Möjlighet att undslippa bestraffning vid narkotikabrott

2015-03-05 i Narkotikabrott
FRÅGA |Hej! Jag blev stannad av polisen när jag körde bil, cirka 5 meter på en tom parkering. jag blev drogtestad och visade positivt för cannabis på blod och urinprov. I bilen så hittade polisen dessutom 2,05 gram cannabis och 0,38 gram MDMA. När jag blev uppringd av polisen och de frågade ifall jag ville erkänna till rattfylleri och ringa narkotikabrott så nekade jag. Jag har nu fått brev hem av tingsrätten och är kallad till huvudförhandling. Mina frågor är följande:Finns det någon chans för mig att inte dömmas för rattfylleri? Var ej påverkad när jag körde men rökte cannabis tidigare under dagen. Kommer det räknas som att jag innehaft narkotika bara för att polisen hittade det i min bil? Jag kan inte på något sätt motbevisa det.Är det möjligt att erkänna brotten och på så sätt slippa rättegångskostnaden? Även fast att jag fått hem en kallelse av tingsrätten.Ifall det är så att ni bara vill svara på EN av frågorna så skulle jag föredra den sista.Supertacksam för svar! Mvh Karl
Beatrice Walldov |Hej och tack för dina frågor!1.Finns det någon chans för mig att inte dömas för rattfylleri?Av din fråga framgår att du testat positivt för cannabis på blod och urinprov. Av narkotikastrafflagen 1 § p. 6 framgår att den som olovligen brukar narkotika döms om gärningen sker uppsåtligen till fängelse i högst tre år.I ditt fall är det tveklöst att du har brukat narkotika eftersom det hittats i kroppen på dig. För att du skall kunna dömas till ansvar för brottet krävs dock att du haft uppsåt till att du brukar narkotika. Genom tolkning av din fråga bör du iallafall ha haft insiktsuppsåt till att du brukat narkotika. Detta innebär att du är medveten om och förstår att den substans du tagit är narkotika. Det straffrättsliga beviskravet är att det skall vara ställt utom rimligt tvivel att brott begåtts, detta är troligen uppfyllt då du testat positivt för narkotika i kroppen. 2.Kommer det räknas som narkotikainnehav när polisen hittat det i min bil?Den som innehar narkotika kan dömas enligt narkotikastrafflagen 1 § p.6 om gärningen sker uppsåtligen till fängelse i högst tre år. Om du kan fällas till ansvar här beror på tolkningen av ordet ''innehav''. I ett rättsfall har Högsta domstolen uttalat sig om begreppet innehav. I fallet kom domstolen fram till att viss ledning bör hämtas i den civilrättsliga besittningsbegreppet. Den civilrättsliga tolkningen innebär att den som innehaft, eller haft rådighet över en sak (kunnat bestämma över den) anses ha den i sin besittning och är att betrakta som innehavare till den. Av avgörandet framgår även att domstolarna i brottmål är benägna att gå utöver vad som får anses gälla enligt det civilrättsliga besittningsbegreppet för att kunna fälla någon för ansvar på grund av innehav i brottmål. Narkotikan hittades i din bil, när du var i besittning av den (du körde den på en parkeringsplats), och detta bör därför anses vara ett narkotikainnehav. Är det möjligt att erkänna båda brotten och på så sätt slippa rättegångskostnaden?Eftersom du fått hem en kallelse till tingsrätten har åklagaren redan väckt åtal beträffande ditt brott och det är i detta skede inte möjligt att undslippa rättegången. För att processen skall bli så kort, och som möjligt bör du dock erkänna brotten i tingsrätten eftersom det även bör leda till en billigare process.Hoppas du är nöjd med dina svar, om inte, eller om du har närmre funderingar är du varmt välkommen att återkomma till oss på Lawline!

Angående: uteslutning ur trossamfund och förtal.

2015-03-04 i Ärekränkning, 5 kap. BrB
FRÅGA |Jag har en lite underlig fråga... För ca 6-7 år sedan var jag ett Jehovas vittne. Jag blev utesluten för att jag blev vän med en frånskild man i en annan del av Sverige. Vi begick inte "otukt" och det har heller aldrig ifrågasatts.Jehovas vittnen utger sig för att inte utesluta någon som inte har begått "en allvarlig synd utan att ångra sig". Ingenstans i deras litteratur eller på mötena framkommer att man kan bli utesluten "i förebyggande syfte". Som exempel på allvarlig synd ger de "sexuell omoral, avgudadyrkan, stöld, utpressning, mord och ockultism".När någon blir utesluten ur Jehovas vittnen så blir denne verkligen utfryst. Församlingsmedlemmarna uppmanas att inte ha någon som helst kontakt, inte ens hälsa på personen ifråga om de möts på gatan. Ryktet sprider sig snabbt när någon har uteslutits och inom kort har du förlorat alla dina vänner och hela din umgängeskrets. Alla "vet" att man har begått någon allvarlig synd. Man ges ingen som helst möjlighet att förklara eller försvara sig. På möten och sammankomster omtalas uteslutna som avfällingar, psykiskt sjuka, lögnare som äter vid demoners bord osv. Man uppmanar medlemmarna att sky dessa så att de inte själva blir smittade. Min fråga är: Kan jag stämma jw.org för förtal? Eller kommer de undan eftersom jag sorteras in under "avfällingar" och inte utpekas enskilt? Har de laglig rätt att värva en tolvåring för att 20 år senare utesluta henne utan egentlig anledning så att hon förlorar släkt, vänner och fotfäste?
Tobias Håkansson |Hej, och tack för din fråga. Som jag uppfattar det är det två egentliga frågeställningar som du vill ha besvarade. 1.Huruvida trossamfundet jehovas vittnen har rätt att utesluta medlemmar så som har skett.2.Huruvida jehovas vittnens benämning av tidigare medlemmar som avfällingar kan utgöra förtal.För den första frågeställningen kan sägas att man som medborgare har rätt till religionsfrihet samt föreningsfrihet enligt 2 kap 1§ Regeringsformen (https://lagen.nu/1974:152). Detta innebär att man inte skall diskrimernas eller på annat sätt kränkas på grund utav medlemskap i förening eller trosuppfattning. Ingen av dessa rättigheter är dock negativa. Alltså man kan inte kräva att antas som medlem i varken en förening eller ett trossamfund. När man beviljas medlemskap eller tillträde till föreningen/trossamfundet så förbinder mig sig också till de stadgar som samfundet ställt upp. Det är därmed dessa som reglerar giltigheten av uteslutning av medlem, och som kommer att ligga till grund för en domstols prövning av huruvida uteslutningen skett på ett korrrekt vis. I majoriteten av de av domstol prövade fallen har domstolen gått på samfundets linje, mest troligt är alltså vittnenas uteslutning av er är korrekt. Om den andra frågeställningen rörande brottet förtal kan sägas att förtal enligt 5 kap 1§ BrB (https://lagen.nu/1962:700) utgörs av att någon ger uttryck för en uppgift mot någon (d.v.s en specificerad person eller en tydligt definierbar grupp av personer) som är osan för att väcka missaktning mot denna. Vidare sägs att det inte är att anse som förtal om denne kan påvisa att uppgiften är sann, eller att hen hade skälig grund för att tro att så var fallet. Att kalla tidigare medlemmar för avfällingar kan visserligen sägas vara ett sätt att inför de övriga medlemmarna ta avstånd från dessa, men är enligt min mening inte att anse som en uppgift som är avsedd att väcka missaktning. Detta sedan, för att det ska vara att anse som en uppgift, måste innebära någon faktiskt informationen om den utpekade och inte bara ett allmänt omdöme om denne. Som exempel kan tas att man anklagar någon för att ha begått ett brott, vara delaktig i en viss skandal eller liknande. Att benämna en ospecificerad grupp av människor som avfällingar är därmed inte förtal. Jag hoppas att ovanstående skall besvara er fråga, i annat fall är ni välkommen att återkomma.

Bil såld av verkstad i samband med reparation

2015-03-02 i Förskingring och annan trolöshet, 10 kap. BrB
FRÅGA |Hej,Jag lämnade min bil hos en verkstad för att måla och reparera den. Det gula registreringsbeviset med alla andra papper var i bilen. För några dagar sedan fick jag ett brev från Transportstyrelsen att bilen är såld. När jag ringde mannen på verkstaden sa han att det har hänt ett fel när han skulle sälja en annan bil (hans bil) och istället lämnade han min bils gula papper. När jag gick till hans verkstad och frågade efter min bil svarade han att bilen finns vid hans hus. Igår frågade jag honom om min bil, då svarade han att jag ska få den imorgon. Vad ska jag göra om han ljuger? Ska jag anmäla till polisen? Jag har aldrig skrivit under det gula registreringsbeviset för bilen.
Martin Persson |Tack för din fråga!Verkstadsmannen kan i ditt fall göra sig skyldig till sakförskingring om det faktiskt visar sig att han sålt din bil för sin egen vinning. Nedan ges en förklaring om så skulle visa sig vara fallet.Förskingring regleras i 10 kap 1 § brottsbalken.För att uppbära straffansvar för förskingringsbrott uppställs ett antal olika förutsättningar; för det första krävs det att verkstadsmannen ska ha fått din bil i sin besittning till följd av till exempel ett avtal där han anförtrotts egendomen, vilket rimligen kan antas är gjort i ditt fall.Vidare förutsätts att verkstadsmannen tillägnar sig egendomen, d v s bilen, alternativt åsidosätter vad han har att iaktta för att kunna fullgöra sin skyldighet. Att sälja bilen är något som normalt räknas som tillägnelse, varom detta krav också är uppfyllt. Även en vägran om att lämna tillbaka bilen kan aktualisera detta.För det tredje måste denna försäljning inneburit förmögenhetsöverföring, med andra ord ekonomisk vinning för verkstadsmannen respektive ekonomisk skada för dig. Eftersom en bil har ett marknadsvärde är denna förutsättning uppfylld så snart verkstadsmannen säljer egendomen. Den sista förutsättningen är att verkstadsmannen måste utfört detta med uppsåt, det vill säga med vilje att uppnå detta resultat. Eftersom det handlar om en bilförsäljning, som allt som oftast är klart identifierbar med både registreringsnummer liksom att det klart framgår vems bil det är på registreringsbeviset - är det väl troligt att verkstadsmannen varit klart medveten om hans handlande.Med andra ord är alltså samtliga förutsättningar uppfyllda för att verkstadsmannen i så fall ska kunna hållas ansvarig för detta brott. Skulle något av dessa rekvisit brista kan ansvar för olovligt förfogande - 10 kap 4 § brottsbalken - istället vara aktuellt. Olovligt förfogande är ett sekundärbrott i förhållande till förskingring som ofta kan fånga fler företeelser inom sitt lagrum och utge straffansvar för dessa.Ett ytterligare brott som skulle kunna vara aktuellt oavsett om du får tillbaka bilen eller inte, är urkundsförfalskning - 14 kap 1 § brottsbalken - eftersom din underskrift krävs på registreringsbeviset för att ägarbytet ska registreras hos Transportstyrelsen, vilket alltså verkar ha gjorts utan din medverkan och kan därmed klart tänkas aktualisera detta brott.Det bör poängteras att det ovan givna resonemanget bygger på hur ditt fall möjligen ser ut, andra förutsättningar kan helt klart ändra på detta. För att kunna göra en mer korrekt bedömning krävs det än mer specifika uppgifter om de gällande omständigheterna. En polisanmälan kan dock vara på sin plats beaktat av dina givna uppgifter.Om du känner att du behöver vidare vägledning i detta ärende är du också välkommen att kontakta oss på telefonnummer 08-533 300 04.Vänligen,

Förtal. Kontakt med arbetsgivare och socialtjänst - "smutskastning", "misskreditering", "ifrågasättande av kompetens" och "spridande av lögner"

2015-02-27 i Ärekränkning, 5 kap. BrB
FRÅGA |Hej!Jag är gift med en man som sedan tidigare har två barn, 10 resp 12 år gamla. Barnen har bott heltid hos sin mamma men föräldrarna har delad vårdnad. Just nu pågår det en vårdnadstvist som inte är trevlig. Det äldsta barnet bor hos oss sedan okt -14. Detta har varit hans eget val.När barnen har varit hos oss så har de bl a kommit smutsiga, i för små kläder samt hungriga. Barnen har dessutom uttryckt att mamma ofta skäller på dom samt att hon vid ett flertal tillfällen slagit dom.Då jag sedan många år arbetar som förskolechef ansåg jag att det skulle göras en orosanmälan till socialtjänsten. Jag gjorde en anmälan och mamman blev också polisanmäld för misshandel vid två tillfällen under det sista året. Dock lades dessa ner utan vidare utredning.Detta togs inte emot av mamman särskilt väl utan nu börjar smutskastning av mig. Hon har bl a vid ett tillfälle tagit kontakt med min arbetsgivare och misskrediterat mig. Hon ifrågasatte min kompetens och sa lögner. Och eftersom jag jobbade i en mindre kommun så blev inte detta bra utan jag kände att jag var tvungen att sluta. Ryktesspridningen kom snabbt i gång.Hon har också vid ett flertal tillfällen spridit lögner om mig till socialtjänsten bl a säger jag ha hotat henne vilket känns mycket obehagligt, speciellt med tanke på mitt yrke. Jag har mail och sms-kontakt som bevisar motsatsen till hennes påståenden. Det jag undrar nu är hur ska jag kunna få slut på detta? Ska jag polisanmäla eller hur ska jag gå till väga?
Märta Ahlén |Hej och tack för att du har vänt dig till Lawline med din fråga!Jag beklagar situationen och förstår att det måste vara psykiskt slitsamt att först genomgå en vårdnadstvist – vilket väl aldrig är så särskilt trevligt – och sedan behöva genomlida smutskastning och falsk ryktesspridning till följd av densamma. Vi ska titta lite närmare på brottet förtal för att utreda om det går att applicera på era särskilda omständigheter. Förtal upptas i 1 § i Brottsbalkens (BrB), femte kapitel, de s.k. ärekränkningsbrotten, och lyder:Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.Först lite kort om det andra stycket: häri upptas det s.k. försvarlighetsrekvisitet som innebär att en uppgiftslämnare kan fritas från ansvar om 1) hen varit skyldig att uttala sig; 2) det var försvarligt att lämna uppgifterna; 3) uppgifterna är sanna eller 4) hen hade skälig anledning att hålla dem för sanna. Utan närmare detaljer kan jag inte göra en kvalificerad bedömning om det förelegat en skyldighet för barnens mamma att uttala sig när hon talade med din arbetsgivare och socialtjänst eller om det eljest varit försvarligt att göra det. Du använder dig vidare upprepade gånger av begreppet "lögner" i din beskrivning av omständigheterna. Jag kommer i det följande skjuta försvarlighetsbedömningen åt sidan och helt enkelt anta att mamman inte haft skyldighet att uttala sig och inte heller har gjort det av försvarliga skäl; jag kommer vidare ta dig på orden och utesluta att hon farit med sanning eller haft grund för att tro att det var sanna uppgifter som spreds. Jag vill med den snabba genomgången av det här stycket illustrera att det finns en möjlighet för en uppgiftslämnare att undgå straffansvar även om uppgifterna i sig varit ägnade åt att t.ex. utpekat någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt. Vidare, en snabb genomläsning av första stycket i 5 kap. 1 § BrB kan absolut ge intrycket att mammans misskreditering av dig; ifrågasättande av din kompetens och "spridande av lögner" inför din arbetsgivare, därtill lögnaktigt tal och påståenden inför socialtjänst om att du hotat henne, går att subsumera under rekvisitet att "lämna uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning", t.ex. genom att "utpeka någon såsom brottslig" eller "lämna uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning." En straffrättslig bedömning är dock sällan enkel och innehåller flera komponenter, från att avgöra vad som ska förstås med "att lämna en uppgift om någon" och en "nedsättande uppgift" till att fastställa om det har funnits uppsåt att förtala.Först något om kravet på lämnande av uppgifter som är ägnade att utsätta någon för andras missaktning, "nedsättande uppgifter." Lagtexten ger exempel i form av att utpeka någon som brottslig; här gäller dock ett krav på att brottet ska vara av viss allvarligare art för att en anklagelse därom ska vara nedsättande till sin karaktär. I ditt fall påstår kvinnan bl.a. att du har hotat henne; med andra ord kan hon redan här sägas ha uppfyllt kriteriet på spridande av nedsättande uppgifter genom att utpeka dig som brottslig (skyldig till olaga hot enligt 4 kap. 5 § BrB). Som nämnts måste detta innefatta en anklagelse om brott av mer allvarlig art, vilket olaga hot får anses konstituera i och med att brottet upptar fängelse i straffskalan.Med uttrycket "ägnad att" har lagstiftaren vidare markerat att det inte krävs att den nedsättande uppgiften faktiskt har framkallat andras missaktning i ett enskilt fall; det är tillräckligt att uppgiften typiskt sett kan få andra att förlora aktningen för eller hysa en negativ uppfattning om dig. Skulle du polisanmäla mamman står det alltså så långt klart att någon bevisning om att beskyllningen faktiskt framkallat andras missaktning inte behöver förebringas; det viktiga är att du kan bevisa själva anklagelsen om brottsligt beteende (eller motsvarande spridning av i sig nedsättande uppgifter). Fortsättningsvis är förtalsbrottet fullbordat när de kränkande uppgifterna kommit till tredje mans kännedom, vilket betyder att minst en utomstående ska ha kunnat ta del av uppgifterna. Så är fallet här. Förtal är avslutningsvis ett uppsåtsbrott. Att förtalsbrottet kräver uppsåt betyder att kvinnan, för att kunna fällas till ansvar enligt första stycket, måste haft uppsåt dels i förhållande till att lämna en uppgift om en annan person, dels att uppgifterna typiskt sett måste leda till att utsätta den utpekade för andras missaktning. Mot denna bakgrund ska jag försöka mig på att ge dig någon form av råd, och jag vill då säga att du naturligtvis bör överväga att polisanmäla om du tror att det är det enda sättet att få ett slut på detta. Du kan antingen ringa Polisen på telefonnummer: 114 14, eller vända dig direkt till polisstationen där du bor. Vidare information om polisanmälan hittar du på polisens hemsida under fliken "Gör en anmälan". Dialog ska väl självklart tillgripas som ett första alternativ; att reda ut något med rättsliga medel i domstol, potentiellt genom hela kedjan av rättsliga instanser, kan bli båda kostsamt och tidsödande. Att mötas och försöka lösa era interna konflikter ansikte mot ansikte är därför att föredra, men är detta utsiktslöst måste väckande av åtal övervägas. Något som är speciellt med förtal är att det är ett så kallat målsägandebrott. Det betyder att det enligt 5 kap 5 § BrB är målsäganden själv, alltså den som utsatts för brottet som ska väcka åtal och driva målet. Vill göra gällande en förtalstalan kommer ett mål i domstol givetvis att avgöras på hur väl parterna kan bevisa sina påståenden om hur "fel" eller "olagligt" motparten agerat. Där ord står mot ord har ingen part något övertag. Du måste alltså noga överblicka det egna bevisläget och fråga dig om de mail och sms som du har kvar kan bevisa med all önskvärd tydlighet att mamman gjort brottsliga uttalanden, med uppfyllande av de krav som redogjorts för här ovanför. För att få en uppfattning om hur den här typen av mål bedöms rent konkret, dvs. vad som tas fasta på för att fria eller fälla en person anklagad för förtal, vill jag hänvisa dig till nedan följande rättsfall.RH 2009:40 rörde ett vid första anblick ganska grovt och förolämpande uttalande som lagts ut på internet, men där hovrätten friade från såväl förolämpning som förtal. Mot detta kan ställas RH 1997:61, där den tilltalade hade lämnat uppgift om målsäganden i en annons som fått mycket stor spridning, med uppenbar avsikt att skada och utsätta denne för andras missaktning. Hovrätten dömde här till grovt förtal och skadestånd på 15000 kronor med motiveringen att "Brottet […] inneburit en svår kränkning av hennes personliga integritet och det har medfört ett betydande obehag för henne." Om det senare fallet ska sägas att det handlade om framställande av målsäganden i ett sexuellt/pornografiskt sammanhang i en annons med stor spridning; detta inverkade sannolikt på hovrättens utslag. Fallet kan jämföras med NJA 1992 s. 594 där ett samlag hade filmats utan kvinnans vetskap, vartefter filmen hade visats upp vid ett flertal tillfällen för en mindre krets av personer. HD bedömde gärningen som grovt förtal. Sammanfattningsvis: är det din bedömning att dialog inte skulle bli framgångsrik i det här fallet bör du givetvis polisanmäla. Därefter kommer brott att utredas i en förundersökning, bevisläget bedömas, och åtal eventuellt att väckas. Jag hoppas att du med detta fått en god överblick på vad som gäller och önskar dig lycka till! Har du några följdfrågor eller vill du ha hjälp med att sättas i kontakt med juridiskt ombud kan du höra av dig till mig så ska jag försöka bistå dig med endera eller bägge önskemålen. Nu ber jag att få önska dig en trevlig helg!Vänligen,

Åberopa nödbestämmelsen vid hastighetsöverträdelse?

2015-03-04 i Nödvärn och annan ansvarsfrihet
FRÅGA |Hej, jag fastnade på en fartkamera på väg 25 mellan Hyltebruk och Halmstad.Jag satt i bilen med en bekant som har allvarligt psykiska problem och han han våldsam och hotfull, han tog tag i armen som jag höll ratten med och hota att ta livet av mig/oss om jag inte körde snabbare hem till hans medicin. Jag körde 120-125 på en 90 väg, trafikintensiteten var relativt låg och jag körde för fort i en kilometer tills fartkameran blixtra till innan jag sakta ner till 85. Kan jag åberopa lagen om nöd? Jag kommer göra en polisanmälan mot min vän och han har sagt att han kommer erkänna det han har gjort och bekräfta att jag personligen inte ville överskrida hastigheten.
Anes Sabic |Hej,Tack för att Du vänder dig till oss med din fråga!Jag kommer nedan att redogöra för nödbestämmelsen i brottsbalken samt ge dig svar på om den är tillämplig. Kort skall bara sägas att grunden för att straffa någon för fortkörning finns i trafikförordningen. Straffet för den som bryter mot en av Trafikverket beslutad hastighetsbestämmelse är penningböter. Nödbestämmelsen i brottsbalkenNödbestämmelsen regleras i 24 kap. 4 § brottsbalken(BrB), se https://lagen.nu/1962:700. Nöd brukar normalt kallas för en allmän straffrihetsgrund, men eftersom att den endast inte utesluter straff utan även utesluter att gärningen anses som brott, är det mera rättvisande att kalla den som en allmän grund för brottslighetens uteslutande. En gärning som någon vidtagit, i ditt fall körande av bilen över en viss angiven hastighet, skall endast anses utgöra brott om det med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som åsamkats annan och omständigheterna i övrigt är oförsvarlig. Detta framgår direkt ur det ovan nämnda lagrummet! Nödbestämmelsen kan endast aktualiseras då det föreligger en situation som exempelvis hotar liv eller hälsa(som i ditt fall). Min uppfattning är att det i ditt fall förelåg en prekär situation med tanke på att medpassageraren var i väldigt illa skick och att Du därför kände dig tvungen att föra ditt fordon snabbare än vad som är tillåtet. Vidare gäller att en gärning som någon begår i nöd endast utgör brott om det efter en proportionalitetsbedömning visar sig ha varit oförsvarligt. Kort sammanfattat, innebär detta att om Du har gjort för mycket för att hantera situationen i fråga, så skall detta ses som ett oförsvarligt beteende och således ej betraktas som nöd. I ditt fall, utan att känna till alla omständigheter, så skulle jag säga att din handling måste betraktas som behövlig för att skydda ett av samhället skyddat intresse, nämligen medpassagerarens liv/hälsa. Svensk rättspraxis ger en indikation på att nödbestämmelsen skall tillämpas restriktivt och att gärningen, för att vara straffri, måste vara framtvingad av situationen i fråga. Det kan dock inte krävas att en person i en nödsituation väljer det bästa handlingsalternativet, det räcker om alternativet är rimligen motiverat av situationen. Min bedömning, utifrån de uppgifter Du angett, är att nödbestämmelsen skulle kunna aktualiseras! Hoppas att Du har fått svar på din fråga! Om Du känner att någonting är oklart, alternativt om Du har några frågor i övrigt, så är Du mer än välkommen att höra av dig till mig. Jag nås bäst via Anes.Sabic@lawline.seMed vänlig hälsning,

Vårdslöshet i trafik

2015-03-02 i Trafikbrott
FRÅGA |Hej!Idag körde jag fel med bilen och behövde därför vända. Jag körde på en mindre landsväg, och planerade att därifrån backa in på ett mindre utrymme bredvid landsvägen för att vända runt och kunna köra iväg igen i motsatt riktning. Jag missbedömde dock, och "missade" det mindre utrymmet lite då jag skulle backa, vilket gjorde att jag inte kunde backa in på utrymmet så långt som jag planerat. Jag blev därför tvungen att backa och vända ytterligare 1-2 gånger för att få runt bilen utan att köra i diket på motsatt sida av vägen. Sikten var fri och inga andra bilar körde på vägen, dvs jag hindrade/störde ingen. Linjen i mitten av vägen var inte heldragen, så jag korsade ingen heldragen linje. Kan detta ändå räknas som vårdslöshet i trafiken, och ge böter om något vittne skulle anmäla händelsen?
Anna Pieschl |Hej,Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Vårdslöshet i trafik är ett brott som regleras i lagen om straff för vissa trafikbrott, (TBL). I lagens 1 § framgår att person ska dömas till vårdslöshet i trafiken om denne i väsentlig mån brister i omsorg och varsamhet. Att bestämmelsen ställer ett krav på väsentlighet klargör att lagen inte syftar till att omfatta rena misstag. Lagen syftar till att motverka riskfyllda och väsentligen vårdslösa beteenden i trafiken. I ditt fall har inget riskmoment förelegat och utifrån den information du angivit inte heller några direkta trafikregler brutits. Jag har därför extremt svårt att se att någon böter skulle kunna tilldelas dig i ditt fall.Jag hoppas att du känner att du fått svar på din fråga.Vänligen,

Påföljd vid stöld

2015-02-28 i Påföljder
FRÅGA |Hej!Min fråga gäller följande ärende jag ställde: http://lawline.se/answers/pafoljd-vid-snatteri-1Nu är det så att brottet kommer gå som stöld för att det ansågs planerat då jag använde en larmborttagare. Så, vad kan påföljderna för en stöld utav en sak med värde för 350kr vara? 18 år, tidigare ostraffad, sommarjobbade i somras och fick in 12.000 men annars ingen fast inkomst.
Sina Amini |Hej,Enligt 8 kap. 1 § brottsbalken (BrB) är påföljden vid stöld fängelse upp till 2 år. När ingen minimistraff har angivits i straffskalan är det lägsta straffet 14 dagar fängelse, se 26:1 BrB. Av dem uppgifter som du har framfört i din fråga, är din ålder av särskilt intresse. Var gärningsmannen under 21 år gammal men över 18 år när gärningen (stölden) genomfördes kan en eventuell s.k. ungdomsrabatt tillämpas vid straffmätningen. Det betyder att det föreligger skäl att utdela en lägre påföljd i den angivna straffskalan för stöld (14 dagar till 2 år fängelse). Se närmare, 29:7 BrB. Med vänlig hälsning,

Arbetsgivare öppnar privat e-post - dataintrång

2015-02-27 i Brott mot frihet och frid, 4 kap. BrB
FRÅGA |På min arbetsplats har vi rätt att använda mobil och dator privat, jag har nu slutat min anställning och när jag lämnade in min mobil så var den trasig. De har nu lagat den och då kom samtliga mina privata mail upp som har ett eget epostkonto dvs det är inte företagets mail utan helt privat. de har I denna mail hittat en del mail som dem tycker är olojala och vill nu använda dem emot mig. mina frågor är då 2 st1. Har de rätt att öppna mina mail när de ser att det inte är företagets e-postkonto?2. Har de rätt att använda dessa mail emot mig? hade de inte öppnat dem hade inte lojalites frågan kommit upp
Märta Ahlén |Hej och tack för att du har vänt dig till Lawline med dina frågor!Allmänt sett: tillämpligt lagrum för situationen du beskriver, att någon olovligen bereder sig tillgång till e-post, är 4 kap. 9 c § Brottsbalken, BrB, Dataintrång.BrB upptar ett pärlband av bestämmelser för att skydda den betydande trafik av meddelanden som är utmärkande för informationssamhället. Regleringen omfattar 4 kap. 8 § BrB, Brytande av post- eller telehemlighet, vilken täcker in och skyddar alla meddelanden och information under befordran, dvs. från det att det lämnats in för befordran tills det lämnats ut till mottagaren. Innan och efter det att meddelandet utlämnats, exempelvis när ett brev lämnats i adressatens bostad eller brevlåda, är det inte längre straffbart som brytande av post- eller telehemlighet att olovligen bereda sig till det. Detta kan dock utgöra intrång i förvar enligt 4 kap. 9 §. Vidare, om ett meddelande i elektronisk form utlämnats till mottagaren och innehåller uppgift som är avsedd för automatiserad behandling, kan det utgöra dataintrång enligt 4 kap. 9 c § att olovligen bereda sig tillgång till uppgiften. Här gör jag den bedömningen att det rör sig om dataintrång. Majoriteten av domstolspraxis rör olika fall av användning av ej öppna IT-system för, t.ex., sökning i personregister hos Kriminalvården, polis-eller sjukvårdsväsendet (se Göta hovrätts dom i mål nummer B 2088-14; B 1976-14; B 991-13 samt B 3397-12). Mål som ligger närmare omständigheterna i vårt fall har dock också avgjorts. I Hovrättens för nedre Norrland dom den 28 maj 2014 i mål nummer B 489-14, uttalade domstolen att det stod klart att olovlig inloggning skett på annans konto hos Google med dennes lösenord. I fallet var det inte fråga om olovlig åtkomst till själva inloggningsuppgifterna och kontot hade åtkommits och använts med nyttjande av desamma. Snarlika omständigheter förelåg i Svea Hovrätts dom den 13 februari 2014 i mål nummer B 9064-13. I det fallet hade de tilltalade från dator olovligen loggat in i ett gymnasiums datasystem med en lärares användarnamn och lösenord och på så sätt berett sig tillgång till uppgifter avsedda för automatisk databehandling. Även Göta Hovrätts dom den 28 maj 2004, RH 2004:40, hade tillträde olovligen beretts till målsägandens hemsida efter det att lösenordet till sidan knäckts och även ändrats. Därtill hade målsägandens e-post olovligen åtkommits, e-post tagits del av samt skickats från målsägandens e-postadress. Inget i utredningen visade dock att den tilltalade haft del i knäckandet av något lösenord till målsägandens hemsida. I samtliga dessa fall rubricerades gärningarna som dataintrång. Bestämmelsen i 4 kap. 9 c § stadgar i första meningen:Den som olovligen bereder sig tillgång till en uppgift som är avsedd för automatiserad behandling eller olovligen ändrar, utplånar, blockerar eller i register för in en sådan uppgift döms för dataintrång I ditt fall skulle det handla om att "olovligen bereda sig tillgång…" (understruket parti). Enligt förarbetena till bestämmelsen har det inte uppställts någon begränsning vad gäller syftet med ett sådant intrång som nu är ifråga (se Regeringens proposition 2006/07:66, Angrepp mot informationssystem, s. 23 samt rättsfallet NJA 2014 s. 221). Intrånget måste alltså inte ha företagits i ett visst syfte, dvs. inte för att, exempelvis, göra skada eller annars för att åstadkomma något visst – det är fullt tillräckligt för straffrättsligt ansvar att intrång faktiskt har ägt rum. För din del är det också av relevans att lagkommentaren särskilt understryker att straffansvar inte heller förutsätter att någon säkerhetsåtgärd kringgås. Med andra ord behöver e-postkontot inte hackas eller på motsvarande sett olovligen åtkommas; detta i linje med mål RH 2004:40 ovan, där utredningen inte visade att den tilltalade haft del i knäckandet av något lösenord till målsägandens hemsida men hen ändå dömdes för dataintrång.Ett förfarande är vidare olovligt när det sker utan tillstånd av den som har rätt att förfoga över uppgiften och saknar stöd i gällande rätt (se prop. 2006/07:66 s. 23 och rättsfallet NJA 2014 s. 221). Sammanfattningsvis står det alltså klart att förfarandet kunde aktualisera straffansvar för dataintrång. Situationen kompliceras dock av att vi rör oss i en arbetsrättslig kontext och vi ska för sakens skull utreda vad som gäller på det arbetsrättsliga området. Generellt sett har en arbetsgivare anledning att utarbeta regler och riktlinjer för vad som gäller för användningen av datorer och datanät samt behandling av personuppgifter i den egna organisationen. Arbetsgivaren har då också rätt att kontrollera om reglerna följs. Skulle det här ha varit fråga om att kontrollera arbetsrelaterad e-post, t.ex. i företagets eget domännamn, har arbetsgivaren alltid rätt att ta del av denna. Detta blir begripligt mot bakgrund av att du som arbetstagare har en grundläggande lojalitetsplikt gentemot din arbetsgivare och att arbetsgivaren tillåts att utöva viss kontroll mot illojala beteenden. Rätten att kontrollera användningen av datorer etc innebär dock inte någon rätt för arbetsgivaren att ta del av innehållet i en enskild fil, till exempel att läsa privat e-post (se t.ex. Datainspektionens hemsida). Även privat e-post på det e-postkonto som arbetsgivaren tillhandahåller får normalt inte läsas - med undantag för det fallet att stark misstanke om illojalitet eller brottslighet föreligger. Det står alltså så långt klart att svaret på din första fråga är nej. Din arbetsgivare har inte rätt att öppna mail på ditt privata e-postkonto. Vidare, angående din fråga nummer två, beror det på hur din arbetsgivare planerar att använda detta "emot dig". Avser arbetsgivaren att avskeda dig eller inleda rättegång?Jag vet heller inte vilken typ av uppgifter som uppdagats här. Lojalitetsplikten mellan arbetsgivare och arbetstagare kan vara uttryckligen reglerad i anställningsavtalet mellan parterna eller tillämpligt kollektivavtal, i vilket fall innehållet i dessa konkreta stadganden får ge ledning i frågan huruvida lojalitetsbrott begåtts eller inte. I brist på sådana stadganden gäller allmän praxis på arbetsmarknaden. Ett generellt uttalande kan göras om vad lojalitetsplikten innefattar, nämligen, primärt, att inte bedriva konkurrerande verksamhet med utnyttjande av information som den anställde har fått genom sin anställning hos arbetsgivaren. Kommer ett lojalitetsbrott i dagen kan arbetsgivaren med lagen på sin sida avskeda den anställde.I domstol är, vidare, enligt svensk rätt är i princip alla bevismedel tillåtna. Lagkommentaren till 35 kap. 1 § Rättegångsbalken, RB, stadgar att: "att ett bevis åtkommits eller upptagits i strid mot en viss rättsregel eller rättsgrundsats synes i princip inte utesluta att det får läggas fram i en rättegång och tillerkänns ett högt bevisvärde."Sammanfattningsvis handlar det s.a.s. om "kolliderande" anspråk här, så att även om arbetsgivaren kan sägas ha "rätt" att använda detta emot dig har även du ett giltigt anspråk gentemot arbetsgivaren. Hovrätten uttalade i Göta Hovrätts dom i mål nummer B 1976-14 att brottet dataintrång kan innebära en så allvarlig kränkning genom angrepp på en persons frid att skadestånd ska utgå. I brist på närmare information om vilken typ av uppgifter som arbetsgivaren tagit del av här kan jag dock inte gå vidare i en sådan bedömning.Jag hoppas att du med detta fått rättsläget klargjort för dig och önskar dig lycka till! Du är välkommen att höra av dig till mig på martaahlen24@gmail.com om du har följdfrågor eller vill att jag sätter dig i kontakt med ett juridiskt ombud att representera dig vid eventuella förhandlingar med din arbetsgivare. Vänligen,