Lawline svarar
Hej!
För att ge ett snabbt och konkret svar på din fråga: du behöver över huvud taget inte bestrida det påståendet i det här läget. Förklaringen till detta är som följer:
När det gäller tvister mellan privatpersoner brukar man tala om vandrande bevisbörda. Detta innebär att parterna "turas om" att bevisa sin ståndpunkt, och varje gång någon part har fullgjort sin bevisbörda måste motparten antingen motbevisa denna ståndpunkt eller också bevisa en invändning mot anspråket.
I ett fall som ditt är det normalt sett långivaren, det vill säga du, som har bevisbördan från början. Du måste visa att du faktiskt har lånat ut pengar. Detta är, om jag förstår dig rätt, inget problem eftersom du både har skriftlig bevisning och ett medgivande från låntagaren, eftersom han inte protesterar mot att han faktiskt lånade pengar av dig.
Det innebär att det i nuläget är låntagaren som har bevisbördan, och måste visa varför han inte behöver betala tillbaka lånet. Att SÄGA att han har vittnen är knappast tillräckligt. Detta innebär att du inte behöver motbevisa honom än, du kan istället kräva att han preciserar när och var du skulle ha eftergett lånet, vilka vittnena är och att han ser till att de faktiskt avger sitt vittnesmål.
Som du beskriver det skulle jag alltså tro att du skulle vinna, om ni gick till domstol, eftersom du har bevisat att du lånade ut pengar till honom och han inte har bevisat att du efterskänkte lånet.
Om vittnena faktiskt skulle dyka upp och hävda att han talar sanning kommer saken förstås i ett annat läge, och i så fall går bevisbördan tillbaka på dig. Du måste då försöka bevisa att vittnena inte talar sanning, minns fel, har missuppfattat eller liknande.
Hoppas att detta hjälper dig.
Med vänlig hälsning
