Måste en vårdnadshavare gå med på krav om umgänge från den andra föräldern?

2019-11-19 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Hej!Jag har en dotter som är 7 år. Jag har ensamvårdnad sedan 2 år sedan efter en lång utdragen rättegång. Jag och min dotter har skyddade uppgifter efter det eftersom han misshandlade mig både fysiskt och psykiskt i många år. Han har levt ett kriminellt liv med allvarliga missbruksproblem. Nu har han hört av sig via mejl och vill ha ett umgänge med barnet. Han påstår att han varit drogfri sedan ett år tillbaka. Jag är fortfarande livrädd för honom men undrar såklart om jag har en skyldighet att gå med på ett umgänge. Har han rätt att kräva det?
Henrik Österström |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Personlig skyldighet att gå med på umgänge?Det stadgas förvisso att barnets föräldrar, och särskilt vårdnadshavaren, har ett ansvar att tillgodose barnets behov av umgänge med båda sina föräldrar (6 kap. 15 § andra stycket föräldrabalken (FB)). Ansvaret är dock ej kopplat till några direkta påföljder om det ej efterlevs. Det kan dock ligga en förälder till last vid en vårdnadstvist om vederbörande aktivt motarbetat barnets rätt till umgänge med båda sin föräldrar, så kallat umgängessabotage, om det inte kan anses motiverat. Du har alltså ingen direkt personlig skyldighet att medge umgänge.Barnets lagstadgade umgängesrättAv föräldrabalken följer att umgängesrätten är barnets rätt till umgänge med båda sin föräldrar (6 kap. 15 § första stycket FB). En förälder kan för talan om umgängesrätt hos domstolen (6 kap. 15 a § första stycket FB). Alternativt kan ni som föräldrar själva genom skriftligt avtal komma överens om viss umgängesrätt, på godkännande av socialnämnden (6 kap. 15 a § tredje stycket FB).Utgångspunkten vid bedömningen om beviljande av umgängesrätt är att det ska ligga i linje med barnets bästa, varvid det särskilt ska beaktas risken för att barnet eller annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller fara illa samt barnets egna vilja med hänsyn till dess ålder och mognad (6 kap. 2 a § FB). Det är fråga om en helhetsbedömningen utifrån det enskilda fallet om umgänge är bäst för barnet. Även om det anses föreligga en risk för att barnet far illa, kan umgänge ändå bli aktuellt om risken anses kunna avvärjas genom att umgänget sker under närvarande av ett så kallat umgängesstöd (6 kap. 15 c § FB, se även rättsfallet NJA 2003 s. 372).SammanfattningDu har alltså inte direkt personlig skyldighet att gå med på ett krav om umgänge. Som nämnts ovan kan dock ogrundat nekande till umgänge utgöra umgängessabotage som kan påverka bedömningen av vårdnadsfrågan i en eventuell framtida vårdnadstvist. Däremot kan rätten besluta om umgängesrätt om han väcker talan i domstol om umgänge, varvid bedömningen görs utifrån vad som är barnets bästa, dvs. en avvägning av barnets behov av kontakt med båda sin föräldrar och de relevanta riskerna som talar emot. Även om det föreligger en viss risk, kan umgänge ändå beviljas under begränsade former om begränsningen kan anses förta risken.Jag hoppas att du har funnit mitt svar behjälpligt och lycka till!Med vänlig hälsning

Kan jag gå till domstol för att få tillbaka vårdnaden över mitt barn?

2019-11-05 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Hej!Vi fick barn nu för 5 månader sedan och vi har satt hela vårdnaden på mamman av ekonomiska skäl. Min fråga är nu, om vi skulle skiljas i framtiden skulle jag då kunna ta tillbaka min del av vårdnaden via domstol om det nu skulle gå så långt?Vi bor tillsammans men är skriven på min lägenhet som jag hyr ut i andrahand.Tack för svar,
Josefine Bågholt |Hej, och tack för att du vänder till oss på Lawline med din fråga!Den lag som vi kommer behöva titta i för att finna svaret på din fråga är föräldrabalken (FB). Utgångspunkten i vårdnadsfrågor är att det alltid går att ändra på vem eller vilka som har rätt till vårdnaden över ett barn. Anledningen till utgångspunkten är för att omständigheter förändras och barnets bästa alltid är det som är avgörande för vårdnaden (6 kap. 2a§ FB). Det gör att i vissa fall där omständigheterna förändras av olika anledningar kan vårdnaden behöva ändras för att kunna tillgodose barnets bästa. Kan du ta tillbaka vårdnaden genom att gå till domstol?Du som förälder har rätt till att gå till domstolen om du vill få tillbaka din del av vårdnaden. Frågor om ändring i vården skall alltid prövas om en av föräldrarna eller båda väcker denna talan (6 kap. 5§ 3 stycket FB). Du kan på så sätt väcka talan om att du vill ha din del till vårdnaden över ditt barn i domstolen, vanligtvis tingsrätten. Domstolen skall på din talan besluta om vårdnaden skall ges gemensamt till er båda eller om de endast anser att vårdnaden borde gå till någon av er (6 kap. 5§ 1 stycket FB). Vid denna bedömning skall domstolen ta hänsyn till barnets bästa (6 kap. 2a§ FB). De skall även ta hänsyn till er förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet, och om ni vill ha gemensam vårdnad eller inte (6 kap. 5§ 2 stycket FB). Ifall ingen av er anser att ni vill ha gemensam vårdnad får inte rätten besluta om gemensam vårdnad, detta gäller dock inte om endast en av er inte vill ha gemensam vårdnad. Andra möjligheter än domstol:Det finns även en annan möjlighet att få tillbaka din del av vårdnaden över ditt barn. Skulle du och mamman till barnet skriva ett skriftligt avtal om att ni skall ha gemensam vårdnad och om kommunens socialnämnd godkänner avtalet så kommer vårdnaden bli gemensam (6 kap. 6§ 1 stycket FB).En ändring från en ensam vårdnadshavare till gemensam vårdnad skall som utgångspunkt alltid beviljas av den kommunala socialnämnden. Det enda undantaget från den nyss nämnda utgångspunkten är om det är uppenbart att den gemensamma vårdnaden är oförenligt med barnets bästa (6 kap. 6§ 2 stycket FB).Har du möjligheten att skriva ett avtal om vårdnaden med mamman till ditt barn vid en eventuell skilsmässa, rekommenderar jag dig starkt att göra detta. Just för att det är en lättsam process jämfört med att gå till domstol, och där utgångspunkten är att den kommunala socialnämnden beviljar ert avtal. Jag hoppas nu att du känner att jag har kunnat besvara din fråga och att du finner mer klarhet i din situation. Tveka inte på att höra av dig till oss på Lawline igen om du har några fler frågor!Vänliga hälsningar,

Kan man verkställa en svensk familjrättslig dom i Tyskland?

2019-10-31 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Kan man verkställa en svensk familjrättslig dom i Tyskland?
Sabrina Curan |Hej! Först och främst - tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.I hudregel kan svenska familjerättsliga domar verkställas i andra länder under vissa förutsättningar. Verkställighet i andra länder regleras i huvudsak inte av svensk rätt, utan oftast av förordningar av olika slag. Familjerätt är ett stort område inom juridiken och verkställighet av domar inom området regleras av många olika förordningar, till exempel Rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000, även känd som Bryssel II eller EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 650/2012av den 4 juli 2012 om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt godkännande och verkställighet av officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg, mer känd som successionsförordningen. Ansökan om verkställighet görs i det aktuella landet domstol eller myndighet. I och med att din fråga är väldigt generell och omfattar ett mycket stort juridiskt område har jag inte vidare möjlighet att gå in i detaljer. Du är givetvis varmt välkommen att vända dig till Lawline med en mer specificerad fråga. Med vänlig hälsning,

Byta efternamn på barn vid ensam vårdnad

2019-10-20 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Jag har ensamvårdnad måste pappan samtycka om byte av efternamn på min son?
Anna Holmlund |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Regler om namn och namnbyte av efternamn finns i Lag om personnamn.Ett barn kan byta sitt efternamn till ett efternamn som föräldrarna eller någon av dem bär (9 § 1 st 1 p. Lag om personnamn). Du nämner inte om din son har ditt efternamn eller hans pappans efternamn för tillfället, jag kommer därför att förklara båda situationerna. Om din son har ditt efternamn behöver du inget samtycke från pappan. Om din son däremot bär pappans efternamn krävs det hans samtycke (34 § 1 st Lag om personnamn). Det spelar alltså ingen roll att du har ensam vårdnad.Som svar på din fråga beror det alltså på vad din son har för efternamn idag. En anmälan om efternamn kan du göra hos Skatteverket (3 § Lag om personnamn). Det hittar du här!Hoppas du fick svar på din fråga!

Hur ska man fördela kostnader och räkningar vid delad ekonomi?

2019-11-11 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |HejOm man har delade löner hur mycket ska man betala vardera av räkningar? Ska man betala lika mycket i och med jag tjänar mindre eller man ska dela procentuellt?
Jonna Johansson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Det finns inget rätt eller fel om hur man väljer att dela upp hushållets kostnader om man har delade löner. Man kan välja att dela lika på alla utgifter oberoende av vilka löner man har eller så väljer man en procentuell fördelning utifrån hur mycket vardera person tjänar. Det finns inget lagstadgat sätt på hur man ska göra utan detta sker avtalsmässigt mellan parterna som är fria att välja tillvägagångssätt själva. Med vänliga hälsningar

Notarius publicus - intyg om att barnet kan följa med utomlands

2019-11-05 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Hej! Jag ska resa med våran gemensam dotter till Uruguay och vi föräldrar är inte gifta. Var skaffar jag ett sådant intyg? Polisen kan ej hjälpa mig.
Catarina Franco Edlund |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!När en av vårdnadshavarna ska resa till ett annat land tillsammans med det gemensamma barnet är det fördelaktigt att ni har med er ett intyg där båda föräldrarna har intygat att det är okej att barnet följt med utomlands. En notarius publicus, dvs. en "offentlig sekreterare" kan hjälpa till med ett sådant intyg.En notarius publicus är en person som fått ett förordnande från staten att övervaka vissa frågor som gäller intygande, fullmakter m.m. Regleringen finns i lagen (1981:1363) om notarius publicus samt förordningen (1982:327) om notarius publicus (nedan kallad "förordningen").Länsstyrelsen är den myndighet som bestämmer vem som ska vara notarius publicus. I varje län ska det finnas minst en som har denna titel, vilket framgår av 1 § förordningen. Den som förordnats till denna titel har en juristexamen och bl.a. tillräckliga språkkunskaper och är lämplig i övrigt för uppdraget, 3 § förordningen.En notarius publicus ska hjälpa allmänheten med att exempelvis bestryka namnunderskrifter eller andra uppgifter om innehållet i handlingar, vilket är vad du behöver hjälp med. Personen kan också ta upp förklaringar om förhållanden som har rättslig betydelse. Detta framgår av 6 § förordningen.Om du söker på Google efter en notarius publicus i din hemort kommer du att se vilka som erbjuder denna tjänst och vad som är viktigt att ta med sig, såsom giltiga ID-handlingar. Vanligtvis är det advokatbyråer som har en notarius publicus och det krävs att man betalar för tjänsten, 12 § förordningen. Kostnaden kan stå på advokatbyråns hemsida eller liknande.Som svar på din fråga ska du alltså gå till en notarius publicus för att få hjälp med att skaffa ett intyg om att ert gemensamma barn kan följa med dig till Uruguay.Hoppas detta gav dig vägledning!Med vänlig hälsning,

Vem ärver? - Arvsklasserna

2019-10-31 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Hej, Jag är skild och jag och min förre detta man har söner barn tillsammans. En av vår söner avled när han var 20 år och han hade inga barn. Vad händer om jag avlider. Ärver min son som är i livet allt eller ärver mina söner hälften var, och iom att en son är avliden ärver då hans far hans del? Dvs ärven min ex-man då i praktiken hälften?
Sandra Wrede |Hej och tack för att du vänt dig till Lawline med din fråga!Vem ärver egentligen en när man går bort?Det finns ofta många frågetecken kring vad som sker den dagen vi går bort och vad händer med mina pengar och vad händer med mitt arv osv. Jag ska förklara för dig, vem det är som ärver dig den dagen du går bort. Den som har rätten att få arv är den som är vid liv, vid den tidpunkten du går bort. Detta framkommer av 1 kap 1 § ärvdabalken, en person som ska få arv måste helt enkelt vara vid liv när du dör, om man inte är det så ärver man inte. Detta är det första steget. Arvsklasserna Du har barn, men ett barn har tyvärr avlidit och efterlämnade sig inga barn. Det andra barnet är fortfarande vid liv och kan ärva dig den dagen du går bort, förutsatt att denne är vid liv vid den tidpunkt du går bort. Hur ser då arvsklasserna ut, vem ärver egentligen dig? Huvudregeln i svensk rätt är att ens barn ärver en när man går bort. Detta står i 2 kap 1 § ärvdabalken, den första arvsklassen är arvlåtarens barn. Det betyder att ditt ena barn som fortfarande är i livet kommer fullt att ärva dig, den dagen du går bort. Om exempelvis din bortgångna son hade haft barn, hade dessa också ärvt dig (eller om det finns barnbarn, eller barnbarnsbarn). Detta kallas för istadarätt och den är obegränsad i riktning neråt. Andra arvsklassen aktualiseras enbart om det inte finns några arvingar i första arvsklassen. Om dessa inte finns så förklarar 2 kap 2 § ärvdabalken att föräldrarna ska ärva. Men om föräldrarna inte heller finns kvar i livet går arvet till syskonen, de har även dem så kallad istadarätt (barnens syskon har istadarätt). Om dessa inte finns är det tredje arvsklassen som ärver (detta är inte särskilt vanligt). I den tredje arvsklassen, 2 kap 3 § ärvdabalken, om inte av dessa ovan är i livet, är det far- och morföräldrar som ärver (inkluderar fastrar, farbröder, mostrar, morbröder men inte kusiner). Men om det inte finns några av dessa tre arvsklasser så ärver ingen, se 2 kap 4 § ärvdabalken, om annat inte framgår av ett testamente självklart. Om det inte finns någon arvinge eller att testamente inte fördelat arvet, går arvet till den allmänna arvsfonden, 5 kap 1 § ärvdabalken. Makes arvsrättI tredje kapitlet ärvdabalken framgår det om makes arvsrätt. Om arvlåtaren var gift, gäller 3 kap 1 § ärvdabalken och då ska den överlevande maken ärva allt från den avlidne maken. Det betyder att all kvarlåtenskap tillfaller den överlevande maken. Det betyder att om man fortfarande är gift ärver den efterlevande maken. OBS! Ni är inte längre gifta, och som du ser ovan ingår inte han i någon av de arvsklasserna, vilket betyder att han inte ärver dig. Det är enbart din son som kommer att ärva dig, alternativt någon i de andra arvsklasserna om han inte är kvar i livet den dag du går bort. SammanfattningDen person som kommer att ärva dig är din son, alternativt någon av de andra som framkommer i andra eller tredje arvsklasserna. Din ex-man har ingenting med ditt arv att göra, ni är inte längre gifta.Vänligen,

Kan mina svärföräldrar bevittna en framtidsfullmakt?

2019-10-20 i FAMILJERÄTT
FRÅGA |Min mamma har skrivit en framtidsfullmakt där jag är fullmaktstagare och min fru är granskare. Får mina svärföräldrar bevittna fullmakten?
Johannes Norrman |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Dina svärföräldrar får, såsom jag förstår lagen, bevittna en framtidsfullmakt Regler om framtidsfullmakt finns i lagen om framtidsfullmakt (hädanefter fullmaktslagen).Av 4 § första och andra stycket fullmaktslagen framgår att en framtidsfullmakt skall vara skriftlig och bevittnad (d.v.s underskriven) av två vittnen. Enligt 4 § tredje stycket fullmaktslagen får fullmaktshavaren inte vara vittne; i övrigt tillämpas i fråga om vittnen 10 kapitlet 2 § första stycket samt 10 kapitlet 4 § första och tredje stycket ärvdabalken. Det här är en ganska komplicerad hänvisning, så vad betyder den egentligen? I 10 kap 4 § första stycket ärvdabalken stadgas följande: "Den som är under 15 år eller på grund av en psykisk störning saknar insikt om betydelsen av vittnesbekräftelsen får inte vara testamentsvittne. Inte heller testatorns make, sambo eller den som står i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag till testatorn eller är hans eller hennes syskon får vara vittne."I förekommande fall finns det naturligtvis ingen testator, utan hänvisningarna till testator i ärvdabalken skall enligt förarbetena till fullmaktslagen istället anses åsyfta fullmaktsgivaren. När det i lagen står att den som "står i rätt upp- eller nedstigande svågerlag till testator" inte får vara vittne, är det alltså den som står i rätt upp- eller nedstigande svågerlag till din mor (fullmaktsgivaren) som åsyftas. Rätt upp- eller nedstigande svågerlag, är den juridiska termen för förhållandet mellan en make och den andres ascendenter eller avkomlingar (till exempel förhållandet till svärföräldrar eller styvbarn). Dina svärföräldrar står alltså i rätt uppstigande svågerlag i förhållande till dig. Dina svärföräldrar står däremot inte i rätt upp- eller nedstigande svågerlag i förhållande till din mor. De står däremot som sagt i rätt upp- eller nedstigande svågerlag i förhållande till dig, och hade fullmaktslagen innehållit en hänvisning också till 10 kap 4 § andra stycket ärvdabalken, så hade det inte varit möjligt för dem att bevittna framtidsfullmakten, eftersom de då hade bevittnat "ett förordnande" till förmån för någon som stod i rakt nedstigande svågerlag i förhållande till dem. Fullmaktslagen hänvisar emellertid enbart till 10 kap 4 § första stycket ärvdabalken. Detta kan bara förstås som att det inte finns något hinder mot att dina svärföräldrar bevittnar framtidsfullmakten, eftersom de inte står i rakt uppstigande svågerlag i förhållande till fullmaktsgivaren (din mor). Dina svärföräldrar kan följaktligen, enligt min bedömning, bevittna framtidsfullmakten. Trots detta så råder jag dig ändå att ta någon utanför din närmaste familjekrets (vanligt är att man anlitar grannar att vara vittnen), eftersom det faktum att dina svärföräldrar är närstående till dig kan medföra att deras vittnesmål vid en senare tvist tillmäts ett lägre bevisvärde än en helt "neutral" person. Lyckönskningar och hälsningar,