Daniel Bylock |Hej,En fordran preskriberas normalt sett efter tio år enligt 2 § Preskriptionslagen, https://lagen.nu/1981:130#P2 . Jag tolkar det som att det handlar om en fordran mot konsument, vilket preskriberas redan efter tre år enligt andra stycket samma paragraf. Man kan således bestrida fakturan med hänvisning till att den borde varit preskriberad om ingenting har skett som kan ses som preskriptionsavbrott enligt 6 § preskriptionslagen, t.ex. en ny faktura eller delbetalning, vilket inte verkar vara aktuellt hos er utifrån eran beskrivning.Vänliga hälsningar

Emily Bengtsson | Hej, Tack för din fråga! Som arbetstagare har du rätt till semesterersättning enligt Semesterlagen (se: https://lagen.nu/1977:480). Precis som du nämner så finns det möjlighet att ansöka om betalningsföreläggande hos Kronofogdemyndigheten (KFM). Förförandet regleras i Lag (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning (se: https://lagen.nu/1990:746) och innebär att KFM, efter din ansökan, skickar ett föreläggande om betalning till din före detta arbetsgivare. Denna får sedan svara på detta och eventuellt motsätta sig kravet. Motsätter arbetsgivaren ditt krav kan målet på din begäran drivas vidare i tingsrätten. Om arbetsgivaren inte motsätter sig kravet fastställer KFM ditt krav i ett beslut (utslag) och däri anges att svaranden förpliktas att betala vad du har begärt. När du ansöker om betalningsföreläggande ska du ange om du vill ha Kronofogdens hjälp med att driva in skulden eller inte. Om du inte vill ha det direkt kan du senare ansöka om verkställighet av utslaget. Ansökningsavgiften vid betalningsföreläggande är 300 kr men dessa pengar kan du kräva tillbaka av din arbetsgivare när du ansöker om verkställighet. Om din arbetsgivare motsätter sig kravet kan du som sagt driva målet vidare i tingsrätt och här är det värt att notera att du kan bli skyldig att betala både dina och motpartens rättegångskostnader om du förlorar målet. Här finner du ansökan om betalningsföreläggande: http://www.kronofogden.se/AnsokanBetalningsforelaggandevanlighandrackning.html När det gäller den tvistiga frågan i ditt fall (semesterlönen) är jag, utifrån din fråga, av den uppfattningen att du har rätt att få ut semesterersättning. Dock bör det noteras att det finns vissa möjligheter för arbetsgivare och arbetstagare att avtala om att semesterersättningen skall ingå i den ordinarie lönen, under förutsättning att denna ersättning åtminstone motsvarar den som arbetstagaren enligt lag har rätt till. Vänligen, 

Farhad Niroumand |Hej,Tack för din fråga.Om din väninna är skyldig dig pengar kan du få hjälp av Kronofogden att få tillbaka din pengar. Det sker genom att du ansöker om betalningsföreläggande. För att du ska kunna ansöka om betalningsföreläggande ska förfallodagen ha passerat, du själv kunna påverka skulden genom förhandling och skulden avser pengar.När du ansöker om betalningsföreläggande så skickar Kronofogden ett brev till din väninna. Hon kan då välja att betala skulden till dig eller bestrida den. Om hon väljer att bestrida den så måste du bestämma om du vill att din ansökan i fortsättningen ska handläggas av domstol eller om Kronofogden ska skriva av ärendet. Väljer din väninna att inte höra av sig efter att ha blivit delgiven av Kronofogden så meddelar de ett utslag och hon kommer att förpliktas att betala sin skuld till dig. Vänliga hälsningar,

Mats Carlasjö |Hej och tack för din fråga!Förutsatt att hyresgästens besittningsrätt upphört kan avhysning verkställas av Kronofogden. Man får då ansöka om vanlig handräckning i enlighet med lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning (BfL). Ansökan skall ske skriftligen, 9 § BfL. I din ansökan skall du ange ditt yrkande och ange grunden för avhysningen, 10 § BfL. Eftersom ansökan rör avhysning skall du även utveckla grunden, 14 § BfL.Lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning finner du https://lagen.nu/1990:746Länk till ansökningsblankett finns här: http://www.kronofogden.se/AnsokanBetalningsforelaggandevanlighandrackning.htmlVänligen,

Hampus Holmqvist |Hej, och tack för din fråga!Situationen när en person utför en oombedd tjänst åt en annan kallas inom juridiken för negotorium gestio, och är ett tämligen oreglerat rättsområde. Utgångspunkten är att den som utför tjänsten inte har någon rätt till ersättning.Du är alltså inte automatiskt skyldig att betala den andra personens kostnader. Vad som händer annars är en bred fråga, men i värsta fall om den andre personen absolut vill ha betalt och känner sig säker på sin sak kan han eller hon lämna in en stämningsansökan till tingsrätt och låta den avgöra vem av er som har rätt, men detta förefaller ytterst osannolikt. Kriterier som man bedömer när man avgör om den som utför tjänsten ska få ersättning är huruvida den som fått tjänsten utförd åt sig kunnat agera själv, och ifall den som utför den oombedda tjänsten har haft möjligthet att inhämta instruktioner för vad som skall göras. Slutligen bedöms ifall den som får tjänsten utförd åt sig blir besparad en kostnad som annars skulle ha uppstått.Med förbehåll för att det är svårt att uttala sig om rättsläget eftersom att den praxis som finns är gammal, och att EU önskar samordna medlemsländernas lagstiftning på bl.a. det här området, så skulle jag säga att som tumregel gäller att ifall någon av de tre kriterierna ovan inte är uppfyllda så blir man inte ersättningsskyldig för oombedda tjänster.Eftersom att du inte har blivit besparad en kostnad, utan snarare det motsatta, talar omständigheterna alltså mot att du skulle bli ersättningsskyldig.Domstolars obenägenhet att utdöma ersättning för negotorium gestio visas i bl.a. dessa två rättsfall: NJA 1952 s. 63 och NJA 1972 s. 88Djurskyddslagen ålägger inte någon en vårdplikt för påträffade skadade djur, mer än att man ska tillkalla polis eller veterinär ifall djuret är så pass illa skadat att det gäller att bespara det onödigt lidande (30 § Djurskyddslagen). Däremot har ägaren en plikt att ge sitt djur vård enligt 9 § samma lag, om inte skadan är så svår att djuret måste avlivas. Huvudsaken är att djuret inte lider i onödan, men å andra sidan finns det inget juridiskt hinder för en djurägare att avliva sitt djur så länge det sker på ett korrekt sätt. Personen som fann din katt var alltså inte enligt lag tvungen att ta den till en veterinär.Jag hoppas att dina juridiska bryderier har lättat något i och med detta svar.Vänligen

Mattias Garrido |Hejsan! Vad uppskattat att Ni vänder Er till oss på Lawline!BilenEnligt 4:18 Utsökningsbalken (UB) (https://lagen.nu/1981:774#K4) anses gäldenären (alltså Ni) vara ägare av bilen om den är i Din besittning. Detta om bilen exempelvis står på Din parkering eller att Ni innehar nycklarna. Denna presumtion bryts dock om det framgår att bilen egentligen tillhör din mor. Om den ändå utmäts får din mor föra en talan om bättre rätt enligt 4:20 UB.BostadsrättEn bostadsrätt kan bli föremål för exekutiv auktion. Din del kommer utmätas och den andra delen kommer att återföras i kontanta medel till den andre ägaren. Bostadsrätter blir ofta inte föremål för utmätning enligt 5:1 p. 6 UB om den tjänar som stadigvarande bostad för Din del. Lycka till! Mvh Lawline

Ingrid Benzinger | Hej och tack för din fråga! Gåvor som någon har gett till en annan innan givaren går i konkurs kan återkallas om de har getts senast sex månader innan konkursen. Sexmånadersregeln gäller när gåvan har getts till vem som helst. När det gäller gåvor som givits till närstående är denna tidsperiod förlängd till tre år. Det är relationen vid gåvotillfället som är avgörande. Detta innebär att även om skilsmässa senare tas ut så kommer de att räknas som närstående. Om gåvan skulle ges efter att skilsmässa redan har tagits ut görs en särskild bedömning i det enskilda fallet av om de före detta makarna fortfarande är att anse som närstående. Avgörande är om de fortfarande ska anses stå varandra personligen nära. Troligen kommer tiden sedan skilsmässan togs ut att spela stor roll, tidigare har gåva som getts till en före detta maka fyra månader efter skilsmässa ansetts given till en närstående. Men som sagt, detta kommer att få bedömas särskilt för det specifika fallet och är svårt för mig att svara på generellt. Det är heller inte möjligt att rädda huset genom att den skuldsatte vid bodelningen p.g.a. äktenskapsskillnaden efterger sin rätt och låter hustrun få hela huset. Även för dessa fall finns en regel som säger att detta kan gå åter om det skett senast tre år innan konkursdagen. Hoppas mitt svar har kunnat vara klargörande, återkom gärna annars! Med vänliga hälsningar

Victoria Lindberg | Tack för din fråga. Som jag förstår dig har ni ansökt hos kronofogden om ett betalningsföreläggande och hon har svarat genom att bestrida det. Om den svarande bestrider kravet blir det åter upp till den ansökande att agera; antingen kan din man välja att lämna över ärendet till tingsrätten eller så avskrivs ärendet. Om din man väljer att tingsrätten ska ta upp ärendet blir det en vanlig rättegång med de krav som ställs där. Vad som kan bli problematiskt är att det inte finns ett skriftligt avtal; det blir svårare att bevisa att skulden finns. Muntligen avtal är lika bindande som skriftliga men ofta svårare att bevisa. Sammantaget blir det upp till din man att avgöra om hans chanser att vinna mot henne i en rättegång är tillräckligt stora för att begära att ärendet överlämnas dit. Hoppas det gav svar på din fråga. Hälsningar,