Frågor & Svar

Min son är 7 år och har inte träffat sin biologiska pappa mer än 3 ggr under det första året, ett par timmar vid varje tillfälle. De har haft lite telefonkontakt under åren, men sonen vill inte prata med sin pappa därför att han lovar presenter och att han ska komma och hälsa på – men utan att fullgöra sina löften. Jag har ensam vårdnad efter en tvist där han gav upp efter familjerättens utredning med rekommendation att jag skulle ha vårdnaden. Då var sonen 2 år. Det fanns då även umgängesavtal på att sonen skulle träffa sin pappa 1 ggn/mån, men i själva verket skedde umgänget 2 ggr med 6 månaders mellanrum. Jag är gift och har varit tillsammans med min man sedan sonen var 4 månader. Sonen ser sin styvpappa som riktig och tvärtom. Sonen vill ha styvpappan som sin riktiga pappa och mår dåligt över att det inte är så, han har ångest över att det kan hända mig något och att han då inte skulle få vara kvar med styvpappan och sin 4-åriga lillasyster. Min son säger att han ska hoppa ut genom fönstret om han inte får hålla sin styvpappa som riktig pappa, han har börjat blivit utåtagerande och aggressiv i skolan. Min son har adhd och tics, är en mycket känslig pojke och tar hårt vid sig när det inte finns kontinuitet, trygghet och rutiner i förhållandet med pappan, vilket denne inte har någon respekt för. Hur stor chans har man egentligen att få adoptera ett styvbarn? Har försökt ordna umgänge mellan den biologiske pappan och sonen med det har aldrig blivit något, jag kan ju inte tvinga den biologiske pappan att komma och träffa sin son.

Hej,

Jag har fått en fråga från en ung man (17 år) angående adoption. Han bor på ett HVB-hem, har inte svenskt uppehållstillstånd och kommer från Vitryssland. Föräldrarna i hemlandet går inte att få tag på, inga andra släktingar heller.

Frågan är om det finns möjlighet att en svensk familj skulle kunna adoptera honom och hur detta i så fall skulle kunna gå till.

Tack på förhand.