Har jag rätt till dröjsmålsränta för försenad löneutbetalning?

2018-11-06 i Dröjsmålsränta
FRÅGA |Hej .har man rätt att kreva dröjsmål ränta för utebliven lön mellan fem till 20 dagar varje månad i snart ett år arbetsgivaren er bunden till kollektivavtal
Jonna Johansson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Regler om ränta och dröjsmålsränta finns stadgade i räntelagen (RL) som är tillämplig lag för din fråga. När har man rätt till dröjsmålsränta?Obetald lön utgör en penningfordran som du har på din arbetsgivare. Räntelagen gäller så länge inte annat finns avtalat mellan dig och din arbetsgivare (1 § RL). Huvudregeln är att dröjsmålsränta utgår efter förfallodagen av fordran (2 § RL). Om det i avtal finns bestämt att lönen ska betalas ut viss dag varje månad men utbetalningen inte görs på den dagen har du rätt till dröjsmålsränta efter förfallodagen fram till den dagen då lönen faktiskt utbetalas (3 § RL). SammanfattningDu har rätt till dröjsmålsränta på försenad löneutbetalning efter förfallodagen om utbetalningsdagen är en given dag varje månad och detta är avtalat. Jag utgår från att så är fallet, och då har du rätt till dröjsmålsränta. Jag hoppas du fick svar på din fråga!Med vänliga hälsningar

Ska dröjsmålsränta löpa från förfallodagen trots att borgenären, som var min sambo, förhöll sig helt passiv och inte krävde betalt och dröjsmålsränta förrän 4 år senare när vi bröt upp?

2018-10-03 i Dröjsmålsränta
FRÅGA |Hej,En revers på 500.000 förföll till betalningen 2014. Denna avsåg skuld mellan sambon. Utlånaren krävde inte att skulden skulle betalas då reversen förföll till betalning, utan agerade som om Reversen hade längre löptid. Nu 2018 då paret går skilda vägar kräver utlånaren att skulden skall betals men också att ränta skall utgå sedan förfallodatumet.Inget avtal har ingåtts om någon ränta efter det att reversen förfaller om skulden inte betalades. Utlånaren har varit helt passiv.Frågan är nu: Vad gäller? Går det att kräva ränta i efterhand? Vad kan tingsrätten döma om man kommer mvh
Joel Herrault |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Denna fråga regleras helt utifrån räntelagen (RänteL).Först och främst vill jag klargöra betydelsen av vissa för denna fråga centrala juridiska begrepp. De kan vara bra att ha koll på då jag kommer att använda dem i mitt svar och i fall ni själva ska göra viss efterforskning inom detta område kommer ni utan tvekan stöta på dessa begrepp, då de är helt centrala för detta rättsområde.Gäldenär: den som är skyldig borgenären pengar.Borgenär: Den som har en fordran på gäldenären.Fordran: Ett krav på att få någonting, i detta fall pengar.Jag utgår i mitt svar från att du är den betalningsskyldige eller ställer frågan för dennas skull.Enligt räntelagen 3 § gäller att ränta löper från och med förfallodagen om den är bestämd i förtid. Dröjsmålsränta gäller även om det, som i detta fall, inte är avtalat. Detta innebär att dröjsmålsränta normalt sätt ska börja löpa från den dag som är angiven för betalning. Det finns dock undantag från det här. Jag ska förklara detta senare nedan.Varför finns ränta?Ränta finns till för att man som gäldenär (betalningsskyldig) inte ska kunna vägra betalning eller undvika betalning hur länge som helst utan att få någon typ av nackdel för det. Det finns exempelvis inget straff för att inte betala skulder i Sverige, då det inte är en brottslig handling. I stället löses detta problem med att om man inte betalar kommer det att bli dyrare och borgenären (utlånaren) kommer förr eller senare att kunna kräva in betalningen om gäldenären har pengar (exempelvis genom att begära utmätning).Detta innebär dock att det finns ett specifikt ändamål med ränta och specifika skyddsintressen. Det handlar alltså framför allt om att skydda borgenären (utlånaren) på så sätt att hen ska kunna räkna med att få betalt i tid och annars få extra tillägg för besväret. Det går inte att ignorera detta ändamål och det kan bli särskilt viktigt att lyfta i detta fall då det kan ifrågasättas om användandet av ränta i detta fall är ändamålsenligt. Jag kommer att återkomma till detta längre fram.Vad gäller i ert fall?HuvudregelnSom sagt är alltså huvudregeln att ränta ska börja löpa från dagen då skulden förfallit till betalning. När ränta ska betalas räknas den ut på följande vis. Enligt räntelagen 6 § ska räntan beräknas på så sätt att man tar referensräntan (som beslutas av riksbanken och finns på deras hemsida) adderat med 8 procentenheter. Räntan gäller då för ett helt år. I ert fall skulle det därmed kunna se ut som följande.Om vi säger att referensräntan varit 0 hela tiden mellan 2014 och 2018, och skulden förföll till betalning den 1 januari 2018, görs uträkningen på så sätt att man multiplicerar huvudfordran 500.000 med räntan upphöjt med antalet år som räntan löpt på. 500.00 x (1.08^(4)) = cirka 680.000. Summan blir alltså avsevärt högre med tillägg av räntan.UndantagEtt undantag kan göras från att ränta ska börja löpa, i detta fall, när borgenären ger gäldenären anstånd på betalningen. Med det menas att ränta kan undantas om borgenären givit anstånd, alltså beviljat uppskov, för gäldenären att betala tillbaka skulden. Detta är dock en situation som inte ges ett klart svar i lagen, och som jag såvitt finner inte besvarats av någon tydlig praxis och inte heller berörs särskilt djupt i förarbetena till lagen. I lagförarbetena behandlas frågan om hur givande av anstånd ska påverka räntan i princip i ett stycke, som citeras här (SOU 1975:28 s. 104)."Större svårighet bereder en annan fråga, nämligen om anstånd från borgenärens sida skall medföra, att ränta inte utgår under den tid som anståndet gäller. Uppenbarligen kan — där ränta skulle ha utgått ifall anstånd inte hade beviljats — ett av borgenären medgivet anstånd ha såväl den innebörden att denne avstår från ränta under anståndstiden som den motsatta innebörden. Det blir alltså närmast en tolkningsfråga, vilken innebörd som i ett särskilt fall skall tilläggas anståndet. Utredningen anser sig böra avstå från att föreslå någon bestämd regel, som skall gälla när annat inte framgår av borgenärens förklaring. Omständigheterna kan vara alltför olika."Utredningens slutsats är således att i sådana fall där anstånd givits för betalningen, får det avgöras med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet huruvida ränta ska löpa eller inte. Däremot fortsätter utredningen med ett nytt uttalande som kommer precis efter det ovan citerade. Där sägs det att i fall då anståndet givits genom ren passivitet, bör det anses att dröjsmålsränta trots allt ska löpa.Enligt förarbetena kan alltså anstånd givet av borgenären leda till olika resultat beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. Däremot är de tydliga med att dröjsmålsränta generellt ska löpa om anståndet endast givits genom att borgenären förhållit sig rent passiv och alltså inte aktivt krävt betalning.Bedömningen i detta fallJag förstår det som att borgenären i detta fall, den utlånande sambon, har förhållit sig passiv och alltså inte aktivt krävt betalning. Detta skulle kunna tala för att man bör tillämpa utredningens uppfattning i förarbetet om att dröjsmålsränta i ett sådant fall ska löpa. Det kan dock med starka skäl argumenteras för att uppfattningen i förarbetena inte är tillämplig på detta fall.Utgångspunkterna i förarbetet som jag citerat ovan är att räntelagen oftast tillämpas i näringslivet och vid professionell kreditgivning. En av de vanligaste borgenärerna är banker och räntelagen tillämpas till absolut största del inom sådana affärsmässiga sammanhang. I detta fall har vi en helt annan situation som inte har behandlats i förarbetena och som inte har samma intressen som i en "vanlig" situation när exempelvis en bank lånat pengar till ett företag.En bedömning bör således göras för detta enskilda fall. Det som är viktigt är då omständigheterna i detta enskilda fall. Jag kan tänka mig flera argument för att gäldenären i detta fall inte ska behöva betala ränta.Samborna har per definition levt i ett parförhållande under så kallade äktenskapsliknande förhållanden. De har haft en förmodligen förhållandevis gemensam ekonomi av något slag (t.ex. gemensamma utgifter och kanske gemensamma tillgångar och besparingar). Under dessa omständigheter kan enligt min uppfattning argumenteras för att det viktigaste ändamålet med reglerna om dröjsmålsränta inte gör sig gällande lika starkt som annars, nämligen det att det ska förhindra att gäldenären ska undandra sig från att betala skulden.Vidare borde det i detta fall kunna argumenteras för att denna situation kan liknas vid att borgenären har medgivit anstånd både med betalningen och dröjsmålsränta. Detta borde kunna anses typiskt sett underförstått i en sådan här situation som är för handen då det råder en medveten konsensus mellan borgenären och gäldenären (som i detta fall är sambor) om att skulden inte är betald men borgenären inte kräver betalning.Bedömningen kan även påverkas om det till exempel är så att borgenären i detta fall har sagt något om att skulden inte behöver betalas på förfallodagen, eller att hen har godkänt och sagt att det är okej att den inte betalas eller betalades på förfallodagen. I så fall har hen inte ens förhållit sig helt passiv och det finns ännu starkare skäl till att dröjsmålsränta inte ska utgå. Ni bör alltså fundera på om det framkom något mellan samborna som kan ha utgjort ett aktivt givande av anstånd av borgenären och som talar för att dröjsmålsränta inte ska utgå.SammanfattningNu har jag gått igenom olika omständigheter som bör ha betydelse för bedömningen. Det bör återigen understrykas att det såvitt jag finner inte finns något klart svar på denna situation. Därmed kan jag tyvärr inte ge ett rakt svar. Enligt min uppfattning finns det skäl för att dröjsmålsränta ska utgå från och med datumet för dagen då skulden förföll till betalning, men även ännu starkare skäl emot att dröjsmålsränta ska utgå på detta sätt. Det är helt enkelt oklart vad som ska gälla i denna situation och det jag kunnat ge er är utgångspunkterna för bedömningen, så att ni ska få en uppfattning av hur ni ska tänka angående de juridiska aspekterna av situationen.Min rekommendation är att ni betalar huvudfordran på 500.000 så snart ni kan. Även om dröjsmålsränta inte skulle löpa från förfallodagen 2014 kan den i så fall börja löpa 30 dagar efter att borgenären krävt betalt enligt räntelagen 4 §.Vad beträffar räntan anser jag att ni först och främst bör konfrontera borgenären med att hans krav på ränta och eventuellt bestrida kravet om ni mot bakgrund av mitt svar anser att ni har rätt eller i varje fall goda chanser att vinna om ni skulle bli stämda.Om detta skulle tas till domstol rekommenderar jag att ni tar hjälp av en professionell jurist på Lawlines juristbyrå. Om det blir aktuellt och ni är intresserade av det kan ni kontakta mig på Joel.Herrault@Lawline.se. Ni kan även ställa eventuella följdfrågor till mitt svar på den adressen så svarar jag så fort jag har möjlighet.Med vänliga hälsningar,

Ansvar för att betala självrisk på grund av hundbett samt dröjsmålsränta

2018-08-30 i Dröjsmålsränta
FRÅGA |Hej. För ett år sedan blev jag hundbiten, allt gick genom försäkringen men jag var tvungen att betala självrisken själv, varpå sedan hundägaren skulle betala summan av självrisken till mig. Hundägaren jobbar på försäkringsbolaget jag har, och han själv har hand om skadestånd så han vet alla reglar. Saken är att han har fortfarande inte betalat min självrisk på 750kr, även om jag skrivit och påmint han. Kan jag ta ut en ränta eller så på dem där 750kr han skulle betalat till mig för ett år sedan, och isåfall hur mycket? Om han inte betalar ändå, kan jag som privatperson gå till kronofogden? Mvh
Christoffer Thorell |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Hundägare har så kallat strikt ansvar för sina hundar, vilket innebär att de är ansvariga för skador som hunden åsamkar. Detta gäller även om ägarna inte var vållande till skadan (19 § Lag om tillsyn över hundar och katter). I och med detta är han skyldig att ersätta dig för den skada du lidit på grund av hundbettet.Om det nu är så att du har använt någon av dina försäkringar för att återställa skadan, så är hundägaren skyldig dig pengar för självrisken.Du har möjlighet att ta ut ränta på beloppet som du anser att hundägaren är skyldig dig. Det är viktigt att du har något underlag för när du har velat ha betalningen och när hundägaren fick ta del av informationen att han är skyldig att betala dig något. Ränta är okej att ta ut efter 30 dagar från det att du ställt ett tydligt krav på betalning, (4 § Räntelagen).Vilken ränta du får ta ut framkommer av 6 § Räntelagen. Den skiljer sig något över tid, eftersom den påverkas av Riksbankens referensränta. Med utgångspunkt i tillägget på 8 procentenheter och referensräntan som den sett ut under det senaste året skulle du kunna ta ut en ränta på ca 7,5 %. Din sista fråga handlade om du som privatperson kan kontakta kronofogden och starta ett ärende där. Det går alldeles utmärkt. I ditt fall ska du ansöka om ett betalningsföreläggande.Information om betalningsföreläggande hittar du här. Blanketten för betalningsförläggande finns här.Hoppas att du fick svar på din fråga, och välkommen åter till Lawline.Med vänlig hälsning

Ränta vid bodelning

2018-06-25 i Dröjsmålsränta
FRÅGA |Hej !Har en fråga angående en bodelning där jag varit tvungen att stämma min före detta sambo då han godkänt och skrivit under en bodelning men sen inte betalt.Vad ligger räntan på ? Han ska betala bodelningen och ränta på den för tre år.Med vänlig hälsning
Julia Stenslund |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Baserat på den information som du lagt fram i din fråga så utgår jag från att den ränta som din exmake ska betala ska beräknas enligt Räntelagen. I ditt fall beräknas räntan enligt5 § Räntelagen, vilket innebär att den för varje år beräknas med en räntefot motsvarande för den tiden gällande referensräntan med tillägg för två procentenheter. Tex för år 2017 då referensräntan var – 0,5 så innebär detta en ränta om 1,5 %. Hoppas svaret var till hjälp och lycka till!

Hur stor påminnelseavgift på en faktura får en ideell förening ta?

2018-10-19 i Dröjsmålsränta
FRÅGA |Hej!Hur stor påminnelseavgift på en faktura får en ideell förening ta?(Idrottsförening)Med vänlig hälsning Daniel
Pontus Schenkel |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Frågan om när en borgenär har rätt att ta ut avgifter såsom påminnelseavgift, faktureringsavgift eller liknande, måste villkoras genom avtal. Vanligtvis villkoras dessa typer av avgifter i det ursprungliga avtalet, allmänna villkor eller orderbekräftelse vid köp. Avgiftens storlek grundar sig inte på fodringens belopp, utan snarare de extra kostnader som uppstår för borgenären om betalningen är försenad.Påminnelseavgiften får som högst vara 60 SEK (4 § lag (1981:739) om ersättning för inkassokostnader m.m.).Har du några fler frågor, eller vill du komma i kontakt med någon av våra jurister, är du varmt välkommen att återkomma!

Dröjsmålsräntan betalas från förfallodagen till och med den dag som skulden betalas

2018-09-09 i Dröjsmålsränta
FRÅGA |Skulden ska betala förfallodag den 14.08.2017 och är i x NOK enligt en executionstitel. Från vilket datum ska dröjsmålsränta enligt 6 § beräknas. Den 14.08 eller den 15.08.17?Betalning togs emot den 31.08.2018. Ska räntan räknas till den 31.08.2018 eller den 30.08.18?Av vilken anledning kan man inte räkna ränta på ränta när det gäller underhållsbidrag?
Louise Bergstrand |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!De bestämmelser som reglerar dröjsmålsränta finns i räntelagen. Reglerna som finns i räntelagen gäller förutsatt att parterna inte har avtalat något annat. Har parterna alltså avtalat om att dröjsmålsränta ska utgå från ett annat datum så gäller det.Dröjsmålsräntan ska betalas från förfallodagenEftersom det finns en bestämd förfallodag ska dröjsmålsräntan betalas från den avtalade förfallodagen, räntelag 3 § 1 st. Det innebär att dröjsmålsräntan ska betalas från och med 15.08.2017, dvs dagen efter förfallodagen. Dröjsmålsräntan ska betalas till och med den dagen som skulden betalas, vilket blir den 31.08.2018. Jag förstår tyvärr inte din fråga om underhållsbidrag. För att du ska kunna få ett svar på din fråga får du gärna utveckla vad du menar genom att ställa en ny fråga här. Jag hoppas att du har fått svar på dina andra frågor!Med vänliga hälsningar,

Vilken ersättning kan fås vid en näringsidkares betalningsdröjsmål?

2018-07-22 i Dröjsmålsränta
FRÅGA |Jag har skickat en faktura där det står på att om den betalas sent så debiteras dom enligt räntelagen. Det har gått 50 dagar sen den skickades ut, alltså 20 dagar försenat, och jag undrar vad procenten är enligt räntelagen för förseningsavgift är? Jag skickade en faktura från min enskilda firma för ett musikuppträdande på ett företag.
Joar Lindén |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!1. Min utgångspunkt i svaretEftersom du har agerat i eget näringsändamål så har du såsom näringsidkare utfört ett musikaliskt uppträdande för ett företag mot viss kostnad. En faktura skickades till företaget och antingen avtalades förfallodatum infalla efter 30 dagar, eller så avtalades inget särskilt förfallodatum. Det har nu passerat 50 dagar, vilket försätter företaget i 20 dagars dröjsmål. Frågan som jag kommer besvara är vilka ersättningsmöjligheter som du har till följd av betalningsdröjsmålet.2. Vilken ersättning har jag möjlighet att få vid betalningsdröjsmål?2.1 DröjsmålsräntaJag förutsätter att inget specifikt har avtalats kring dröjsmålsränta och att således räntelagens (ränteL) räntesatser ska tillämpas. Dröjsmålsränta utgår från avtalad förfallodag (3 § ränteL) eller från den dag som infaller 30 dagar efter räkning har avsänts (4 § ränteL). Ordet "från" innebär att räntan börjar löpa dagen efter, annars anges "från och med". Räntesatsen räknas per år och utgörs av referensräntan adderad med 8 procentenheter, det vill säga för närvarande totalt 7,5 procent då referensräntan är -0,5 procent (6 § ränteL). Referensräntan är den ränta som riksbanken fastställer varje kalenderhalvår, även kallad reporänta (9 § ränteL). För 20 dagars dröjsmål blir således räntan 0.075/(365/20), det vill säga årsräntan dividerat med den andel av ett år som dröjsmålet utgör. För en faktura på 1000 kronor skulle således beloppet med dröjsmålsränta bli 1000*(0.075/(365/20)+1) = 1004,11 kronor. Kronofogden har ett formulär för beräkning här.2.2 Ersättning för inkassokostnader - om inte förseningsersättning begärs (se rubrik 2.3)Detta avsnitt (2.2) är någorlunda överkurs och det som du främst har användning av framförs i avsnitt 2.3. Ersättning för inkassokostnader kan dock bli aktuellt om betalningsdröjsmålet fortgår och du exempelvis sänder flertalet betalningspåminnelser.Du har rätt till ersättning för betalningspåminnelse såvida detta har avtalats senast vid skuldens uppkomst, om så inte har avtalats utgår dock denna ersättningsrätt (2 § lagen om ersättning för inkassokostnader m.m, hädanefter LEI). Ersättning för betalningspåminnelse är 60 kronor (4 § andra stycket 1 p. LEI).Härutöver har du rätt till ersättning för kravbrev samt upprättande av fullständig ammorteringsplan. Sistnämnda torde inte komma i fråga här, men vid intresse ersätts det med 170 kronor (4 § andra stycket 3p. LEI). Det förstnämnda däremot, ersättning för kravbrev, kan bli aktuellt förutsatt att kravet innehåller tydliga uppgifter om borgenärens namn och om det förhållande som fordringen grundar sig på (5 § första stycket inkassolagen). Var för sig ska i kravbrevet anges vad som fordras i kapital, ränta och ersättning för kostnader. Angående ränta ska anges räntesatsen, kapitalbeloppet som ligger till grund för ränteberäkning samt beloppet av upplupen ränta (5 § andra stycket inkassolagen). Ersättning för sådant kravbrev är 180 kronor (4 § andra stycket 2 p. LEI). Kravbrev måste framställas och överlåtas skriftligt till den betalningsskyldige (5 § första stycket inkassolagen). 2.3 Kan jag få förseningsersättning och med hur mycket?I förhållanden mellan två näringsidkare föreligger numera en möjlighet att utfå så kallad förseningsersättning om 450 kr (4 a § LEI), Denna ersättning innefattar ersättning för inkassokostnader innebärandes att sådan ersättning enbart utgår till den del den skulle överstiga förseningsersättningen (5 § andra stycket LEI). Fördelen är att denna ersättning kan avkrävas även om det inte har avtalats att det kan komma ifråga vid betalningsdröjsmål. Dröjsmålsränta kan utgå även på förseningsersättningen om den inte betalas inom 30 dagar från att kravet avsändes. Detta är således ett föredraget vis framför de mer krångliga ersättningarna för inkassokostnader.3. SammanfattningDu har rätt till dröjsmålsersättning från förfallodagen eller den dag som infaller 30 dagar efter fakturan avsändes (3 respektive 4 § ränteL). Räntan beräknas årligen och är för närvarande 7,5%. Härutöver rekommenderar jag att du inkluderar en förseningsersättning om 450 kronor, eftersom det angår en betalning mellan två näringsidkare (4 a § LEI). Om man utgår från exemplet om en faktura på 1000 kronor har du således rätt till 1454,11 kronor efter 20 dagars dröjsmål. Ange tydligt vad samtliga extrakostnader grundas i för att undvika eventuell onödig motsträvighet.Vänlig hälsning,

Behöver dröjsmålsränta betalas om inte avbetalningsplan följs?

2018-06-10 i Dröjsmålsränta
FRÅGA |Hej Har ett lån av privatperson och inte sköt avbetslingsplanen . Kan personen ta ränta från när jag inte betalat?
Axel Bellander |Hej Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Då din fråga handlar om ränta på en skuld blir Räntelagen tillämplig (RL), se 1 § RL. Lagen är dock dispositiv vilket innebär att om ni avtalat något om räntan så gäller det ni har avtalat i första hand. Om ni däremot inte har avtalat något kring räntan blir istället RL tillämplig. Eftersom det finns en avtalad avbetalningsplan som du inte följt är huvudregeln att personen som har fordran på dig (borgenären) har rätt att kräva dröjsmålsränta från dagen då du skulle ha betalat, se 3 § RL. Dröjsmålsräntan är den gällande referensräntan (-0,5 idag) plus 8 procentenheter och beräknas för ett år, se 6 § RL. I nuläget ligger alltså den gällande dröjsmålsräntan på 7,5%. Om du inte betalat på grund av en omständighet som du inte kunnat råda över som exempelvis sjukdom, arbetslöshet eller liknande och skulle det med hänsyn till detta anses oskäligt för dig att betala ränta, kan räntan jämkas, se 8 § RL. Detta sker dock endast i undantagsfall. Sammanfattningsvis så har hen rätt att kräva dig på dröjsmålsränta på den del av betalningen som du är i dröjsmål med förutsatt att ni inte avtalat något annat. Om det föreligger särskilda omständigheter kan räntan jämkas men annars är du tvungen att betala. Vänliga hälsningar