Betydelsen av barnets vilja vid umgängesfrågor
Jag har en son som fyller 13 år denna veckan. Han bor hos mig varannan helg mellan lördag och söndag, något som varken jag eller sonen önskar utan det är hans pappa som bestämt detta. Nu säger min son att han tänker åka hem till mig efter skolan och vill vara där i några dagar eftersom han saknar mig. Hans pappa säger då nej till detta och sonen säger då att han vägrar följa med pappa hem om han hämtar honom. Vi har gemensam vårdnad. Jag har försökt att få till ett utökat umgänge, något som hans pappa inte går med på. Vi har varit på familjerätten men det slutar alltid med att dom är på hans sida och det blir som han vill. Har inte råd att gå vidare till Tingsrätt med detta. Tilläggas ska att jag är nykter alkoholist sedan flera år tillbaka och att jag tar Antabus så att alla kan känna sig trygga vid umgänget med barnen. Vad händer om min son vägrar att följa med pappan hem till sig om han kommer och hämtar honom? Har han någon laglig rätt att göra så? Kan polisen komma och hämta min son? Detta har hållit på ett bra tag men känner att det har börjat eskalera då min son kommit in i tonåren nu. Vore tacksam för skyndsamt svar över vad jag själv kan göra i denna situation. Tack på förhand
Lawline svarar
Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Din fråga rör umgänge och regleras i föräldrabalken, hädanefter FB.
Jag kommer börja med att gå igenom vilken hänsyn man tar till barnets vilja gällande frågor om umgänge, därefter går jag igenom vad som kan hända om en förälder inte följer en dom som reglerar umgänget.
Barnets vilja vid frågor rörande umgänge
Vid alla beslut rörande vårdnad, boende och umgänge ska barnets bästa vara avgörande, se 6 kap. 2 a § FB. En av aspekterna rätten ska ta hänsyn till vid beslut rörande något av frågorna ovan är barnets vilja, med beaktande av barnets ålder och mognad. Rätten lägger således en större tyngd vid barnets vilja ju äldre barnet blir. Det finns inte någon bestämd tidpunkt där barnet anses ha nått en sådan ålder och mognad att beslutet till stor del ska utgå ifrån barnets vilja, däremot anses en trettonåring ha nått en sådan ålder och mognad att rätten i vart fall ska lägga stor vikt vid barnets vilja gällande frågor som rör umgänget. Detta förutsatt att någon av föräldrarna inte har påverkat barnet att inta en viss ståndpunkt i frågan.
Vill du få till en ändring i umgänget måste rätten besluta detta. Ett annat alternativ är att du och pappan skriver ett avtal om en ändring av umgänget som med socialnämndens godkännande får samma rättsverkan som en dom, se 6 kap. 15 a § FB. Eftersom ett avtal inte verkar vara ett alternativ i ditt fall måste rätten besluta om en ändring av umgänget.
Konsekvenser av att en dom om umgänge inte följs
Följer en förälder inte en dom om umgänget kan man begära verkställighet. Lämnar inte en förälder ifrån sig barnet frivilligt, kan ett föreläggande om vite fastställas mot den föräldern som bryter mot umgängesdomen. Vid frågor om verkställighet ska barnets bästa komma i första hand, se 21 kap. 1 § FB. Som tidigare nämnt tar man vid barnets bästa även hänsyn till barnets vilja. Därför kan man i regel inte verkställa ett beslut mot barnets vilja om barnet är så pass gammalt som tretton år, med undantaget om barnets beslut strider mot barnets bästa.
Mitt råd i ditt fall är att försöka få till en dom där du och din son får rätt till mer umgänge än vad ni har idag. Är det så att den föregående domen är ett par år gammal, kommer man i dagsläget ta större hänsyn till din sons vilja rörande umgänget med dig. Detta förutsatt att rätten av någon annan anledning inte anser att umgänget med dig kan strida mot barnets bästa.
Hoppas att du fick svar på din fråga!
Med vänliga hälsningar
