemensamt lån utan att den andre har betalat något, kan du dock förmodligen kräva ersättning. Om lånet endast står på dig är detta tyvärr inte möjligt, men i så fall skall ju hela huslånet dras från din andel i huset vid bodelningen, och du kommer att få en större andel av huset.Två exempel kan hjälpa till att förklara det sagda:Exempel 1:A och B är sambor, men separerar i april 2012 genom att B flyttar. Den enda samboegendomen är det gemensamma huset, värt 1000000 kr. Huset ägs till 50 % av vardera A och B, och huslånet på 900000 kronor står till 50 % på vardera A och B. Förutom samboegendomen har A egendom värd 150000 kr och skulder på 100000 kr.I januari 2013 begär A bodelning. Samboegendomen är som sagt 500000 per person kr. Från dessa 500000 dras för varje person 900000/2=450000 kr. A:s skuld på 150000 kr har dock ingenting med samboegendomen att göra, och har täckning i A:s övriga egendom. Den räknas därför inte in. Det som återstår av samboegendomen är100000 kr. Varje sambos lott av detta blir 50000 kr.Det praktiska resultatet är att båda behåller sin andel i bostaden men också sin skyldighet att betala lånet.Exempel 2:A och B är sambor, men separerar i april 2012 genom att B flyttar. Den enda samboegendomen är det gemensamma huset, värt 1000000 kr. Huset ägs till 50 % av vardera A och B, och huslånet på 900000 kronor står till 100 % på A. Förutom samboegendomen har A egendom värd 150000 kr och skulder på 100000 kr.I januari 2013 begär A bodelning. Samboegendomen är som sagt 500000 per person kr. Från dessa 500000 dras för A huslånet på 1000000 kr. A:s skuld på 150000 kr har dock ingenting med samboegendomen att göra, och har täckning i A:s övriga egendom. I varje fall blir vad A lägger till bodelningen 0 kr. B bidrar till bodelningen med 500000 kr, eftersom inga skulder finns som räknas av. A och B delar därefter på denna summa, vilket blir 250000 kr var. Det praktiska resultatet är att B är skyldig A 250000 kr, och att A förblir skyldig att betala huslånet.I båda fallen har den sambo som bäst behöver bostaden, exempelvis A som fortfarande bor där, rätt att överta denna. I så fall måste dock B kompenseras.Det hittills sagda utgår från vad som står i lagen, men det är förstås alltid möjligt ,och ofta enklare, att komma överens på annat sätt. Lycka till, och hoppas att svaret var till någon hjälp!Hälsningar,