Försäljning av knivar och åldersgränser

2020-06-09 i STRAFFRÄTT
FRÅGA |HejAngående knivlagen. Jag tillverkar som hobby knivar lite då och då.. Som lite utmaning hade jag tänkt göra en stilett.Om jag nu ska sälja etiketten så är min tolkning att du får ej överlåta eller saluhålla till personer under 21. Över 21 får du överlåta och saluhålla?
Linnéa Lind |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Det framgår lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål (knivlagen) vilka krav som gäller för överlåtelse och försäljning av knivar och andra farliga föremål. Försäljning av knivarKnogjärn, kaststjärnor eller andra sådana föremål som är särskilt ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa samt springstiletter eller springknivar får inte överlåtas till personer under 21 år eller saluhållas (2 §). Med saluhållande avses att bjuda ut varan till försäljning, till exempel genom annonsering eller exponering i skyltfönster.Bestämmelsen innebär att det är förbjudet att sälja alla typer föremål som listas samt andra liknande föremål. Utöver detta är det förbjudet att överlåta, till exempel ge eller skicka föremålen, till personer under 21 år.Din verksamhetJag har förstått din fråga som att det rör en springstilett. Om jag har missförstått din fråga är du varmt välkommen att återkomma genom en ny fråga med ytterligare upplysningar om föremålet. För dig innebär detta att du inte får bjuda ut stiletten till försäljning. Det är alltså inte avgörande om en eventuell köpare är över 21 år. Inför framtiden kan det därför vara bra att vara uppmärksam på vilken typ av föremål du utbjuder till försäljning. Hoppas att du fick svar på din fråga! Med vänlig hälsning,

Misstanke om brott inom LSS

2020-05-17 i STRAFFRÄTT
FRÅGA |Hej jag jobbar inom LSS på ett kommunalt gruppboende. Vi har en situation där en brukare far illa av sin kärleksrelation genom psykisk och fysisk misshandel (vi har sett detta ske) och även sett underförstådda antydningar på sexuellt tvång och dylika övergrepp - vilket lett till svår ångest och självskadebeteende. Personerna bor på olika gruppbostäder.Vi har bett om att få polisanmäla detta då det pågått i över ett års tid, minst. Kommunen säger att vi inte har rätt att anmäla dessa brott om vi inte med säkerhet kan säga att straffskalan ligger på minst 1 år för annars riskerar vi att bli anmälda för sekretessbrott. Vi känner oss låsta och övergivna då vi inte kan få ett slut på relationen och där vi även har stöd från föräldrarna till vår brukare att detta måste få ett slut. Varför är det så att när det kommer till funktionsvarierade människor så blir det svårare at anmäla missförhållanden om man som arbetare blir vittne till detta fast vi å andra sidan har en anmälinsskyldighet? Det är min känsla iaf. Jag söker tips på hur vi kan gå tillväga och hur vi ska tänka.
Linnéa Lind |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Till att börja med vill jag be om ursäkt för att svar på din fråga dröjt. Jag kommer inledningsvis förklara varför din arbetsgivare sagt att ni bara ska anmäla det som inträffat om ni med säkerhet kan säga att straffskalan ligger på minst ett år. Därefter kommer jag att ge dig råd om hur ni kan hantera situationen.SekretessSekretess regleras i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) (OSL). Det kan här konstateras att arbete inom lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) är sekretessbelagt (26 kap 1 och 4 §§ OSL). Sekretessen hindrar dock inte att uppgift lämnas till Polismyndigheten när det finns misstanke om vissa brott (10 kap 19–23 §§ OSL). Med utgångspunkt i att personen som blivit utsatt för gärningarna är över 18 år är det dessvärre är bara 23 § som bör vara tillämplig i ditt fall. Uppgifterna kan med stöd av 23 § lämnas om misstanken angår brott där det lindrigaste föreskrivna straffet är ett år eller försök till brott där det lindrigaste föreskrivna straffet är 2 år. Det lindrigaste straffet ska alltså vara straffminimum. Om straffminimum inte framgår av lagtexten för ett brott gäller fängelse 14 dagar (26 kap 1 § BrB).I ditt fall innebär detta att det finns begränsade möjligheter för dig att anmäla det inträffade. De mest relevanta brottet i förhållande till omständigheterna som också uppfyller kraven i OSL är våldtäkt (6 kap 1 § BrB) och grov misshandel (3 kap 6 § BrB). I ditt fall är det svårt att utifrån de givna omständigheterna avgöra om det kan vara fråga om de här brotten. I förarbetena till lagen har det framhållits att personalen i osäkra fall bör rådgöra med polis eller åklagare genom att redogöra för omständigheterna i avidentifierad form, innan personalen tar ställning till om förutsättningar för ett sekretessgenombrott föreligger eller inte (Se prop. 2005/06:161 s. 103). Jag skulle därför råda dig till att höra av dig till polisen och redogöra för omständigheterna i avidentifierad form, istället för att låta arbetsgivaren göra den juridiska bedömningen.Alternativa lösningarDu nämner i frågan att föräldrarna har kännedom om de inträffade gärningarna och skadorna. Om föräldrarna inte omfattas av sekretess kan de anmäla brotten. I ett sådant fall kan en anmälan om till exempel fridskränkning aktualiseras (4 kap 4a § BrB). Fridskränkning kan innefatta våld eller kränkningar av sexuell natur om var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet och gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla. Här ställs också lägre krav avseende precisering av specifika gärningstillfällen. Med detta sagt vill jag inte konstatera att det är frågan om just en fridskränkning, men ändå klargöra att det är en relevant brottsrubricering.SammanfattningSammanfattningsvis skulle jag råda dig till att rådgöra med polis eller åklagare. Det bör också vara möjligt att låta föräldrarna, om de inte hindras av sekretess, anmäla de tidigare begångna gärningarna. Jag beklagar verkligen det inträffade och hoppas att svaret kan vara till hjälp.Med vänlig hälsning