Fri förfoganderätt och testamentstolkning
En person A har avlidit, maken person B dog 20 år sen. Dom hade 2 barn, varav 1 person C är i livet, barnet som dog har ochså et barn person D. Inget arv till bröstarvinge när person B dog, som ägde 50 % av fastigheten med sin make, och hade 200.000,- sek i sitt navn. Person A hade äktenskapsförord på sina aktier.
Det hittades et testamnete från person A.
Undertecknade person A förordnar härmed så som min yttersta vilja och testamente följande.
Den av mig ägde fastigheten i Sverige, liksom mina övriga tillgånger skall min dotter person C ärva efter mig. Dock skal en fjärdedel av boets behållning ärvas av min sonson person D.
Jag förordnar emellertid, att fastigheten och därtill hörande lösöre, eller vad som trött i fastighetens, lösörets eller mina aktier skall utgöra enskild egendom hos arvingarna lik som avkastningen av denna egendom och skall egendomen ej omfattas av rådighetsinskränkningar, dvs vara föremål för giftorätt eller anspråk enligt lagen om sambors gementsamma hem (1987:232).
Fastigheten värde er 15.000.000,- sek
Aktier värde er 4.000.000,- sek
Hur vil det se ut til slut?
Lawline svarar
Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Din fråga är svår att avgöra till fullo, eftersom mer information behöver beaktas. Jag hoppas dock att redogörelsen nedan kan vara till nytta!
Allmänna förutsättningar
Jag utgår från att det rör sig om en situation där svensk rätt ska tillämpas. Reglerna för arv och testamente finns i ärvdabalken (1958:637) (ÄB). Jag utgår ifrån att testamentet är korrekt upprättat enligt 10 kap. ÄB (bl.a. vittneskrav).
Något om efterarvsrätt och fri förfoganderätt
Efterlevande make har arvsrätt efter den make som avlider först, 3 kap. 1 § ÄB. Den först avlidnes makens arvingar är dock efterarvsberättigade till den förmögenhetsandel som den efterlevande maken innehar med så kallad fri förfoganderätt vid sin död, 3 kap. 2 § ÄB.
Fri förfoganderätt har efterlevande make till den andel arvet som denne erhåller efter den först avlidne maken utgör i förhållande till den efterlevandes totala förmögenhet vid tidpunkten för den först avlidnes bortgång, 3 kap. 2 § ÄB. Detta kan illustreras med följande exempel:
X och Y är gifta.
Y avlider och äger vid sin död 400´ sek, giftorättsgods (GG). X äger vid samma tidpunkt 200´ sek, enskild egendom, och 400´ sek, GG; totalt 600´ sek.
Innan arvskifte ska bodelning ske, 23 kap. 1 § 2 st. ÄB. Likadelning av GG enligt 11 kap. 3 § äktenskapsbalken (1987:230) ger 400´ sek vardera till makarna.
Därefter erhåller X 400´ sek från Y i arv enligt 3 kap. 1 § ÄB.
X har nu totalt 1'000´ sek, varav 400´ har ärvts med fri förfoganderätt från Y. Detta medför att 40% (400/1'000) av X:s egendom innehas med fri förfoganderätt enligt 3 kap. 2 § ÄB.
Andelen som innehas med friförfoganderätt är förbehållen den först avlidnes efterarvingar, 3 kap. 2 § ÄB. Detta gäller även om dessa är gemensamma bröstarvingar.
Har värdet av efterlevande makes tillgångar ökat eller minskat kan det i vissa fall påverka omfattningen av hur stor del av dennes egendom som är förbehållen den först avlidnes efterarvingar, se 3 kap. 3 och 4 §§ ÄB. Allmän värdestegring på exempelvis en fastighet eller aktier påverkar dock inte.
Genom testamente kan efterarvsrätten, och därmed även frågan om fri förfoganderätt, utsläckas. Jag utgår dock från att så inte har gjorts.
Testamente
Genom testamente får den avlidne förordna om sin kvarlåtenskap, 9 kap. 1 § ÄB. Däremot får den inte testamentera över egendom som denne innehar med fri förfoganderätt, 3 kap. 2 § 1 st. 2 m. ÄB.
Eftersom det i din fråga inte anges vilka egendomsförhållanden som rådde vid person B:s död kan jag inte avgöra hur stor del person A innehar med fri förfoganderätt och således inte har rätt att testamentera över. Jag hoppas att redogörelsen ovan kan klargöra läget för dig.
Detta betyder i teorin att C och (framför allt) D har rätt till efterarv innan testamentet får verkställas. I praktiken måste någon av dem dock klandra testamentet inom klanderfristen (se 13 och 14 kap. ÄB), annars får testamentet full verkan.
Testamentstolkning
Åt testamente ska främst givas den tolkning som är förenlig med testators vilja, 11 kap. 1 § ÄB.
Detta bör göras i två steg där man först ser till testatorns verkliga, faktiska vilja som den kommer till uttryck i testamentet. Om det därefter inte står klart vad testators vilja är får även den hypotetiska viljan, vad testator rimligen skulle kunna tänkas önska, undersökas.
Testators vilja, som den framgår i frågan, skulle man kunna tolka som att oberoende av vad boet innehåller så har person D rätt till en fjärdedel och person C rätt till resten. Detta eftersom orden "dock" och "boets behållning" använts, vilket antyder att det testator önskat en fjärdedel av samtlig egendom, och inte bara egendom utöver fastigheten, åt person D.
För avgöra om ovanstående tolkning är den rimligaste bör även testators hypotetiska vilja undersökas. Antingen om det finns något som bekräftar ovanstående tolkning eller om det exempelvis skulle finnas något som talar för testator önskade att fastigheten som helhet skulle tillföras person C.
Kan inte testators vilja utrönas med hjälp av ovan resonemang får man falla tillbaka på tolkningsreglerna i 11 kap. ÄB. 11 kap. 2 § ÄB ger så kallade legatförordnande företräde framför universella förordnanden. Legatförordnande är förordnande om viss, specifik egendom, i ditt fall fastigheten och universella förordnanden är förordnande om viss andel av egendom, i ditt fall förordnandet till person D.
Avslutning
Jag förstår att situationen kan framstå som lite rörig men jag kan i korthet sammanfatta det såhär:
Om person D önskar få ut så mycket som möjligt bör hen klandra testamentet så hen får del av sitt efterarv innan testamentet verkställs.
Hoppas det här var till hjälp!
Med vänlig hälsning,
