Umgänge och vårdnad

2017-11-18 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Jag och min exman är i en separation. Vi har en gemensam dotter där boendet är hos mig. Mannen har under vårt äktenskap varit frånvarande väldigt mycket under dotterns uppväxt och inte tagit något direkt ansvar. Nu när vi separerade " försvann" han i veckor utan direkt kontakt med barnet.Efter upprepande uppmaningar om umgänge träffade han henne här ett par timmar i veckan. Han har själv aldrig ansökt om umgänge med henne och vid minsta konflikt mellan oss är han ej kontaktbar. Igår skulle de haft umgänge i hans hem, men han blev arg på mig och var aggresiv och hotfull framför dottern trots detta försökte jag få till umgänge. Detta upprepande beteende har skapat en oro hos dottern och jag behöver veta vad jag har tillåtelse att göra i ett sådant läge? Får jag neka honom umgänge när han är aggresiv och hotfull? Får jag yrka på att han ej är en lämplig förälder just då? Och är det bästa att ansöka om enskild vårdnad när jag vet att detta beteendet kommer att fortsätta?
Julia Zarour |Hej och tack för din frågaEftersom er dotter står under vårdnad av båda sina föräldrar så har ni ett gemensamt ansvar att tillgodose barnets omvårdnad (fysiskt och psykiskt), trygghet och uppfostran 6 kap. 1§ föräldrabalken. Så som jag uppfattat din fråga så dyker inte fadern upp på de umgängestider ni kommit överens om och detta har hänt under upprepade gånger av olika anledningar. I 6 kap. 15§ föräldrabalken så har barnet rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med. Ni som föräldrar har en skyldighet att så långt som möjligt få detta umgänge att fungera. Detta ska inte tolkas som att er dotter har en plikt att umgås med sin far eller att fadern har en plikt att umgås med dottern. Det gå därmed inte att tvinga fadern att umgås med barnet men du kan heller inte neka fadern ett umgänge utan rättens godkännande. Vad du däremot kan göra är att ta kontakt med socialnämnden i din kommun och berätta för de hur läget ligger till så kanske de kan hjälpa till och ordna ett umgänge. Jag kan tyvärr inte ge råd om huruvida det är bättre att ansöka om ensam vårdnad eller inte på den info jag har att gå på. Skulle det däremot vara så att du bestämmer dig för att ansöka om ensam vårdnad så kommer rätten alltid att beakta barnets bästa i frågor som rör vårdnad, umgänge och boende 6 kap. 2a§ föräldrabalken. Det innebär att barnets bästa kommer gå före huruvida ni som föräldrar kan samarbeta eller inte. Det krävs mycket för att samarbetssvårigheter ska leda till att rätten dömer till ensam vårdnad, eftersom barnets bästa (rätten till båda sina föräldrar) har företräde. Du har däremot rätt att i en vårdnadstvist framföra alla dina åsikter. Det är även viktigt att benämna att ensam vårdnad inte alltid leder till att den andra föräldern förlorar rätten till umgänge. Den föräldern som inte har vårdnad kan ansöka om umgängesrätt genom socialnämnden i domstol 6 kap. 15a§ föräldrabalk. Med vänliga hälsningar!

Skyldigheter vid bortgång av förälder

2017-11-17 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Är jag som biologisk dotter per automatik skyldig att städa ur hyreslägenhet och ordna begravning vid faders dödsfall? Har inte setts på 20 år. Kan jag sättas i skuld och tvingas betala om dödsboet saknar tillgångar?
Stefan Blomqvist |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!I Sverige kan man inte ärva skulder av sina föräldrar då skulder är personliga, så alla utgifter i samband med begravning och så vidare utgår ifrån dödsboet så långt det räcker. Du har inget ansvar om du inte gått med på någonting på förhand.Jag hoppas att jag lyckats besvarat din fråga!Mvh,

Vilka krav ställs på en framtidsfullmakt för att den ska vara giltig?

2017-11-15 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |måste en framtidsfullmakt registreras eller räcker det med att den är bevittnad?
Mikaela von Bornstedt |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Reglerna om framtidsfullmakt hittar du i lagen om framtidsfullmakter.Formkraven för att en sån här fullmakt ska vara giltig är att den är skriftlig och att den har bevittnats av två vittnen (4 §). Det måste dessutom klart framgå att det är en framtidsfullmakt, vem eller vilka som är fullmaktshavare, vad fullmakten omfattar och andra villkor om det finns (5 §). Fullmakten träder sen i kraft när fullmaktsgivaren har förlorat sin förmåga att ta beslut i de frågor som fullmakten omfattar. Det är fullmaktshavaren som avgör när fullmakten träder i kraft. Man kan också få det prövat i domstol (9 §, 11 § & 1 §).Det finns alltså inte några krav på att man ska registrera fullmakten för att den ska kunna träda i kraft enligt de här reglerna. Det räcker med att fullmakten är skriftlig, tydligt utformad och bevittnad av två vittnen. Jag hoppas att detta har varit till din hjälp.Vänliga hälsningar,

Bröstarvinges rätt till laglott i strid med testamente, testamentes ogiltighet, med mera

2017-11-11 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |jag är enda bröstarvingen men har en syster som inte är adopterat men nänts i testamentet, där står att jag skall ha 40%, sen skall hon ha 40%, sen skall mina barn dela på resten, nu har vi kommit i strid om bl.a. en bil pappa har, hur gör jag kan jag bestrida hela testamentet? hur stor är chansen har jag kan vinna mot min syster, det är inte hennes far?hur bestrider jag testamentet?
Magnus Gustafsson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Jag tolkar din fråga som att den du benämner som din syster inte är adopterad och inte heller är din genetiska syster utan att ni vuxit upp tillsammans som syskon. Jag tolkar den även som att testamentet gäller din far och att din mor sedan tidigare har gått bort. Vidare tolkar jag den som att bilen ifråga räknats in i de procentsatser du angett men att den av er som inte fått den på sin lott känner sig förfördelad på grund av detta.Frågor om arv regleras huvudsakligen i ärvdabalken (ÄB). Till att börja med kan vi konstatera att bröstarvingar har rätt till sin laglott oavsett testamente. Laglotten utgör hälften av det arv bröstarvingen skulle fått om inget testamente funnits, enligt ÄB 7:1. Med andra ord har du som ensam bröstarvinge rätt till 50 % av din fars kvarlåtenskap även om testamentet uppger något annat. Av ÄB 7:3 framgår att bröstarvingen för att få ut sin laglott behöver påkalla jämkning av testamentet, vilket du alltså måste göra. Detta ska ske inom sex månader efter att du erhållit testamentet. Det finns dock vissa komplicerande faktorer som skulle kunna föreligga i ditt fall. Om din mor var gift med din far vid sin bortgång ärvde han förmodligen henne enligt ÄB 3:1 som behandlar makars arvsrätt. Om så är fallet har du en så kallad efterarvsrätt efter din mor eftersom du som bröstarvinge har rätt till en del av hennes kvarlåtenskap. Detta skulle i sådana fall utgöra en procentandel av din fars kvarlåtenskap som du skulle ha rätt att tillgodoräkna dig innan själva arvsdelningen. Om du fått någon mer betydande gåva av din far på senare tid skulle detta kunna utgöra förskott på arv, vilket också skulle påverka ditt arv. Utifrån den information jag har tillgång till kan jag inte bedöma detta. Enligt min uppfattning kommer din fars testamente trots att din arvsrätt vinner företräde att bestå i möjligaste mån då testators vilja som regel ska respekteras. Min bedömning är att en rimlig utgång vore att du tilldelas din laglott på 50 %, att din syster tilldelas sin andel på 40 % och att dina barn får ärva resten eftersom detta skulle respektera din fars vilja och samtidigt iaktta din rätt till laglott.Eftersom testators vilja ska respekteras är det svårt att bestrida ett testamente utöver rätten till laglott. Det finns dock några möjliga sätt. Om du tror att formföreskrifterna för testamentets upprättande brutits mot (se ÄB 10 kap., exempelvis avsaknad av vittnen eller avsaknad av underskrift) kan detta utgöra ogiltighetsgrund. Teoretiskt kan man även hävda att testamentet inte står i överensstämmelse med testators vilja och därmed borde ogiltigförklaras, se ÄB 11 kap. Möjligen finns även utrymme i ÄB 13 kap., om din far till exempel lider/lidit av någon psykisk störning.Gällande bilen ska den behandlas som annan egendom om den inte specifikt nämns i testamentet. Enligt ÄB 23 kap. 3 § ska varje delägare vid arvskifte njuta lott i varje slag av egendom, så om det finns fler fordon eller liknande kanske ni kan finna en lösning där. Kan ni inte enas bör du överväga att begära att få en skiftesman utsedd som kan hjälpa er med fördelningen enligt ÄB 23 kap. 5 §. Sammanfattningsvis kan vi konstatera följande: du kommer alltid få ärva minst hälften av din fars kvarlåtenskap. Har du skäl att misstänka att något inte gått helt rätt till vid testamentets upprättande kan du begära ogiltigförklaring på denna grund. Gällande bilen får du försöka finna en lösning med din syster eller begära hjälp av en skiftesman.Jag hoppas att mitt svar var till hjälp! Med vänlig hälsning

Delad vårdnad och umgängesrätt

2017-11-18 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Hej. Kan mamman till barnen behålla barnen och säga till pappan att han inte får hämta på dagis när det är hans vecka? Båda har gemensam vårdnad och barnen bor varannan vecka.
Mathilda Rova |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Eftersom att föräldrarna har gemensam vårdnad har barnet umgängesrätt med båda föräldrarna enligt 6 kap. 15 § FB om inget annat har överenskommits. Det är dock barnets behov som styr. Som föräldrar har man ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med den som barnet inte bor med tillgodoses så långt som möjligt. Att undanhålla ett barn från den andra vårdnadshavaren kan om det pågår under en längre tid räknas som egenmäktighet med barn (se Brottsbalken 7 kap. 4 §). Det är ett brott som är belagt med böter eller fängelse.I första hand är det såklart bäst att försöka reda ut detta föräldrarna emellan och försöka komma överens om vilket som är bäst för barnet. Om det inte går att komma överens kan man vända sig till antingen socialnämnden eller tingsrätten och få detta utrett. Med vänliga hälsningar,

Juridisk rådgivning inom familjerätt

2017-11-16 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Hej! Jag är pappa till min dotter som är 14 år gammal och har haft delad vårdnad med mitt ex. Nu vill inte min dotter bo hos sin mamma längre p.g.a. av olika anledningar och bor hela tiden hos mig. Jag tycker att det har varit bra med delad vårdnad och vill fortsätta med det, men jag kan inte tvinga min dotter att bo hos sin mor emot hennes vilja. Nu tänker modern ta kontakt med en advokat för rådgivning, där hon kommer anklaga mig för olika saker, såsom dåligt faderskap med mera. Vad ska jag göra? Jag känner att jag också vill ha en jurist vid min sida som man kan rådgöra med och som jag eventuellt kan hänvisa till om konflikten blir värre. Vilken typ av specialiserad advokat ska man anlita vid en sådan konflikt?
Claudia Lienert |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Vi en sådan konflikt tycker jag att du ska höra av dig till en advokatbyrå som jobbar med familjerätt. Då kan du få hjälp av en advokat/jurist som är specialiserad på familjerätt.Hoppas du fick svar på din fråga!Vänligen,

Är surrogatmödraskap tillåtet i Sverige och hur är det problematiskt?

2017-11-12 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Hej! Jag undrar om det finns några lagar och paragrafer som specifikt säger att surrogatmoderskap inte är tillåtet i Sverige? Samt så undrar jag om det finns några problem med att införa surrogatmoderskap i Sverige? Tack!
Viktoria Tomsson |Hej, Surrogatmödraskap (eller surrogatarrangemang) innebär att en kvinna genomgår graviditet med hjälp av assisterad befruktning med den uttalade avsikten att lämna ifrån sig barnet till de tilltänkta föräldrarna (de ansökande). Det är ett alternativ för barnlösa/samkönade par att bli föräldrar och brukar ske i kommersiellt syfte. Inom svensk rätt finns inte något uttryckligt förbud mot surrogatmödraskap, trots att det inte är tillåtet inom hälso- och sjukvården. Detta kommer till uttryck indirekt genom bland annat lagen (2006:351) om genetisk integritet 6–7 kap. Moderskapspresumtionen i Föräldrabalken (FB) 1 kap. 7 § är ytterligare en begränsning. Kvinnan som genomgår graviditet och föder ett barn där det befruktade ägget härstammar från en annan kvinna, anses vara barnets biologiska förälder. Detta har varit grunden för rättsligt föräldraskap inom svensk rätt. Kvinnan som föder barnet blir därmed automatiskt barnets rättsliga förälder, i denna kontext surrogatmodern. Detta oavsett om den tilltänkta modern låtit befrukta sitt eget, surrogatmoderns eller extern donators ägg (SOU 2016:11 s. 118). Avseende faderskap innebär biologin att barnet tillkommit genom befruktning med den mannens könsceller. Någon särskillnad kan inte dras mellan genetiskt och biologiskt faderskap i dagsläget.Surrogatmödraskap är därmed inte tillåtet i Sverige, men det är inte heller straffbart. Det finns inget hinder varken mot privat insemination i hemmet eller möjligheten att söka surrogatarrangemanget utomlands. Både barn och föräldrar riskerar dock att, under angivna förhållanden, hamna i en otrygg situation, där föräldrarnas rättsliga status behandlas olika. Adoptionsreglerna i 4 kap. FB används i brist på specifik reglering avseende föräldraskap vid surrogatarrangemang. Ett välkänt rättsfall är NJA 2006 s. 505. Fallet rör ett svenskt tvåkönat par som åkte till Finland för att åstadkomma ett surrogatarrangemang. Surrogatmodern var mannens syster som fått den tilltänkta moderns och faderns ägg och spermier inplanterade i sin livmoder. Barnet föddes i Sverige och överlämnades då enligt surrogatavtalet mellan parterna. Fadern blev ensam vårdnadshavare till barnet på grund av faderskapspresumtion. Den genetiska modern behövde ansöka om adoption för att erhålla rättsligt föräldraskap. Tingsrätten erkände adoptionsansökan efter faderns samtycke. Fadern återkallade dock sitt samtycke efteråt och beslutet överklagades då av modern till hovrätten. Den genetiska modern angav att ett avslående av adoptionsansökan skulle beröva barnet dess verkliga moder. I brist på lagstiftning för bifall, enligt 4:3 och 4:5 a FB, avslog hovrätten det tidigare adoptionsbeslutet. Modern överklagade då till HD med yrkandet att domstolen skulle ändra hovrättens beslut. HD fastställde emellertid hovrättens dom med motiveringen att surrogatmoderskap inte är tillåtet i svensk rätt, samt att kvinnan som fött barnet, dvs. surrogatmamman, enligt moderskapspresumtionen, är att anse som rättslig moder. Det uppstår tydliga skillnader mellan beställande män och beställande kvinnor med genetisk koppling till barnet avseende surrogatarrangemang. Skillnaderna tar sig uttryck i möjligheten för parterna att fastställas som rättsliga föräldrar. Domstolen har inga problem att fastställa att en man är far till ett barn vid surrogatarrangemang, om det genom genetisk undersökning är utrett att han är barnets far. Utgången i praxis påvisar att mäns genetik erkänns i större utsträckning än kvinnors av rättstillämparen. Detta för att det i lagen inte görs åtskillnad mellan biologiskt och genetiskt mödraskap. Den genetiska modern blir i det nämnda fallet helt maktlös utan den genetiska faderns samtycke. Det är dock inte adoptionsreglerna i sig som är diskriminerande, utan det är först då de tillämpas på surrogatarrangemang som en ojämställdhet uppkommer avseende vilka adoptionsformer som står till buds för de olika könen. Att moderskapspresumtionen använts som ett sätt att markera etiskt motstånd mot surrogatmödraskap, framgår dels av förarbetena till den och dels sett till den utformning presumtionen fick. Det var ju först till följd av utvecklingen av assisterad befruktning som presumtionen lagstadgades. Varför har då surrogatmödraskap varit så kontroversiellt? Argument som vägt tungt för svensk lagstiftning är att det kan vara skadligt för kvinnor och barn. Det kan anses vara en kränkning mot människovärdesprincipen att en kvinnokropp används som medel för att åstadkomma någon annans mål. Vidare kan det vara svårt för den födande kvinnan att ge upp barnet vid själva överlämnandet. Vissa menar att ett så kallat altruistiskt surrogatmödraskap borde tillåtas - då surrogatmodern bär barnet utan avtal om pengar i utbyte.I vilket fall som helst finns behov av en reglering av surrogatmödraskap i ett demokratiskt samhälle. Den nutida lösningen strider inte endast mot rätten till skydd för familjeliv, enligt artikel 8 i EKMR, utan lämnar även familjer i otrygghet. Frågan som kvarstår är då varför just kvinnan missgynnas mer än mannen avseende surrogatmödraskap, när lagstiftaren samtidigt strävar efter likabehandling mellan könen.

Nära och god kontakt med barn vid växelvist boende

2017-11-09 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Hej, jag har gemensamvårdnad och min dotter på 5 år varannan vecka hos mig.Hennes pappa kräver att få prata med henne dagligen, han säger att han vill kunna säga godnatt till sin dotter varje dag. Detta är ett väldigt irriterande moment för mig och jag undrar om han har juridisk rätt att ringa henne varje dag på mina veckor ? När jag inte svarar får jag hotfulla brev där han ingriper min person och förbjuder henne att exempelvis resa med mig. Jag behöver veta om han verkligen har rätt att ringa så ofta på mina veckor och om jag bryter mot lagen när jag inte svarar.
Magnus Gustafsson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Lagen som reglerar detta heter föräldrabalken (FB). I 6 kap. 2a § FB framgår att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om umgänge. Det framgår även att särskilt avseende ska fästas vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Om din dotter bor varannan vecka hos dig och varannan hos sin far kan man inte enligt min uppfattning hävda att en förutsättning för god kontakt är att varje kväll under den vecka man inte ses tala i telefon med varandra. Min uppfattning är alltså att det är helt uteslutet att det skulle föreligga en juridisk rätt för din dotters far att tala med henne när hon bor hos dig. Det är dock värt att notera att barnets egen vilja, beroende på ålder och mognad, har betydelse. Om din dotter vill tala med sin far varje dag när hon bor hos dig är det alltså något som du bör respektera ur ett juridiskt perspektiv. För att svara på din andra fråga så kan jag med säkerhet säga att du inte bryter mot lagen genom att inte svara när han ringer. Det finns ingen bestämmelse som innebär att du måste förmedla kontakt mellan din dotter och hennes far på något vis. Din dotters far har heller ingen rätt att förbjuda dig att resa med er dotter.Om din dotters far hotar dig på något vis är det däremot brottsligt. Utan att veta mer kan jag inte säga säkert på vilket vis, men om du upplever att han hotar eller ofredar dig råder jag dig att kontakta polisen och beskriva det för dem så kommer de kunna hjälpa dig.Jag hoppas att mitt svar var till hjälp!Med vänlig hälsning