Louise Malmberg |Hej och tack för din fråga!Att lämna en sådan uppgift om personen framstås vara ägnat att utsätta honom för missaktning eftersom syftet är att uteserveringarna inte ska ta emot honom som gäst. Detta är enligt 5kap 1§ Brottsbalken att klassas som förtal. Typfallet för förtal är just att man utpekar någon som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt och därför skulle jag nog råda att vara försiktig med att lämna sådana uppgifter som du skriver om för att inte riskera att göra dig skyldig till förtal. Lycka till och hoppas allt löser sig på bästa sätt!

Kim Dohm-Hansen |Hej och tack för din fråga,Naturligtvis är det så att man inte skall kunna bli dömd om man är oskyldig, men det är inte omöjligt, speciellt inte om man själv tar på sig brottet. Man anstränger ju sig då medvetet för att bli fälld, och risken finns att man faktiskt lyckas med det.Tror rätten att personen i fråga är skyldig så spelar det ju ingen roll för domen om hen i själva verket är oskyldig. Straffet för urkundsförfalskning är fängelse i högst två år och detsamma gäller för bedrägeri. Det är svårt att säga exakt vad straffet skulle bli i ett specifikt fall utan att ha alla detaljer. Enligt 30 kap. 5§ brottsbalken får en person som begår ett brott innan hen är arton bara dömas till fängelse om det finns synnerliga skäl. Utan att gå in på alla avvägningar så innebär det att fängelse i det här fallet är uteslutet. Det som istället kan bli aktuellt är ungdomstjänst eller böter. Ungdomstjänst innebär oavlönat arbete, t.ex. för en ideell förening.Att dömas för ett brott får stora konsekvenser för den som döms. Det kan till exempel bli svårt att söka arbete och man riskerar att utsättas för andras missaktning. Man skall absolut inte ta på sig ett straff för ett brott som någon annan begått, t.ex. för att skydda en kompis. Vänligen,

Anders Hedberg |Hej och tack för din fråga! Förtal gör man sig skyldig till om man ”utpekar någon som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning” (brottsbalken 5 kap. 1 §). Förtal är ett brott som inte ligger under allmänt åtal, dvs. en åklagare är inte skyldig att åtala. Du kan alltså inte anmäla din arbetsgivare för förtal, men du kan själv väcka ett s.k. enskilt åtal (se brottsbalken 5 kap. 5 §). Detta innebär att du får driva processen själv. Bestämmelser om hur detta går till finns framförallt i rättegångsbalkens 47e kapitel. Du skickar in en stämningsansökan till tingsrätten (och betala en avgift för detta). Därefter skickar tingsrätten ut denna stämningsansökan till personen du valt att åtala (eftersom det inte går att åtala en juridisk person, t ex företaget som sådant). Sedan förbereds målet för huvudförhandling, antingen genom skriftväxling eller genom sammanträden mellan parterna - dvs. du och arbetsgivaren. Väljer ni sammanträden är det mycket viktigt att du är närvarande, annars skrivs målet av och i så fall måste du börja om från början. Om du skulle förlora målet (dvs. om din arbetsgivare inte fälls för förtal i domstolen) måste du betala hans / hennes rättegångskostnader - t ex för eventuellt ombud, resekostnader och förlorad arbetstid. Detta kan uppgå till stora belopp. Även ränta ska betalas på rättegångskostnader, eftersom abretsgivaren sannolikt skulle yrka på detta i samband med yrkandet om att få sina rättegångskostnader betalda. Det bör inte stickas under stol med att det kan vara svårt att få någon fälld för förtal. Den kränkning som du utsatts för ska vägas mot din arbetsgivares yttrandefrihet. Viktiga frågor du bör tänka på om du överväger att väcka enskilt åtal är: hur uppfattades egentligen arbetsgivarens agerande av de kollegor han / hon visade upp bilderna för? Angav han / hon ditt namn specifikt i sammanhanget? Var det på något sätt försvarligt att arbetsgivaren visade bilderna för dina kollegor? I brottsbalken 5 kap. 1 § andra stycket anges nämligen att arbetsgivaren inte kan fällas för förtal om det "med hänsyn till omständigheterna (var) försvarligt att lämna uppgift i saken". I sådant fall ligger det på arbetsgivaren att bevisa att det var du som lade de slarvigt lagda golven - vilket du kan bevisa att du inte har - eller att han / hon hade "skälig grund" att misstänka dig för slarv. Ofta vill företagare såklart följa upp och utreda eventuella brister i den egna verksamheten, och därför är det möjligt att det ses som försvarligt att visa upp bilderna för dina kollegor - för att utreda det slarv som ju faktiskt förekommit. En beskyllning om att du skulle begått sabotage är inte förtal i sig. För att det ska vara förtal måste syftet ha varit att utsätta dig för dina kollegors missaktning. Du ska alltså bevisa att din arbetsgivares agerande verkligen var ägnat att skada ditt anseende i dina kollegors ögon. Däremot behöver du inte visa att dina kollegor faktiskt har börjat "se ner på dig" eftersom paragrafen inte uppställer något krav på att någon skada faktiskt inträffat. Varmt välkommen åter om du har ytterligare frågor! Vänligen,

Felicia Perfect |Hej, tack för din fråga!Till en början kan nämnas att det finns olika svårighetsgrader av misshandel. De som finns är ringa misshandel, misshandel av normalgraden, grov misshandel och synnerligen grov misshandel. Vilket straff som kommer att utdömas är på så sätt i första hand beroende av vilken svårighetsgrad som misshandeln kommer att klassificeras till. Det går på så sätt inte att avgöra exakt vilket straff som kommer att utdömas. Det som däremot kan konstateras är att straffet för misshandel kan hamna någonstans mellan böter upp till fängelse i flera år. Det finns dock vissa omständigheter som kan leda till att en person blir friad ifrån den gärning som han har begått eller att straffet för gärningen sänks. En sådan omständighet kan exempelvis vara om gärningen har framkallats av provokation. Om du kan bevisa att du tidigare har blivit misshandlad av din man är därför detta en omständighet som kan tas med i bedömningen. Det är dock upp till domstolen att göra denna bedömning och det går inte med säkerhet att fastställa vilket straff som domstolen kommer att utdöma. Det som däremot kan nämnas är att om det går att bevisa att din man har misshandlat dig och att detta har lett till att du misshandlade honom, så kommer domstolen med största sannolikhet att beakta detta i sin bedömning. Lycka till!

Frida Karlsson | Otillbörligt gynnande av borgenär är ett brott, enligt BrB 11 kap 4 §, bland annat när någon på obestånd gynnar en borgenär genom att betala en skuld som ännu inte är förfallen, och detta i sin tur innebär en påtaglig fara för att en annan borgenärs rätt förringas avsevärt. Det här betyder i ditt fall att det mycket väl kan vara brottsligt att betala fakturan till din vän om det i sin tur innebär att det t ex. saknas pengar i konkursboet att betala andra borgenärer. Straffpåföljden för otillbörligt gynnande av borgenär är fängelse i högst 2 år. Vad påföljden skulle bli i just ditt fall kan jag inte bedöma eftersom jag inte vet hur situationen ser ut i ditt företag eller mellan dina borgenärer. Vänligen,

Mats Carlasjö |Hej och tack för din fråga!Brottet förskingring förekommer i tre olika grader.Ringa förskingring benämns undandräkt, och aktualiseras vid mycket låga belopp, närmast att jämföra med snatteri. Enligt praxis ligger gränsen mellan undandräkt och förskingring vid c.a. 800 kronor. Grov förskingring kan aktualiseras dels vid höga belopp, dels vid utpräglat stark förtroendeställning exempelvis om en advokat eller en revisor förskingrar en klients tillgångar eller om förskingringen begås vid myndighetsutövning. Vidare skall särskilt beaktas om gärningsmannen nyttjat en falsk handling, vilseledande bokföring eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig art.Uppgifterna om det ditt fall är för knapphändiga för att avgöra om det rör sig om grov förskingring. Det förskingrade beloppet på 100 000 kr torde inte själv räcka för att rubriceringen skulle bli grov förskingring. Den som anses ha begått för grov förskingring skall dömas till fängelse i lägst 6 månader och högst 6 år.För förskingring av normalgraden är den stipulerade påföljden böter eller fängelse i högst 2 år.Att återbetalning skett kan vara en faktor som rätten beaktar vid fastställande vid straffmätningen. Det torde dock krävas att återbetalningen skett frivilligt och innan förskingringen har avslöjats.Vänligen,

Anders Hedberg |Hej och tack för din fråga! De två brott som det skulle kunna röra sig om i detta fall är sannolikt: 1)  Databedrägeri (Brottsbalken 9 kap. 1 § andra stycket). Personen i fråga har, genom att ur datasystemet ta bort de fakturor han skulle betala, framkallat en vinning för sig själv (eftersom han har undgått att betala för sig) och samtidigt orsakat en skada för arbetsgivaren (eftersom denne inte fått betalt). 2)  Trolöshet mot huvudman (Brottsbalken 10 kap. 5 §). Personen har haft en uppgift att sköta åt arbetsgivaren (att se till att betalningarna flyter in som de ska) men har missbrukat detta förtroende. Genom raderandet av fakturorna har han skadat arbetsgivaren (ekonomiskt) på ett sätt som inte någon utanför företaget kan, och alltså sannolikt missbrukat sin särskilda ställning på företaget. Under förutsättning att han haft uppsåt till dessa s.k. objektiva brottsrekvisit kan han dömas för dessa brott. Vad gäller straffet som kan följa är det svårt att säga med säkerhet men flera faktorer spelar in: å ena sidan är det en s.k. försvårande omständighet att han är chef och därför sannolikt har missbrukat ett särskilt starkt förtroende. Att "fakturafifflet" pågått under flera år leder också antagligen till ett strängare straff. Beroende på företagets omsättning kan värdet av varorna (som inte betalats) vara betydande. I så fall är detta också en försvårande omständighet. Allt detta kan leda till att brottet rubriceras som grovt och att straffet alltså sätts högre än om det hade varit ett brott av ”normalgraden”, dock inte högre än det maxstraff som anges i lagen. Oavsett om det rör sig om grovt databedrägeri eller grov trolöshet mot huvudman är straffskalan fängelse i sex månader till sex år (se brottsbalken 9 kap. 3 § samt 10 kap. 5 § andra stycket). Om brottet inte är grovt är maxstraffet fängelse i två år, oavsett om det är databedrägeri eller trolöshet mot huvudman. Å andra sidan är han tidigare ostraffad och riskerar sannolikt att bli av med sitt jobb om han döms för brottet. Att påföljden blir fängelse är ovanligt när det gäller tidigare ostraffade personer, eftersom domstolen vid valet av påföljd är skyldig att aktivt sträva efter att undvika frihetsberövande straff i så stor utsträckning som möjligt (se brottsbalken 30 kap. 4 §). Ett undantag härifrån är om det rör sig om s.k. artbrott, dvs. brott som på grund av sin karaktär anses så allvarliga att fängelse bör presumeras vara den rätta påföljden. Vilka brott som är artbrott är inte lagreglerat utan framgår framförallt av Högsta domstolens praxis. Varken bedrägeri eller trolöshet mot huvudman är dock artbrott, vilket talar mot att fängelse utdöms. Istället kan villkorlig dom och eller böter bli möjliga straff. Hur mycket böterna uppgår till beror på hur allvarligt brottet anses vara samt hur personens inkomstförhållanden ser ut. Utöver själva straffet är det också troligt att personen tvingas betala skadestånd till arbetsgivaren, om denne kräver det i anslutning till rättegången. Skadestånd utgör dock inget "straff" i lagens mening. Varmt välkommen åter om du har ytterligare frågor! Vänligen,

Maria Lindgren |Hej!Misshandel är ett brott som faller under s.k allmänt åtal. Detta innebär att polisen måste undersöka det eventuella brottet och åklagaren kan också väcka åtal trots att målsägande inte har framställt några yrkanden eller dragit tillbaka sin anmälan. Drar målsäganden tillbaka sin anmälan och det inte finns några vittnen kan det dock bli svårt att styrka eventuellt brott. Ni kan således dra tillbaka era anmälningar, vilket gör det svårare att styrka brott, men åklagaren har ändå rätt att väcka åtal.