Narkotikabrott - ringa

2014-07-28 i Narkotikabrott
FRÅGA |Hej! Vad bettyder narkotikabrott (ringa brott) undrar om min 20 åring pojke.
jacob frank |Hej och välkommen till Lawline!Narkotikabrott regleras i narkotikastrafflagen, se här.Enligt lagens 1 § gäller följande. Den som olovligen1. överlåter narkotika,2. framställer narkotika som är avsedd för missbruk,3. förvärvar narkotika i överlåtelsesyfte,4. anskaffar, bearbetar, förpackar, transporterar, förvarar eller tar annan sådan befattning med narkotika som inte är avsedd för eget bruk,5. bjuder ut narkotika till försäljning, förvarar eller befordrar vederlag för narkotika, förmedlar kontakter mellan säljare och köpare eller företar någon annan sådan åtgärd, om förfarandet är ägnat att främja narkotikahandel, eller6. innehar, brukar eller tar annan befattning med narkotika döms, om gärningen sker uppsåtligen, för narkotikabrott till fängelse i högst tre år.Enligt lagens 2 § gäller följande. Är brott som avses i 1 § första stycket med hänsyn till arten och mängden narkotika samt övriga omständigheter att anse som ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex mån

Sexualbrott

2014-07-27 i Sexualbrott, 6 kap. BrB
FRÅGA |Hej!Det är så att jag för en diskussion på ett forum där ämnet handlade om att en farmor lät sitt barnbarn (8 år) suga på hennes bröst för att barnet var nyfiket och enligt mig är då detta sexuellt utnyttjande av barn men det förs då en diskussion om detta om det verkligen är olagligt.Om du/ni vill så kan ni läsa tråden i sin helhet. Jag är mest intresserad av att veta vad som gäller i en sådan situation då jag själv anser att det är ett övergrepp. Detta dels för att hon själv inte är mamma till barnet och dels att hon inte kan amma eller att barnet inte behöver ammas och att det då inte finns någon anledning till att låta barnet göra det.Det räcker med att återkomma med svar via mail eller om ni vill svara direkt i tråden för alla att se.Tack på förhand!
Malin Andreasson |Hej! Tack för din fråga. Som du förstår är detta ett mycket känsligt ämne men eftersom tråden ligger uppe på internet som jag förstår det väljer jag att svara på din fråga. Personen ifråga verkar inte anse att angelägenheten är särskilt privat. Jag kommer inte att gå speciellt djupt in på detaljer med tanke på frågans ämnesområde. Eftersom du specifikt frågar om sexuellt övergrepp väljer jag att ge dig en kort vägledning av paragraferna som omfattar just sexuellt övergrepp som handling. Du får själv sedan läsa igenom och tolka agerandet så som du finner lämpligt.  I 6 kapitlet brottsbalken finner du bestämmelser om sexualbrott https://lagen.nu/1962:700. För att anses som ett barn i lagens mening, i enlighet med brottsbalken, skall barnet vara under 15 år. I 6 kapitlet reglerar bland annat 4, 5 och 6§§ handlingar där barn är involverade. I 4§ stadgas våldtäkt mot barn och jämförlig handling som kan vara att anse som våldtäkt mot barn. I 5§ hittar du, vad som kallas som ett mindre allvarligt övergrepp än våldtäkt, sexuellt utnyttjande av barn. 6§ reglerar sexuellt övergrepp mot barn, det vill säga handlingar som inte faller in under 4 och 5§§. Det är en svår gränsdragning mellan dessa och rättsfallen varierar. Det är en "snårig" terräng och jag hoppas att du själv med hjälp av dessa bestämmelser kan avgöra om du tycker att agerandet är ett sådant eller inte. Går du in på ovanstående länk kan du bredvid varje paragraf hitta utvecklade rättsfall, det vill säga hur domstolen tidigare har dömt i fall som omfattar just den paragrafen. Det finns även fler paragrafer som kan vara av intresse när man skall avgöra en sådan situation, som till exempel 3§ 6 kapitlet brottsbalken, om du vill fördjupa dig ytterligare i sådana frågor. Jag hoppas att detta kan ge dig vägledning och att du förstår varför jag inte tar ställning i denna fråga. Vänligen, 

Bedrägeri 9 kap BrB

2014-07-27 i Bedrägeri och annan oredlighet, 9 kap BrB
FRÅGA |Vad kan man vänta sig för straff om man tagit lån i bägge ens föräldrars namn och sin brors namn dvs använt dennes uppgifter, talat med dem för att bekräfta att man är personen. Detta har pågått i flera år. Vissa lån har gått in på deras bankkonto andra på mitt. När ett lån har inkommit på deras konto så har jag sagt att lånet är på mitt namn men att jag har problem med mitt konto och därför lånat deras och jag satt in pengar på deras konto när pengar ska dras (autogiro) från deras konto. Jag kan inte fortsätta så här och klara inte av att längre betala dessa lån och dessa kommer att hamna på inkasso/kronofogden och jag vill inte att mina föräldrar och bror får problem som jag skapat.Om jag går till polisen och erkänner allt kommer lånen fortfarande att stå på deras namn och dom dras med problemen eller rättas allting till och skulderna hamnar på mitt namn?
Abraham Zeito |Hej och tack för din fråga!Om du har tagit lån i någon annans namn för att ta ut pengar utan att vara berättigad till det genom vilseledande och det innebär vinning för din egen del och skada för den vilseledde, i det här fallet dina anhöriga eller långivarna, så gör du dig skyldig till bedrägeri. Straffet för bedrägeri är fängelse i högst två år, se 9 kap 1 § brottsbalken.Skulle brottet bedömas som ringa med hänsyn till skadans omfattning och övriga omständigheter vid brottet så kan man dömas för bedrägligt beteende istället. Straffet för bedrägligt beteende utgör böter eller fängelse i högst sex månader, se 9 kap 2 § brottsbalken.Skulle brottet däremot komma att bedömas som grovt med särskilt beaktande om man som gärningsman missbrukat allmänt förtroende eller begagnat falsk handling eller vilseledande bokföring eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada så kan man dömas för grovt bedrägeri. Straffet för grovt bedrägeri är fängelse i lägst 6 månader och högst 6 år, se 9 kap 3 § brottsbalken.Beträffande situationen att du uppger för långivarna att du är någon annan är också brottsligt och utgör i det här fallet urkundsförfalskning om det rör sig om en handling eller uppgift som upprättats som innebär fara i bevishänseende. I det här fallet handlar det om att du utger dig för att vara någon annan vid undertecknande av lån samt bekräftar muntligt med långivarna vilket kan leda till att brottsrubriceringen blir grovt bedrägeri medelst urkundsförfalskning (medelst betyder med hjälp av). Brottet urkundsförfalskning kan leda upp till två års fängelse, se 14 kap 1 § brottsbalken.Gällande situationen om du går till polisen så faller ovanstående brott under allmänt åtal och det innebär att åklagaren kan väcka åtal. Väcks åtal så blir de som drabbats av dina handlingar målsägande, och det är upp till målsägandena att bestämma om man vill rikta ett enskilt anspråk mot dig för att få ekonomisk upprättelse för skadan som skett. Målsäganden kan bli företrädd av åklagaren eller bli tilldelad ett målsägandebiträde som för talan gällande det enskilda anspråket. Med vänliga hälsningar,Abraham Zeito

Ne bis in idem

2014-07-23 i Påföljder
FRÅGA |Jag har dömts för drograttfylla och fått 27000 i böter 5 månader senare tar dom mitt körkort och jag får en spärrtid på 1 år. Jag har överklagat på grund av att det blir dubbel bestraffning och fått avslag med hänvisning till RÅ2000ref 65. Till saken hör att jag jobbar som chaufför och blivit av med min försörjning. På det här sättet blir jag 3ggr bestraffad. Till saken hör också att jag har en ADHD diagnos och får alltså köra med Ritalin i kroppen. Ritalin är knarkklassat och är liknande Amfetamin som drograttfyllan gällde. Det ena är lagligt det andra olagligt men båda är som medicin för mig. Min fråga är: Finns det inte förmildrande omständigheter som borde få ner spärrtiden eller till en varning?
Sina Amini |Hej,Förbudet mot att lagföra och straffa en person två gånger för samma gärning följer av principen Ne bis in idem ("icke två gånger i samma sak"). I svensk lagstiftning kommer principen huvudsakligen till uttryck i 17 kap. 11 § st. 3 rättegångsbalken men återfinns även i artikel 4 i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll.För att utreda huruvida indragning av körkort i förening med ett bötesstraff avseende samma gärning kan utgöra dubbelbestraffning, måste frågan om vad som kan anses utgöra straff juridiskt sätt redogöras. Begreppen brott och straff är strikt definierade i svensk lagstiftning, se närmare 1 kap. 1-3 §§ brottsbalken (BrB). Det som är av främsta intresse i det aktuella fallet är 1 kap. 3 § BrB där det stadgas att straff enbart avser böter eller fängelse. Lagtexten är olyckligt formulerad då läsaren kan få uppfattningen att även övriga påföljder som t.ex. villkorlig dom, skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård anses utgöra straff, men dessa påföljder anses däremot inte vara det i strikt mening.Indragning av körkort anses utgöra en s.k. sanktion i ett förvaltningsrättsligt sammanhang, jämför t.ex. indragning av läkarlegitimation i samband med ett begånget brott. Indragning av körkort utförs av Transportstyrelsen och anses därmed utgöra ett myndighetsbeslut som hamnar utanför ramen av den påföljd som domstolen dömer ut i samband med brottet i fråga. Av det framförda anses tyvärr inte indragning av körkort utgöra en del av det straff som utdöms av ett begånget brott i juridisk mening, däremot kan rättsläget komma att förändras i framtiden. Att du är beroende utav ditt körkort p.g.a. av ditt jobb kan utgöra en förmildrande omständighet som leder till en lägre spärrtid avseende indragningen av körkortet. Det är rekommenderat att föra en dialog med Transportstyrelsen angående ärendet. Med vänlig hälsning,

Plikt att anmäla avslutat brott begånget av taxichaufför

2014-07-28 i STRAFFRÄTT
FRÅGA |är det tillåtet för exempelvis ett taxiföretag att ta alkotest och om detta är positivt ej anmäla detta till polisen eller neka att polis tillkallas, Föraren blir ej polisanmäld, och kan fortsätta att köra bil i annat taxiföretag eller privat, kan detta vara rätt, nej?
Gustaf Wiklund |Hej!Tack för din fråga!Något allmänt krav på anmälan av brott (i detta fall någon form av rattfylleri, se 4 och 4a §§ trafikbrottslagen) som redan avslutats finns ej. I 23 kap. 6 § 1 st. brottsbalken föreskrivs endast att brott som "är å färde" (ung. pågående) under vissa omständigheter måste anmälas. Vidare stadgas vare sig i taxitrafiklagen eller taxitrafikförordningen ens någon underrättelseskyldighet (plikt att göra anmälan till Transportstyrelsen) för annan än myndighet som i sin verksamhet uppmärksammar missförhållanden (jfr. 6 kap. 1 § taxitrafikförordningen). Därmed finns ingen uttrycklig plikt att anmäla brott vid utövning av tjänsten (möjligen kan anses att den/de trafikansvariga brustit i sitt tillsynsansvar, jfr. 2 kap. 3 § taxitrafiklag).Annorlunda förhåller det sig med åtgärder som syftar till att motverka att begånget brott anmäls och uppdagas. Att hindra annan från att göra anmälan av begånget brott kan vara att betrakta som övergrepp i rättssak, medan andra åtgärder som syftar till att försvåra ev. utredning av brott kan tänkas utgöra skyddande av brottsling (se 17 kap. 10 och 11 §§).Vad Du bör göra är att kontakta såväl polisen som Transportstyrelsen och i första hand upplysa dem om det inträffade. Om än det torde vara närmast omöjligt att i efterhand säkra bevisning om det rattfylleri som chauffören påstås ha gjort sig skyldig till är det inte omöjligt att andra brott som ev. begåtts ter sig lättare att styrka (någon anmälan bör ej göras på svaga grunder då Du därigenom riskerar själv begå brott, se främst 15 kap. 6 § brottsbalken). Vidare kan antas att taxiföretagets agerande varit åtminstone vårdslöst nog att föranleda en varning från Transportstyrelsen, vilket kan vara behövligt om de ansvariga inte varit helt ovetande om den berörde chaufförens lämplighet (se 4 kap. taxitrafiklagen). Därtill bör, om rattfylleriet mot förmodan kan styrkas, den berusade chauffören förlora sin taxiförarlegitimation, eller, i avsaknad av bevis, i vart fall bli föremål för en mer ingående tillsyn (se 4 kap. taxitrafiklagen).Transportstyrelsens hemsida finner Du här och polismyndighetens här.Brottsbalken finner Du här, trafikbrottslagen här, taxitrafiklagen här och taxitrafikförordningen här.Vänligen,

Påföljd vid snatteri

2014-07-27 i Påföljder
FRÅGA |Hej! Har en vän som har blivit stämd o kallad till tingsrätten ang snatteri. Han har snattat för 425kr ( matvaror). Vad innebär detta för honom? Kommer han hamna i fängelse? Han är 34 år gammal, har familj med barn. Han har bet böter för mild misshandel år 1999. Kommer det bara innebära samtal i tingsrätten och böter tilldelas? Kommer det finnas fler i salen än de som ska vittna?
Gustaf Otterheim |Hej! Tack för att du valt att ställa din fråga till Lawline!Brottet snatteri regleras i 8 kapitlet 2 § Brottsbalken och kan ge ett straff som varierar från böter upp till sex månaders fängelse. Med största sannolikhet kommer din vän att bli dömd till att betala dagsböter. Det faktum att din vän blivit dömd för ringa misshandel 1999 bör inte förändra detta, då brottet begicks för över 10 år sedan och det är ett helt annat typ av brott än snatteri.Då din vän blivit stämd till tingsrätten så innebär detta att en huvudförhandling kommer att hållas, det vill säga en rättegång. En utförlig beskrivning av hur en huvudförhandling går till i ett brottmål där åklagaren har väckt åtal finns i 46 kapitlet 1 och 6-10 §§ Rättegångsbalken.En huvudförhandling ska enligt 5 kapitlet 1 § Rättegångsbalken5 kapitlet 1 § Rättegångsbalken som huvudregel vara offentlig, det vill säga vem som helst får gå på en huvudförhandling. Undantag från denna regel finns dock. Då det rör sig om snatteri har jag emellertid svårt att tro att något av undantagen är tillämpliga. Det kan därför vara bra för din vän att ställa in sig på att någon utomstående kan komma att närvara vid huvudförhandlingen.Med vänlig hälsning

Stöld/snatteri eller åverkan? "Rätt straffbud", rätten till envarsgripande m.m.

2014-07-25 i STRAFFRÄTT
FRÅGA |Hej! Inledningsvis vill jag berätta att jag jobbar i butik och att mina frågor rör gränsdragningen rörande skadegörelse/åverkan och rätten till envarsgripande.För några veckor sedan grep vi en man som inne i butiken förstört ett s k färglarm på ett plagg. När larmet bryts sprängs en färgampull som fläckar ner plagget och "förstör" det. Personen i fråga försökte alltså lossa larmet men misslyckades, med följden att ampullen sprängdes. Han la sedan ifrån sig plagget i butiken. När han lämnat butiken utan att betala greps han. När samma scenario hänt vid tidigare tillfällen har polisen alltid valt att skriva anmälan som skadegörelse och/eller försök till stöld. Detta oavsett belopp med motiveringen att brottet inte kan anses som ringa (dvs snatteri) då utförandet inte uppfyller kriteriet att även övriga omständigheter ska anses som ringa. Idag valde istället polis på plats att skriva anmälan som åverkan, med motiveringen att varans värde om 499:- inte uppfyller kriterierna för stöld/skadegörelse. Diskussion uppstod, och vi kunde inte enas. Jag (och uppenbarligen samtliga poliser som varit på plats vid tidigare händelser av liknande karaktär) menar att åverkan inte kan bli aktuellt då dels omständigheterna knappast kan anses vara ringa, och dels då åverkan är ett bötesbrott.Det hade alltså i så fall inneburit att butikspersonal, väktare eller butikskontrollanter inte hade kunnat gripa personer som förstör plagg i butiker utan att sedan betala för dessa, då ett brott som bekant måste ha fängelse i straffskalan för att ett envar ska få gripa. Vad gäller? Mycket tacksam för svar.Med vänlig hälsning, Henrik
jacob frank |Hej och välkommen till Lawline!Snatteri är stöld som är ringa brott. Värdet på det som tillgreps eller skulle tillgripas är betydelsefullt, men inte alltid ensamt bestämmande, för frågan om viss gärning är att bedöma som stöld eller snatteri. Gränsen anses gå kring 1000 kr. Observera att försök till snatteri inte är straffbelagt, vilket försök till stöld är. Även om det tagnas värde understiger detta belopp finns det alltså vissa andra i praxis försvårande omständigheter som gjort att gärningen likväl klassifierats som stöld.Om gärningen utmärks t.ex. av särskild förslagenhet kan den komma att bedömas som stöld (eller försök därtill) trots att värdet inte når den nyss nämnda gränsen (se NJA 2006 s. 524). Så har t.ex. i RH 1993:117 ett försök att tillgripa en kavaj värd 598 kr (vid en tidpunkt då värdegränsen i praxis var 800 kr) bedömts som försök till stöld, eftersom gärningsmannen hade använt en sax för att försöka avlägsna larmbrickan. Tillvägagångssättet hade därmed varit så förslaget att ett fullbordat tillgrepp borde bedömas som stöld. Ett liknande fall är denna hovrätts dom den 27 september 2010 i mål B 3962-09, som avsåg bl.a. ett butikstillgrepp av ett par jeans värda cirka 800 kr (värdegränsen i praxis då höjd till 1 000 kr). Gärningsmannen hade avlägsnat larmbrickan och sedan placerat denna i ett annat jeanspar som lades tillbaka på ett bord i butiken. Förfarandet innebar en sådan försvårande omständighet som medförde att tillgreppet bedömdes som stöld, inte snatteri. Ytterligare ett liknande fall är denna hovrätts dom den 27 januari 2010 i mål B 4834-09, som avsåg två butikstillgrepp samma dag. Först hade en tröja värd 149 kr tillgripits i en butik, därefter varor för 623 kr i en annan butik. Vid båda tillfällena hade gärningsmannen använt sig av en sax för att avlägsna varularmen. Saxen hade medförts hemifrån just i det syftet. Hovrätten konstaterade dock att gärningarna inte tycktes ha föregåtts av någon närmare planering och inte heller präglades av någon särskild förslagenhet, samtidigt som värdet i båda fallen klart understeg gränsen (1 000 kr) för när butikstillgrepp bedöms som stöld. Gärningarna bedömdes därför som snatteri.Följande är ett utdrag ur en hovrättsdom från 2012: "I förevarande fall har M.A. använt en sekatör, som hon hade med sig i sin väska. Hon har förklarat att hon hade köpt sekatören några dagar tidigare för att använda den i sitt arbete. Detta får godtas. Att hon använde sekatören för att försöka avlägsna larmet är naturligtvis försvårande, men tillvägagångssättet - som endast resulterade i ett hål i linnet - framstår därmed inte som särskilt förslaget eller utstuderat. Till detta kommer att linnets värde var avsevärt lägre än de 1 000 kr som bör utgöra utgångspunkten i rubriceringsfrågan. Att gärningsmannen med eller utan verktyg har avlägsnat eller försökt avlägsna varularm bör inte med automatik innebära att gärningen alltid anses särskilt förslagen och därmed - helt utan beaktande av varuvärdet - är att bedöma som stöld eller försök därtill. Med hänsyn till det nu anförda anser hovrätten att M.A:s gärning, om den hade fullföljts, hade varit att bedöma som snatteri."I ditt fall tycks mannen inte ha använt något särskilt verktyg. Inget pekar på att gärningen föregåtts av nämnvärd planering och den pekar inte heller på någon särskild förslagenhet. Förutsatt att värdet inte är alltför ringa kan jag därför tycka att polisen gjorde helt rätt som rubricerade (se mer om detta nedan) som åverkan.Skadegörelse/åverkan. På samma sätt som snatteri är stöld som är ringa brott, är åverkan skadegörelse som är ringa brott. I den ovannämna citerade domen fortsätter hovrätten : "Åklagaren har (dock) alternativt påstått skadegörelse. Även om M.A. inte hade för avsikt att skada linnet - det skulle ju tillgripas - måste hon ha insett den stora risken för att det skadades om hon angrep larmet med en sekatör. För M.A. hade det uppenbarligen ingen nämnvärd betydelse om så skedde och hon har därmed varit likgiltig för effekten av sitt handlande. Gärningspåståendet är således styrkt. Även om linnets värde var begränsat kan det, när M.A:s direkta syfte var att ta bort ett larm för att kunna tillgripa linnet, inte komma i fråga att bedöma gärningen som åverkan. Hon ska därför dömas för skadegörelse." En stor del av det ovangivna citatet handlar om den tilltalades uppsåt. Vad som är intressant för oss är dock den sista meningen. Hovrätten ansåg inte den tilltalade kunde dömas för brottet åverkan, då skadegörelsen med hänsyn till den tilltalades uppsåt inte kunde bedömas som ringa.Rubricering av poliser. Poliser är inga jurister och deras rubriceringar är inte alltid helt korrekta. Det är ytterst en domstol som avgör hur en viss gärning ska rubriceras.Rätt till envarsgripande. Följande är hämtat ur Rättegångsbalken 24:7 st. 2: "Om den som har begått brott, på vilket fängelse kan följa, påträffas på bar gärning eller flyende fot, får han gripas av envar. Envar får också gripa den som är efterlyst för brott. Den gripne skall skyndsamt överlämnas till närmaste polisman". Innebörden av andra stycket synes egentligen vara att ett frihetsberövande eller liknande som görs genom en privatperson inte är ett olaga frihetsberövande eller ett straffbart ofredande, om det sker enligt bestämmelserna om envarsgripande. Enligt motiven (se NJA II 1962 s 118) ska ett frihetsberövande för att inte vara straffbart som ett olaga sådant ha företagits med iakttagande i allt väsentligt av de förutsättningar och den ordning som gäller för gripande. Har så inte skett kan straff för frihetsberövandet ifrågakomma under förutsättning att gärningsmannen handlat uppsåtligen. Om hans eller hennes uppsåt inte omfattar den omständigheten att frihetsberövandet var olagligt – gärningen har t ex sin grund i ett misstag i fråga om författningsbestämmelsernas innehåll – bör enligt motiven ett ansvar för olaga frihetsberövande vara uteslutet (jfr det förhållandet att en polisman som utan tillräckligt lagstöd griper någon döms för tjänstefel vid oaktsamhet).Det senast sagda innebär att vid misstag om vilket brott som kan vara för handen och därmed om fängelse ingår i straffskalan eller inte, kan ett envarsgripande likväl vara lagenligt. Misstaget ska dock vara "äkta".Med detta svar hoppas jag att vi har rett ut alla frågor.

Bortfallande av påföljd vid trafikbrott

2014-07-23 i Påföljder
FRÅGA |Vad är den kortaste preskriptionstiden som tillämpas i Sverige. Dvs för smärre trafikförseelser (bötesbrott) enligt Trafikförordningen, är det ändå BrB 35 kap om minsta preskriptionstid på 2 år som tillämpas?
Sina Amini |Hej,Vid brottmål tillämpas två olika typer av preskription, åtalspreskription och absolut preskription. Åtalspreskription följer av 35 kap. 1 § brottsbalken (BrB) vilket stadgar att efter en viss angiven tid kan påföljd ej utdömas avseende ett begånget brott. Vid t.ex. vårdslöshet i trafik enligt 1 § trafikbrottslagen (TBL) eller olovlig körning enligt 3 § st. 1 TBL, där den högsta påföljden är dagsböter respektive sex månader i fängelse, tillämpas avseende åtalspreskription 35 kap. 1 § p. 1 BrB. Lagrummet anger att vid brott, där det ej stadgas ett svårare straff än fängelse i ett år, får påföljd ej utdömas om den misstänkte inte häktas eller erhåller åtal om brottet inom två år sedan brottet begåtts. Precis som 35 kap. 1 § BrB anger, upphör preskriptionstiden att löpa, om den misstänkte häktas eller erhåller del av åtal för brottet. Om dessa åtgärder inte leder till åtal eller rättegång avbryts inte preskriptionstiden, se närmare 35 kap. 3 § BrB. I 35 kap. 6 § BrB finns regler om s.k. absolut preskription. Lagrummet sätter en absolut gräns för hur lång tid som tillåts passera innan påföljd får utdelas avseende ett begånget brott. Efter att angiven tid enligt lagrummet har förflutit får påföljd ej utdelas avseende brottet i fråga oavsett tidigare preskriptionsavbrott. Vid trafikbrott där den maximala påföljden är ett år i fängelse eller mindre, föreligger en absolut preskriptionstid på fem år, se närmare 35 kap. 6 § p. 1 BrB. Det bör nämnas att tiderna avseende åtalspreskription och absolut preskription kan vara annorlunda vid brott som faller utanför brottsbalken, se närmare 35 kap. 6 § p. 2 BrB. Med vänlig hälsning,