Hur beräknar man ränta enligt 6 § räntelagen?

2019-08-29 i Dröjsmålsränta
FRÅGA |Hej, Jag är målsägande i ett domstolsbeslut som lyder så här: D ska betala skadestånd till S med 5000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 räntelagen (1975:635) från den 6 februari 2018 tills dess att betalning sker.Så frågan är hur mycket blir räntan blir fram tills idag 2019 08 16. Tack för svar
Sam Naderi |Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!AllmäntRänta enligt 6 § räntelagen (även kallad dröjsmålsränta), räknas ut genom att addera riksbankens referensränta med 8 procentenheter. Då riksbankens referensränta kan komma att ändras var 6:e månad måste man ta hänsyn till detta i sin beräkning. Kronofogdens verktyg för beräkning av räntaFör att enkelt räkna ut ränta kan man använda sig av ett ränteberäkningsverktyg som går att finna på kronofogdens hemsida. Under belopp fyller du i 5 000 kr, under ränta fyller du i 8 % och slutligen fyller du i dem aktuella datumen. Innan du trycker på beräkna ska du välja vanlig ränta och att hänsyn ska tas till diskonto- referensränteändringar.Genom att göra detta fick jag ett räntebelopp om 575 kr. Jag hoppas du fick svar på din fråga!Med vänlig hälsning

Hur beräknar man ränta enligt 6 § Räntelagen?

2019-06-10 i Dröjsmålsränta
FRÅGA |Ränta enligt 6§ räntelagen på summa 1 550 000 kronor från 2010 - september?Tacksam för svar.
Nicolas Kitzler |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Enligt 6 § räntelagen räknas räntan, också kallad dröjsmålsänta, ut genom att man adderar Riksbankens referensränta (se 9 § Räntelag) med 8 procentenheter. Till exempel var referensräntan 1 januari 2019 -0,5 procent. Genom addition av 8 procentenheter blir den årliga räntan 7,5 procent, se Riksbanknens hemsida. Räntan ska dock beräknas för referensräntan för varje kalenderhalvår sedan skulden förfallit, vilket innebär att man måste känna till referensräntan för varje kalenderhalvår som man kräver ränta för och räkna in dessa. Det finns en funktion på Kronofogdens hemsida där man enkelt kan räkna ut räntan, se här. Fyll i 1550000 under "belopp" och under "ränta %" skriver du 8 (procentenheter). Sedan skriver du in datumen och slutligen klickar du i "vanlig ränta" och "hänsyn ska tas till diskonto-/referensränteändringar". Genom att göra ovanstående får du fram vad räntebeloppet samt totalbeloppet blir. Just nu verkar Kronofogdens sida inte fungera, varför jag rekommenderar dig att avvakta och sedan utföra beräkningen via samma tjänst. Med vänlig hälsning,

Får en näringsidkare ta ut ränta på en påminnelseavgift i förhållande till en konsument?

2018-12-31 i Dröjsmålsränta
FRÅGA |Hej,Får en näringsidkare ta ut ränta på en påminnelseavgift i förhållande till en konsument?
Sandra Lundin |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Eftersom din fråga rör ränta på påminnelseavgift finns tillämpliga regler i räntelagen (RL) och i lagen om ersättning för inkassokostnader m.m. Vad är avtalat? En näringsidkare har rätt att avtala med en konsument både om existensen och storleken på eventuell påminnelseavgift och ränta som ska gälla för dröjsmål av betalning. Påminnelseavgiften får vara högst 60 kr. (4§ lagen om ersättning för inkassokostnader m.m) Om ingenting är avtalat om ränta så gäller räntelagens regler. (1§ RL) Får näringsidkaren ta ränta på påminnelseavgiften? Om inget är avtalat om ränta så måste näringsidkaren informera konsumenten minst 30 dagar i förtid om att dröjsmålsränta kommer tas ut. Har konsumenten inte informerats på första fakturan att dröjsmålsränta kommer tas ut måste näringsidkaren informera på påminnelsefakturan om att dröjsmålsränta kommer tas ut. Dröjsmålsräntan beräknas då 30 dagar från och med påminnelsefakturan skickats ut. Sammanfattningsvis En näringsidkare har rätt att ta ut ränta på en påminnelseavgift. Näringsidkaren måste dock informera konsumenten om att en dröjsmålsränta kommer tas ut senast 30 dagar innan det sker. Är ingenting avtalat om räntans storlek så gäller reglerna i räntelagen. Hoppas du känner att du fått svar på din fråga annars är du välkommen att ställe en ny fråga till oss.

Hur stor påminnelseavgift på en faktura får en ideell förening ta?

2018-10-19 i Dröjsmålsränta
FRÅGA |Hej!Hur stor påminnelseavgift på en faktura får en ideell förening ta?(Idrottsförening)Med vänlig hälsning Daniel
Pontus Schenkel |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Frågan om när en borgenär har rätt att ta ut avgifter såsom påminnelseavgift, faktureringsavgift eller liknande, måste villkoras genom avtal. Vanligtvis villkoras dessa typer av avgifter i det ursprungliga avtalet, allmänna villkor eller orderbekräftelse vid köp. Avgiftens storlek grundar sig inte på fodringens belopp, utan snarare de extra kostnader som uppstår för borgenären om betalningen är försenad.Påminnelseavgiften får som högst vara 60 SEK (4 § lag (1981:739) om ersättning för inkassokostnader m.m.).Har du några fler frågor, eller vill du komma i kontakt med någon av våra jurister, är du varmt välkommen att återkomma!

Vad gäller vid sena betalningar?

2019-07-29 i Dröjsmålsränta
FRÅGA |Tingsrätten stadfäster följande mellan parterna träffad förlikning.xx ska senast den 26 april 2019 till xx betala, i ett förallt, 17 000 kr. För det fall att betalning inte sker i rätt tid ska xxomedelbart betala yrkat kapitalbelopp om 35 650 kr till xxOm jag får pengarna senare 29 april på mitt konto vad gäller då
André Blomquist |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Jag uppfattar din fråga som att det föreligger en förlikning som säger att du har rätt att erhålla ett större belopp om betalning inte sker i rätt tid. Det finns ingen lag som reglerar specifikt den företeelsen du beskriver men däremot kan det vara aktuellt med dröjsmålsränta för det fallet du yrkat på detta innan samt att betalningstiden är försutten (3-4 § Räntelagen). Hoppas du fått svar på din fråga, Mvh

Kumulativ ränta

2019-05-01 i Dröjsmålsränta
FRÅGA |Om man har en skuld och måste betala ränta på skuldbeloppet är det tillåtet att räkna ränta på ränta för skuldbeloppet?
Megi Xukthi |Hej,Tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!Om inget annat anges i skuldebrevet blir räntelagen aktuellt. Det finns inget förbud i räntelagen från att räntan beräknas kumulativt, alltså ränta på ränta. Parterna kan dock i skuldebrevet avtala om att räntan ska beräknas utifrån ursprungsbeloppet vid varje betalning. Om parterna inte har avtalet om det i skuldebrevet, tolkas räntelagen analogt och då ska en kumulativ ränta tillämpas. Sammanfattningsvis innebär vad som ovan sagts att enligt räntelagen tillämpas en kumulativ ränta (ränta på ränta) såvida parterna inte har avtalat om annat i skuldebrevet. Med vänliga hälsningar,

Har jag rätt till dröjsmålsränta för försenad löneutbetalning?

2018-11-06 i Dröjsmålsränta
FRÅGA |Hej .har man rätt att kreva dröjsmål ränta för utebliven lön mellan fem till 20 dagar varje månad i snart ett år arbetsgivaren er bunden till kollektivavtal
Jonna Johansson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Regler om ränta och dröjsmålsränta finns stadgade i räntelagen (RL) som är tillämplig lag för din fråga. När har man rätt till dröjsmålsränta?Obetald lön utgör en penningfordran som du har på din arbetsgivare. Räntelagen gäller så länge inte annat finns avtalat mellan dig och din arbetsgivare (1 § RL). Huvudregeln är att dröjsmålsränta utgår efter förfallodagen av fordran (2 § RL). Om det i avtal finns bestämt att lönen ska betalas ut viss dag varje månad men utbetalningen inte görs på den dagen har du rätt till dröjsmålsränta efter förfallodagen fram till den dagen då lönen faktiskt utbetalas (3 § RL). SammanfattningDu har rätt till dröjsmålsränta på försenad löneutbetalning efter förfallodagen om utbetalningsdagen är en given dag varje månad och detta är avtalat. Jag utgår från att så är fallet, och då har du rätt till dröjsmålsränta. Jag hoppas du fick svar på din fråga!Med vänliga hälsningar

Ska dröjsmålsränta löpa från förfallodagen trots att borgenären, som var min sambo, förhöll sig helt passiv och inte krävde betalt och dröjsmålsränta förrän 4 år senare när vi bröt upp?

2018-10-03 i Dröjsmålsränta
FRÅGA |Hej,En revers på 500.000 förföll till betalningen 2014. Denna avsåg skuld mellan sambon. Utlånaren krävde inte att skulden skulle betalas då reversen förföll till betalning, utan agerade som om Reversen hade längre löptid. Nu 2018 då paret går skilda vägar kräver utlånaren att skulden skall betals men också att ränta skall utgå sedan förfallodatumet.Inget avtal har ingåtts om någon ränta efter det att reversen förfaller om skulden inte betalades. Utlånaren har varit helt passiv.Frågan är nu: Vad gäller? Går det att kräva ränta i efterhand? Vad kan tingsrätten döma om man kommer mvh
Joel Herrault |Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Denna fråga regleras helt utifrån räntelagen (RänteL).Först och främst vill jag klargöra betydelsen av vissa för denna fråga centrala juridiska begrepp. De kan vara bra att ha koll på då jag kommer att använda dem i mitt svar och i fall ni själva ska göra viss efterforskning inom detta område kommer ni utan tvekan stöta på dessa begrepp, då de är helt centrala för detta rättsområde.Gäldenär: den som är skyldig borgenären pengar.Borgenär: Den som har en fordran på gäldenären.Fordran: Ett krav på att få någonting, i detta fall pengar.Jag utgår i mitt svar från att du är den betalningsskyldige eller ställer frågan för dennas skull.Enligt räntelagen 3 § gäller att ränta löper från och med förfallodagen om den är bestämd i förtid. Dröjsmålsränta gäller även om det, som i detta fall, inte är avtalat. Detta innebär att dröjsmålsränta normalt sätt ska börja löpa från den dag som är angiven för betalning. Det finns dock undantag från det här. Jag ska förklara detta senare nedan.Varför finns ränta?Ränta finns till för att man som gäldenär (betalningsskyldig) inte ska kunna vägra betalning eller undvika betalning hur länge som helst utan att få någon typ av nackdel för det. Det finns exempelvis inget straff för att inte betala skulder i Sverige, då det inte är en brottslig handling. I stället löses detta problem med att om man inte betalar kommer det att bli dyrare och borgenären (utlånaren) kommer förr eller senare att kunna kräva in betalningen om gäldenären har pengar (exempelvis genom att begära utmätning).Detta innebär dock att det finns ett specifikt ändamål med ränta och specifika skyddsintressen. Det handlar alltså framför allt om att skydda borgenären (utlånaren) på så sätt att hen ska kunna räkna med att få betalt i tid och annars få extra tillägg för besväret. Det går inte att ignorera detta ändamål och det kan bli särskilt viktigt att lyfta i detta fall då det kan ifrågasättas om användandet av ränta i detta fall är ändamålsenligt. Jag kommer att återkomma till detta längre fram.Vad gäller i ert fall?HuvudregelnSom sagt är alltså huvudregeln att ränta ska börja löpa från dagen då skulden förfallit till betalning. När ränta ska betalas räknas den ut på följande vis. Enligt räntelagen 6 § ska räntan beräknas på så sätt att man tar referensräntan (som beslutas av riksbanken och finns på deras hemsida) adderat med 8 procentenheter. Räntan gäller då för ett helt år. I ert fall skulle det därmed kunna se ut som följande.Om vi säger att referensräntan varit 0 hela tiden mellan 2014 och 2018, och skulden förföll till betalning den 1 januari 2018, görs uträkningen på så sätt att man multiplicerar huvudfordran 500.000 med räntan upphöjt med antalet år som räntan löpt på. 500.00 x (1.08^(4)) = cirka 680.000. Summan blir alltså avsevärt högre med tillägg av räntan.UndantagEtt undantag kan göras från att ränta ska börja löpa, i detta fall, när borgenären ger gäldenären anstånd på betalningen. Med det menas att ränta kan undantas om borgenären givit anstånd, alltså beviljat uppskov, för gäldenären att betala tillbaka skulden. Detta är dock en situation som inte ges ett klart svar i lagen, och som jag såvitt finner inte besvarats av någon tydlig praxis och inte heller berörs särskilt djupt i förarbetena till lagen. I lagförarbetena behandlas frågan om hur givande av anstånd ska påverka räntan i princip i ett stycke, som citeras här (SOU 1975:28 s. 104)."Större svårighet bereder en annan fråga, nämligen om anstånd från borgenärens sida skall medföra, att ränta inte utgår under den tid som anståndet gäller. Uppenbarligen kan — där ränta skulle ha utgått ifall anstånd inte hade beviljats — ett av borgenären medgivet anstånd ha såväl den innebörden att denne avstår från ränta under anståndstiden som den motsatta innebörden. Det blir alltså närmast en tolkningsfråga, vilken innebörd som i ett särskilt fall skall tilläggas anståndet. Utredningen anser sig böra avstå från att föreslå någon bestämd regel, som skall gälla när annat inte framgår av borgenärens förklaring. Omständigheterna kan vara alltför olika."Utredningens slutsats är således att i sådana fall där anstånd givits för betalningen, får det avgöras med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet huruvida ränta ska löpa eller inte. Däremot fortsätter utredningen med ett nytt uttalande som kommer precis efter det ovan citerade. Där sägs det att i fall då anståndet givits genom ren passivitet, bör det anses att dröjsmålsränta trots allt ska löpa.Enligt förarbetena kan alltså anstånd givet av borgenären leda till olika resultat beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. Däremot är de tydliga med att dröjsmålsränta generellt ska löpa om anståndet endast givits genom att borgenären förhållit sig rent passiv och alltså inte aktivt krävt betalning.Bedömningen i detta fallJag förstår det som att borgenären i detta fall, den utlånande sambon, har förhållit sig passiv och alltså inte aktivt krävt betalning. Detta skulle kunna tala för att man bör tillämpa utredningens uppfattning i förarbetet om att dröjsmålsränta i ett sådant fall ska löpa. Det kan dock med starka skäl argumenteras för att uppfattningen i förarbetena inte är tillämplig på detta fall.Utgångspunkterna i förarbetet som jag citerat ovan är att räntelagen oftast tillämpas i näringslivet och vid professionell kreditgivning. En av de vanligaste borgenärerna är banker och räntelagen tillämpas till absolut största del inom sådana affärsmässiga sammanhang. I detta fall har vi en helt annan situation som inte har behandlats i förarbetena och som inte har samma intressen som i en "vanlig" situation när exempelvis en bank lånat pengar till ett företag.En bedömning bör således göras för detta enskilda fall. Det som är viktigt är då omständigheterna i detta enskilda fall. Jag kan tänka mig flera argument för att gäldenären i detta fall inte ska behöva betala ränta.Samborna har per definition levt i ett parförhållande under så kallade äktenskapsliknande förhållanden. De har haft en förmodligen förhållandevis gemensam ekonomi av något slag (t.ex. gemensamma utgifter och kanske gemensamma tillgångar och besparingar). Under dessa omständigheter kan enligt min uppfattning argumenteras för att det viktigaste ändamålet med reglerna om dröjsmålsränta inte gör sig gällande lika starkt som annars, nämligen det att det ska förhindra att gäldenären ska undandra sig från att betala skulden.Vidare borde det i detta fall kunna argumenteras för att denna situation kan liknas vid att borgenären har medgivit anstånd både med betalningen och dröjsmålsränta. Detta borde kunna anses typiskt sett underförstått i en sådan här situation som är för handen då det råder en medveten konsensus mellan borgenären och gäldenären (som i detta fall är sambor) om att skulden inte är betald men borgenären inte kräver betalning.Bedömningen kan även påverkas om det till exempel är så att borgenären i detta fall har sagt något om att skulden inte behöver betalas på förfallodagen, eller att hen har godkänt och sagt att det är okej att den inte betalas eller betalades på förfallodagen. I så fall har hen inte ens förhållit sig helt passiv och det finns ännu starkare skäl till att dröjsmålsränta inte ska utgå. Ni bör alltså fundera på om det framkom något mellan samborna som kan ha utgjort ett aktivt givande av anstånd av borgenären och som talar för att dröjsmålsränta inte ska utgå.SammanfattningNu har jag gått igenom olika omständigheter som bör ha betydelse för bedömningen. Det bör återigen understrykas att det såvitt jag finner inte finns något klart svar på denna situation. Därmed kan jag tyvärr inte ge ett rakt svar. Enligt min uppfattning finns det skäl för att dröjsmålsränta ska utgå från och med datumet för dagen då skulden förföll till betalning, men även ännu starkare skäl emot att dröjsmålsränta ska utgå på detta sätt. Det är helt enkelt oklart vad som ska gälla i denna situation och det jag kunnat ge er är utgångspunkterna för bedömningen, så att ni ska få en uppfattning av hur ni ska tänka angående de juridiska aspekterna av situationen.Min rekommendation är att ni betalar huvudfordran på 500.000 så snart ni kan. Även om dröjsmålsränta inte skulle löpa från förfallodagen 2014 kan den i så fall börja löpa 30 dagar efter att borgenären krävt betalt enligt räntelagen 4 §.Vad beträffar räntan anser jag att ni först och främst bör konfrontera borgenären med att hans krav på ränta och eventuellt bestrida kravet om ni mot bakgrund av mitt svar anser att ni har rätt eller i varje fall goda chanser att vinna om ni skulle bli stämda.Om detta skulle tas till domstol rekommenderar jag att ni tar hjälp av en professionell jurist på Lawlines juristbyrå. Om det blir aktuellt och ni är intresserade av det kan ni kontakta mig på Joel.Herrault@Lawline.se. Ni kan även ställa eventuella följdfrågor till mitt svar på den adressen så svarar jag så fort jag har möjlighet.Med vänliga hälsningar,