Preskriptionstid på rätt till arv
Adam och Eva har en kort romans 1940 och ett barn, Bertil blir till. Adam får inte reda på att han blivit far och Eva tror att det är en annan man (Cesar) som är far till Bertil. Det visar sig m hj a blodprover att Cesar inte kan vara far till Bertil, och vem som är far till Bertil har inte blivit fastställt. Adam gifter sig 1944 och får då en son och en dotter (Dag och Emma), vilka ärver Adam då denne dör 1990 (Adams fru hade tidigare avlidit). Långt senare, 2017, konstaterar man med hjälp av frivilligt lämnade DNA-prov (autosomala och Y-DNA-prov) att Adam är far till Bertil. FRÅGA: Kan Bertil göra anspråk på arvet efter den sedan länge avlidna Adam? Detta skulle i så fall kunna innebära att arvingarna Dag och Emma påverkas ekonomiskt genom att arvet omfördelas långt efteråt.
Lawline svarar
Hej,
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.
Det beskrivna scenariot träffas av bestämmelsen i 16 kap 4 § Ärvdabalken. Den yttersta preskriptionstiden på rätt till arv är 10 år från det att arvlåtaren dog eller rätten till arv inträder. Även om Bertil inte kände till sin arvsätt förrän 2017 fanns den redan vid dödstillfället 1990. Preskriptionstiden ska alltså räknas från 1990 och Bertil och således ingen rätt till arvet längre.
Hälsningar
