Angelica Hage |Hej, tack för din fråga. Enligt 17 kap 4 § Brottsbalken (BrB) gäller att den som genom att sätta sig till motvärn eller med våld försöker hindra någon i hans myndighetsutövning, ska dömas för våldsamt motstånd till böter eller fängelse i högst sex månader. (Se https://lagen.nu/1962:700#K17) Exempel på våldsamt motstånd är handlande som innebär att tränga undan en befattningshavare (så som polis), att rycka något från honom, att stänga in honom eller rycka eller slita i hans kläder. De vanligaste fallen av våldsamt motstånd är att någon, som har omhändertagits, vid bortförandet spjärnar emot med händer och fötter, klänger sig fast vid något föremål eller försöker rycka sig loss. Om en anmälan skulle göras, ska en förundersökning inledas, denna utmynnar vidare antingen i att åtal väcks alternativt att förundersökningen läggs ner, åtalsunderlåtelse. Hur lång processen blir varierar mycket från fall till fall och det går inte att på förhand prognostisera. Straffet i ett enskilt fall kan dock bestämmas först efter att s.k. straffmätning och påföljdsval har ägt rum (om åtalväckts och en fällande dom blir utgången), om detta se 29-30 kap BrB (se https://lagen.nu/1962:700#K29). Jag kan inte bedöma vad ett eventuellt straff i ditt fall skulle kunna bli utan tillgång till mer information om brottet och din situation, men vanligen blir påföljden böter för denna typ av brott. Hoppas svaret har varit till hjälp. Vänligen

|Det framgår inte av din fråga varför legitimation kontrolleras. Om alkohol serveras på restaurangen blir alkohollagen tillämplig se https://lagen.nu/2010:1622. 11 kap. 9 § alkohollagen säger att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet säljer till någon som är under 18 år kan bli dömd för olovlig dryckeshantering till böter eller fängelse i högst 6 månader. Eftersom servitrisen uppenbarligen granskat legitimationen blir det vid en eventuell rättegång fråga om bevisning. Är det uppenbart att det inte är samma person som på kortet kan du bli dömd för oaktsamhet. Det är ditt ansvar att personen är över 18 år, om du är osäker är det bäst att inte sälja. Vid försäljning av tobak blir tobakslagen tillämplig. Där finns det skyldighet att förvissa sig om att personen är över 18 år enligt 12 § tobakslagen (https://lagen.nu/1993:581). 27 § tobakslagen säger att om du säljer till någon under 18 år kan du dömas för olovlig tobaksförsäljning till böter eller fängelse högst 6 månader. Att förvissa sig är ett högt ställt krav, om försäljaren är osäker bör han/hon inte sälja även i denna situation.

|Hej David! Det är väldigt många omständigheter som påverkar när man ska bedöma påföljd för ett brott. I ditt fall handlar det om urkundsförfalskning, vilket regleras i 14 kap. 1 § Brottsbalken (se https://lagen.nu/1962:700. Är det att anse som en ringa urkundsförfalskning är det istället 2 § som gäller. Gör man sig skyldig till urkundsförfalskning kan man få fängelse från 14 dagar upp till 2 år. Blir man istället dömd för ringa urkundsförfalskning är det böter eller fängelse upp till 6 månader. Det är trots allt rätten som kommer avgöra ditt straff, och de måste ta hänsyn till många aspekter. Du anger inte din ålder, men i 29 kap. 7 § brottsbalken ska åldern beaktas när en person som är under 21 år begår brott. Detta kan göra att rätten får döma till lindrigare straff än vad som är angett för brottet. Rätten kommer också att beakta den skada kräkning eller fara som gärningen inneburit. Även tidigare brottslighet beaktas. Så det är svårt att säga vad domstolen kommer att döma till utifrån dina uppgifter. Det finns dock en presumtion mot fängelse, vilket innebär att domstolarna ska sträva efter att inte döma till fängelse (blir istället villkorlig dom eller skyddstillsyn). Har du inte blivit dömd för något tidigare, och rätten anser brottet som relativt lindrigt kan det luta åt att det blir villkorlig dom och dagsböter, men det är som sagt upp till rätten att avgöra! Med vänliga hälsningar

Samira Kousha |Hej! Tack för din fråga. I brottsbalken (BrB) 20 kap. kan en riksdagsledamot bland annat drabbas av 20:5 femte stycket. Om åtal för brott som i utövningen av anställningen begåtts av en riksdagsledamot gäller särskilda bestämmelser, således bestämmelser som inte regleras i BrB. De bestämmelserna är exempelvis regeringsformen (RF) 4:12. När det gäller BrB 20:4 för en riksdagsledamot kan istället hänvisning och tillämpning göras till RF 4:11. Den paragrafen handlar om att en riksdagsledamot inte får lämna sitt uppdrag utan att riksdagen har medgett det. Enligt RF 4:11 tredje stycket kan en ledamot skiljas från uppdraget om ledamoten genom brott har visat sig uppenbart olämplig för uppdraget. Sådant beslut fattas av domstol. Myndighetsutövning innebär att en myndighet genom exempelvis beslut utövar makt över medborgarna. Med vänliga hälsningar, Samira Kousha

Patrik Emblad |Hej! ID-kort så som exempelvis körkort och pass är att betrakta som s.k. bevismärken (i lagens mening är de en form av urkunder) då de genom sin själva utstyrsel tjänar som bevis och härigenom utsäger något om ett förhållande som ligger utanför märkena ifråga (Brottsbalken [BrB] 14:1 2st.). För det fall att det skapade ID-kortet är en avbildning av ett äkta sådant märke och samtidigt ger sken utav att vara en originalhandling är det fråga om en uppsåtlig framställning av falsk urkund, varpå hon kan ha gjort sig skyldig till urkundsförfalskning. Detta straffbud förutsätter emellertid vidare att förfalskningen innebär "fara i bevishänseende" (BrB 14:1, 1:2). ID-kortet måste härvid ha en trovärdig yttre beskaffenhet, d.v.s. att den vid användning kan riskera att förväxlas med en äkta ID-handling och dess användning måste också med någon sannolikhet medföra skada eller olägenhet, härvid räcker allvarliga svårigheter i ett bevisningsförfarande. På basis av uppgifterna som lämnas i din fråga kan jag inte göra någon utförligare bedömning avseende dessa faktorer. För att "fara i bevishänseende" ska föreligga förutsätts emellertid också att det föreligger en risk för att det förfalskade ska komma till användning. Härvid är det tillräckligt med redan risken för användning, så länge den är såpass stark att den ur ett objektivt perspektiv är att räkna med. Det krävs sålunda inte att hon praktiskt begagnar sig av ID-kortet. Enligt Straffrättskommittén föreligger inte heller "fara i bevishänseende" om det förfalskade saknar all betydelse för bevisning, d.v.s. om handlingen endast avser att vara ett skämt, att endast användas vid festligare sammankomster eller dylikt. Så är fallet även om det skulle röra sig om påtagligare bevismedel så som personbevis eller falska pass (Brottsbalken II En kommentar s. 14:42-14:43 av Leijonhufvud m.fl., Studentutgåva 6, Norstedts Juridik). Huruvida det vid tillverkningen förelåg någon risk för användning i ett sammanhang som inte gör att det mister sin betydelse för bevisning är en bevisfråga, men skulle så gå att styrka är brottet fullbordat redan i och med själva framställningen. Skulle hon i ett senare skede göra bruk av ID-handlingen kan hon komma att dömas för brukande av falsk urkund (BrB 14:9). Det vanliga är dock att förfalskaren döms härför endast om denne inte kan dömas för förfalskningsbrottet i sig (Leijonhufvud s. 14:90). Även om din väninna skulle kunna undgå ansvar för urkundsförfalskning då det tycks som om hon inte har för avsikt att göra bruk av ID-handlingen ifråga, vore det ändå tillrådligt att avbryta färdigställandet om hon inte ser någon användning i den. http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19620700.htm Vänligen

Stefan Fagerbring |Hej! Detta är inte en helt lätt fråga, men följande gäller. Enligt Lag (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel, https://lagen.nu/1991:1969, 2 §, får inte medel som anges i 1 § brukas annat än för medicinskt eller vetenskapligt ändamål. Annat brukande är kriminaliserat, se 3 §. Enligt 2 kap. 2 § Brottsbalken (1962:700) gäller att för brott som begåtts +utom riket +döms efter svensk lag och vid svensk domstol, om brottet begåtts av svensk medborgare eller av utlänning med hemvist i Sverige. Detta gäller dock inte om gärningen är fri från ansvar enligt lagen på gärningsorten, vilket varit fallet här. Om det är så att du skulle testas för doping i Sverige och provet skulle vara positivt för doping, så bör du inte kunna dömas för brukande i Sverige då själva brukandet skett i ett land där det inte var kriminaliserat.

Georg Dellborg |Hej och tack för din fråga Innebörden av begreppet ansvarsfrihetsgrund är att en person som brutit mot en lag slipper straffrättsligt ansvar för detta. Ansvarsfrihetsgrunder kan delas in i *objektiva* och *subjektiva* sådana. De objektiva ansvarsfrihetsgrunderna innebär att en förbjuden handling under vissa omständigheter blir att betrakta som laglig. Om jag tvingas slå in dörren till ett hus för att rädda en person som håller på att brinna inne anses jag inte göra mig skyldig till något brott. Jag har nämligen handlat i nöd för att rädda liv, och att orsaka viss materiell förstörelse är då försvarligt. Den objektiva ansvarsfrihetsgrunden _nöd_ är tillämplig, se 24:4 Brottsbalken. Utöver nöd är även _nödvärn _(24:1 BrB), _laga befogenhet_ (24:2 BrB) och _samtycke_ (24:7 BrB) objektiva ansvarsfrihetsgrunder. De subjektiva ansvarsfrihetsgrunderna innebär att man ibland kan undgå straffrättsligt ansvar även om det inte finns någon objektiv ansvarsfrihetsgrund. Det enklaste exemplet på subjektiv ansvarsfrihet är s.k. _putativt nödvärn_, upplevt nödvärn. Vi tänker oss att jag är på väg hem en mörk kväll när min bror plötsligt hoppar fram och riktar en oladdad luftpistol mot mitt huvud. Han är förstås bara ute efter att skoja och något verkligt hot existerar inte, men eftersom jag inte känner igen honom och inte kan se att det pistolliknande föremålet är en ofarlig leksak upplever jag mig vara utsatt för ett livsfarligt hot. Jag tar därför till diverse skrevsparkar och knytnävslag för att avväpna honom och brotta ner honom på marken. Eftersom det objektivt sett inte fanns något hot har jag här gjort mig skyldig till misshandel. Eftersom jag var övertygad om att mitt liv var i fara är dock den subjektiva ansvarsfrihetsgrunden putativt nödvärn tillämplig. Andra subjektiva ansvarsfrihetsgrunder är _excess_ (24:6 BrB), _förmans befallning_ (24:8 BrB) samt _straffrättsvillfarelse_ (24:9 BrB). Sammanfattningsvis kan man säga att de objektiva ansvarsfrihetsgrunderna är omständigheter som gör en _handling_ mindre klandervärd, medan subjektiva ansvarsfrihetsgrunder gör _personen_ som utför handlingarna mindre klandervärd. Ansvarsfrihetsgrunder rymmer ofta svåra gränsdragningsproblem. Det finns gränser för hur mycket våld man får använda även i en nöd/nödvärnssituation, samtycke innebär inte att man får göra vad som helst mot en annan människa osv. Det finns många rättsfall där olika ansvarsfrihetsgrunder ställts på sin spets. Har du mer detaljerade frågor om när en viss ansvarsfrihetsgrund kan vara tillämplig är du välkommen med en ny fråga. Jag lägger in en länk till Brottsbalken nedan: http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19620700.htm Vänligen,

Louise Modin |Hej! Mängden 5 gram cannabis anses vara ringa, gränsen ligger någonstans vid 60 gram. Brottet kan bedömas enligt normalgraden om det finns andra omständigheter, som hur smugglingen gick till, om det var för eget bruk, hur du samarbetade och andra omständigheter. Troligtvis kommer det att bedömas som ringa. Preskriptionstiden på brott som man blir dömd för börjar den dagen som domen meddelas. Preskriptiosntiden är lite lite olika beroende på vilket straff det skulle blir. Böter försvinner efter 5 år, fängelse, villkorlig dom och skyddstillsyn försvinner efter 10 år, om du inte är under 18 år för då försvinner det efter 5 år. Vilket straff som du skulle få och alltså hur länge domen skulle finnas kvar beror på händelser kring brottet och exempelvis tidigare brottslighet. Vilket straffet skulle blir i det här fallet är svårt att säga eftersom man tittar på så många olika aspekter. Troligtvis böter och kanske villkorlig dom om det finns flera brottsliga handlingar eller händelser vid gripandet som kan ses som försvårande omständigheter, som exempelvis motvillighet. Med vänlig hälsning