Hej,
Vi är en familj som bor i en bostadsrättsförening. På föreningens mark har det funnits en studsmatta som varit trasig och farlig för barnen. Vi har personligen pratat med familjen som äger studsmattan att den antingen måste lagas eller ta bort den, men inget har hänt. Våra barn har hoppat i studsmattan, vilket då är vårt föräldraansvar, men efter några incidenter där barn (bl.a vår yngsta) ramlat ur den, skrev jag en skrivelse till vår styrelse som i sin tur beslutade om förbud mot att ha studsmattor på föreningens mark.
En annan familj i närheten av oss hade precis monterat upp en ny studsmatta på sin gräsmatta. Deras gräsmatta är belägen innanför en häck och en mindre staket med grind. Den studsmatta vi avsåg (och ansåg) behövdes plockas bort stod på ett öppet gräsområde mellan två av husen.
Till saken hör att familjen med sin nya studsmatta blev så arga och upprörda över förbudet, och när de fick veta att vi (jag) gjort denna skrivelse, så riktas ilskan mot oss. Familjen har avsagt sig all kontakt med oss. Vart går gränsen för trakasserier? Vi vistas ute på gården på vår sida om parken. Med blickar vet vi att dom avskyr oss. Det kommer utan förvaring kommentarer som "är du nöjd nu", "man borde kanske sätta hänglås på grinden". Droppen var i förrgår de den familjen hade besök av sina barns mormor. Hon fullkomligen skrek en harang av hatiska och riktade meningar till mig utan att tilltala mig då jag passerade från vår parkering hem dit vi bor.